onsdag, februari 29, 2012

Mycket att bevisa - Vad är egentligen alternativet?

Tecken på att förväntningar tornar upp sig gör en allt mer påmind. Det utbyte som har skett inom socialdemokratin tyder på att nu jämmnar oddsen ut sig lite mer. Därför växer tilltron nu till att det ska åstadkommas saker och ting. Det är frågan om vad svaren blir.

Ser man till den webundersökning som har gjorts av Novus/TV4, visar det sig att bortfallet i varje fråga är mellan 42 och 52 procent. Med andra ord kan man egentligen inte dra en rimlig slutsats utifrån denna mätning kring hur förtroendet egentligen är. Det känns egentligen ganska underligtatt man slår stort på denna undersökning, mer rimligt är den slutsats som levereras, att opinionsvindarna bygger på förväntningar, förväntningar som ändå ska besvaras.

Att opinionsvindar som dessa skapar förväntningar, är inget annat bekymmer för den som förväntningarna riktas emot. Hittills går det inte att avgöra utfallet utifrån de besked som har givits. För besked är det få om. Stefan Löfven vet om kraven som ställs på honom. Att han levererar på ett helt annat sätt än sin företrädare går inte att ta miste på.

Är detta bra eller dåligt? Bra för det politiska klimatet i sig. Förväntningar byggs upp och den som tycks tappa mark, väcks upp av situationen om att allt inte går att ta för givet. Det här går i nuläget bara att mäta utifrån de förhoppningar som Stefan Löfven skapar i och med hans ledarskap.

Det är i slutändan politiken som är avgörande. Ser man till Mona Sahlins intåg som partiledare var Alliansen i ett annat läge än vad som är nu. Det blir intressant att se fram emot beskeden som kommer härnäst och hur de avgör utgången. Än så länge är det svårt att se det politiska alternativt, rent innehållsmässigt.

Makteliten tjänar som 17 industriarbetare. Och skattar som 35

LO släpper en rapport om lönerna i en tämligen godtycklig grupp mycket högavlönade. Detta ska således betyda något.

Återigen använder man greppet att räkna på lönen innan skatt, och inte efter. "Makteliten" tjänar som 17 industriarbetare. Men är det hela bilden? Nej. Vi kan göra följande beräkning.

Månadslönen för en industriarbetare 2010 var 25 000 kronor. Utifrån detta faktum kan vi räkna ut att en genomsnittlig lön för "makteliten" är 25 000*17 = 425 000 kronor. En industriarbetare tjänar 300 000 kr/år och en i makteliten tjänar i genomsnitt 5 100 000 kr/år. Då inkomsten av kapital stod för 22 procent, bör rimligtvis inkomst av tjänst vara 78 procent.

Vi förutsätter att båda bor i Stockholm. En med 300 000 kronor i årsinkomst betalar enligt Skatteverket 68 211 kronor i skatt. En person som tjänar 5 100 000 kronor/år inklusive 22 procent i kapital, betalar 2 420 596 kronor i skatt.

Snabbt uträknat innebär detta att en direktör i "makteliten", tjänar som 17 industriarbetare, men skattar som (2 420 596/68 211) 35 industriarbetare.

Bloggat förra året.

Media: AB.

Hur är det med det andra regeringsalternativet?

De senaste dagarna har det kommit upp en diskussion om hur det är ställt inom alliansregeringen. Gårdagens besked från M-Fp-C om att gå vidare utan KD i frågan om inseminering skulle enligt vissa vara ett tecken på en djup spricka. I andra fall har man kritiserat KD för att sälja sin ståndpunkt för att ge med sig övriga. Hur ska folk egentligen ha det?

Det tar sig till grund av en och annan analys, någon mer ingående, andra mer diffusa om att det är just samarbetet i grunden som hotas av den oenighet som råder inom Alliansen i vissa frågor. Snarare tycker jag det är ett tecken på att vi har fyra olika partier med olika prioriteringar.

I fallet med insemination är det förstås beklagligt att Kristdemokraterna väljer att inte gå på samma ståndpunkt som resten av allianspartierna. Det är dock förståeligt att man väljer att hålla vid sin ståndpunkt i frågan. Det har tidigare förts diskussioner om att Kristdemokraterna allt för lätt säljer sina ståndpunkter för att få igenom olika förslag. I det här fallet blir det med stor sannolikhet ett förslag som klubbas igenom med brett stöd, samtidigt kan Kristdemokraterna stå kvar vid sin ståndpunkt.

Att partier har olika inställningar i frågor är i grunden naturligt. Att detta skulle vara ovanligt inom Alliansen ter sig märkligt. Att partier som Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna nu försöker profilera sig än mer är ett sundhetstecken. Ett samarbete byggs inte av ett partis framgångar utan på frukten av flera aktörers hårda arbete.

I den diskussionen bör man även fråga sig hur det är med det andra regeringsalternativet. De som nu självgott försöker peka finger på att vi har en allians som inte tycks komma överens, får ta sig tillkänna om att det fortsatt bara finns ett tydligt regeringsalternativ och ett alternativ där man inte ens tycks vilja ha med varandra att göra. Alliansen kommer med högsta sannolikhet att gå till val 2014 som ett samlat regeringsalternativ. Vem som kommer att ställa upp på andra sidan, vem som vill ta på sig rollen som oppositionsledaren och vågar visa på vad som är alternativet må göra det.

Liknade det som Kissinger sade en gång om Europa, vem är det egentligen som leder oppositionen och hur är det med det andra regeringsalternativet?

Media: ABABExpSvD.

Något om om vad som händer

Kampen mellan de politiska giganterna Socialdemokraterna och Moderaterna hettas upp än mer om man får tro den omvärldsbild som går att ta del av. Kampen om de frågor som Moderaterna kopplade greppet om får en ny utmaning från en tidigare fackföreningsledare som nu sjunger både näringslivets och arbetets lov.

Det är i sig positivt att kampen hettar till och får liv igen. Stefan Löfven är i sig en utmaning. samtidigt som stödet för honom växer, växer även förväntningarna på att han även ska leverera. I nuläget är beskeden rätt ljumma.

Fokus i nuläget ligger på vad som bl a växer i takt med omvärldens efterfrågan. Det är intressant när "Brukskort-Ingvar" ska säga sitt om en sak som han tycker sig veta bättre än statsministern själv. Det som skulle vara ett rykte hos regeringskansliet är snarare en medvetenhet om det uppsving som sker inom den näring som blossar upp igen. En stark efterfrågan ställer krav på resurser för att klara av matchningen på arbetsmarknaden. Det besök som ändå gjordes var till den institution som fått drygt 8,5 miljarder i nya resurser.

Ropen på att politiken ska lösa allt lyser igenom. Infrastruktur ska fixas, bostäder likaså. Det är bara att någon ska ju bygga. I det avseendet finns det planer, det är bara för Ingvar Persson att gå in på Trafikverkets sidor för att se vad som planeras, både i norr och i Bergslagen som är hett.

Mycket kommer till stånd på grund av att det just krävs resurser, något som kommit infrastrukturen till del på grund av tidigare års svarta hål i finansieringen. Just ropen på att staten ska gå in med stora resurser är en sak. Det gäller också att planera för den dag då efterfrågan eventuellt viker. Skynda långsamt är kanske inte är så pjåkigt, då riskerar det annars att bli som i Grängesberg på bilden.

I tider av ekonomisk oro krävs det en politik som är ansvarsfull och satsar på de reformer som är jobbskapande. Att tro att allt till alla nu är möjligt, måste även kunna bevisa detta och vara beredd att svara upp när det löftet inte kan hållas. Att statsministern gör besök i Pajala är bara ett tecken på att intresset för den nu viktigaste frågan är hett.

