torsdag, juni 28, 2012

Med vems pengar?

Varje EU-toppmöte målas i princip upp som ödesmättad, även den som börjar idag. Behovet av kursändring är vital, Europa måste bejaka det faktum att tanken är tom och soppapengarna är slut. Frågan då är när vissa vill att Europa och EU ska satsa sig ur krisen, med vems pengar?


EU:s styrka bör än mer nu ligga i sammanhållningen. Bakgrunden till samarbetet känner vi till, en av världens mest konfliktfyllda världsdelar såg en möjlighet efter århundranden av konflikter, att se till de gemensamma behoven för välfärd och ökad tillväxt. Det är just denna inställning som ska bejakas varje dag, vad kan man göra för att stärka tillväxt och EU:s konkurrenskraft?

Vad är det gör att Spanien och Grekland, trots de åtstramningar som har gjort, inte lyckats med att komma på rätt köl? Sanningen tycks vara att de fortfarande spenderar mer än vad de dra in. Det om något är en sinnebild att saker och ting fortfarande är fel, lärdomen av årtal av överspenderande, den naivitet som funnits kring att leva över de egna marginalerna, den effekt som blir av att manlever just över marginalerna.

Det är just den utveckling som EU:s medlemsländer nu har att hitta en snabbare väg ifrån. Tillväxt skapas genom konkurrenskraft, genom ökad handel med varor och tjänster, genom ökad rörlighet. I tider när Merkel vill längre inte betala krisländernas skulder, är det förvånande? Inte alls. Det är inte en väg ur krisen när tanken är tom och soppapengarna slut, att någon annan betalar för dem.

De som inte tycker på det viset, som tycker att Europas väg ur krisen är att öka spenderandet, att satsa sig ur krisen, som har en fråga att besvara; Med vems pengar ska kalaset betalas?

Media: SR, SvD, SvD, SvD.