Allianssamarbetet är i sig fyra olika partier. Alla dessa
partier har ett ansvar över sitt eget öde. De gemensamma beskeden kommer att
formas, men inriktningen på samarbetet avgörs av hur varje enskilt parti tar
sitt ansvar över sin egen utveckling. För Moderaternas del är det ett ständigt
krav, ställt på partiet och ställt av dem själva. För att vara intressant
behöver man ständigt utveckla sig för att fortsatt framstå som intressanta.
Ett nytt ledarskap i andra partier ändrar också
förutsättningarna. Stefan Löfvens ambition att tala till näringslivets väl är
en aspekt. Frågan är dock vilka Löfven vill tala till. Är alla typer av företag
lika viktiga? Är de små och medelstora företagen lika viktiga som de stora
företagen, de som Löfven i huvudsak talar om? Frågan om RUT, ROT,
arbetsgivaravgifter för unga och restaurangmoms är mer vitala för de företag
som lever på marginalen. Inom restaurangnäringen, en näring med en lönsamhet på
runt 0,6 procent, blir inte deras förutsättningar bättre av den kostnadschock
som Löfvens parti vill driva igenom.
Nya näringar är den viktigaste frågan när det gäller att se
till näringslivets förutsättningar. Varför tar det upp till fyra år för att få
ett miljötillstånd? Varför väljer svenska företag som Spotify, Skype och nya
innovativa företag att omlokalisera sig utanför landets gränser? Den nysläppta
rapporten ”Sverige har blivit en fet
katt” ger upphov till en intressant diskussion. Den förra rapporten från
Svenskt Näringsliv som rönte stor uppmärksamhet var kring mismatchen på svensk
arbetsmarknad. Problemet var att de som ropade högt, ofta missade målet kring
vad Svenskt Näringsliv var ute efter.
Det finns frågor som bör tas tillvara på. Bolagsskatter,
3:12-regler, ytterligare tröskelsänkningar, riskkapital, infrastruktur,
forskning och innovationssatsningar är några. De två senare frågorna återkommer
regeringen med under hösten, en intressant diskussion lär följa utav det. De
propositioner som lades 2008 kring infrastruktur samt forskning och innovation
lär behövas saltas ytterligare denna gång för att alliansregeringen ska återta
kommandot på allvar.
Den andra aspekten kommer att handla om hur vi bäst tar
tillvara på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Marginaleffekterna i försörjningsstödet,
inlåsningseffekterna hos utrikesfödda kvinnor som tar ut retroaktiv
föräldraförsäkring och missar chansen till etablering på den svenska
arbetsmarknaden är några aspekter. Här har Moderaterna aviserat satsningar, det
är värt att det presteras konkreta lösningar redan i kommande höstbudget.
Samhällets skyddsfunktioner fungerar bäst när de fungerar so språngbräda för dem
som hamnat utanför och inte som spindelnät som ökar risken att människor
fastnar i dem.
Fram till valet kommer arbetet kring de centrala frågorna
också att konkretiseras. Det är värt att påpeka att arbetet inom de andra
allianspartierna är minst lika viktiga för ett utvecklat och vitalt
allianssamarbete. Väljarna vill se ett fördjupat allianssamarbete. Samtidigt som
S-väljare vill ha besked från Socialdemokraterna i regeringsfrågan sitt trots
allt Alliansen med trumf på hand. Men det kommer att krävas mer. Alla måste
hitta sitt sätt att profilera sig för att möta väljarna och vinna förtroende på
nytt.