Media. AB, AB, Exp, SvD.

tisdag, februari 28, 2012

Klart singlar ska få bli inseminerade

Att tre av fyra allianspartier går vidare i en principiellt viktig fråga är välkommet. Människors möjlighet till barn oavsett familjerelation är en av alla åtgärder som ökar människors individuella frihet. Att M-FP-C går vidare och föreslår en ändring av lagstiftningen är inget att anmärka på.

Detta faller samman lite med den debatt som har förekommit kring transsexuellas rättighet att slippa sterilisering vid könsbyte. Till slut gav även Kristdemokraterna med sig i den frågan, vilket var ett välkommet besked i den frågan. Detta är ytterligare en fråga om människors individuella frihet som det nu ska tas tag i. Alla små steg för friheten är i sig viktiga.

Till val med 20-miljardersreformer i fördyringar

Man tåls fundera kring det faktum varför den politik som gör det dyrare för arbetsgivare att anställa, i synnerhet unga människor som söker sitt första steg in på arbetsmarknaden är den medicin som behövs i tiderna efter den djupaste finansiella krisen sen 1930-talet. Totalt sett har regeringens reformer för fler i arbete inte gett fullt utslag. Det är frågan om fördyringen för arbetsgivare skulle göra situationen bättre för dem.

Budskapet från Magdalena Andersson är rätt tydligt. Det är fördyringar för människor som försöker få in en fot på arbetsmarknaden. För Sveriges kommuner och landsting handlar det om en nätt summa på 3 miljarder enligt Riksdagens Utredningstjänst - RUT. Försvarsmakten dras med risken om en fördyring om cirka 300 miljoner, inte det enda svarta hål som dyker upp i Socialdemokraternas budgetalternativ på det utgiftsområdet. Summa summarum blir det en fördyring som dessa parter numera får finansiera själva.

Foto: Per Ankersjö.
(Edit 07:40) Det är också en Magdalena Andersson som slår ett slag i dagens SvD (ej ännu på nätet) för behovet av riskkapital. Jag finner en del positiva vibbar i den inställningen. Behovet av att skapa ett gynnsamt klimat för människor med kapital att både föra in i och tillbaka i Sverige är stort. Slopandet av förmögenhetsskatten är ett led, utmaningen förstås för Magdalena Anderssons del är att kongressbeslutet från 2009 fortsatt ligger fast om förmögenhetsskattens återinförande.

Utmaningen mot Anders Borg är tydig, personerna är nya. Det är bara det att politiken inte har gjort sken av att vara ny. Det är en tung uppgift för den nya socialdemokratin att övertyga väljarna, näringslivet och övriga arbetsgivare om varför omfattade fördyringar för dem skulle innebära bättre förutsättningar för jobbskapande. I en bloggpost igår kväll pekades det på några förslag att underlätta jobbskapandet. Hur dessa skulle uppfyllas från firma Löfven/Andersson är svår att se i nuläget.

Till sist: Det är i sig konstigt att en av kandidaterna till posten som ny LO-ordförande vill skriva om Medlingsinstitutets roll och möjliggöra för staten att gå in i lönebildningen och ge sina medlare i uppdrag att minska förekommande lönediskriminering. Om detta är på riktigt kan man fundera på det faktum om LO verkligen skulle vilja släppa på denna princip att blanda in andra än arbetsmarknadens aktörer i lönebildningen, skulle inte tro det i nuläget.

Media: DN, SvD.

måndag, februari 27, 2012

Fler unga i jobb - en utmaning med möjligheter

Unga svenskar saknar jobb och problemet är gymnasieskolan. I stora drag är det precis detta som är problemet, därför är de förändringar som sker nödvändiga för att stärka kvalitén i skolan. Vissa saker kan göras nationellt, andra saker lokalt. Det är bara den politiska viljan som sätter gränser.


Det finns tydliga exempel runtom i Sverige där man skapar förutsättningar för att unga kan växa efter egen förmåga. Att skapa de där goda förutsättningarna för arbetsmarknaden som i Solna, att ta in nya kreativa moment i utbildningen som i Sollentuna, eller ta till sig befintlig pedagogisk forskning som i Essunga, där finns exempel på hur ungas kreativitet och möjligheter att växa skapas genom att politiker fokuserar på att skapa gynsamma förutsättningar för unga.

Aftonbladets kartläggning synliggör problemet, det är frågan om den som har viljan att föreslå de lösningar som är nödvändiga för att skapa gynnsamma förutsättningar för unga att klara av sin utbildning och komma ut på arbetsmarknaden.

Vad som anförs nedan är inte bara vad som skulle kunna skapa bättre förutsättningar för unga att komma in på arbetsmarknaden, utan också stärka förutsättningarna generellt:
  • Stärk drivkrafterna för arbete genom att fortsatt sänka inkomstskatterna.
  • Fortsätt sänka egenavgifterna, framförallt för små- och medelstora företag som vill anställa den där extra resursen.
  • Anpassa arbetsmarknadslagstiftningen efter dagen arbetsmarknad, för att garantera både trygghet och flexibilitet.
  • Öppna upp för konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingens tjänster. Fler nischade aktörer.
  • Stärk förutsättningarna för akademiker genom att ta bort den förhatliga värnskatten som snarare skapar hinder än bidrar till statskassan.
  • Stärk kopplingen mellan utbildning och arbete på gymnasie och eftergymnasiala utbildningar.
  • Stärk ungas möjligheter att göra val som stärker deras möjligheter på arbetsmarknaden, genom att stärka studie- och yrkesvägledarnas roll.
  • Stärka lokalt och regionalt företagsklimat som lockar företagare till sig än skrämmer bort dem.
Utmaningarna är stora, möjligheterna likaså. Det som sätter gränser är förstås det rådande ekonomiska läget. Då krävs det att man fokuserar på det som är mest jobbskapande för tillfället. Ansvar för att skapa bättre förutsättningar är både nationellt som regionalt och lokalt. Det är bara en politisk vilja att se de lösningar som skapar bättre förutsättningar som behövs.


Media: AB, ABDNDNExp, GP, SvDSvDSvD.

Jobbpolitikens olika alternativ - jobb vs bidrag

Fredrik Reinfeldt gjorde ett framträdande i Agenda igår. I sig är det positivt att diskussionerna om arbetsmarknadens förutsättningar diskuteras allt mer. De stora problemen som finns idag är på grund av höga hinder in på arbetsmarknaden. Det är frågan om vad som då blir fokus, mer av arbetsmarknadsmässiga reformer eller mer av ersättningar.

Det finns på dagens arbetsmarknad stora hinder. Ett av dem är socialbidragssystemet som regeringen valde att lätta upp regelverket kring i den senaste budgeten, som underlättar människor med socialbidrag att gå i arbete utan att de påverkar ersättningen. Detta har varit ett problem, då ersättningssystemen fungerar som spindelnät snarare än studsmattor in i arbetslivet.

Faktum är att det finns ljusningar i arbetsmarknadspolitiken trots de rådande förutsättningarna. Konjunkturinstitutet konstaterar exempelvis att jobbskatteavdraget var en starkt bidragande orsak till uppgången i arbetskraftsdeltagandet efter den värsta krisen sen 1930-talet. IFAU konstaterar att reformen för nystartsjobb har gett lägre arbetslöshet och högre sysselsättning.

Vad bör rimligtvis vara den fortsatta vägen? Rimligtvis bör det vara att i nuläget fokusera på mer av reformer för att stärka möjligheterna och överbygga de hinder som finns för att komma in på arbetsmarknaden. Den stora skillnaden i svensk politik är inte synen på villkoren i arbetslöshetsförsäkringen, den justering som gjordes var ett arbetsvillkor på 70 timmar i månaden som höjdes till 80.Vad är egentligen skillnaden?

