tisdag, januari 31, 2012

Drömmen om Europa, vart är den på väg?

Sverige har således gått med i de finansiella pakten som euroländerna har tagit fram. I grunden betyder det inflytande, men inte mer än så. Sverige får delta, de får yttra sig med inte rösta. Sverige håller sig delvis utanför, men får en insyn i de diskussioner som sker, möjligheten att ta del av den information och de diskussioner som görs på europaktens möten. Grunden ligger klar, respekten för svensk lönebildning, det finansiella regelverket och inte minst respekten för väljarnas nej till att fullt ingå i eurosamarbetet.

Statsministern säger sig ha följt de villkor som Socialdemokraterna hade ställt upp. Han bedömde att dessa krav nu har säkerställts och säger nu ja. Det mer drastiska som också kom utifrån mötet igår kan tolkas utifrån statsministerns utlåtande handlar mer om en annan parts förmåga att ta itu med sina offentliga finansera. Grekland befinner sig i en bankrutt och räknar med att nya lån ska garantera att maskineriet hålls igång. Statsministerns tillit till att grekerna gör tillräckligt tycks vara liten.

Ekonomikommentator Peter Rawe påpekar i sin kritik att detta bara är en förstärkning av de principer som finns stadgade i Maastrichtfördraget, där kravet på max 3 procent av BNP i underskott finns som ett grundfundament. Med europaktens överenskomna tak på 0,5 procents underskott av BNP stärks kraven på euroländerna. Tyskland och Frankrike som varit drivande i samtalen har tidigare visat bristande respekt för de krav som ställdes i och med Maastrichtfördragets krav på maximalt budgetunderskott. Med dagens skärpta krav kan man tyckas se en chans till omtag för dessa länder.

Vad som väntar Europa är stora och omfattande utmaningar. I Spanien är ungdomsarbetslösheten ungefär hälften av den spanska ungdomskullen, I Sverige nästan en fjärdedel. Det finns en önskan om ökad social rörlighet i och med det öppna Europa, i Sverige ligger mycket av orsakerna kring det utbildningssystem som nu läggs om i grunden. Fortfarande finns det fler trösklar och regelverk som arbetsmarknadens parter har i ansvar att övervinna, allt för att skapa en större flexibilitet och chans till arbetsgemenskap för fler unga.

Så vart tar drömmen om Europa nu vägen? På något sätt befinner sig EU-samarbetet i den mest kritiska fasen i unionens historia. Det är nu dess förmåga sätts på prov. Långsiktig stabilitet är ett fundament som nu måste byggas starkt, allt för att undvika att både EU och enskilda medlemsländer hamnar i samma prekära situation som nu.

Bloggar: Mikael.
Media: AB, ABABDN, DN, DN, SvD, SvT, SvT, SvT.

måndag, januari 30, 2012

Det här med utanförskapet jobbskatteavdraget och sanningen

Surfar man runt på portalen S-bloggar får man i sig en ganska roande inblick i bristen på empati, pragmatism och ibland relevanta och korrekta fakta. Slängandet med utanförskapsbegreppet är en sak, det är klart man kan slänga ut det begreppet om man har relevant fakta som underbygger påståendet. Risken är förstås att det landar i rena floskler när man bara slänger ut påståenden men inte grundar det i fakta.

Så låt oss se på utanförskapet i Sverige. Grafen bygger utifrån senaste budgeten. tar man en titt på grafen kan man se ganska klart. Ekonomiskt bistånd tämligen oförändrat, sjukpenning har minskat, personer med arbetslöshetsersättning och i arbetsmarknadspolitiska program har minskat, personer med sjuk- och aktivitetsersättning har minskat. Totalt sett har utanförskapet i sig minskat. Resultatet, från 1,083 miljoner s k helårsekvivalenter 2006 till 0,686 helårsekvivalenter 2015.

Sen till påståendet om Sveriges offentliga finanser. Fredrik Reinfeldt slant lite på tungan i senaste riksdagsdebatten. Folk från vänsterhåll lyste upp i ren revanschlusta över att få sätta dit en statsminister som inte sade rätt, bara för att jämna ut det hela mot en annan som inte hade ett sinne för sanning och fakta. Det är bara det att Reinfeldts påstående landar i kanske en freudiansk felsägning, men en osanning? Vi kan titta på EU-kommissionens prognos för EU-länderna 2012.

Till jobbskatteavdraget igen. I morse hade jag en postning i ämnet, där vikten låg på att värna om just respekten för människors ökade ekonomiska frihet. Det kan tyckas var avskyvärt hos vissa, att människors ekonomiska frihet ökar på bekostnad av statens. Men ser man till institut som IMF, Riksrevisionen, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och konjunturinstitutet ser man de poositiva effekterna. Det har kommit en till rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering - IFAU presenterat en rapport som säger att det inte går att utvärdera effekterna av jobbskatteavdraget.

Danne Norling, nationalekonom har granskat rapporten och avfärdar den som tämligen oseriös:

"Rapporten är på 19 sidor (pdf) men baserar sig på ett större forskningsarbete av författarna i ett WP 2012:1. Deras metod baserar sig på statistiska förändringar under perioden 2004-08. Denna ansats förefaller vansklig men får godkänt av en representant för Finanspolitiska rådet, Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi, trots att rådet tidigare menat att det skulle vara fråga om kanske 70 000 nya jobb."

