torsdag, maj 24, 2012

Ett schlingmanskt återvändande


Nu går Per Schlingmann tillbaka till att fokusera mer på ett parti än att fokusera på hur ett regeringskansli ska forma sin kommunikation. På ett sätt kan jag finna det förvånande att han nu efter så kort tid väljer att frånträda sitt uppdrag. Å andra sidan är det tillförsikt, att en av grundpelarna i Moderaternas förnyelse, nu mer fokuserar på just Moderaterna.

Det intressanta med Per Schlingmann som person, är hans förmåga att entusiasmera sina egna och skrämma upp motståndarna. Fruktan som allt som oftast går över till ett nedvärderande, ibland ett förlöjligande av Schlingmann som person. Som person inom partiet kan jag tyckas partiskt, men det går inte att förneka Schlingmanns förmågor, därför den fruktan och avund från motståndare som inte har en person som Per.

I grunden handlar detta om fortsatt förnyelse. De senaste dagarna har handlat om ett uttalande, men kommer att kretsa mer kring ett specifikt samhällsproblem. Det går inte att komma undan det typ av samhällsproblem som existerar. I grunden kan man acceptera att det är på det viset, eller så kan man förneka det.

Vid Alliansens maktövertagande, fanns mängder av människor som fanns utanför arbetsmarknaden men som inte var arbetslösa. Idag existerar ett annat problem, strukturella problem i vissa grupper. Socialdemokraterna har inte förnekat problemen med hög arbetslöshet bland unga, varför skulle de då spela ner problemet med hög arbetslöshet bland utrikes födda? Därför påminner jag ännu en gång om denna bild.

Det är dock frågan kring vem som har förmågan att beskriva samhällsproblemen på bäst sätt, det sätt som övertygar människor mest. I sig är det Per Schlingmanns roll, att inte förmedla de konkreta politiska beskeden, utan bildsätta dem i ett sammanhang som gör beskeden mer övertygande. Det är där som Schlingmann har förmågan att förmedla en bild av Moderaterna, på ett sätt som många önskar att någon kunde göra med sitt partis agenda.

I frågan om fortsatt förnyelse är det dock förmågan av att våga se samhällsproblemen som de ser ut, och kunna visa på hur de ser ut. Där känner jag ingen skepsis kring att den bild som förmedlas av de strukturella problem som existerar, bortsett från de generella problem som andra påstår existerar. Människors förutsättningar är olika, tron att one size fits all, är förlegad.

Det är på den grunden som den fortsatta förnyelsen måste ske, och fokus måste vara att våga se samhällsproblemen som de är. I sig handlar inte den moderata förnyelsen bara om att fortsatt fokusera på de frågor som är deras styrkor, utan också se till sin utvecklingspotential i andra. När man såg sig som det nya och senare det enda arbetarpartiet var det en manöver som retade många. Frågan är bara när begreppet det nya välfärdspartiet sätter sig på folks näthinnor. En sak att fundera på, men en sak kan man vara säker på. Det lär säkerligen vara en Per som ser till hur det hela ska bildsättas.

Bloggar: Tok.
Media: DNSRSvD.