tisdag, februari 28, 2012

Till val med 20-miljardersreformer i fördyringar

Man tåls fundera kring det faktum varför den politik som gör det dyrare för arbetsgivare att anställa, i synnerhet unga människor som söker sitt första steg in på arbetsmarknaden är den medicin som behövs i tiderna efter den djupaste finansiella krisen sen 1930-talet. Totalt sett har regeringens reformer för fler i arbete inte gett fullt utslag. Det är frågan om fördyringen för arbetsgivare skulle göra situationen bättre för dem.

Budskapet från Magdalena Andersson är rätt tydligt. Det är fördyringar för människor som försöker få in en fot på arbetsmarknaden. För Sveriges kommuner och landsting handlar det om en nätt summa på 3 miljarder enligt Riksdagens Utredningstjänst - RUT. Försvarsmakten dras med risken om en fördyring om cirka 300 miljoner, inte det enda svarta hål som dyker upp i Socialdemokraternas budgetalternativ på det utgiftsområdet. Summa summarum blir det en fördyring som dessa parter numera får finansiera själva.

Foto: Per Ankersjö.
(Edit 07:40) Det är också en Magdalena Andersson som slår ett slag i dagens SvD (ej ännu på nätet) för behovet av riskkapital. Jag finner en del positiva vibbar i den inställningen. Behovet av att skapa ett gynnsamt klimat för människor med kapital att både föra in i och tillbaka i Sverige är stort. Slopandet av förmögenhetsskatten är ett led, utmaningen förstås för Magdalena Anderssons del är att kongressbeslutet från 2009 fortsatt ligger fast om förmögenhetsskattens återinförande.

Utmaningen mot Anders Borg är tydig, personerna är nya. Det är bara det att politiken inte har gjort sken av att vara ny. Det är en tung uppgift för den nya socialdemokratin att övertyga väljarna, näringslivet och övriga arbetsgivare om varför omfattade fördyringar för dem skulle innebära bättre förutsättningar för jobbskapande. I en bloggpost igår kväll pekades det på några förslag att underlätta jobbskapandet. Hur dessa skulle uppfyllas från firma Löfven/Andersson är svår att se i nuläget.

Till sist: Det är i sig konstigt att en av kandidaterna till posten som ny LO-ordförande vill skriva om Medlingsinstitutets roll och möjliggöra för staten att gå in i lönebildningen och ge sina medlare i uppdrag att minska förekommande lönediskriminering. Om detta är på riktigt kan man fundera på det faktum om LO verkligen skulle vilja släppa på denna princip att blanda in andra än arbetsmarknadens aktörer i lönebildningen, skulle inte tro det i nuläget.

Media: DN, SvD.