Det finns två vägar att gå i tider av ekonomisk oro, att fokusera utrymmet på reformer som är jobbskapande och som gör det mer lönsamt att arbeta eller en väg som gör det lönsammare att inte arbeta. Faktum är att skiljelinjen är tämligen tydlig i svensk politik. Det har från oppositionshåll sagts nej till halverade arbetsgivaravgifter för unga, nej till RUT och ROT och nej till sänkt restaurangmoms, den senare riktat mot en näring som är starkt sysselsättningsintensiv bland unga som är den stora utmaningen.

Jag är i sig inte förvånad att mer av fokus riktas mot den arbetsmarknadspolitik som regeringen fokuserar på. Det är i sig bra att fokus ligger på just jobben i en tid av ekonomisk oro. Att ta de rådande förutsättningarna i beaktande är viktigt. Det är dock den stora frågan vad som kommer som alternativ, om alternativet är mer av jobbskapande refomer, eller mer av reformer som försvårar för fler i arbete. Redan förra veckan lovade Socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiske talesperson runt 20 miljarder i ökade kostnader. Man kan fråga sig om det ger fler i jobb.

Bloggar: EdvinHögberg, MariaMartin Tokmoderaten.
Media: DN, DN, Exp, SvD, SvD.

söndag, februari 26, 2012

McDonald's och en vänsterinriktad cynism

Dagens Aftonbladet Kultur torde vara ett tydligt exempel på avsaknaden av kulturella inslag. Det är just en politisk kamp med konspiratoriska drag som får utrymme snarare än en kulturell debatt som kanske borde ha figurerat på detta uppslag. Vad är egentligen problemet? 

Astma- och allergiförbundet valde att instifta en "Tryggare mat"-certifiering, där restauranger som gav tydlig information om näringsinnehåll blev belönade med en certifiering. Eftersom McDonald's riktar sig mycket mot barnfamiljer är det högst ett ansvarstagande från dem att deras mat har ett tydligt innehåll, för att föräldrar och barn ska vara säkra på vad de stoppar i sig. Filippa Reinfeldt som landstingsråd och Moderaternas talesperson i sjukvårdsfrågor tyckte det var ett bra initiativ och valde att skriva om certifieringen. Att det var just på McDonald's serveringsbrickor var mer uppseendeväckande än att ett förbund valde att öka konsumenters medvetenhet om tryggare mat.

Bortsett från det faktum att man bör undvika underskrift med enskilda företagsrepresentanter blir det i övrigt mer komiskt. Ser man till logiken i texten, räcker det med att man yppar namnet McDonald's i en argumentation för att det ska dras sammankopplingar mellan moderater och McDonald's. Inte på något sätt tycks det vara tillåtet att nämna McDonald's vid namn. Man kan tycka att det är just McDonald's som är problemet. Att de är Sveriges största ungdomsarbetsgivare, att de ger möjlighet till människor att driva sin egen restaurang under deras koncept är något oviktigt.

Det får förstås en cynisk vänster att dra slutsatser om att regeringens jobb är ett enda beställningsarbete för McDonald's. Sänkta avgifter för arbetsgivare som anställer unga under 26 år och nu restaurangmomsen. Problemet är bara att den sänkta restaurangmomsen inte är riktat till McDonald's utan mot tusentals av de entreprenörer runtom i landet som sliter dag ut och dag in för att få verksamheten att gå ihop. För många av dessa innebär sänkta arbetsgivaravgifter och momssatser, mycket mer än för det multinationella företaget. Det innebär att de kan anställa den där extra resursen, det innebär att de kanske kan göra den där efterlängtade investeringen. Problemet är ju tämligen uppenbart att vänstern inte bryr sig om dessa.

I debatten om dessa reformers vara eller icke vara är det just inte McDonald's som kommer i kläm. Exempelvis hotas vart femte jobb i Försvarsmakten om den sänkta ungdomsarbetsgivaravgiften tas bort. För  Sveriges kommuner och landsting innebär det en ökad kostnad på runt 3 miljarder kronor, enligt en beräkning från Riksdagens Utredningstjänst. Inget av detta kompenseras. För många små restaurangföretagare innebär det en hårfin skillnad mellan vinst och förlust.

Det är just deras vardag som glöms bort i vänsterns cyniska kamp mot företag som just McDonald's i tron att allt är ett beställningsarbete. Man trodde inte att det skulle bli mer patetiskt. Jag förstår att vänstern har det lite svårt med multinationella företag. När de väl trampar på de små restaurangföretagen ursäktas det av att det finns någon annan de visar sin avsky mot.

När läget normaliseras kommer förväntningarna

De som Håkan Juholt skrämde bort återvänder nu en efter en. Den slutsatsen skulle man kunna dra av det normaliserade läget när Socialdemokraterna hämtar in från den avgrund som man befann sig i. Juholt brukade motivera att man visserligen var nere i en djup grop, men stod med huvudet över kanten och observerade läget. Faktum var dock att Juholt aldrig kom upp ur gropen.


Nu blir läget annorlunda. Den popcornmaskin som Håkan Juholt innebar har förbytts till mer av en jäsdeg, ihopblandad av den mer återhållsamma Stefan Löfven. Hans inträde i partipolitiken har inneburit ett lyft och en hel del förväntningar på att det parti som sedan nästan två år har haft svårigheter med att utföra det arbete som hade förväntats av dem, att vara en konstruktiv och utmanande opposition.

Det är nu som vi egentligen ser tecken på att det finns en opposition därute som på allvar vill utmana den sittande regeringen. Det är förstås ett sundhetstecken, både för socialdemokratin, oppositionen i dess helhet och även för regeringen.

Det är dock frågan hur Sverige och omvärlden ser ut och hur det påverkar oppositionen. Utifrån det nordiska forum som statsministern fick arrangera för några veckor sen finns ett tecken på att han på allvar vill ta tag i de långsiktiga och framtida utmaningarna. Maud Olofssons främsta drivkraft var inte bara att iscensätta Alliansens politik, utan också bryta sossefieringen av samhället. När människor vänjer sig vid Alliansen, när Alliansen och Moderaterna gör nya frambrytningar i frågor där man inte tidigare har varit starka, skapas nya förutsättningar.

Veckans märkligaste företeelse var Socialdemokraternas varumärkesskydd av den "Nordiska Modellen". Att man i överhuvudtaget är så pass desperat att skydda vissa begrepp, ger en känslan av att man känner sig lite hotad när man tar till en sådan manöver.

Problemet är att politik inte är kommersialism och partiers främsta ambition är inte att tjäna pengar utan människors förtroende. Att varumärkesskydda något är att hindra någon annan att tjäna pengar på ens varumärke. Det är frågan hur Socialdemokraterna ska hindra Moderaterna att tjäna röster på att kommunicera sin bild av den nordiska modellen mot väljarna. SSU försökte under valet med en kupp och varumärkesskydda ordet "Alliansen". Det är just problemet att varumärkesskydda enskilda ord, det patetiska som signalerades från SSU:s sida syns nu igenom i hela partiet.

Utifrån denna pseudodebatt behövs det verkligen fokus på mer frågor. Dagens Nyheter har exempelvis under veckan haft uppslag om samhällets mest utsatta människor, idag om socialbidragsnormen. Bakom varje system finns en människa, den ene olik den andre. Behovet av att se människors olika förutsättningar och inte behandla dem som en homogen grupp är en utmaning i sig.

Vad som kommer utifrån den normalisering som sker inom inrikespolitiken är det som kommer att utveckla sig under de kommande månaderna. Förhoppningarna är att debatten om de olika alternativen mer och mer växer fram och att alternativen blir mer tydligare än vad de är nu, de förhoppningarna är i nuläget stora. Avsaknaden av en konstruktiv opposition försvinner nu allt mer i förhoppningarna kring att oppositionen nu kan kunna tas på allvar och att regeringen nu får en riktig utmaning.

