onsdag, september 26, 2012

En affärsplan eller tio tusen affärsplaner?

Är en affärsplan vad som för Sverige framåt, mot fler jobb, växande företag och möjligheten för att fler människor ska få chans att växa och förbättra sin egen tillvaro? Svaret är förstås ja, men då är affärsplanen utvecklad i ett företag och inte vid politiska förhandlingsbord. Det är här den ideologiska synen skiljer sig åt, från de som vill styra ovanifrån och de som vill se Sverige utveckla sig underifrån.

Sverige har i sig utvecklat sig väl under de senaste åren. Fler människor har en sysselsättning, svensk ekonomi står sig starkare i jämförelse med många andra länder. Nu tycks de finnas två skiljelinjer, de som vill använda väl förvaltade tillgångar och de som för några år sen ville satsa likt många nu krisande länder och som nu vill strama åt. Om de säger det för att kortsiktigt tjäna poäng, men i princip kommer att följa i samma spår.

Sverige håller ihop om fler får chansen att skapa sig en bättre tillvaro, möjligheten att växa. Många talar om vikten av låga klyftor för att hålla landet ihop. Allt som oftast talar man dock om inkomstskillnader, inte om förmögenhetsskillnader. Många talar om hur människor tjänar i förhållande till en annan, men det behöver inte betyda förmögenhet. Den verkligheten speglas i Sverige, låga inkomstskillnader men stora förmögenhetsskillnader.

Man kan ju tycka att SvT:s följetong skapar en bild av höga klyftor i ett land som utmärker sig åt det andra hållet. Faktum är dock att Sverige snarare står ut med sina låga inkomstskillnader, med den offentligt finansierade välfärden i åtanke blir skillnaderna än lägre. Är det dock av godo att ha enormt sammanpressade inkomster i landet? Ett sätt är att kolla på hur det var under perioden 1968-92. Under den tiden var reallöneutvecklingen i princip noll, klyftorna var små men ingen fick det bättre. Var detta så bra?

Det som det bör talas om är varje persons möjlighet att kunna skapa sig än bättre tillvaro. Här tycks det gå skilda meningar. Om politiska partier tycker det är rimligt att man tar fram en affärsplan för hur landet Sverige ska utvecklas, istället för tio tusen affärsplaner som kan utveckla Sverige, har man i sig olika syn på vad som för utvecklingen framåt. Sverige är ett land med medborgare, inget företag med anställda och kunder. Där blir den juholtska retoriken relevant, då Sverige inte framställs som ett företag som ska styras uppifrån.

Det är här som skiljelinjen mellan stat och samhälle suddas ut, om man ser Sverige som ett företag som ska styras uppifrån, med en plan om hur människor och företag ska ha det. Eller så satsar man på saker som gör att människor och företag kan växa. Om man nu kan låta staten hålla händerna i styr och låta människor och företag få växa.