Diskussionen om jobbskatteavdragets effekter kommer gå vidare. Nog är det bra, människors medvetenhet om den största ekonomiska frihetsreformen någonsin behöver lyftas, för att de ska se skillnaderna mellan då och nu, vilken skillnad den har gett i människors plånböcker. Där fokus riktades mot de med låga och medelhöga inkomster, där vanligt folk fick mer makt över sina egna pengar. De som raljerar kring 100 miljarder i sänkta skatter får gärna fortsätta göra detta. Det visar bara deras bristande respekt för att människor som arbetar och tjänar pengar ska få större frihet över sina egna pengar.

Och nej, det är inte regeringen som har sänkt kravet för yrkesförsvaret, utan Försvarsmakten som har lyft ett förslag. Här ett utlåtande från en försvarsutskottets ledamot Johan Forssell (M) och från försvarsministern själv.

Uppdatering: Sverige har nu fått sin plats vid borden i europakten. En situation där Sverige inte behöver binda sig till de krav som ställs på euroländerna, men får en plats vid diskussionborden. Den chansen var väl värd att ta, Sverige är med men ändå inte med. En diplomatisk lösning blev möjlig, respekten för det nej som väljarna sa till euron, kan kombineras med att Sverige nu får delta vid ett visst antal möten per år. Allt för att få chansen att påverka, men ändå inte behöva förbinda sig till något. Det var positivt att Socialdemokraterna återigen gav med sig till slut.

Bloggar: DHEEdvinHögberg, Mattias, Radikalen.
Media: AB, ABDNDNExpExpExp, SvD, SvD.

Människors ekonomiska frihet - en frihet som behöver värnas

Sveriges ekonomi grundar sig på en rad mer långsiktiga faktorer som har haft betydelse för både tillväxt och inflation. Den slutsatsen går att dra utifrån två ekonomer som pekar på vad som betytt en god utveckling under lång tid, längre än den tid som nuvarande regering har suttit vid makten.


Inflation, skattekvot och en mer avreglerad ekonomi är faktorer som gett långsiktigt gynnsamma förhållanden i Sverige och som gett upphov till långvarigt positiva effekter enligt författarna. Sveriges skattekvot är idag 10 procent lägre än vid 80-talets mer reglerade ekonomi. Det har skett stora förändringar, dels på reglering, men också i Riksbankens roll och de gemensamma regelverket som omgärdar den offentliga ekonomin. Det bästa för långvarig tillväxt bör rimligtvis också ligga i att respekten för goda offentliga finanser finns.

Sedan 2006 finns en ny aspekt kring jobb och tillväxt. Den i särklass största skattereformen som har genomdrivits i Sverige någonsin har skett under de senaste åren. Anledningarna är många, dels finns en jobb- och tillväxtaspekt. Men aspekten om respekten för att människor ska få behålla mer av de pengar som de tjänar är värt att ta tillvara på. Mer pengar i plånboken ökar både friheten och makten över sin egen vardag.

Vad som nu pågår är en debatt om jobbskatteavdragets verkliga effekter på svensk arbetsmarknad. Institutet för arbetsmarknadspolitiska Utvärderingar - IFAU, visar i sin rapport på att det "inte" går att utvärdera jobbskatteavdragets egentliga effekter. Parallellt med undersökningar från bland annat IZA, IMF, Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet säger IFAU:S undersökning en sak om de egentliga effekterna av jobbskatteavdraget.

Det som sägs är dock att det inte går att utvärdera effekterna av jobbskatteavdraget, dock går det att tyda att rapportens huvudbudskap inte signalerar att jobbskatteavdraget inte skulle ha gett någon effekt. I rapporten lyfts det fram aspekten av att det är svårt att utvärdera en parallell verklighet utan jobbskatteavdraget. Hur Sverige skulle ha klarat sig utan den omfattade skattereform är enligt IFAU också något som inte går att utvärdera.

Den aspekt som IFAU lyfter fram kommer med stor sannolikhet att lyftas fram av de som ser just människors ökade ekonomiska frihet som något dåligt. Detta genom att grunda sig i de slutsatser som IFAU om svårigheter i att utvärdera de effekter som jobbskatteavdraget skulle ha bidragit till. Den debatt som bör lyftas fram är aspekten kring att de steg som har genomförts gett gynnsamma ekonomiska effekter, på arbetskraftsdeltagandet och hushållens ökade disponibla inkomster. Den debatten är väl värd att återkomma till.

Bloggar: Roger.
Media: DN, DN, SvD.

söndag, januari 29, 2012

Överklassafari - varför bygga solidaritet när du kan bygga klasshat?

safari, ursprungligen en jaktexpedition i vildmarken, särskilt i mellersta och södra Afrika; numera vanligen en resa genom ett naturområde för att uppleva och fotografera djur. - Nationalencyklopedin.

Människans begivenhet för att beskåda andra djur har funnits sedan länge. Begivenheten av de vidsträckta savannerna, de vilda djuren som lever på sina egna villkor, ett sant skådespel utifrån Darwins teori om endast den starkaste överlever. Numera finns det en annan typ av safari, där saker som the big five numera inte något som eftersträvas utan bilden av vidunderliga hus, metallstaket och ett kvitto på hög lyx och flärd. Nöjet av att beskåda vilda djur och förundras över deras överlevnadsförmågor har förbytts i nöjet av att se överklassens leverne och lära sig att hata det.

