fredag, oktober 12, 2012

Kan fredspriset påminna EU om dess ursprung?

EU får årets fredspris i Alfred Nobels minne. En byråkratisk högborg som kännetecknas mer av överstatliga regleringar, eller den framgångsrika ambitionen att överbygga krig och konflikter i ett hundratals år krigsmärkt Europa? Det är fullt acceptabelt att kritisera den väg som EU riskerar att utveckla sig emot. Men själva tanken om den europeiska gemenskapen är värd att framhålla. Det är ändå den tanken som nu belönas.

Kan då EU påminnas om sitt ursprung? Rent sannolikt kan Nobels Fredspris bli en vältajmad påminnelse om grunden i vad det europeiska samarbetet grundar sig i. Bortsett från enstaka konflikter i vår närhet, har tanken om den europeiska gemenskapen varit framgångsrik. När Europa lade andra världskriget bakom sig började tankar om mera gemenskap och samarbete gro. Grunden i EU är den kol- och stålunion som upprättades mellan Frankrike och Tyskland. Tanken att underlätta handelsvägarna är en utmärkt väg att överbygga krig och konflikter. Vad tjänar man på att kriga med sin granne när man kan idka utbyte av varor och tjänster med varandra?

I takt med det utökade samarbetet har också EU dessvärre kännetecknats i många fall som en stel och byråkratisk institution. Det finns de stora fördelarna, öppna gränser, den fria rörligheten, tanken att samarbete och dialog bygger broar och överbygger konflikter mellan länder. Det är denna fina tanke om vad den Europeiska Unionen i grunden bygger på, bör påminna EU i tider av ekonomisk oro och en vilja från vissa att vilja styra Europa i en mer federalistisk väg. Inte minst Manuel Barrosso, EU-kommissionens ordförande uttryckte detta alldeles nyligen.

Just den ekonomiska krisen är just den kris som också sätter det europeiska samarbetet på spel. Att premiera en institution på detta sätt skapar förstås diskussion och från fall till fall, skarpa reaktioner från folk som inte delar tanken om att premiera EU för dess insatser för fred och stabilitet på den europeiska kontinenten. Trots allt blir utmärkelsen en påminnelse om det arv som grunden i den europeiska gemenskapen bygger på.

Det är därför svårt att premiera en institution som EU som många upplever som överbyråkratisk och allt för klåfingrig i enskilda länders förehavanden, att de lägger restriktioner som i sig hämmar den fria rörligheten och den internationella konkurrensen. Så sent som i början av veckan lyckades EU-parlamentariken Christofer Fjellner visa att den europeiska fiskefonden årligen köper upp 17 000 ton fisk och skaldjur som dumpas som avfall eller som fiskföda, allt för att marknadspriserna inte ska sjunka under de fastställda priserna. Miljön och fiskebeståndet får betala priset för enskilda länder som inte vill luckra upp ett rent vansinne.

Detta bör således vara en premiering av den tanke som byggde EU, kanske inte främst EU i sig. I decennier har samarbetet utvidgas. Det är bra, fler länder känner en ökad tillhörighet samtidigt som fred och frihet etableras ännu mer. I snar framtid kommer länder som Kroatien och Montenegro att få en plats i gemenskapen. Det är just tanken om samarbete för att etablera fred och frihet i Europa som ska premieras. Kan Nobels fredspris påminna EU om sitt ursprung? I tider som dessa är det hög tid för detta.

Länkar: ABABABAB, DNDNDN, SvDSvDSvDSvDSvD, SvD.
Bloggar: JWPHMMDHEMAAP, 6M.