måndag, juli 02, 2012

Färdplanen mot 2014

Färdplanen mot 2014 börjar ta form. För varje parti krävs en samlad agenda för hur man väljer att möta väljarna med under valet 2014. Oavsett om man befinner sig i ett samarbete eller väljer att möta väljarna ensamt, har varje parti själva ansvaret för hur de vill profilera sig.

Allianssamarbetet är i sig fyra olika partier. Alla dessa partier har ett ansvar över sitt eget öde. De gemensamma beskeden kommer att formas, men inriktningen på samarbetet avgörs av hur varje enskilt parti tar sitt ansvar över sin egen utveckling. För Moderaternas del är det ett ständigt krav, ställt på partiet och ställt av dem själva. För att vara intressant behöver man ständigt utveckla sig för att fortsatt framstå som intressanta.

Ett nytt ledarskap i andra partier ändrar också förutsättningarna. Stefan Löfvens ambition att tala till näringslivets väl är en aspekt. Frågan är dock vilka Löfven vill tala till. Är alla typer av företag lika viktiga? Är de små och medelstora företagen lika viktiga som de stora företagen, de som Löfven i huvudsak talar om? Frågan om RUT, ROT, arbetsgivaravgifter för unga och restaurangmoms är mer vitala för de företag som lever på marginalen. Inom restaurangnäringen, en näring med en lönsamhet på runt 0,6 procent, blir inte deras förutsättningar bättre av den kostnadschock som Löfvens parti vill driva igenom.

Nya näringar är den viktigaste frågan när det gäller att se till näringslivets förutsättningar. Varför tar det upp till fyra år för att få ett miljötillstånd? Varför väljer svenska företag som Spotify, Skype och nya innovativa företag att omlokalisera sig utanför landets gränser? Den nysläppta rapporten ”Sverige har blivit en fet katt” ger upphov till en intressant diskussion. Den förra rapporten från Svenskt Näringsliv som rönte stor uppmärksamhet var kring mismatchen på svensk arbetsmarknad. Problemet var att de som ropade högt, ofta missade målet kring vad Svenskt Näringsliv var ute efter.

Det finns frågor som bör tas tillvara på. Bolagsskatter, 3:12-regler, ytterligare tröskelsänkningar, riskkapital, infrastruktur, forskning och innovationssatsningar är några. De två senare frågorna återkommer regeringen med under hösten, en intressant diskussion lär följa utav det. De propositioner som lades 2008 kring infrastruktur samt forskning och innovation lär behövas saltas ytterligare denna gång för att alliansregeringen ska återta kommandot på allvar.

Den andra aspekten kommer att handla om hur vi bäst tar tillvara på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Marginaleffekterna i försörjningsstödet, inlåsningseffekterna hos utrikesfödda kvinnor som tar ut retroaktiv föräldraförsäkring och missar chansen till etablering på den svenska arbetsmarknaden är några aspekter. Här har Moderaterna aviserat satsningar, det är värt att det presteras konkreta lösningar redan i kommande höstbudget. Samhällets skyddsfunktioner fungerar bäst när de fungerar so språngbräda för dem som hamnat utanför och inte som spindelnät som ökar risken att människor fastnar i dem.

Fram till valet kommer arbetet kring de centrala frågorna också att konkretiseras. Det är värt att påpeka att arbetet inom de andra allianspartierna är minst lika viktiga för ett utvecklat och vitalt allianssamarbete. Väljarna vill se ett fördjupat allianssamarbete. Samtidigt som S-väljare vill ha besked från Socialdemokraterna i regeringsfrågan sitt trots allt Alliansen med trumf på hand. Men det kommer att krävas mer. Alla måste hitta sitt sätt att profilera sig för att möta väljarna och vinna förtroende på nytt.