Jag läser utifrån Peter Kadhammars egna ord från den busstur som begav sig ut till det numer berömda Solsidan, området som gav namn till en av nutidens mer eller mindre kultförklarade serier om tre par med helt olika liv. I sig var det en drift med människor som bor ute i området, men i det här fallet när ett gäng människor med ett helt annat perspektiv på respekten till ägande förbytts humorn mot en känsla av avsky.

Varför visa solidaritet mot din medmänniska när du kan bygga ett hat gentemot honom, bara för att han råkar vara en person med en liten finare bil, ett större hus och lite mer pengar pengar på kontot? Odla ditt klasshat är parollen för resan där en buss fullastad med människor beger sig ut till villaområden där lite större och lite finare byggen avlöser varandra på rad. Det är alltså en avsky som ska byggas gentemot dessa människor, trots att det i många fall handlar om människor som slitit dag ut och dag in med sitt eget företag eller sin roll som direktör i någons annans, skapat jobb åt andra och fått lön för mödan.

Sverige är ett lotterisamhälle, sju killar på ett bruk utanför Vimmerby vinner nästan 140 miljoner kronor och alla unnar dem vinsten. Men när någon drar in fem gånger mer i månaden än vad vissa gör på ett år på frukten av sitt eget hårda arbete, då passar det inte i vissa människors smak. Där arbete är en rättighet som alla vill ha men inget som får berika hur mycket som helst i pengar.

"Alla samhällen har sina slutna områden där man ser med misstänksamhet på utomstående. Ju mer isolerat lokalsamhället är, desto större är misstron mot främlingar." Med dessa ord kan man då fundera kring det faktum att en samling människor sätter sig i en buss, åker ut till ett välbärgat villaområde och beskådar människorna där på samma sätt som djuren på savannen. Att de som bor där är några annorlunda som man ska hålla sig undan istället för att umgås med, hata istället för att visa respekt för i egenskap av vanliga människor.

Vänsterns syn på ägande är rätt suspekt. Devisen Allt åt alla tycks i många likna mer totalitarism, att man genom tvång omfördelar andra människors pengar. En form av omvänd girighet där det ropas ha ha ha, men desto mindre om att själv ge. Människor på Solsidan har tjänat lite för mycket, därför ska deras pengar tas och ges till andra, även om pengarna har tjänats in genom stora uppoffringar, av människor som gett mycket av sin tid och engagemang för att känna att mödan lönar sig. Det pratas om hur mycket de har tjänat men inte om hur mycket de har gett tillbaka, i form av skapade arbetstillfällen. Inget gott finns med dessa människor i vänsterns värld.

Allt med medan en buss med bortskämda människor sitter och tror att det bara är att ta från andra, se till sitt klasshat istället för kärlek till sin medmänniska. Varför bygga solidaritet när man kan bygga hat? I min bild kommer svensk vänster alltid vara sinnebilden av de som tror sig vilja bekämpa klasserna, men som inte drar sig från att måla upp skillnaderna och förmedla en samhällsbild av vi och dem. Det är något unket med den synen. En främlingsfientlig syn där vissa människor utmålas som något man ska hata och helst göra sig av med.


Media: DN, DNNewsill, SvD.
 

Konsten att säga nej men alternativet?

Den samlade oppositionen har funnit det rimligt att riva upp regeringens reform om att det bara krävs en uppdragsgivare för att få f-skattesedel. Ett av de bidragande skälen till det hela är det som rapporteras i SR-programmet Kaliber. Arbetsgivare sägs kringgå Lagen om Anställningsskydd - LAS och försöker anlita personer som ensamföretagare istället för att anställa dem.

Ansvarig minister hänvisar till just LAS och menar att man inte utan vidare kan göra detta som SR Kaliber rapporterar om. Jag finner det också rimligt, kanske då lägligt att se över arbetsmarknadslagstiftningen om den då inte skulle fungera som det var tänkt.

Men istället för att se över regelverket väljer således opposition att göra det svårare att få f-skattsedel. Man säger nej till en genomförd reform, men har inte något svar på ett eget alternativ. Snarare är det den gamla medicinen att bara säga nej är det enda som behövs. Man kan ju undra om det är viktigare att bara vara emot och ge regeringen på näsan, snarare än att vara konstruktiv och se på andra lösningar, lösningar som inte försvårar för människor att bli företagare.

Media: DN.

lördag, januari 28, 2012

En turbulent vecka och har sverigedemokrater låg iq?


"Som forskarna misstänkte hängde låg intelligens i barndomen ihop med rasism i vuxen ålder.
......
 Lågintelligenta vuxna dras dessutom till socialt konservativa ideologier, enligt studien."
Säga vad man vill om forskarbaserade undersökningar. Det dolda budskapet i artikeln säger något om var journalisten vill peka sitt finger. Att människor med låg intelligens skulle dras till främlingsfientlighet är den tankeställare som forskarna vill ge. Nu skulle jag inte vilja peka ut några i ett annat parti som ointelligenta. Problemet är att de då skulle använda det till sin fördel, dra på sig den där berömda martyrrollen, som det missförstådda partiet som man ska tycka synd om för att motståndarna är dumma mot dem.


