söndag, mars 04, 2012

Jag skäms inte för arbetslinjen

"Det finns gott om skäl att kritisera regeringen. Men när det gäller sysselsättningen ser det förvånansvärt bra ut." Det är i sig normalt att det finns skribenter, som i ena stunden ställer sig positiva till vad som har hänt och händer och som i andra stunden tycker att det händer för lite. Vad ska man säga utifrån Wolodarskis tyckande idag? Det faktum att utanförskapet har minskat, sysselsättningen har ökat och att ingen behöver skämmas. Regeringen behöver inte skämmas, och jag kan känna en sak, jag skäms inte heller.

Effekterna utav den globala finansiella krisen har i sig slagit mot Sveriges ekonomi och svensk arbetsmarknad. Dock märks inte den kraftiga nedgången på svensk arbetsmarknad som det gjorde på 90-talet. Från att vara inne i stormens öga, har Sverige denna gången kunnat hantera den finansiella stormen på ett helt annat sätt. Visst finns det utmaningar och hot. Svenska hushålls kraftiga skuldbörda (Enligt Eurostat 266 procent av BNP) och en stor andel av den unga generationen unga som står utanför arbetsmarknaden är utmaningar och hot här och nu.

I veckan försökte ledande socialdemokrater med en matematisk manöver för att utmåla regeringens jobbpolitik som misslyckad. Minus 42 500 jobb utifrån det faktum att sysselsättningsgraden har minskat sen 2006. Dock tycker jag att Fredrik Olovsson borde analysera siffrorna djupare än att bara på beställning av Riksdagens Utredningstjänst, dra förhastade slutsatser utifrån kvantitativa mått.

Faktum är att sysselsättningsgraden har minskat, men här finns det också förklaringar, Peter Wolodarski fångar upp detta tämligen bra. Sedan Alliansregeringen tog över regeringsmakten, anpassades jobbstatistiken till att bli mer jämförbar med resten av EU. Från måttet 16-64 till måttet 15-74 ger statistiken en annan bild av läget. Vad har då hänt under de senaste åren? Att många med utrikes bakgrund inte får det etableringsstöd som de behöver, just där finns det utmaningar att få ner deras etableringstid på arbetsmarknaden. Men också det faktum att en stor generation 40-talister som fortfarande finns inom denna statistik (15-74 år) nu faktiskt är pensionerade.

Vi kan ganska länge diskutera statistik från vilket perspektiv vi än väljer. Dock är det ett faktum att det är 242 000 tusen fler sysselsatta i januari 2012 jämfört med januari 2006 i åldersspannet 15-74 år och 202 500 fler sysselsatta i åldersspannet 16-64 år. Enligt nationalekonomer har sysselsättningsgraden bland den grupp (16-64 år) som i högre grad stämmer överens med de som befinner sig på arbetsmarknaden, ökat.

Det är just i denna diskussion om hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden. Inte bara Fredrik Olovsson vill använda matematiska manövrar för att diskutera jobbpolitik, den används av EU-parlamentariker, jobbpolitiska talespersoner och inte minst den nya ekonomiskpolitiska talespersonen i Socialdemokraterna.

Det är just är den alternativa jobbpolitiken som är den stora frågan. Fortfarande saknas svaren, fortfarande sker svartmålningen av svensk arbetsmarknaden, trots att bristen på konkreta besked lyser igenom. Nu skådar dock en annan tid i svensk politik, vi får se om det denna gång leder till något mer konkret, i allafall från socialdemokratin. Det går att konstatera att det finns mycket mer att göra, därför behövs fokus på alla åtgärder som i sig är jobbskapande. Men i nuläget finns det ingen anledning att skämmas, i allafall jag gör inte detta.

Bloggar: DHE, KentMaria, MP.
Media: GP.