onsdag, oktober 10, 2012

Det här med arbetslinjen

"Stefan Löfven gör rätt i att prata om jobb, innovationer och omställning. Men något saknas." Intressant iakttagelse, men något saknas på ett håll och inte är det på det område som ledarskribenten försöker måla upp det som. För att hålla på en person som möter väljarna under hösten med en skattechock på arbete, för att väga upp sina satsningar på ökade bidrag och ersättningar och som några år efter att man skrek på miljardstimulanser på vartannat, nu vill strama åt budgeten, trots att Sverige har den starkaste ekonomin i hela EU.

I en tid med runt 7 procents arbetslöshet är det viktigt att fortsatt fokusera på åtgärder som främst syftar till att människor ska kunna få jobb. Trots finansiell kris är drygt 200 000 fler sysselsatta, sysselsättningsgraden har ökat i åldersgrupperna  15-24, 25-64 och 65-74 år (Källa: SCB och BP12). De arbetslösa har i stor grad förändrats från att vara breda grupper i alla kategorier, till att vara mer strukturella, hos unga och utrikes födda.

När Sverige har råd, ganska rimligt att man väljer att fokusera på åtgärder som stärker både jobb och företagande. De senaste veckornas varsel pekar på en situation där företag agerar i starkt konkurrensutsatta näringar. Där måste Sverige vara aktiva och erbjuda de bästa förutsättningarna för att företag och jobb inte ska försvinna. Satsningar på sänkt bolagsskatt, investeringsavdrag, utökade satsningar på infrastruktur, forskning och innovation är bara något.

En annan intressant debatt är frågan om a-kassan när varslen gör sig mer påminda och folk ställs inför en osäker framtid. TCO har varit ute i frågan så sent som igår. Socialdemokraternas största satsning i sin skuggbudget är på förändrad a-kassa. Det påpekas att hundratusentals står utanför. Faktum är att hundratusentals stod utanför redan 2006, innan de stora förändringarna av a-kassan. Trots allt kommer människor stå utanför a-kassan, personer med en stark position på arbetsmarknaden som inte finner grund till att vara ansluten, eller människor nära pensionsåldern som inte löper större risk att att bli av med sitt arbete. Men det är värt att klargöra hur situationen alltjämt ser ut.

I somras kom en ny utredning från Riksdagens Utredningstjänst som pekade på hur många som verkligen har 80 procents grundtrygghet vid arbetslöshet. Sedan 2008 har antalet fackförbund som erbjudit sina medlemmar kompletterande inkomstförsäkringar, ökat. 97 procent av TCO-medlemmarna, 92 procent av SACO-medlemmarna omfattas av kompletterande inkomstförsäkring som fyller ut a-kassan upp till 80 procent av inkomsten, detta för inkomster upp till tämligen höga nivåer.

Förbund som IF Metall och Byggnad visade sig inte erbjuda sina medlemmar någon kompletterande inkomstförsäkring. Det kan tyckas märkligt att förbund som Metall, vars medlemmar arbetar i starkt konkurrensutsatt branscher, inte erbjuder denna extra grundtrygghet som andra fackförbund erbjuder. Invändningar har kommit från motståndare om att det är en rättighet att kunna erhålla 80 procent i a-kassa vid arbetslöshet. Jag har invänt med hänsyn till att de flesta fackförbund har inbyggda tilläggsförsäkringar och frågat om detta skulle vara något fel. Inget svar har kommit på den frågan, dessutom ligger taket för 80 procents arbetslöshetsersättning, långt över det tak som finns i arbetslöshetsförsäkringen. Intressant i debatten om tillgången till a-kassa och hur många som egentligen når upp till 80 procents ersättning.

Det är en iakttagelse i hur situationen ser ut och vad som görs för att möta de utmaningar som Sverige står inför. Som samma ledarskribent ovan skrev så sent som förra veckan; "Vad Sverige behöver nu är reformer som långsiktigt ökar konkurrenskraften – som satsningarna på skolan, forskningen och infrastrukturen." Ja det är bara att läsa regeringens budget och se vilka satsningar som görs på skola, forskning och infrastruktur bland annat. Om man inte vill bortse från fakta och fokusera på gnällandet.

Media: SvDSvD.