söndag, februari 19, 2012

Saker och ting börjar bli som det ska vara

Vaknar man upp efter fem timmars sömn efter en kanske lite för sen natt, känns det som ibland att man hade förväntat sig att ligga kvar ytterligare några timmar. Men MUF Stockholms distriktsstämma hägrar, den sista för mig innan ålderstrecket passeras. I en tid då denna stämma hålls börjar saker och ting normalisera sig i svensk politik. Stefan Löfvens intåg i inrikespolitiken är kvittot på socialdemokraternas uppsving, men också vitamininjektion till hela den inrikespolitiska debatten i sig.

Någon gång vänder det, det är fullt normalt. Att Stefan Löfvens personlighet är ljusår från den yviga och oförutsägbara popcornmaskinen Juholt. Löfven har återställt ordningen i viss mån förvandlat popcornmaskinen till en jäsdeg, inställningen att "det återkommer vi till" är något som bygger förväntningar. Stefan Löfven är en duktig politiker, det är den stora utmaningen, inget avgörs idag, inte av SIFO och inte av att alliansregeringen kan förlita sig på oppositionens förfall.

Stefan Löfven har har satt en prägel i svensk inrikespolitisk debatt. Debatten om kärnkraften fick ny energi och Löfven vet om förutsättningarna för att svensk energis vitalitet för svensk industris överlevnad. I sin roll som Metallbas ställde han sig positiv till alliansregeringens position om kärnkraftens framtid och negativ till den inställning om att kapa av en dryg halva av svensk energitillförsel. Stefan Löfven värnade jobben, det är det som han forftfarande har i sitt medvetande när han nu bjuder upp för dialog kringn energifrågan.

Till råga på allt är det dock frågan hur Löfven nu ställer sig till övriga frågor. Fredagens 1X2-manöver från partiets välfärdspolitiska utspel, man gillar valfrihet, man gillar alternativa driftsformer och man vill inte se stora vinster försvinna ut ur landet. Samtidigt finns övertygelsen att kommunalpolitiker bäst vet förutsättningarna för välfärden och ger dem veto när det kommer till vilka verksamheter som förtjänar att etablera sig.

Det är dock intressant att vissa inte ens vågar bemöda sig med att besvara om de nu verkligen är för valfrihet, eller om detta är en signal om att allt är som det alltid har varit, det är alltid någon som vet bäst, och tur vad kan alltid väljarna byta bort dem vart fjärde år.

Vad betyder utvecklingen i övrigt? Saker och ting börjar bli som det ska vara, det inrikespolitiska läget återgår till det normala, fokus ligger nu på sakpolitik. Efter ett år av oförutsagda händelser, en berg och dalbana i förtroendekurvor och opinionssiffror normaliseras situationen igen. Det är upplagt för kamp igen, i sig har det inte funnits tid för avhållsamhet. Att kampen inte är över än bevisas ständigt varje dag fram till att just väljarna ger sin verkliga dom.

Bloggar: Göran Badland, Carl-Fredrik  JohanKent, Krassman, MariaNorah, Peter, RasmusSven-Erland.
Media: ABAB, DNDN, ExpSvD, SvDSvD.