Vad händer annars i vårt avlånga land? Att landa i en ny helg med denna tämligen underhållande undersökning känns rätt roande efter en vecka fylld av politisk turbulens. Att uppmärksamhet dras till kriser och konflikter snarare än det konkret politiska får också den som står utanför den sfär som dras med plågorna av ett sviktande ledarskap att inse allvaret med att bli alldeles för passiva.

Trots att socialdemokratin är i kris, det nya ledarskapet till trots, har Alliansen inte det övertag som folk kanske hade räknat med. Det finns förstås en förklaring att uppmärksamheten riktas någon annanstans. För vissa är all uppmärksamhet inte bra uppmärksamhet. Men de som befinner sig på åskådarplats när ett parti bekymras av ett en ledare måste bytas ut redan 303 dagar efter att han har tillträtt, har funderingar att tänka på. När krisen har lagt sig inom socialdemokratin blir fokus något annat. Socialdemokraterna längtar med att få komma ut politiskt, och då ska de få det motstånd som de förtjänar.

Idag hålls också valet av vem som ska leda Kristdemokraterna framåt. Trots att mitt ägg ligger i Göran Hägglunds korg, kan jag inte undvika att ge medhåll till Mats Odells vilja, att enande av partiet är det viktigaste efter den tid av intern ledar- och förtroendekris som har varit och som gjort sitt gällande den allmänna opinionens inställning till Kristdemokraterna är det viktigaste. Hur Hägglund ska hantera de som ville ha ha någon annan är också en uppgift som han måste hantera på rätt sätt om det är han som håller i ordförandeklubban efter helgen.

Åter till undersökningen. Jag skulle vilja säga att den mest bidragande faktorn till främlingsfientlighet är rädsla. Finns det rädsla blir det lätt att människor vänder sina taggar mot det som ses som annorlunda och kanske ser hotfullt ut. Idag är inte ett parti det stora hotet utan den allmänna attityd som sprider sig bland människor. Fördomar och vardagsrasism är större problem än ett parti som är sprunget ur en rasistisk bakgrund. Idag kompletteras vardagsrasismen med kommentarsfältsrasismen. Människor sprider fördomar och glåpord mot sådant som är främmande, men som döljer sin identitet i rädsla för att vi ska se deras rätta ansikte. Kommentera gärna detta, men var beredd att kunna stå för det också, med din identitet.

Bloggar: Asebeia, Johan, MattiasMikael, Norah, RadikalenTokmoderaten.
Media: ABAB, AB, AB, DN, DNDNDNDNDNExp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvDhttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/far-inte-rora-sig-fritt-i-riksdagen_6805191.svdSvD.

fredag, januari 27, 2012

Stefan Löfvén socialdemokratin och öppenheten på Twitter

Stefan Löfvén är nu vald och och hyllningskören stämmer nu in i gemensam stämma till den nya ledarens ankomst. Det är just den där kulten kring en ny eldare som ska frälsa partiet här och nu. Tanken på att de aldrig lär sig tycks bekräfta sig ännu en gång.Kraven har duggat tätt om att processen ska ske öppet inom socialdemokratin. Dock har den frånsett dagens partistyrelsesammanträde mer gett sken av en konklav i det Sixtinska kapellet än en process likt den som skedde i Centern och Miljöpartiet. Frågan är hur processen sker fram till den ordinarie kongressen.

Nog om att det nu råder en nyuppfunnen eufori i ett parti som var lika entusiastiska i mars när Håkan Juholt vaskats fram och där ditkommenderade ombud manades att genom acklamation godkänna valberedningens förslag. Men den entusiasm som tidigare infunnit sig borde ge en och annan socialdemokrat en tid till eftertanke. Faktum är dock att Stefan Löfvén behöver tid att etablera sig. Att nu tro att den nye ledaren är Messias, en ny Branting eller vilket epitet man vill tillägga honom är i nuläget lite väl ivrigt, som försöker glömma bort det gamla, sopa allt under mattan, trots att missnöjet inte har lagt sig bara för att ledarkrisen nu är löst för tillfället.

Stefan Löfvén ska bli intressant att följa. Hur man kommer ta del av hans arbete blir också intressant. Det som faller i intresse hos undertecknad är Löfvéns ambitioner kring sociala medier. Noterat är att ett Twitterkonto finns sen länge. Dock har kontot inte gett möjlighet till någon att fritt få följa den nya partiledarens förehavanden. Inga uppdateringar har gjorts sen 22 september 2010 då det skapades, ännu har ingen valt att låsa upp kontot. Om det förblir stängt kan man fundera kring hur det ses på den öppenhet som det har talats så mycket om från socialdemokratiska anhängare.

I skrivande stund har Stefan Löfvéns twitterkonto fortfarande stängt möjligheten för vem som helst att följa honom. Vad som tycks framgå är att kontot skapades för att skydda Stefan Löfvéns identitet. Dock har den nyligen uppdaterats med tanke på beskrivningen. Om det nu är Stefan som har skapat kontot själv eller inte, vore det välkommet om han tog steget ut i de sociala medier. Själv är jag medlem i ett parti där partiordföranden visar samma intresse för att vistas i sociala medier som en järnkamin på en AIK-träning på Karlbergs IP. Jag kräver inte att Fredrik ska ut och agera i sociala medier men jag välkomnar varje partiföreträdare som gör detta.