Bloggar: Göran.
Media: Exp, SR, SvD.

SSU:s brist på idéer

Läser man Gabriel Wikströms sex punkter för fler jobb, blir man aningen förbryllad kring det faktum att SSU tycks sakna kreativitet kring vad som skapar jobb och bygger tillväxt på lång sikt

"1.Ge alla som har lämnat grund- och gymnasieskolan utan fullständiga betyg en utökad möjlighet att, under generösa villkor, komplettera dessa, för att sedan kunna läsa vidare.
2.Förbättra arbetsmarknadskopplingarna på de yrkes- förberedande gymnasieprogrammen. 
3.Höj kraven och kvaliteten på högskoleutbildningarna.
4.Kvalitetssäkra praktikprogrammen.
5.Effektivisera Arbetsförmedlingen. Som ett första steg måste man slopa kravet på tre månaders öppen arbetslöshet6.Gör Umeå-modellen till ett nationellt projekt."

Man kan säga på detta viset; unga som inte lämnar gymnasiet med fullständiga betyg är en starkt bidragande orsak till ungdomsarbetslösheten. Det är därför som det satsas runt 7,5 miljarder under de kommande åren för att stärka ungas förutsättningar på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadskopplingen är viktigt, det är därför som yrkesprogrammen byggs om i grunden. Det är dock synen på Arbetsförmedlingen och dess roll på arbetsmarknaden.

Det borde rimligen vara nästa steg i utvecklingen av arbetsmarknaden och dess aktörer. Arbetsförmedlingens roll är betydande och i viss mån allt för dominant. Att se över AMS:s roll och se över hur dess tjänster kan konkurrensutsättas. Att utgå från situationen när Arbetsförmedlingen förmedlar i snitt 1 jobb per arbetsförmedlare och månad, enligt en rapport från Riksdagens Utredningstjänst 2006, finns grunden till att se över hur Arbetsförmedlingens roll.

Det är dock bristen på idéer i övrigt som förbryllar. Lokalt och regionalt företagsklimat, ekonomiska och regelmässiga för små- och medelstora företag, regelmässiga hinder som gör att arbetsgivare undviker att anställa en till person. Utmaningarna är många, det kändes inte som att jag fick svaren här.

Bloggar: Martin, Mikael, RasmusRoger,

lördag, februari 25, 2012

Ett stilla tecken på hybri(s)?

"Fredrik Reinfeldt ser inte ut att ha särskilt roligt längre. Han är sur och stingslig. Det blev övertydligt när han i veckan besökte Dalarnas högskola för att, som det heter, ”lyssna” på människor." Ett framträdande säger sig räcka för att vissa ska kunna dra långtgående slutsatser om regeringschefens intresse för sitt uppdrag. Jag tror det är en del i den tid som råder, när en ny hungrig socialdemokratisk ledning ställer sig på banan, finns det läge att göra dessa jämförelser, allt för att framstå som mer drivna och förpassa sin motståndare som passiv och uttråkad.


För egen del lyssnade jag till till statsministern när han närvarade på måndagens personalmöte för att ge sin lägesbild. Insikten finns om att det råder en helt annan situation. Den upphämtning som sker är förklarlig, men att tro att det är en förklaring av att de politiska alternativen har tydliggjorts är lite väl drastiskt. Att Alliansen fortsatt leder i opinionen om man nu ska kommentera den, är att det är ganska uppseendeväckande med tanke på att Alliansen för fyra år sen hade ett tjugoprocentigt underläge.

Själv har jag inga problem med den hybris som tycks infinna sig. I och med att politik för mig är något som inte handlar om quick fix som ger en temporär popularitet utan ett långsiktigt förtroende. Att moderaterna startar en barnpolitisk grupp är förståeligt. En del av förnyelsen och utvecklingen av politiken handlar också om att ta tag i frågor där man inte tidigare har haft ett större förtroende.

På sin sida har socialdemokratin en del att övertyga om. Inga problem med att förhoppningar byggs upp, det är när förväntningarna inte besvaras som sveket blir uppenbart. Utifrån vad som har presterats finns det fortsatt mycket att bevisa. Som utspelet om äldrevården där Stefan Löfven inte ens behagade att närvara. De har inga problem med vare sig valfrihet eller med alternativa driftsformer, men de tycker ändå att kommunalpolitikerna ska ha sista ordet om vilka verksamheter som ska få etableras i respektive kommun.

Stefan Löfven själv har högtflygande planer för svenskt näringsliv och innovationskraft. Socialdemokraterna är välkomna om de klarar av att presentera ett alternativ till en innovationsstrategi. Men de bör inte låtsas om att det inget sker och att de slår in öppna dörrar, inte minst när arbetet med en nationell innovationsstrategi arbetas fram. I hösten presenteras även en ny forskningsproposition. Om nu Stefan Löfven vill bevisa något genom att presentera konkret politik, är det bara att möta upp det arbete som presenteras i höst.

När jag ändå fokuserar kring Stefan Löfven kan jag inte undvika att fokusera lite kring hans radarpartner Magdalena Andersson. En socialdemokratisk Anders Borg har uppenbarat sig, en person som arbetat inom politiken, lämnat den och nu kommer tillbaka. Att hon redan dag ett vågade gå emot två tydliga kongressbeslut om förmögenhets- och fastighetsskatten är intressant. Att hon inte säger sig se några kraftiga ökningar av inkomstskatten är just det som kan riskera bygga upp ett luftslott av förväntningar, förväntningar som senare inte kan finansieras.

Faktum är att politiken kan bli ointressant när motståndet känns ovisst, att man som sittande regering känner sig tillfreds och självgod med situationen. Det är dock intressant att läget i politiken håller på att stabilisera sig, på håll väcks en del hybris kring den gemytliga situation som nu råder igen i socialdemokratin, att intaget opinionsmässigt sett är ett tecken på höga förväntningar. Det är dock höga förväntningar som kan falla lika snabbt igen, om nu luftslottet inte byggs med innehåll. Då hjälper inte den hybris som tycks infinna sig för tillfället.

Bloggar: KentMP.
Media: DN, SvD.

fredag, februari 24, 2012

Laget uppställt - låt dem (s)nacka

Den förväntade matchen i svensk inrikespolitik ser ut att börja arta sig. Ett drygt år senare finns det på något sätt en balans inom det socialdemokratiska skiktet. I sig drar det till sig de som flydde det kaos som rådde under lång tid och som gav upphov till en ledare som inte ens blev statsminister, men som inte ens fick tillfälle att ställa upp i ett val. Intressant läge när S hämtar igen, men nu är det match och beskeden ska fram


Det som är det intressanta i lagbygget som flankerar Stefan Löfven är det faktum att man hämtar mycket kompetens utifrån. Det är förstås fräscht att man tänker utanför den vanliga sfären, men kanske lite av en signal mot de 112 ledamöter som finns att tillgå inom riksdagsgruppen, att deras kompetens inte räcker till.


Magdalena Andersson är en intressant person. Höga utbildningsmeriter, en position som Skatteverkets överdirektör. Kanske man symboliskt ska hålla hårdare i plånboken nu när den näst högste skattmasen träder in i inrikespolitiken och utmanar Anders Borg. Nåväl, Magdalena får en mangrann uppgift att balansera sin agenda mot de beslut som partiet grundar sig i.


I Aktuellt fick man en första signal av Magdalenas agenda. Ingen förmögenhetsskatt, ingen fastighetsskatt och inga höjda inkomstskatter. Vanliga människor har vant sig vid den ekonomiska situation som de har, förmögenhetsskatten är en marginell del i fördelningspolitiken enligt Magdalens retorik. Jag tycker det är intressant att hon säger så. Det finns två anledningar; dels att hennes utsago om fastighets- och förmögenhetsskatt står emot senaste jobbkongressens beslut, dels hur den övriga politiken ska finansieras.


