torsdag, augusti 23, 2012

Utbildningar kan även skapa en ny arbetsmarknad

Några tankar efter Tomas Tobés utspel om att gymnasiet bättre behöver dimensioneras efter arbetsmarknadens behov. Det är en relevant fråga, men relevant är också hur de gymnasiala utbildningarna också kan bidra till skapandet av jobb, i nya näringar.

Debatten som uppstår är förstås intressant. Gymnasieutbildningar kan dimensioneras bättre för att elever ska kunna möta arbetsmarknaden snabbare efter avslutad utbildning. Gymnasieutbildningar har ju inte i syfte att utbilda unga till arbetslöshet, utan för att de ska kunna hitta en meningsfull sysselsättning som motsvarar den utbildning som de har gått.

För elever på de estetiska programmen blir det relevant att fundera på vilken arbetsmarknad som finns att tillgå efter avslutad utbildning. Hur kan kvalitén på de estetiska programmen stärkas? Hur kan företagsamheten inom de kulturella och kreativa näringarna stärkas? I den kontexten handlar inte bara utmaningen om att bättre forma gymnasieutbildningarna efter arbetsmarknadens behov, utan också hur utbildningarna kan bidra till att skapa de framtida jobben, inom nya näringar.

Dataspelsbranschen är ett område där Sverige är i framkant när det kommer till kulturellt skapande. Runtom i Sverige finns det andra typer av kreativa näringar inom kulturområdet. "I Wallanders fotspår" har lockat turister till Ystadsområdet, för att ta del av platser där Henning Mankells fiktiva karaktär agerar. På Södermalm i Stockholm har Stieg Larssons Milleniumtrilogi skapat en turistmagnet, där människor guidas runt i Mikael Blomkvist och Lisbeth Salanders fotspår.

Det är när kulturen kan vara både kreativ och företagsam, som den breddas och skapar fler möjligheter för kulturskapare att kunna leva på sitt skapande utan att bara behöva vara beroende av statliga stöd. Detta är förstås ett känsligt område att diskutera för vissa, men den behöver tas och den behöver även få en tydligare koppling, även i de estetiska programmen, hur kulturen och de estetiska programmen kan bidra till högre företagsamhet.

Jag är ingen anhängare av en instrumental syn på skolan, där elever väljer främst utifrån samhällsnytta. Elever ska självklart få välja utifrån intresse. Det intressanta är att se hur företagsamheten kan stärkas, som inom kultursektorn, också för att kulturutbudet kan breddas och stärkas. Ingen vill ha klåfingriga politiker somstyr människors livsval, men politiker kan se till hur utbildning både kan dimensioneras bättre efter arbetsmarknadens behov, men hur kvalitén i de gymnasiala utbildningarna kan stärkas för att de kan bidra till bättre företagsamhet.