Om Stefan Löfvén väljer att använda Twitter som en kanal skulle det vara kul. Om han gör det vore det kanske lämpligt att ge vem som helst möjlighet att följa honom. De som stör sig på att Arkelsten blockar följare borde tycka att det vore rimligt att Löfvéns konto inte förblev stängt. Det går ju som sagt att blocka ovälkomna följare.

Bloggar: Högberg, Krassman, Mikael, Radikalen, Tokmoderaten.

Ett lag har fått sin ledare ett annat bestämmer sig imorgon

Stefan Löfvén är frälsaren och de "moderata pr-människorna" bör oroa sig. Intentionen kommer inte från ett gäng hugade S-anhängare utan från Aftonbladets ledarsida. Det blir lite komiskt ibland när man hyllar sin nya ledare och blir lite lätt raljant mot sin motståndare, vid valet av Håkan Juholt var skeendet tämligen likadant, Juholt var så pass bra att alla andra kändes onödiga. Att denna intention nu kommer från Aftonbladets ledarsida säger väl mer om dem än om de som vanligtvis entusiastiskt hissar sin nya ledare till skyarna i sann nordkoreansk anda.

Problemet är som jag kan se det den stora personfixeringen, speciellt fokuserat till den som är partiledaren. Framtiden inom Kristdemokraterna har i månt och mycket handlat om ren personkaraktär och inte om hur partiet ska utveckla sin politik, locka nya väljare och bygga långsiktigt förtroende. Imorgon får personfrågan en lösning. Oavsett om Göran Hägglund blir vald eller om utmanaren Mats Odell tar över bör fokus nu riktas mot förnyelse. Den som leder partiet efter helgen bör inse att alla krafter behövs i ett marginaliserat parti som har svårt att komma fram rent sakpolitiskt. De utmålade falangerna har ingen som helst möjlighet till att hålla eventuella konfliktytor vid liv.

Stefan Löfvén vet vikten av ett fungerande näringsliv och vikten av att komma överens. Det som jag nämnde igårkväll, om det industriavtal som slöts i brinnande finansiell kris, var till för att rädda många industrijobb. Med insikten om risken för att industrin skulle gå på knä slöts ett avtal som var positivt för både arbetsgivare och arbetstagare. Medlemmarna i IF Metall fick något försämrade lönevillkor, men slapp betala med sina jobb. Stefan Löfvén insikt kring detta kan säkerligen ge liv till den näringspolitiska debatten

Det som nu ska debatteras är inte bara näringsliv, lönebildning och ekonomi. Stefan Löfvén ska nu ut i en flora av politiska frågor, här kommer det intressanta. Löfvén må ha insikten om att välfärden garanteras av att jobben växer fram. Här har han varit en aktiv part som representant för en av arbetsmarknadens parter. Det är dock frgåorna kring hur välfärden ska utvecklas, hur valfriheten inom äldrevården eller kvalitén inom skolan ska höjas.

I den frågan om de äldre bör debattnivån höjas ett snäpp. Det går som sagt inte att gnälla varje gång det inträffar ett fall av vanvård inom äldrevården bara för att aktören råkar vara privat, framför allt när man tiger om det faktum att dementa hänger ut från fönstret på tredje våningen i den kommunala äldreomsorgen. här måste debattnivån höjas och de konkreta lösningarna lyftas fram

Nu är det in på banan för Stefan Löfvén. Det är en person som vet vikten av överenskommelser och vad som är bäst för de han fram tills nu har företrätt. En pragmatisk person som kan vara en grund för breda överenskommelser eller en person som tar strid mot regeringen, det blir intressant att notera framgent.

Bloggar: HögbergJinge, Roger.
Media: ABAB, DN, DN, DN, DNDNExp, ExpGPGPSRSvD, SvD, SvDSVT.

torsdag, januari 26, 2012

Varför lätta på banden till facket när man kan styrka dem?

Stefan Löfvén, en av de fackföreningsordföranden som jag hyser stor tillit till. I tider av ekonomisk oro förhandlade Löfvén fram ett avtal som räddade både företag och anställda. Det är vad man bör kräva av fackföreningsföreträdare som sätter medlemmarna främst i alla lägen. Ett av hans mer positiva åtgärder var också slutandet av lärlingsavtal, en åtgärd att få fler unga in på arbetsmarknaden.

Att banden mellan facket och Socialdemokraterna är starka bekräftas idag. Socialdemokratin reste sig ur fackföreningsrörelsen och blev arbetarnas röst. I dessa dagar diskuteras fackens närhet alltjämt. Frågan hur sunt det är att fackföreningen med medlemmarnas avgifter och med lojala ombudsmän kampanjar för ett parti som en stor del av medlemmarna inte har röstat på. Det är allmänt känt att vissa stör sig på detta faktum. Men när man för ekonomiska medel till ett politiskt parti istället för att satsa dem på sina medlemmar, blir det inte trovärdigt när man ifrågasätter borttagandet av avdraget för fackföreningsavift, ej heller att avgiften skulle vara för hög.

Stefan Löfvén bekräftar de starka banden genom att det Verkställande Utskottet förslår honom till ny partiordförande. Man kan undra i detta läge om Löfvén tyckte att partiet var viktigare än fackets medlemmar. Hur relationen nu utvecklar sig blir intressant att beskåda. Ifall den som förväntas ta över som IF Metallbas har samma ambitioner som Löfvén hade under den finansiella krisen.

