söndag, maj 06, 2012

Inför debatten - Det bör talas mer om egna samhällsproblem

Det är säkerligen många som är intresserade av kvällens partiledardebatt. Sedan valet 2010, har samtliga partiledare i oppositionen bytts ut, en av fyra i alliansregeringen är borta. Hursomhelst står det enda regeringsalternativet kvar, ett faktum att spela på och ett kort att spela ut. Trots allt att det trumfkortet finns i Alliansens hand, måste det kortet användas med förnuft. Samtal om regeringsalternativ måste blandas med diskussionen om hur de egna samhällsproblemen ser ut och hur de ska bemötas.

Inför valet 2006 var samhällsproblemet tydligt. Alltför många människor stod utanför arbetsmarknaden, många av dem gömdes även undan i en ambition att eftersträva ett visst sysselsättningsmål. Människor som ville ha ett jobb, gömdes undan, allt för att sysselsättningsstatistiken skulle se så bra ut som möjligt. Det totala utanförskapet var ett samhällsproblem som blev Alliansens trumfkort då.

I valet 2010 spelade den internationella finanskrisen stor roll för regeringens fortsatta förtroende. Förtroendet för jobben blandades med förtroendet för ekonomiskt ansvar. Hitintills har det ekonomiska förtroendet inte rubbats, och Moderaterna tillåts hålla taktpinnen. Det är bara det att en annan fråga har skapat en större konfliktyta.

Stefan Löfvens ambition om en tydligare S-politik gällande jobben, är det som ställer utmaningarna på sin spets. Samhällsproblemet är den fortsatt höga arbetslösheten, inte minst bland unga. Det som kommer från oppositionshåll är ett regeringsmisslyckande. Det som regeringen bör trycka på är att utmaningarna fortsatt är stora, effekterna av de senaste årens ekonomiska kris har satt sina spår och att fokus fortsatt måste vara ordning och reda samt sänkta trösklar in på arbetsmarknaden.

Jobbpolitiken går att förena med många politiska frågor. Frågan om moderaternas utveckling av den samlade politiken gällande barn, involverar även den jobbfrågan. Barns möjlighet till en trygg uppväxt, utan risken att föräldrarna hamnar i ekonomiska svårigheter, involverar jobben. Även Rädda Barnens definition av inkomstfattigdom ökar vid kraftigt höjda ersättningsnivåer (se reformer gällande a-kassa och sjukförsäkring 2002).

Frågan om kommuners möjlighet att erbjuda förskola, även på obekväm tid, är en vital fråga gällande människors förmåga att klara av barnomsorg och kunna arbeta exempelvis nattetid. Oppositionens inriktning är att vilja fördela stöd till varje kommun, istället för att se till varje kommuns olika behov till nattis. Hitintills har 130 kommuner s.k. nattis, huvuddelen av dem är borgerligt styrda.

Utmaningen är således stor att hitta ny och tydliga samhällsproblem som gör att Alliansen återigen kan ta ett tydligt alternativ i jobbfrågan. Ställer man alla arbetslösa unga i ett led från Götaplatsen i Göteborg, skulle ledet ta slut i Varberg enligt Löfvens och Socialdemokraternas definition. Problembilden är tydlig, lösningarna är en annan sak och att istället föreslå åtgärder som regeringen redan har genomfört, eller genomför, eller tro att ökad statlig inblandning i innovations- och näringspolitik, är utmaningarna för Löfven att komma med de tydliga förslagen.

För Alliansens del handlar det om att fortsatt kunna förvalta regeringsinnehav och framstå som en aktör som tydliggör sina samhällsutmaningar och vågar gå i opposition mot dessa. Uppgiften är självklar, samhällsutmaningarna måste fortsatt beskrivas. I en kombination av det, tillsammans med konkreta lösningar för att möta dem, med en udd riktat mot alternativet i svensk politik blir ambitionerna mer trovärdig. För att ha initiativet handlar det om att fortsatt visa på att man kan framhäva de stora samhällsutmaningarna och ge sin syn på hur de ska lösas.

Media: ABABABABDNDNGP, Svd, SVT.