tisdag, oktober 30, 2012

När Jante gjorde sig påmind i klassrumen

Lärarna är oundvikligen den mest vitala resursen för att skapa en så bra framtid som möjligt för skolans elever. När resurser erbjuds för att stärka lärare i deras undervisning är det bara att vara positiv. Eller inte, inte om det handlar om människor som ska hjälpa till lärare att stärka sina undervisningsmetoder, för där isolerar Metta Fjelkner den svenska skolan.

Striden står om så kallade superlärare. En extra handledning för lärare i skolor där resultaten behöver höjas. Resurser kan komma på två sätt, genom finansiella tillskott, eller genom personliga resurser. I skolor där det rent strukturellt är stor utslagning av elever, är det något helt annat än finansiella resurser som är lösningen.

Det är skolor där resultaten är låga och där utmaningarna är stora. Där erbjuds nu en extra resurs, där specialpedagoger går in och stöttar upp lärarna, inte hands on i deras direkta undervisning, utan som en handledning för hur lärarna kan utforma sin undervisning, ge relevant feedback kring vad som kan förbättras.

Vad är då rädslan?  Rädslan för att superlärarna ska trampa in i klassrummen och anmärka på allting som sker där inne. Lärarnas auktoritet skulle undergrävas. Detta är dock oförståeligt. Genom att ha en annan lärare inne i klassrummet, skapas en situation där det går att reflektera över lärarens arbete i klassummen, få feedback för hur läraren bättre ska leda undervisningen i klassen. Många lärare upplever det som positivt att ha en lärare i klassrummet.

Det är svårt att se att någon yrkesgrupp skulle vara färdiglärd. Ständig kompetensutveckling är viktigt, inte mist inom läraryrket. Här erbjuds kompetensutveckling i den egna arbetsmiljön. Det finns ett ansvar att hålla koll på de skolor som i ett negativt hänseende sticker ut rent resultatmässigt. Därför finns superlärarna. Hur man nu kan tacka nej till detta extra stöd som erbjuds. Just kritiken från Metta Fjelkner visar på hur hon vill isolera skolan och lärarkåren från både handledning och samhället i sig.

Bloggar: Maria.