I sig funderar jag på hur Socialdemokraterna med Stefan Löfvéns ledarskap kommer att påverka Socialdemokraterna gentemot de andra partierna. Idag valde man att svänga i frågan om europakten, man går nu på regeringens linje om de villkor som är tänkt att ställas från svenskt håll. Allt för att kunna vara med och påverka men med respekten för att väljarna sade nej till euron och att icke euroländer kan ansluta sig till pakten utan kraven om att binda sig mot de regler som europakten ställer på euroländerna.

I frågan om lärlingsavtalen, förmågan för arbetsmarknadens parter att agera både för arbetsgivares och arbetstagare bästa har Stefan Löfvén agerat på ett respektingivande sätt. Hur han i rollen som socialdemokratisk partiordförande kommer att agera blir intressant. Han som tyckte att Vladimir Antonov var killen som skulle rädda den sjunkande SAAB-skutan.

Bloggar: Johan, KentLidby, Maria, Martin, Medborgarperspektiv, Mikael, Peter A, Peter HRadikalenRasmusTokmoderatenx2, Zac.
Media: AB, ABABABAB, DNDN , DNDNDNDNExp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD.

Inte bara ledarskapet brister i S och dess anhängare

Håkan Juholt hade talat om en vändning. Nu vet vi ju att den vändningen har uteblivit. Visserligen är inte socialdemokratin uträknad, men förmågan att bli betrodd för sina politiska ställningstaganden förtjänas att belysas även när fokus riktas mot ett annat håll. Det tvära motståndet mot en pakt, trots att allt inte är färdigförhandlat, redan landar i ett klart nej utan att alla detaljer är lösta talar lite för Socialdemokraternas märkliga ställning.

Förmågan att övertygas av den raljanta ledaren på Aftonbladet som främst frågar sig om Reinfeldt saknar en före detta partiledare för S, är svår. Det skönjas ett visst motstånd mot den åtstramningspolitik som råder. Men det är klart, tror man mer på den vanliga medicinen som ledde fram till åtstramningarna får de ju göra det. Men kan inte förstå resten. "Pakten kommer inte att ­begränsa bankernas härjningar." Nej, men kanske kan man se till att enskilda medlemsländer inte stöttar upp bankers risktagande med skattepengar som grund.

Invändningarna mot ett svenskt anslutande sägs vara tunga, men man har svårt att se utifrån ledaren se vad. Vad som uppges är att detta innebär en bakväg in i euron. Men det är klart när man inte lyssnar på Reinfeldt eller till de löften som ges, att deltagande kan garanteras utan bindande krav  för icke euroländer och respekt för att de svenska väljarna har sagt nej. Den chansen bör ju tas tillvara på utan att sitta som trotsunge och säga nej. Detta står ju även i kontrast till vad deras ekonomiskpolitiska talesperson Tommy Waidelich utlåtande om svenskt anslutande till Eurobondsamarbetet.

Socialdemokratin ropar efter ett ledarskap, det behövs för att förmågan att skapa en relevant och konstruktiv opposition som utmanar regeringen. Jag likt många önskar det, en konstruktiv opposition som har förmåga att vara en tydlig motpart till regeringen. Trots allt saknas den riktiga förmågan att kunna framstå som en fungerande opposition. Förmågan att agera som opposition är i sig begränsade för Socialdemokraterna rent historiskt sett, men risken att köra fast i en oppositionsställning är den stora risken för dem nu för tiden, inte minst när de saknar förmågan att presentera ett konkret politiskt alternativ som övertygar.

Så oavsett vem som får axla ledarskapet från och med imorgon är problemen större än bara ledarskapet. Det är ett problem i att forma en konstruktiv politisk agenda som är attraktiv för väljarna. När fokus ligger på att försvåra för fler jobb och tillväxt, samt i den situation som nu råder kring Sveriges frivilliga deltagande i  europakten förstår man att vägen tillbaka är ännu längre än så.

Bloggar: HögbergJinge, Johan, MaryNorah.
Media: AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD.

onsdag, januari 25, 2012

Moderaternas utmaning är även Alliansens utmaning

I förrgår gav jag uppmaningen till mina moderata bloggvänner att utnyttja det faktum att vi ändå är ett parti som kan fokusera både utåt och framåt och inte bara inåt. Att interna kriser skapar externa bekymmer för andra säger något i den intilliggande bilden. I en tid när ljuset vänds åt det som tycks skapa bäst rubriker är det få som egentligen får se själva innehållet.

Nyhetsbevakningen skapar bekymmer även för Alliansen. Jag delar till fullo Fredrik Reinfeldts kommentar om att när bevakningen fokuserar mer på person och interna konflikter tar det lätt överhanden. Förmågan att komma ut och visa på hur man vill belysa samhällsproblemen hamnar lätt i skymundan.

Därför jag glad att det finns krafter som trots allt gör en insats för att fokusera på det politiska innehållet. Det speglar lite av det behov som finns inte bara inom Moderaterna  utan också hela Alliansen. Det får inte uppfattas som ett projekt som tar slut utan som ett levande hantverk som ständigt formas för att passa med tiden. Samhällsutmaningarna måste ständigt belysas och förmågan att ta tillvara människors tankar och synpunkter är det som måste forma de politiska lösningarna.

