tisdag, juni 12, 2012

Varje parti äger sin egen förnyelse

Det är tufft att ständigt blir granskad, att som regering ständigt bli granskad är det naturliga i det mediepolitiska landskapet. Huruvida granskningen är tuff är inget att göra åt, den är rent naturlig för ett parti som befinner sig i regeringsställning. Frågan är vad som är relevant kritik och vad som är raljanta påhopp, påhopp mot enskilda personer eller mot en allians fortsatta överlevnad.

På något sätt är det som vi får betala tillbaka för de gliringar som gjordes mot Håkan Juholt och hans konstanta sendsteg. Förtroendevalda, partianställda och övriga som vill se sig som representanter för det socialdemokratiska partiet på nätet, sitter och vräker ut sig multipla tweets med hånfulla kommentarer så mycket de förmår under sina vakna timmar.
Med Juholt i bakgrunden kan man fundera på om samma medicin tillbaka är det mest smarta av dem. Huruvida nu partiet betalar, jag tror inte det, syftet med att peka på den sk twitterstormen var inte att påstå det handlade om betalda twittrare, utan vilka det egentligen det var som drev den sk twitterstormen. En twitterstorm förvandlades till en partipolitiskt ankdam, på något sätt börjar även media få upp ögonen för det.

Om människor vill spekulera i Alliansens förfall, kan man fundera kring hur värt det är att spela det senaste dygnets nyhetsflöda för att förutspå förfallet. Tror Monica Green på allvar att hennes parti tjänar någonting på att gå ut i en av de stora debattkanalerna, men en av de mest raljanta debattinläggen under detta år? Satsar man på den taktiken kan jag bara yttrycka min ödmjuka tacksamhet för att vissa väljer detta för att fokusera på intern politikutveckling.

Det som skadar Alliansen i grunden är om de partier som deltar i samarbetet, tror att man kan ta samarbetet för givet och rida på andras framgångar. I grunden är det inget fel med att visa på att man vill samarbeta med varandra. Vissa vill påstå att blockpolitiken är död. Vad Alliansen visade var att enpartistaten är död. Även om Socialdemokraterna avser att gå till val ensamma, måste de visa på vilka de vill samarbeta med efter en eventuell valseger. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer inte ge sig lika lätt denna gången i förhandlingarna om regeringsbildande.

Det som varje parti måste inse är att ansvaret för förnyelse- och utvecklingsarbetet är deras eget, kommer också att i längden tjäna på det. Ett regeringssamarbete lägger inga band på den möjligheten, varje parti måste hitta sin väg för att förtjäna väljarnas förtroende. Just varje enskilt partis framgångar påverkar den politisk inriktningen för samarbetet. Vill man påverka mer, får man se till att utveckla sin politik för att vinna ökat förtroende.
Moderaterna utför sitt förnyelse- och förändringsarbete, inget parti kan i längden åka snålskjuts på ett annat samarbetspartis framgångar. Varje parti äger sin egen förnyelse.

Media: AB, DN, ExpSvD, SvD, SvD.