Magdalena Andersson pekar ut de sänkta ungdomsarbetsgivaravgifterna som olönsamma i nuläget. Kan tänkas vara så ren teoretiskt i och med effekterna av finanskrisen som råder på svensk arbetsmarknad, frågan är bara hur skillnaden kommer bli när halveringen tas bort och om det skulle bli bättre för dessa. Enbart för Försvarsmakten handlar det om fördyringar på runt 300 miljoner och som hotar vart femte jobb i nya försvaret.


Det är till våren och hösten som det nu kanske hettas upp i den inrikespolitiska debatten. De som hoppades samma tid förra året, blev minst sagt blåsta på konfekten. Att läget som råder nu beror på att det kommer besked från det nya S-lägret är i sig fel, att det stabila läget nu lockar tillbaka en och annan är mer förklarligt. Jag är bara tillfreds att det nu finns läge för en konstruktiv opposition, låt dem nu (s)nacka!


Bloggar: Carl-Fredrik, Mikael, Radikalen, RasmusSven-Erland, Tokmoderaten.
Media: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

torsdag, februari 23, 2012

onsdag, februari 22, 2012

Nu får vi börja "jobba på det" revival!

Dagens utspel från Alliansens ungdomsförbund påminner mig en del om det jag skrev för några dagar sen. Att lagstiftningen inte är anpassad till arbetsmarknad, utan mer till 70-talets industrisamhälle säger en del om behovet av att reformera lagstiftningen, som garanterar trygghet men möjliggör för fler vägar in på arbetsmarknaden och ökad trygghet för den som vill byta jobb och inte låsas in i en och samma anställning hela arbetslivet.


Därför bjuds det ytterligare en gång på den text som författades i söndags, om dagens utmaningar med dagens och morgondagens arbetsmarknad. Vi måste som sagt "jobba på det"!

Stefan Löfvens intåg i partipolitiken sätter förklarligen en prägel på det politiska samtalet. Att den mest färska partiledaren av dem alla tar sin paradfråga från den fackliga tiden, in i den inrikespolitiska debatten och gör den ännu mer intressant är välkommet. Jobben avgjorde 2006, den avgjorde 2010 och kommer säkerligen avgöra 2014.

En av de viktigaste utmaningarna jämställt med framtidens utmaningar om hur vi kan möjliggöra för fler att jobba längre är ungdomsarbetslösheten. I en artikel i DN pekas det på vikten av denna fråga och det ansvarstagande som kan tas av både det offentliga och det privata för att skapa förutsättningar och minska hindren på arbetsmarknaden. Jag finner det lite tveksamt till att man gör gemensamma utspel med enskilda företagsrepresentanter, dock känns det som att man ibland tar det till en överdrift. Särskilt när man sponsrade av LO-kollektivet driver igenom arbetsmarknadslagstiftning som försvårar för de som står utanför ska man nog vara lite försiktig i sin kritik.

Åter till frågan om jobben, det finns mycket att bevisa. I ett läge där den finansiella krisen sätter sina spår även i Sveriges offentliga finsnser krävs det prioriteringar för att driva igenom det som är mest jobbskapande för tillfället. Alla jobbskapande åtgärder bör beaktas och inte förkastas. Där finns det mycket, även för Stefan Löfven att bevisa.

Vad finns det för moraliska S-dilemman i dnena fråga? Ta den fördubblade ungdomsarbetsgivaravgiften i beaktande. Enligt Riksdagens Utredningstjänst - RUT, innebär detta en fördyring för exempelvis Sveriges kommuner och landsting på 3 miljarder. För Försvarsmakten innebär det en kostnadsfördyring som omfattar vart femte jobb i det nya försvaret. De 300 miljoner i ökade kostnader för försvaret är inget som man väljer att kompensera, ej heller kommuner och landsting.

Parallellt med motståndet mot RUT och ROT, den halverade restaurangmomsen, riktat mot den mest sysselsättningsintensiva näringen bland unga finns ett dilemma för dem att stå upp för varför de tycker som de gör. Men mer fokus på vad mer som behöver göras. Igår pekade Gunnar Hökmark på en framtida utmaning.

Den arbetsmarknadsmässiga lagstiftningen är den stora nöten att knäcka. Lagstiftningen är i sig en relik från 1970-talets industrialiserade samhälle. I dagens samhälle som går mot ett mer tjänstemannamässigt paradigmskifte krävs justeringar för att lagstiftningen inte blir den lagstiftning som skyddar dem som finns på arbetsmarknaden, hindrar dem som står utanför och som inte skapar större möjligheter för människor att våga byta jobb.

En fråga som lyfts fram är också frågan om Arbetsförmdelingens särställning. Jag anser att den särställningen behöver lyftas fram och ses över. Här skulle exempelvis de fackliga organisationerna ta ett större ansvar för sina medlemmar. När de erbjuder en trygghetsförsäkring under arbetslöshet borde en del av resurserna kunna användas i syfte att kunna vara en aktör på en mer diversifierad arbetsförmedlingsmarknad.
Det är några i raden av frågor som behöver beaktas. Att frågan om ungas framtid påarbetsmarknaden lyfts fram är viktigt. Det krävs gemensamt agerande från många håll, att gamla förhållningssätt utmanas och att det verkligen öppnas upp et tänk som inte bara ser till tryggheten för de som finns på arbetsmarknaden, utan också river de hinder som ställer många utanför.

Media: SvD.

Lösningen en gemensam arbetslöshetsförsäkring?

Fler kvalificerar sig inte för a-kassa, fler och fler ställer sig utanför a-kassan pga att den är för dyr för vissa. För många medlemmar, speciellt inom LO-kollektivet har avgiften blivit hög då arbetslösheten som kopplas till avgiftsnivån, gör vissa dyrare än andra. Om nu arbetarrörelsen värnar om solidaritet med sina medlemmar kan man undra varför det inte skapas en övergripande arbetslöshetsförsäkring, med större riskspridning sm kunde ge lägre avgifter.


Denna modell körs redan i andra organisationer. Hos SACO-organisationer är detta redan vardag. I en bransch med få människor arbetslösa blir avgiften dock rätt låg. Men på något sätt känner jag att risken för arbetslöshet inom LO-kollektivet inte är konstant utan varierar mellan de olika förbunden.

Lösningen skulle således vara att man skapade en gemensam arbetslöshetsförsäkring. Risken kan därmed spridas och således kan kanske avgiften minskas. En inkomstförsäkring inom LO skulle kanske locka fler till medlemskap, om de kände att medlemskapet spelade roll. Det är en utmaning för en fackföreningsorganisation som tappar medlemmar.

I samband med den stora socialförsäkringsutredningen bör man rimligtvis på andra håll fundera kring hur de som riskerar arbetslöshet, speciellt fackföreningar som ska värna om sina medlemmars intressen, se över möjligheterna hur man kan inkludera fler, kunna värna den solidaritet man säger sig stå för. En gemensam arbetslöshetsförsäkring kanske skulle kunna vara en lösning. Frågan är hur LO-kollektivet ställer sig till detta.

Media: DN, DN.

tisdag, februari 21, 2012

Politisk impotens och avsaknaden av alternativ

Ulf Kristerssons utspel var i sig ett utspel räknat till att lägga saker och ting tillrätta, eller köpa sig tid lagom till att förslaget ska presenteras, hur man nu vill se på utspelet. Sjukförsäkringen är en av de viktigaste reformerna som alliansregeringen har genomdrivits. Nu hotas den av ren och skär oppositionspopulism som hellre slår mot enskilda delar än att orka gå på helheten.