Hittills har Dennis, Mary, Ekonomisten, Maria i två fall och Fredrik kommit in med sina tankar kring en uppmaning som mynnade i de tankar, formulerade av Kent Persson som såg allvaret i att vi som beskådar ett annat partis kris inte görs till passiva åskådare. Håkan Juholt hade rätt i en sak, det går inte att vara åskådare, det är på planen som spelet avgörs. Därför grunden i både Moderaterna och Alliansens fortsatta förnyelse grunda sig i följande faktorer:

  • De politiska lösningarna formas utifrån besök och samtal ute i människors vardag.
  • Den enskilda individen är alltid utgångspunkten. Varje individ är unik och behoven varierar. Genom att ta tillvara på varje enskild individs förutsättningar skapas lösningar som gör att människor kan växa efter egen förmåga.
  • De politiska lösningarna måste fokusera på att underlätta människor i sin vardag. Lagstiftning formas inte i syfte att hindra folk utan med syfte att underlätta människors vardag, stärka deras rättigheter samt peka vikten av ansvarstagande och konsekvenserna av när man gör fel.
Det här är ett arbete som görs ständigt. Genom att ta tag i nya utmaningar, försöker utveckla sig i frågor som tidigare inte har varit ens starkaste, tar man rollen som de som uppfattas som samhällsbärande och de som har förmågan att tackla samhällsutmaningarna.

Bloggar: DHEJohan, KrassmanMartin, Norah, Peter,
Media: AB, AB, AB, DNDN, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD.

Hög skuldsättning ett av våra stora problem

Amorteringen på våra lån borde rimligtvis vara en av de bästa åtgärderna som man som enskild sparare skulle kunna fokusera på för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar. Det finns ett problem enligt Sten Nordin, när Stockholms bostadsmarknad blir allt hetare men kraven på amortering ligger alltjämt låga.

Att kunna amortera är en tydlig signal på att låntagaren har förmåga att betala av sina lån. Idag trissas priserna upp för att man räknar med att kunna sälja av sin bostad med vinst i en nära eller avlägsen framtid. Den höga skuldsättningen är en av de bubblor som har skapat de problem på den finansiella marknaden. I USA blev subprimelånen en bricka som fick det finansiella systemet i gungning. Som tur vad har man från moderat håll, genom deras finanspolitiske talesperson Anna Kinberg Batra deklarerat att man inte tänker använda sitt statliga ägande i SBAB som ett instrument för att styra bolånemarknaden.

Ser man till Sten Nordins krav ser jag dessa krav som tämligen sunda. Vad som borde ta hänsyn kunde vara följande:

  • Banker borde ta prioritera det faktum att låntagare har förmåga att amortera sina lån. Rent omvänt blir amortering en form av sparande i hushållet då man gradvis minskar hushållets räntekostnader.
  • Att belåna i syfte för att skapa ett stadigvarande högre värde är en sak, att göra det för rena förströelser är en sån aspekt banker se över. Banker borde vara striktare mot de som använder sin bostad för att belåna för just konsumtion resor etc.
  • Bolånetaket som stänger ute många unga personer behöver lättas. Hänsyn behöver tas mer till betalningsförmåga och inte vad man går in med i insats från början. Att höja kraven på amortering är en sån aspekt som skulle lätta på den rävsax som Sten Nordin ser det.

Det finns underliggande problem som måste bemötas. Stegrande priser gör att den underliggande delen som man måste gå in med som insats ökas i reella tal, något som blir svårare för unga som försöker ta sig in på bostadsmarknaden, låga krav på amortering och behoven av att vara mer strikt mot de som använder sina bostäder för rena konsumtionslån istället för lån som har i syfte att skapa långsiktigt betydande värde.

Media: AB, ABDN, DN, DN, SvD.

Hellre diskutera arbetslöshet än jobb

Egentligen behöver det inte vara någon skillnad mellan dessa ord. Men ingångsvinkeln säger något om ambitionerna och de signaler man sänder ut. Därför blir dagens debatt talande för dess rubrik. De som har tagit initiativ tycker det är viktigare att diskutera arbetslösheten istället för hur jobben ska bli fler. Att sätta en negativ prägel, att säga att debatten handlar om arbetslösheten och inte ha en mer positiv prägel, att säga att debatten handlar om jobben skiljer inte bara synen på problemen, den skiljer synen på arbete.

Jobben är viktigast. Jag fick denna bild på min mail igår, en fingervisning om att Moderaterna värnar om den arbetslinje som har varit den mest vitala delen i dess politik. Under de senaste fem och halv åren har man drivit igenom en rad reformer för att öka sysselsättningen, göra det mer lönsamt att arbeta. Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Efter att tillväxten vände uppåt och sysselsättningen ökade ser läget återigen lite mörkare ut. Det är då viktigt att främja den politik som ser just jobb, och då alla jobb som något viktigt.

Socialdemokraterna har iscensatt dagens debatt för att diskutera om den fortsatt höga arbetslösheten. Man gör det lätt genom att skylla den alltjämt höga arbetslösheten på att regeringens reformer inte fungerar. Det är på det viset att dessa reformer är en del i att få fler i arbete. Arbetet med att lägga om skolan i grunden är ett arbete som tar fart för tillfället och vars effekter kommer att märkas om några år. Den alltjämt höga ungdomsarbetslösheten grundar sig i en skola som nu förändras.

