onsdag, juni 27, 2012

Varför är S-kommuner sämre på barnfattigdom?

Utifrån Sveriges Radios granskning, går det att ställa en del frågor. Den främsta frågan, varför vissa kommuner är sämre än andra. Varför är det egentligen på detta viset?

Sverige tillhör toppskiktet över länder med låg inkomstjämlikhet. I Europa ligger Sverige främst, den ökning i inkomstojämlikhet som skett under de senaste åren är högst marginell. Det som bidrar mycket är den offentligt finansierade välfärden som ser till att minska skillnaderna ytterligare. I grunden finns det förutsättningar för att stävja utvecklingen av allvarlig barnfattigdom.

Men det främsta problemet är inte inkomstskillnader, utan förmågan att komma ur djup ekonomisk utsatthet. Just att komma åt dessa grupper, bl a genom att skapa en förvärvsstimulans i försörjningsstödet, att överbygga att föräldrapenningen blir en återvändsgränd för utrikes födda kvinnor som inte etablerar sig och kommer i eget arbete, är några exempel för att komma åt de mest ekonomiska utsatta. Detta för att öka etableringstakten, för att fler ska kunna inkluderas snabbare.
I grunden handlar det om att kunna lämna ekonomisk utsatthet snabbt, inte att främst pressa samman inkomsterna mellan människor. I en socialistisk drömvärld har alla det lika illa.

Det som är iögonfallande är det faktum att vissa kommuner är så pass mycket sämre än andra att skapa goda förutsättningar för att minimera risken för att barn ska hamna i fattigdom. Mycket kan göras på kommunal nivå. Fler jobb underlättas även av hur kommunalpolitiker arbetar för företagande och jobbskapande.
Hur man skapar en meningsfull sysselsättning för alla barn, inte minst genom god tillgång till förskolan är en annan grundbult. Just det som Moderaterna genom sin barnpolitiska grupp arbetar med, att skapa bättre möjligheter för alla barn. På det sättet överbygger man de skillnader som riskerar att skapas mellan barn.

Utifrån Sveriges Radios granskning får man följande resultat. Vilka styr i de bästa respektive sämsta kommunerna?
De 30 kommunerna med högst barnfattigdom:
(S): 22
(C): 5
(M): 2
(Fp): 1

De 30 kommunerna med lägst barnfattigdom:
(M): 27
(S): 1
(Fp): 1
Övr: 1

Hur mycket kan egentligen kommunerna påverka att barnfattigdomen inte ökar mer?
Vad utvecklingen säger är att kommunala som nationella politiker fortfarande har ett stort ansvar att fortsätta med reformer för fler jobb, för att klara strukturomvandlingar. I Solna som exempel är man oerhört restriktiv med exempelvis försörjningsstöd till nyanlända invandrare, utan fokuserar mer på att sätta dem i arbete. Detta leder till att Solna har en av landets lägsta arbetslöshetstal, snabbare etablering och bättre integration.

Vad säger då undersökningen? Den ställer självklart en del frågor. Hur kommer det sig att problemen med barnfattigdom är större i socialdemokratiskt styrda kommuner? Hur kommer det sig att moderatstyrda kommuner är så pass i topp när det gäller att ha en låg risk för barnfattigdom? I grunden finns det bara en linje, det är fler i arbete.

De senaste årens ekonomiska kris slår hårdast mot de mest ekonomiskt utsatta. De reformer som sattes in under 2010-12, hoppas kunna ge resultat. Under 2010 fick 5 procent färre hushåll ekonomiskt bistånd. Det är positivt att det sker en generell minskning, men fortsatt är det många som står långt ifrån. Det är de som det behövs fortsatta reformer för att komma åt.

Då kommer arbete vara nyckeln till att minska just problemet med just barnfattigdom. Fördelningsssystemen kan fokusera än mindre på att vara generella och vara mer riktade mot de som behöver. Exempelvis Rädda Barnen redovisar få eller inga punkter om hur fler ska komma i jobb. Inte i den kritik som kommer från vänsterhåll på SR:s granskning finns ett uns till förslag på konkreta förbättringar.
När kommer kritiken mot de egna partikamrater som brister i förmågan att ta itu med barnfattigdomen, utan att hela tiden slå mot Reinfeldt? Varför egentligen byta regering när man kan byta kommunalpolitiker?

Bloggar: Gunvor, GöranLasse.
Media: AB.