Demokratisk makt är ett privilegium, det är ett instrument som går att använda för att driva igenom den agenda som man står för. Genom valresultatet finns en möjlighet för oppositionen att göra det som är möjligt för dem, att presentera egna helhetslösningar som kan drivas igenom i riksdagens kammare. Det är just där som det finns en brist i oppositionens arbete. De har möjligheter, men tycks sakna handlingskraften.

Morgonens utspel gav en del reaktioner. Det är dock talande hur den politiska handlingskraften sprider sig ända från Cephalus in i de s-märkta bloggarna. Det bör rimligtvis förklaras varför de är att misstro demokratin genom att visa på oppositionens bristande handlingskraft i att presentera helhetsförslag och fråga dem om de vågar spela ut Sd-kortet i en eventuell misstroendeförklaring. Det kan frågas hur effektivt det är att upprepa frasen "sjuka sjukförsäkringen" när oppositionen tycks sakna förmågan att presentera ett eget lagförslag.

Utifrån den den makt och det inflytande som oppositionen har, i och med möjligheten att driva igenom konkreta beslut, är detta ett rent magplask och konsten att inte ta rollen som opposition på ett seriöst sätt. Genom två utskottsinitiativ uppmanar man regeringen med att återkomma om hur man ska ändra en del i en lagstiftning. Hellre bråka om enskilda detaljer än att agera seriöst och lägga fram helhetsförslag som de har all möjlighet att driva igenom i kammaren. För i och med att det som Peter Johansson skriver "..att Riksdagens är den beslutande församlingen, Regeringen den verkställande." kan man fråga sig varför opposition saknar så pass mycket handlingskfraft att presentera en egen lagstiftning. Möjligheterna finns men viljan tycks saknas.


Bloggar: De tystaJohan, KentMikael, Parkstugan, Tokmoderaten.

Smart att politiker får säga mer?

"Socialdemokraternas nya förslag om välfärden bygger på en liknande tanke. De kommunalpolitiker som faktiskt har ansvaret för att välfärden fungerar måste också ha rätt att fatta besluten." Det är en syn på att om politiker fick mer av beslutanderätten så skulle välfärden bli bättre. Inte på något annat sätt kan man tolka inlagan.


Det är dock frågan om det är smart för 2010-talets välfärdspolitiska modell, att mer beslut ska allokeras hos politiker och inte hos vanliga människor. Det finns en anledning varför välfärdsområdet konkurrensutsattes. Stelbenta strukturer, en landstingsadministration som växer och mycket av resurserna som inte når ut i verksamheterna.


När förtroendevalda är ute i välfärdsverksamheter, pratas det om resurser som inte syns till trots att det från politiskt håll pratas om tillskott. Det är bara det att de hamnar någon annanstans. Långa beslutsvägar, möjligheten att påverka. I verksamheter som bedrivs i annan form än det offentliga finns det andra exempel. Tydliga kvalitetskrav, tydligare ledarskap och chefer som är närvarande. Medarbetare certifieras för att få jobba inom koncernen, men det ger dem även möjlighet att arbeta varsomhelst i koncernens verksamheter.


Vissa må tycka det är smart att politiker får mer att tycka till om och att mer av besluten flyttas ner till kommuner och landsting: men det vore en annan lösning om mer av makten och besluten flyttades till de som vill kunna påverka, personal och patienter. Att hylla ett kommunalt veto är att hylla den struktur där politikens inflytande står över människors rätt att själva få bestämma vad som är bäst för dem.


Bloggar: Norah.

De rödgröna skulle bara våga

Debatten om Ulf Kristersson obstruktion tar sig allt mer absurda nivåer. De rödgröna har i riksdagen drivit igenom förslaget om återgång till de gamla reglerna för prövning av arbetsförmågan i sjukförsäkringen. Trots att begreppet "normalt förekommande arbete" ter sig diffust, är det vare sig ett nytt förslag eller en ändring som kommer på tal. Det är snarare ett tecken på den rena skära populismen, att man vill sätta käppar i hjulet snarare än att ta fram egen lagstiftning.

Det förslag som oppositionen lägger har underkänts av både Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen. Det är just detta förslag som ligger på de rödgrönas bord. Inte en ny lagstiftning, inte en justering till något nytt och bättre, hellre en återgång till det gamla och mer diffusa.

Innan den nya sjukförsäkringsreformen drevs igenom kom en dom i kammarrätten som sade sin syn på det gamla begreppet "normalt förekommande arbete". Det som händer nu med en återgång till det begreppet är att tolkningen på nytt kan tolkas av domstolar. Hellre med en lagstiftning som säger vad som ska gälla vid en sjukskrivning, riskerar varje fall att avgöras i domstol om någon part inte likställer sig med det beslut som tas.

Oppositionen kan i och för sig ta ansvar i en sån här fråga och presentera en egen lagstiftning i denna frågan. Frågan är varför den inte har kommit, trots att det har gått fyra år sen den nuvarande sjukförsäkringsreformen drevs igenom. I sig har reformen varit ett trendbrott, antalet sjukskrivningar minskat, likaså förtidspensioneringarna. Det har i vissa fall uppdagats fall där folk har hamnat i kläm,  det är därför som reformen hela tiden måste justeras för att den ska vara optimal.

De rödgrönas besked är att köra populistkortet i frågan. En återgång till gamla regler, inget eget lagförslag, nu väljer de om de ska pröva misstroendekortet, om de nu vågar detta. För om de nu ska fälla en minister i en sittande regering vet de vad de behöver göra. De behöver spela ut ett annat kort, frågan är bara om de vill ha på sitt samvete att det parti som de inte ville ge inflytande ska få det ultimata inflytande att fälla tungan på vågen i de rödgrönas eventuella misstroendeförklaring.

måndag, februari 20, 2012

Löfvens öppna dörr i innovationsdebatten

"Det är som sättpotatis, om man inte anstränger sig och forskar i första ledet blir det inga produkter och tjänster som man kan leva på senare" Stefan Löfven slår ett slag för en riktig innovations- och näringspolitik. I landet pågår resor för att forma en ny socialdemokratisk agenda för arbete och näringsliv. Att påstå att framgångarna rent opinionsmässigt skulle vara en anledning av att det nu pratas om jobb kan fundera lite till. Utifrån vad Löfven har sagt om jobb och näringsliv är det svårt att se vad som är de faktiska förslagen. Inte ens Fredrik Reinfeldt anser sig se dessa.

Stefan Löfven vill ha en innovationsstrategi. Det läggs ut som om det vore något nytt och revolutionerande. Saken är den att arbetet med en innovationsstrategi sattes igång för ett år sen. En strategi där Löfven har varit delaktig i sin roll som IF Metallordförande.

Således är Löfven ingen inkompetent politiker, snarare tvärtom. Med sin bakgrund som IF Metallordförande vet han näringslivets förutsättningar. Därmed borde han vara insatt i den innovationsstrategi som alliansregeringen nu arbetar fram.

Att han nu pekar ut behovet av en socialdemokratisk innovationsstrategi är inget fel i sig. Men det kanske borde sluta låtsas om att idén skulle i sig skulle vara innovativ och nytänkande, arbetet pågår sedan länge på annat håll och Stefan Löfven är välkommen att bidra i diskussionerna om att främja näringsliv och näringsklimatet.

Bloggar: Johan.
Media: DN, SvD.

Fridolins jakt på människors vardag

Tar mig en titt i dagens Expressen, idag med intervjun med Gustaf Fridolin. Intervjun känns aningen skrattretande. Behovet av omställning finns, men den omställning sker i Fridolins värld främst genom att beskatta vanliga barnfamiljer med högre matpriser och dyrare Thailandssemestrar, hellre än att se behovet av där de klimatfrämjande insatserna kan göras.

