onsdag, juni 27, 2012

Klart att även kommuner kan göra mer mot barnfattigdom

Vad är det som gör då att det går att göra mycket på kommunal nivå? Är förklaringen bara att socioekonomiska strukturen förklarar den låga barnfattigdomen, att andelen välbeställda är en faktor till att barnfattigdomen blir mindre? Nej inte alls. Som exempel:

Solna är en generös mottagningskommun för nyanlända invandrare. Där har man lyckats oerhört väl med att se till att ha en hög integration och låg barnfattigdom. Man är oerhört restriktiva med försörjningssstöd, utan fokuserar mer på att sätta dem i arbete. Detta leder till låg arbetslöshet, snabbare etablering och hög integration. Det skapar således goda förutsättningar för att nästkommande generationer inte ska växa upp i armod.

I Tyresö finns två exempel på kommunala initiativ. Dels har man beslutat om att alla skolor ska kunna garantera matsäck till alla elever på klassresor/utflykter, detta för att alla barn ska kunna delta på ett sjysst sätt, utan att det blir tal om vilka som har råd att fixa matsäck till sina barn. Det som hänt är att föräldrar ringer och förvånas varför de inte får skicka med sina barn pannkakor. Det går således inte att göra alla nöjda, oavsett vad man gör.

Ett annat exempel är att garantera sommaraktiviteter för alla barn. Där har man i Tyresös fall bidragit till att barn med föräldrar som lever på försörjningsstöd, kan delta på olika sommaraktiviteter utan extra kostnad.

Så skyller jag på kommunerna och skjuter över ansvaret på dem? Nej inte alls. Som jag skrev i morgonens inlägg "Vad utvecklingen säger är att kommunala som nationella politiker fortfarande har ett stort ansvar att fortsätta med reformer för fler jobb, för att klara strukturomvandlingar.". Att vissa kommuner fokuserar på olika strukturella reformer, inriktade mot jobb och små förändringar som underlättar vardagen för fler, finns möjligheten att fler barn ska känna tillhörighet och samhörighet med sin jämnåriga kamrater. Det talande är att vissa inte vill se det. Kanske för att man inte vågar ta sina egna partikamrater i örat. Vem vet?


Bloggar: Jan Ericsson.
Media: SRSRSR, SR, SR, SR.