lördag, augusti 04, 2012

Löjtnant Lars Carlsson kan inte längre vara med

Löjtnant Lars Carlsson kanske inte är särskilt känd för många. Han var officer inom Försvarsmakten, en hängiven man med en tydlig agenda, att oavsett vem du är, är du lika mycket värd som alla andra. Jag såg hans porträtt i Dagens Nyheter, inför årets Pridefestival. Det jag inte visste var att Lars Carlsson då hade gått bort. Han fick aldrig chansen att vara med igen.

Lars Carlsson engagerade sig djupt när Försvarsmakten tog tag i sitt mångfaldsarbete i början av 2000-talet. Frågor som tro och sexuell läggning kom upp på agendan. För detta blev det en möjlighet för Lars att resa ut i landet, bland förband och kollegor och bidra till arbetet för att förbättra situationen för hbtq-personer inom försvaret.

2007 togs beslutet att även uniformerad personal skulle få delta under den traditionella prideparaden genom Stockholms gator. Ett erkännande för de som bar sin uniform med stolthet, men som nu också accepterades för deras livsval.

Att Försvarsmakten som Polisen deltar i Pride väcker en del irritation går inte att miste på. Flertalet trakasserier har skett mot både polis och militär under olika pridearrangemang. Seminarier har saboterats, deras deltagande i prideparader har störts och deltagare har fått utstå både glåpord, hatiska plakat och bespottningar.

För Lars Carlsson blev också det en bister vardag när han under förra årets Prideparad, tillsammans med övriga deltagare från Försvarsmakten blev utsatt för aktioner från gruppen Ofog, som ogillade försvarets närvaro. Slagord som "mördare" och "jag är lika bra att döda som straighta soldater" var budskap som gav smolk i bägaren för en grupp deltagare som ville visa sin stolthet.

Lars Carlsson tog det hårt att bli utsatt för denna typ av vuxenmobbing. När han väl hade kommit över barriären att homosexualitet numera var mer och mer accepterat inom försvaret, fick han nu utstå hatet och motståndet från de som inte tyckte att han hade där att göra, trots att även han hade rättigheter att stå upp för, att få älska den han ville.

Lars hade förtjänat upprättelse, en revansch för förra årets trakasserier under en dag som skulle manifestera glädje och stolthet. Tyvärr fick Lars aldrig den chansen. En kort tid innan Stockholm Pride gick Lars Carlsson hastigt bort. Han är saknad av de som kände honom allra bäst. För min egen del blev det ett porträtt av honom, dagarna efter att hans livslåga hade slocknat.

Under lördagen är det många som kommer att sakna Lars deltagande i paraden. Det är därför som vi med vårt deltagande bör hedra Lars Carlsson, för den människa som han var och för de insatser som han gjorde. För öppenhet, för tolerans och för allas lika värde. För Lars kan inte längre vara med och föra kampen vidare.