Inför valet 2006 var samhällsproblemet tydligt. Alltför
många människor stod utanför arbetsmarknaden, många av dem gömdes även undan i
en ambition att eftersträva ett visst sysselsättningsmål. Människor som ville
ha ett jobb, gömdes undan, allt för att sysselsättningsstatistiken skulle se så
bra ut som möjligt. Det totala utanförskapet var ett samhällsproblem som blev
Alliansens trumfkort då.
I valet 2010 spelade den internationella finanskrisen stor
roll för regeringens fortsatta förtroende. Förtroendet för jobben blandades med
förtroendet för ekonomiskt ansvar. Hitintills har det ekonomiska förtroendet
inte rubbats, och Moderaterna tillåts hålla taktpinnen. Det är bara det att en
annan fråga har skapat en större konfliktyta.
Stefan Löfvens ambition om en tydligare S-politik gällande
jobben, är det som ställer utmaningarna på sin spets. Samhällsproblemet är den
fortsatt höga arbetslösheten, inte minst bland unga. Det som kommer från
oppositionshåll är ett regeringsmisslyckande. Det som regeringen bör trycka på
är att utmaningarna fortsatt är stora, effekterna av de senaste årens
ekonomiska kris har satt sina spår och att fokus fortsatt måste vara ordning
och reda samt sänkta trösklar in på arbetsmarknaden.
Jobbpolitiken går att förena med många politiska frågor.
Frågan om moderaternas utveckling av den samlade politiken gällande barn,
involverar även den jobbfrågan. Barns möjlighet till en trygg uppväxt, utan
risken att föräldrarna hamnar i ekonomiska svårigheter, involverar jobben. Även
Rädda Barnens definition av inkomstfattigdom ökar vid kraftigt höjda
ersättningsnivåer (se reformer gällande a-kassa och sjukförsäkring 2002).
Frågan om kommuners möjlighet att erbjuda förskola, även på
obekväm tid, är en vital fråga gällande människors förmåga att klara av
barnomsorg och kunna arbeta exempelvis nattetid. Oppositionens inriktning är
att vilja fördela stöd till varje kommun, istället för att se till varje
kommuns olika behov till nattis. Hitintills har 130 kommuner s.k. nattis,
huvuddelen av dem är borgerligt styrda.
Utmaningen är således stor att hitta ny och tydliga
samhällsproblem som gör att Alliansen återigen kan ta ett tydligt alternativ i
jobbfrågan. Ställer man alla arbetslösa unga i ett led från Götaplatsen i
Göteborg, skulle ledet ta slut i Varberg enligt Löfvens och Socialdemokraternas
definition. Problembilden är tydlig, lösningarna är en annan sak och att
istället föreslå åtgärder som regeringen redan har genomfört, eller genomför,
eller tro att ökad statlig inblandning i innovations- och näringspolitik, är
utmaningarna för Löfven att komma med de tydliga förslagen.
För Alliansens del handlar det om att fortsatt kunna
förvalta regeringsinnehav och framstå som en aktör som tydliggör sina samhällsutmaningar
och vågar gå i opposition mot dessa. Uppgiften är självklar,
samhällsutmaningarna måste fortsatt beskrivas. I en kombination av det,
tillsammans med konkreta lösningar för att möta dem, med en udd riktat mot
alternativet i svensk politik blir ambitionerna mer trovärdig. För att ha
initiativet handlar det om att fortsatt visa på att man kan framhäva de stora
samhällsutmaningarna och ge sin syn på hur de ska lösas.