Det är dock viktigt att man likt det långsiktiga arbetet med att bygga om den svenska skolan i grunden också ser till att värna de reformer som gör det enklare och billigare att anställa. Här finns en skillnad. Motståndet mot den nyligen sänkta restaurangmomsen, motståndet mot reformer som RUT och ROT, och ambitionen att ta bort den halverade arbetsgivaravgiften för unga, en avgift som de inte visar hur de tänker kompensera kommuner, landsting och myndigheter för. Försvarsmakten är en av de myndigheter som under de närmaste åren kommer att rekrytera tusentals unga, där syns underfinansieringen då vart femte jobb drabbas i det nya försvaret.

Synen på jobb grundar sig i i vilken syn man har på jobb, om man vill att jobben ska bli fler och om man har synen på att alla jobb behövs. Det motstånd som skönjas av motstånd mot de jobbskapande reformer som har genomdrivits ger signalen om att alla jobb inte är lika fina. Det är bara genom att främja varje jobbskapande reform och se alla jobb som viktiga som gör att man skapar långsiktigt förtroende och skapar en stabil grund för att främja välfärden och det som bygger Sverige starkt.

Bloggar: Kent, Peter, Roger.
Media: AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

måndag, januari 23, 2012

Människors idéer kan bära Moderaterna framåt

Det sägs att den socialdemokratiska krisen påverkar Moderaterna negativt i längden genom att fokus riktas mot just allt som inte har med konkret politik att göra. Delvis är det rätt, men i många fall är detta också fel. Politiska lösningar är inga quick fixs, för ett parti som bygger sina lösningar med människan som utgångspunkt innebär det att ständigt ta del av människors tankar och idéer om hur deras tillvaro kan bli bättre. Det finns mäniskor som är angelägna om att att deras vardag och samhällsutmaningar tas på allvar.

För Moderaterna bör rimligtvis utvecklingen grunda sig i att fortsatt arbeta med de samhällsutmaningar som utgår från människors berättelser ur deras vardag. Dagligen träffar moderata företrädare människor ute på arbetplatser, på sjukhus, på skolor, på äldreboenden. Det är också här som vi möter samhällsutmaningarna och formar de lösningar som vi ser utifrån människors tankar och idéer. För har man människan som utgångspunkt bör detta rimligtvis vara självklart.

Låt oss gå in vad det finns för utmaningar för framtiden. Kent Persson tar fram tre stycken viktiga punkter där Moderaterna kan göra skillnad; skolan, arbetslinjen och otryggheten.

Låt mig tänka, utmaningen med Moderaternas arbetslinje är att göra vägarna in till arbetsmarknaden fler, en väg är genom att verka för fler aktörer än bara Arbetsförmedlingen, att skapa en flora av arbetsförmedlingestjänster. Fokus måste fortsatt ligga på att göra det ännu mer lönsamt att arbeta. Det måste underlättas för företagande och entreprenörsskap. Det kan underlättas på två områden, genom att fortsatt göra det billigare och enklare att vara företagare, eller genom att lokalt skapa goda förutsättningar för företagande. Den lokala synen på företagande skiljer orter åt, som exempelvis Sandviken där företaget Sandvik flyttar ifrån till orter som Borås där företagen väntar på att få etablera sig.

Skolan är grunden för morgondagens vuxna. Det görs dels genom att ställa om skolan i grunden, det kan också göras genom att ta del sig av tillgänglig pedagogisk forskning för att snabbt nå bra resultat. Skolpolitiker har under lång tid vallfärdat till Essunga för att se hur de gick från att vara bland de sämsta till att vara en av de bästa. Förklaringen var för att man tog till sig av tillgänglig forskning och inte bara pekade på att regeringen skulle göra någonting.

Tryggheten är byggs också nationellt som lokalt. Situationen i Malmö är den mest aktuella. här pekar man från politiskt håll mycket på att regeringen ska göra mer för att öka tryggheten. Rent krasst har det varit Ilmar Reepalus politiska idé under den senaste tiden förbise sitt eget ansvar och vad han kunde ha gjort lokalt, utan bara peka på att någon annan måste ta ansvar. På äldreboenden upplevs otryggheten av att inte få åldras med värdighet. Fler måste få möjligheten att få påverka sin situation även i livets slutskede. Att fokusera mer på en valfrihetsmodell än en upphandlingsmodell är något som Moderaterna måste ta arbeta med om det är människan som är utgångspunkten.

Att agera är som sagt inte att sitta och se på och säga till andra att göra något. Att agera är också att komma med förslagen. Därmed ger jag en utmaning till Kent Persson, Fredrik Antonsson, Maria Hagbom, Fredrik Lidby, Edvin Alam, Martin EdgeliusDennis Nilsson, Mary Jensen och Mattias Lundbäck. Formulera era tankar kring hur Moderaterna kan utveckla sig kring ett politiskt område. Kom med tankar och förslag kring hur Moderaterna kan möta samhällsproblemen, fortsätta att framstå som de som inte bara förvaltar utan också går i opposition mot samhällets orättvisor. Med människan som utgångspunkt och vår syn på frihet som det ledande.

Det sägs att "Moderaterna inte får bli passiva åskådare". Själv tänker jag, vad bra då kör vi! För när andra agerar inåt kan vi agera utåt.

Bloggar: GöranJohanKentHögbergHökmark, MikaelMoberg, Radikalen, Soilander.
Media: ABABAB, AB, AB, AB, AB, AB, DNDN, DN, DN, DN, DN, ExpExp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvDSvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.