tisdag, maj 01, 2012

1 maj - att i många fall demonstrera mot sig själv

Idag är det återigen 1 maj, en dag då arbetarrörelsen i form av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet går ut och demonstrerar för dem ett mer rättvist samhälle. I många fall blir det rent tragikomiskt, en rörelse som i många fall demonstrerar mot de orättvisor som de själva har skapat. Kampen mot samhällsutmaningarna sköts inte bara nationellt, utan också lokalt/regionalt. Där finns fortsatt den socialdemokratiska hegemonin, ansvarig för mycket av de brister som fortfarande existerar.

Samhällsutmaningar är både nationella som lokala. Trots att det bara skiljer drygt tio mil mellan Gävle och Uppsala, ligger båda städerna på var sin lista, Gävle som den med högst arbetslöshet, Uppsala med den lägsta. Det geografiska avståndet pekar på något, att lokalt och regionalt ansvar spelar stor roll för hur fler i arbete kan åstadkommas beroende på attityd hos lokala politiker. Gävle och Gävleborg brottas inte bara med hög arbetslöshet, utan också med kanske Sveriges sämsta företagsklimat. Det är något att demonstrera emot.

Påpekandet om många av socialdemokratins orsakade orättvisor påpekades i gårdagens inlägg. Den socialdemokratiska dominansen är inte bruten bara för att de har förlorat makten på nationell nivå. På lokal och regional nivå, där de verksamheter som människor tar för givet sköts, där finns exempel på hur verksamheter missköts och barnen blir lidande. I Sundbyberg där stödet för de mest behövande barnen dras in, i Mariestad där de lokala landsbygdsskolorna har varit uppe på kommunens elimineringslista. Igår lämnade Mariestadspartiet den styrande rödgröna alliansen. Ansvaret på Alliansen att ta ansvar för skolan är högt.

Attityden till 1 maj är lite olika beroende på politisk färg. Jag missunnar personligen inte arbetarrörelsen deras högtidsdag. Däremot hade jag hoppats på lite mer självkritik från deras håll. Att bemöta orättvisor i samhället handlar också om att ta ansvar för de som man själv har åstadkommit. Att belägga allianspolitik med ökade klyftor är ibland inte särskilt lätt att motivera. Under perioden 1998-2006 ökade de ekonomiska klyftorna med runt 11-17 procent, under socialdemokratiskt maktinnehav. 2002 års reformer med ökade ersättningsnivåer i a-kassan och sjukförsäkringen, bidrog till att öka antalet inkomstfattiga inom de inkomstslagen.

Så på 1 maj blir det återigen en påminnelse om att inte bara demonstrera mot de orättvisor som de ser i samhället, utan också ta ansvar för de orättvisor som man själv har åstadkommit, både i landet och lokalt som regionalt. I många fall demonstrerar man i realiteten mot sig själva. Det för att de fortfarande är ansvariga för de brister i samhället som existerar.

Media: AB, AB, AB, AB, AB, Arb, DN, SvDSvD.