Sverige har på sista tiden ökat sina klimatutsläpp enligt Naturvårdsverket siffror. Ett steg i fel riktning förvisso, men totalt sett är Sveriges dryga 2 promille i totala klimatutsläpp globalt en fingervisning om att rätt saker måste göras någon annanstans, till skillnad från att göra fel saker på hemmaplan. Ser man till Gustaf Fridolins inställning ska mycket göras här hemma, men vad Sverige ska göra globalt är frågan.

Intervjun med Fridolin i Expressen är ingen munter läsning. De långtgående förslagen slår hårt mot människor runtom i Sverige. Det pratas om morötter, behovet av omställning. Men medlet är piskan, människor ska tvingas betala högre skatt för flyg, människor som med akademisk examen ska få betala högre skatt och kommuner ska tvingas på olika åtgärder.

Nu låter detta som att det finns ett rent motstånd mot klimatfrämjande åtgärder. Men i sig måste det finnas incitament för gott miljötänk, när trebarnsfamiljens Thailandsresa ska bli 6 000 kronor dyrare kan man fundera kring vilken empati det finns hos Gustaf Fridolin. Slaget mot åkerinäringen ska slå direkt, trots att omställningen till en mer klimateffektiv åkerinäring kan ta form. Investeringar görs i järnvägen, men som Trafikverket nu konstaterar befinner man sig i ett kapacitetstak, det går inte fortare än vad det görs nu enligt dem. Men Gustaf Fridolin vill påföra skatter på åkerierna här och nu.

Förlorarna är enskilda konsumenter.
Behovet av åkerinäringen är lika stor som behovet av att underhålla och investera i ny järnväg. Dock kan inte järnvägen nå överallt, där finns behovet av att åkerinäringen får ut sina varor, bl a till mataffärerna. De samhällsmässiga konsekvenserna av att det blir dyrare för åkernäringen att få ut livsmedel i mataffärerna slår i slutändan på enskilda, barnfamiljer, pensionärer och ensamstående är de som får betala för Fridolins skatteiver.

Lösningen på våra samhällsutmaningar måste vara att skapa morötter till att ställa om. Att fler köper närproducerat, att fler åker kollektivt och att de kollektiva trafiklösningarna görs smartare för att undvika många av de onödiga resorna som avskräcker folk från de kollektiva lösningarna. Exempelvis tar en t-banefärd mellan Alvik och Liljeholmen ca 25 minuter, med Tvärbanan tar den 10 minuter.

Det intryck man får från intervjun med Fridolin får en att känna skepsis mot Miljöpartiets agenda. Från den situation som gav dem deras framgångar får man nu känslan av att giren nu tas ytterligare vänsterut, mot en syn där gott miljötänk ska straffas fram, där inkomstskatter för de som uppoffrar sig genom akademiska utbildningar ska höjas. Gustaf Fridolin tror sig se att människor kommer gilla det som han föreslår. Undrar om de kommer gilla det när förslagen blir verklighet.

Vad (S) gör för företagare och vad de borde göra

Ibland kan det vara lätt att reagera på oegentligheter som uppstår i samhället. Syftet med reformer ska vara till att förenkla för människor i deras vardag och inte försvåra för dem. En ytterst liten reform som dock underlättar för många är kravet på att endast en uppdragsgivare behövs för att få F-skattesedel.

Enligt vissa rapporter har detta lett till att arbetsgivare använder denna regel för att kringgå turordningsregler, anställningstrygghet osv. Det har fått Socialdemokraterna att vilja skärpa reglerna för F-skatt, eller åtminstone tvinga regeringen att se över reglerna igen.

Vad de gör: Försvåra det för människor att bli företagare.

Vad man borde göra: Att se över arbetsmarknadslagstiftningen. I rimlig mening borde inte det kunna vara möjligt att omvandla en anställd till en företagare i syfte att kringgå laggstiftningen. Detta har påpekats tidigare. Istället för att se över sjukdomsbilden går man på enskilda symptom, till priset av att människor som inte berörs av det som rapporteras, får det svårare att bli företagare.

Media: AB.

Vem är egentligen ekot från 60-talet?

"Du är ett eko från 1960-talet, du tänker som man gjorde för några årtionden sen". Något som yppades från Jonas Sjöstedts sida i gårdagens debatt mot Jan Björklund i Svt Agenda.  Intressant när det kommer från en ordförande för ett parti som vill lämna EU, förstatliga näringslivet och förbjuda bemanningsföretag.

söndag, februari 19, 2012

Nu får vi börja "jobba på det"!

Stefan Löfvens intåg i partipolitiken sätter förklarligen en prägel på det politiska samtalet. Att den mest färska partiledaren av dem vill ta sin paradfråga från den fackliga tiden, in i den inrikespolitiska debatten och gör den ännu mer intressant är välkommet. Jobben avgjorde 2006, den avgjorde 2010 och kommer säkerligen avgöra 2014.

En av de viktigaste utmaningarna jämställt med framtidens utmaningar om hur vi kan möjliggöra för fler att jobba längre är ungdomsarbetslösheten. I en artikel i DN pekas det på vikten av denna fråga och det ansvarstagande som kan tas av både det offentliga och det privata för att skapa förutsättningar och minska hindren på arbetsmarknaden. Jag finner det lite tveksamt till att man gör gemensamma utspel med enskilda företagsrepresentanter, dock känns det som att man ibland tar det till en överdrift. Särskilt när man sponsrade av LO-kollektivet driver igenom arbetsmarknadslagstiftning som försvårar för de som står utanför ska man nog vara lite försiktig i sin kritik.

Åter till frågan om jobben, det finns mycket att bevisa. I ett läge där den finansiella krisen sätter sina spår även i Sveriges offentliga finsnser krävs det prioriteringar för att driva igenom det som är mest jobbskapande för tillfället. Alla jobbskapande åtgärder bör beaktas och inte förkastas. Där finns det mycket, även för Stefan Löfven att bevisa.

Vad finns det för moraliska S-dilemman i dnena fråga? Ta den fördubblade ungdomsarbetsgivaravgiften i beaktande. Enligt Riksdagens Utredningstjänst - RUT, innebär detta en fördyring för exempelvis Sveriges kommuner och landsting på 3 miljarder. För Försvarsmakten innebär det en kostnadsfördyring som omfattar vart femte jobb i det nya försvaret. De 300 miljoner i ökade kostnader för försvaret är inget som man väljer att kompensera, ej heller kommuner och landsting.

Parallellt med motståndet mot RUT och ROT, den halverade restaurangmomsen, riktat mot den mest sysselsättningsintensiva näringen bland unga finns ett dilemma för dem att stå upp för varför de tycker som de gör. Men mer fokus på vad mer som behöver göras. Igår pekade Gunnar Hökmark på en framtida utmaning.

Den arbetsmarknadsmässiga lagstiftningen är den stora nöten att knäcka. Lagstiftningen är i sig en relik från 1970-talets industrialiserade samhälle. I dagens samhälle som går mot ett mer tjänstemannamässigt paradigmskifte krävs justeringar för att lagstiftningen inte blir den lagstiftning som skyddar dem som finns på arbetsmarknaden, hindrar dem som står utanför och som inte skapar större möjligheter för människor att våga byta jobb.

En fråga som lyfts fram är också frågan om Arbetsförmdelingens särställning. Jag anser att den särställningen behöver lyftas fram och ses över. Här skulle exempelvis de fackliga organisationerna ta ett större ansvar för sina medlemmar. När de erbjuder en trygghetsförsäkring under arbetslöshet borde en del av resurserna kunna användas i syfte att kunna vara en aktör på en mer diversifierad arbetsförmedlingsmarknad.

