onsdag, mars 14, 2012

Barnfattigdom kräver tydliga besked

248 000 barn befinner sig i det som Rädda Barnen kallar för ett fattigdomstillstånd. Det är en oacceptabelt hög siffra, Dock är det skillnad på fattigdom och fattigdom, även i Sverige. De som ropar högt åt rapporten är även skyldiga svar för att framstå som trovärdiga.

Dock finns det ett tydligt problem med just fattigdom, då fattigdomen mäts i förhållande till vad andra tjänar. Relativ fattigdom är när ett hushåll tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten. Ett hushåll kan vara fattigt gentemot ett annat, men är hushållet i sig fattigt? Det behöver inte vara fallet.

Det är därför som det kan vara nödvändigt att tala om båda termerna. Folk säger att man inte ska jämföra Sverige med Afrika, för den sistnämnda är en helt annan typ av fattigdom. Absolut, men det är märkbart stor skillnad mellan den fattigdom som speglar de "som drar ner på mat, kläder och skor"-fattiga och de "som inte har råd med Playstation och Thailandssemester"-fattiga. Det behöver inte betyda att relativt fattiga är absolut fattiga, skulle de vara det är situationen mer allvarlig.

Vad behövs för att utjämna livschanser? Både de politiska alternativen i Sverige är överens om välfärdens offentliga finansiering. Sverige tillhör toppskiktet när det kommer till inkomstjämlikhet. Lägger man till den offentligt finansierade välfärden blir skillnaderna än mindre.

För barn i fattiga familjer är förskolan och skolan en viktig språngbräda. Det jag noterar utifrån Moderaternas nytillsatta barngrupp är att denna aspekt, likt barn i utanförskap kommer vara fokus i detta arbete. Just skola och förskola är element som måste fungera som stöd för barn som lever i en mer utsatt situation.

Dock finns det problem. Fortfarande existerar det exempelvis stora marginaleffekter för den med försörjningsstöd att ta ett eget arbete. Att instifta en förvärvsstimulans som gjordes i senaste budgeten är en bit på väg. I sig måste försörjningsstödets funktion ses över för att den mer ska fungera som en språngbräda och inte ett spindelnät som människor riskerar att fastna i.

Föräldrapenningen för nyanlända invandrare är också en aspekt. I det fallet har det konstaterats ett betydande hinder. I sig är föräldrapenningen till för att man ska kunna kombinera arbete och omsorg av sina barn. För nyanlända som inte har etablerat sig riskerar detta bli en återvändsgränd, ytterligare ett problem när en välfärdsreform blir en återvändsgränd och inte en väg ut ur beroende, till egen försörjning.

Det är i den rapport som Rädda Barnen släpper som där specifikt människor med utrikes bakgrund och ensamstående som ligger efter. Skillnader kan elimineras om marginaleffekter i socialt bistånd elimineras, skillnader kan göras om exempelvis föräldraförsäkringen görs om för att den inte ska bli en återvändsgränd för människor som är i behov av att etablera sig.

Dock är det ett faktum, den som slår på stora trumman om en katastrofal utveckling bör se tillbaka på utvecklingen. Den finanskris som har varit slår i sig mot de mest ekonomiskt utsatta. Det är därför som 98 procent de riktade åtgärderna mot hushållen går till den tredjedel med lägst inkomster.

För ett år sen lyftes frågan om barnfattigdom på riktigt. Håkan Juholt (S) gjorde detta till en profilfråga. Det är dock de konkreta beskeden som krävs. Ska man ge Rädda Barnen rätt på en viktig punkt, är det just de konkreta beskeden som krävs. De som ropar högst är de som har ett ansvar att visa på just konkreta besked.

Bloggar: Martin, Ola, Peter A, Peter H.
Media: AB, DNEK, Folket, GP, SvD, SvDSR, STUNT.