onsdag, juli 18, 2012

En titt i restaurangnäringens vardag

Jag hade gärna kunnat ägna mig mer tid åt att resa runt och ta del av vardagsbetraktelser runtom i landet, från en näring som i månt och mycket är en del av framtiden för svensk ekonomi och tillväxt. När industrisamhället sakta tynar ut, till följd av en global konkurrens, finns det andra näringar som växer fram, som inte går att att exportera till ett annat land där lönekostnaderna är lägre. Sänkningen av restaurangmomsen upprör en del. De bryr sig mer om vilka resurser som staten har att förfoga över än om den enskilde företagens förmåga att överleva. Här är en inblick i några företagares vardag.

Cafe Lapponia i Porjus
I år kommer Birgit som driver cafét, invid en rad andra kringliggande verksamheter, inte ha möjlighet att anställa. Fokus är att hålla kostnaderna nere, ett nytt kassaregister kostar runt 15 000 kronor. Likt denna avgift är näringen tyngd av många andra krångliga avgifter som tynger vardagen ekonomiskt. Vad det skulle innebära mer långsiktigt är en annan fråga. Den redan knappa vardagen skulle inte bli ljusare av att de ekonomiska förutsättningarna försämrades.

Restaurang Laguna i Kiruna
Arbetet med att driva restaurang är krävande, med långa arbetsdagar. Just förutsättningen att kunna plocka in mer personal är en möjlighet för ägarna att att få lite mer tid åt sig själv, för att kunna fokusera mer på att utveckla verksamheten.

Vandrarhemmet Åsgård i Jokkmokk
Ägaren Karin beskriver en vardag, med politiker som inte riktigt har en aning om hur vardagen är för de många småföretagare som driver sin verksamhet. Bara man är företagare fixar man allt själv. Långa arbetsdagar, instabil ekonomi. De långa avstånden medför stora kostnader när kommunens tjänstemän kommer för att kontrollera att regelverket följs, en kostnad som faller på företagaren. Om fler politiker satte in sig i en småföretagares vardag, inte minst inom hotell- och restaurangnäringen, kanske fler skulle få en bättre inblick i en småföretagares vardag. Enligt Karin är det företagare och inte politiker som skapar jobben.

Restaurang Husman i Gällivare
5 anställda året runt. Men vardagen är tuff och likt i hela näringen innebär företagandet långa arbetsdagar för att få verksamheten att gå runt. Regelverken, tillstånden för att få driva sin verksamhet tar mycket tid. För dem innebär sänkningen av momsen ett synliggörande av deras vardag, svårigheten att driva en liten verksamhet inom just restaurangnäringen. Momssänkningen innebär ett litet andrum, förbättrad ekonomisk likviditet. Inga prisjusteringar har gjorts efter årskiftet, allt har gått till att satsa på personalen, företaget samt för att höja den egna livskvalitén. Just kravet på prissänkningar känner sig ägaren Lisbeth lite bestött över. Det skulle inte enligt henne innebära att gästerna skulle börja vallfärda till hennes ställe. Att politikerna finns långt ifrån, ovetandes om vardagen för personer som driver verksamhet inom näringen är också ett intryck hos Lisbeth.

Rogers Gatukök i Torneå
För Roger som startade upp verksamheten med en korvkiosk för tjugo år sen, numera också en spelbutik, har företagandet varit tufft. Momssänkningen innebär en lite lättare vardag, samt underlättar en del för framtiden. Det innebär att Roger och Sirpa nu kan ge sin personal mer arbetstid, vilket är gynnsamt för de anställda, samt att Roger och Sirpa kan få mer tid för sig själva. En sänkning som innebär framtidstro och livskraft. För Rogers del skulle en momshöjning innebära att han enligt honom själv skulle ha orken att fortsätta driva sin verksamhet vidare.

Varför berättar jag deras historia? Igår gick 13 restaurangföretagare ut och beskrev sin vardag efter momssänkningen. 13 företagare som enbart de har kunnat anställa 48 personer till sina verksamheter. På motståndare till momssänkningen kan det låta som att regeringen har hällt ut ett miljardstöd till näringen.

Den direkta frågan är, var finns de pengarna? Företagarna är angelägna om att veta var de pengarna finns, för de har inte sett dem. Vad som dock skapar värde är just att dessa företagare skapar intäkter som senare innebär intäkter för staten i form av skatteinbetalningar. Tack vare momssänkningen får restaurangnäringen behålla lite mer av de pengar som de själva genererar. Med andra ord, staten genererar inga pengar till näringen, näringen genererar pengar till staten.

Fram tills nyligen var restaurangnäringen den enda näring som köpte in varor för en momssats, men som var tvungna att sälja med en högre momssats. Varför det ska vara på det viset för en näring med en lönsamhet som så låg som 0,6 procent är värd att motivera av dem som vill behålla den skillnad i momssatser som restaurangnäringen har lidit under. När Socialdemokraterna höjde serveringsmomsen under 1990-talet, kan man fundera på hur tongångarna var då. Frågan är då varför tongångarna är så höga nu när momsen återställs och förbättrat villkoren för en näring som nu både köper in och säljer med samma momssats.

Att ta reda på vanliga människors vardag, i detta fall de människor som driver verksamhet inom restaurangnäringen är en inblick i deras vardag och deras villkor. Det är en vardag som är svår för någon annan att motbevisa. För hur ska en politiker kunna ställa sig framför en företagare och säga att denne har fel om sin vardag och kunna behålla sin trovärdighet inför väljarna?

Inom en nära framtid tänker jag återkomma med en redogörelse om vilka kostnader som vanligtvis beläggs på en vanlig aktör inom näringen.

Alla redogörelser är hämtade från Mats Eriksson på Momsbloggen, från hans resa i Restaurangsverige om hur näringens aktörer upplever vardagen efter momssänkningen. Hur nu Socialdemokraterna ska kunna motbevisa restaurangföretagarnas egen vardag blir intressant att se.