Det är några i raden av frågor som behöver beaktas. Att frågan om ungas framtid på arbetsmarknaden lyfts fram är viktigt. Det krävs gemensamt agerande från många håll, att gamla förhållningssätt utmanas och att det verkligen öppnas upp et tänk som inte bara ser till tryggheten för de som finns på arbetsmarknaden, utan också river de hinder som ställer många utanför.

Media: DN, SvD.

Saker och ting börjar bli som det ska vara

Vaknar man upp efter fem timmars sömn efter en kanske lite för sen natt, känns det som ibland att man hade förväntat sig att ligga kvar ytterligare några timmar. Men MUF Stockholms distriktsstämma hägrar, den sista för mig innan ålderstrecket passeras. I en tid då denna stämma hålls börjar saker och ting normalisera sig i svensk politik. Stefan Löfvens intåg i inrikespolitiken är kvittot på socialdemokraternas uppsving, men också vitamininjektion till hela den inrikespolitiska debatten i sig.

Någon gång vänder det, det är fullt normalt. Att Stefan Löfvens personlighet är ljusår från den yviga och oförutsägbara popcornmaskinen Juholt. Löfven har återställt ordningen i viss mån förvandlat popcornmaskinen till en jäsdeg, inställningen att "det återkommer vi till" är något som bygger förväntningar. Stefan Löfven är en duktig politiker, det är den stora utmaningen, inget avgörs idag, inte av SIFO och inte av att alliansregeringen kan förlita sig på oppositionens förfall.

Stefan Löfven har har satt en prägel i svensk inrikespolitisk debatt. Debatten om kärnkraften fick ny energi och Löfven vet om förutsättningarna för att svensk energis vitalitet för svensk industris överlevnad. I sin roll som Metallbas ställde han sig positiv till alliansregeringens position om kärnkraftens framtid och negativ till den inställning om att kapa av en dryg halva av svensk energitillförsel. Stefan Löfven värnade jobben, det är det som han forftfarande har i sitt medvetande när han nu bjuder upp för dialog kringn energifrågan.

Till råga på allt är det dock frågan hur Löfven nu ställer sig till övriga frågor. Fredagens 1X2-manöver från partiets välfärdspolitiska utspel, man gillar valfrihet, man gillar alternativa driftsformer och man vill inte se stora vinster försvinna ut ur landet. Samtidigt finns övertygelsen att kommunalpolitiker bäst vet förutsättningarna för välfärden och ger dem veto när det kommer till vilka verksamheter som förtjänar att etablera sig.

Det är dock intressant att vissa inte ens vågar bemöda sig med att besvara om de nu verkligen är för valfrihet, eller om detta är en signal om att allt är som det alltid har varit, det är alltid någon som vet bäst, och tur vad kan alltid väljarna byta bort dem vart fjärde år.

Vad betyder utvecklingen i övrigt? Saker och ting börjar bli som det ska vara, det inrikespolitiska läget återgår till det normala, fokus ligger nu på sakpolitik. Efter ett år av oförutsagda händelser, en berg och dalbana i förtroendekurvor och opinionssiffror normaliseras situationen igen. Det är upplagt för kamp igen, i sig har det inte funnits tid för avhållsamhet. Att kampen inte är över än bevisas ständigt varje dag fram till att just väljarna ger sin verkliga dom.

Bloggar: Göran Badland, Carl-Fredrik  JohanKent, Krassman, MariaNorah, Peter, RasmusSven-Erland.
Media: ABAB, DNDN, ExpSvD, SvDSvD.

lördag, februari 18, 2012

Är detta verkligen valfrihet (S)?

Det är i sig lovande, i grunden finns det ett stöd för mer valfrihet och mer patientinflytande. Det är dock förhållandesättet man väljer att ta som väcker en del frågan. I frågan om Socialdemokraternas ställningstagande i frågan om alternativa driftsformer landar deras ställningstaganden att ansvaret landar på kommunerna. Helt rätt, men när förslaget handlar om ett veto kan man fundera kring möjligheterna till verklig valfrihet och inflytande.

Lösningen i det här fallet, att kommunera ska få ett veto i frågan om etableringar av vinstdrivande företag känns aningen luddigt. Man säger inte nej till alternativa lösningar, men frågan är ju förstås hur detta kommer efterlevas i enskilda kommuner där kommunledningar riskerar att bytas ut vart fjärde år.

Ta Gävle som exempel. Där har exempelvis Lagen Om Valfrihet - LOV varit ett hett ämne och motståndet mot denna reform varit stor. Det är just detta som man bör peka på, när grunderna för mångfald och valfrihet hindras av kommunpolitiker som inte vill se andra alternativ än de kommunala.

Det som förvånar mig är att när man i debatten om vanvård, inte gör något mer drastiskt åt det som borde innebära en fokusförskjutning i debatten, huruvida kommunal välfärdsverksamhet ska upphandlas eller inte. Lösningen, att sluta helt med upphandling, inrätta en vårdvalsmodell med tydliga kvalitetskrav och en tydlig prissättningför sjukvård, äldrevård osv. upprättas.

Så till mina vänner som sjunger hyllandets lov till partiets utspel i frågan. Är ni verkligen för valfrihet, eller är detta bara ett rött skimmer för att låtsas att ni står på de enskilda människornas sida, men samtidigt vill styra människors val genom att ge kommunpolitiker inflytandet över verksamheterna?

Det är som när anders Lindberg skriver "Men det låg en doft av vägd kissblöja över Socialdemokraternas pressträff om vinster i välfärden i går" som man undrar, är det verkligen den tonen på debatten som vi behöver. Efter tjugo år av diskussion kring friskolors vara eller icke vara, behöver vi inte ytterligare tio år av diskussioner kring vinst i välfärden, snarare hur kvalitén ska bli bättre? När intentionerna är att kunna hindra vinster i välfärden undrar man verkligen vad som är fokus i debatten.

Uppd: När Peter Johansson påstår att Kent Persson inte skulle vilja införa LOV, samt att han och Maria Ludvigsson inte vill inse att denna fråga som avgörs lokalt mellan väljare och deras valda ombud, samtidigt som Maria skriver att "Nu är det tack och lov inte det socialdemokratiska partiet som ger makt till kommunerna, det gör väljarna." , kan man fråga sig om Peter verkligen har läst det som Maria och Kent har skrivit.

Bloggar: Maria.
Media: AB, AB, AB, DN, Exp, FolkblSvD.

Bravo KD när steriliseringskravet släpps

Många gånger kan man säga äntligen. Men Göran Hägglunds och den kristdemokratiska partiledningens omsvängning i frågan om tvångssterilisering är ett tecken på att detta ord kan användas.


Även om motståndet har varit begränsat att svårt att förstå, är det ändå förståeligt att man överväger ett för dem moraliskt dilemma. Det här är i och för sig ett förslag som inte kanske väcker jubel i alla led, men det är nödvändigt om Kristdemokraterna ska kunna gå att lita på när det kommer kring familjens särställning och rätt till självbestämmande.

Det är en svår fråga att hantera enligt Hägglund och Co, jag tänker inte ifrågasätta honom om detta. Det viktigaste är förstås att denna lagstiftning tas bort, människors frihet till sin egen kropp, oavsett vilken fråga eller hur många personer det handlar om är viktig att ta tillvara på.

Det har varit en tämligen spänd debatt. Kristdemokraternas försiktiga och avhållsamma inställning till slopandet av steriliseringskravet har ifrågasatts. Under många år var borgerligheten emot detta och emot könsneutrala äktenskap. Nu var det dock alliansregeringen som trots att man i tidigare regeringar hade möjligheten att införa en ny äktenskapslagtiftning innan, införde den. Nu kan man även driva igenom slopandet av steriliseringskravet med ett förhoppningsvist brett stöd. Det gläder.

Bloggar: Ann Helena, DavidJenny, Kent, Martin, Vonkis, Zac.
Media: DN, DN, DN, Exp, SR.