fredag, augusti 10, 2012

Vem vågar ta steget om AMS särställning?

Ylva Johansson har rätt i en sak. Arbetsförmedlingen har misslyckats med sitt uppdrag som stavas till vad de heter. Förut var uppdragen rätt spretiga, men efter 2006 fick de det enda tydliga uppdraget. Trots det är förtroendet för myndigheten i botten i jämförelse med andra myndigheter. Där hade man då börjat fundera när någon ska utmana Arbetsförmedlingens särställning. Även i detta fall får vi vänta.

Nästan hälften av alla företag får säga nej till nya ordrar, 40 procent skjuter upp sina expansionsplaner för att de inte hittar rätt personal. Samtidigt märks också människors förtroende i Arbetsförmedlingen även hos arbetsgivarna. Allt fler väljer att inte ta del av myndighetens tjänster, utan väljer att rekrytera vid sidan av. Därför märks trenden att de allra flesta jobben tillsätts just via informella kontakter.

Med nästan 70 miljarder i anslagna medel för arbetsmarknadspolitiken, går det inte att påstå att resurserna inte finns till förfogande. Det är dock frågan hur dessa resurser kan användas på bästa sätt. På flera håll har Arbetsförmedlingens särställning ifrågasätts och behovet av fler aktörer har lyfts fram. Det är just den diskussionen som förs, varför kan inte fler få vara med och bidra, kunna specialisera på olika grupper/områden för att leverera bästa möjliga resultat?

Oftast lyfts Australien fram som ett typexempel där arbetsförmedlingen sköts via en rad aktörer, företag som organisationer. Förändringen är lyckosam och förmågan att lösa de allra svåraste uppdragen, att nå de som står allra längst ifrån är en uppgift som måste kunna lösas än bättre på den svenska arbetsmarknaden.

I Solna sker de stora insatserna i samarbete med näringslivets aktörer, med insatser som är formade för att snabbt etablera människor på arbetsmarknaden, riktade utbildningsinsatser, matchning och möjlighet för företag att testa arbetssökande genom förlängda arbetsintervjuer.

Det är här som uppdraget att leverera det som förväntas av en av de största myndigheterna, uppnås bättre, genom mer aktiv dialog med näringsliv, tydligare kompetensprofiler och specialisering som mindre aktörer lyckas utveckla sin verksamhet i en snabbare takt och lyckas med det uppdrag som egentligen förväntas, att förmedla jobb. Det är förhoppningen om att den frågan når upp på högre nivå, att arbetsförmedlingens särställning nu på allvar utmanas. För att fler ska få chansen.