onsdag, maj 30, 2012

Att fokusera på problem eller föreslå lösningar

Tydliggörandet av barnfattigdomsproblemet tar en ny skepnad i och med UNICEF:s rapport. I många fall, i de 14 mått som mäts, når nästan 99 procent av barnen över UNICEF:s mått av fattigdom. Det är dock i ett fall, i inkomstskillnader som Sverige sticker ut och där UNICEF är kritiska. Men om det är fokus på skillnaderna, som i Sverige är bland de lägsta i hela världen, framför fokus på att fler ska kunna lämna utanförskap och höga marginaleffekter i samhällets skyddsfunktioner, har debatten om barnfattigdom ett större problem.

Det tydligaste problemet som bygger upp fattigdom i Sverige, inte minst bland barn är de starka marginaleffekter som råder inom bl a försörjningsstöd och föräldraförsäkringen. Det har konstaterats med att en retroaktiv föräldraförsäkring, riskerar många utrikes födda kvinnor att hamna utanför, de har svårt att delta i svenskaundervisningen i och med att uttag av föräldraförsäkring inte ger en rätt till barnomsorg. När samhällets skyddsfunktioner blir ett spindelnät framför en studsmatta, finns ett tydligt problem. Därför är det viktigt att se över regelverket för föräldraförsäkring för att undvika inlåsningen under allt för lång tid.

För många är även försörjningsstödet ett tydligt problem. I många fall är marginaleffekten för försörjningsstödet uppemot 105 % procent för människor som vill ta ett arbete. Det kostar således att arbeta istället för att det ska löna sig. Att införa ett riktat skatteavdrag för människor med försörjningsstöd, att minska marginaleffekterna i försörjningsstödet är en viktig aspekt och något som Finansdepartementet kollar på för tillfället.

Lösningen på fattigdomsproblemet är något helt annat än att se till att samhällets försörjningssystem blir än mer generösa. Det är just det som cementerar det utanförskapet som många har för avsikt att bekämpa. Där kommer lösningen alltid att vara att människor får möjligheten till egen försörjning genom jobb. Om man fokuserar på att utjämna de skillnader som finns framför möjligheten för att fler har ett jobb, kommer dock utanförskapet att bestå som ett stort samhällsproblem. Man kan fokusera på problemet eller fokusera på lösningarna på problemen.

tisdag, maj 29, 2012

Lite konstruktiva förslag är väl inte mycket begärt?

I sig är samhällsproblem de som måste belysas, för att människor ska bli övertygade om vem som har förmågan att se dem, belysa dem och föreslå lösningar. Att samhällsproblemen idag och för bara några år sen skiljer sig åt, är tydligt. Jag har tidigare påvisat detta. Jag hoppas att fler hade tagit del av detta, inte minst de som gnäller om att politiker pekar ut enskilda grupper, och inte strukturella problem.

Det stora samhällsproblemet 2006 var breda grupper av människor som stod utanför arbetsmarknaden, men som inte redovisades som arbetslösa. Idag är problemet ett annat, strukturellt högre arbetslöshet bland unga och utrikes födda. Att synliggöra detta problem handlar inte om att peka ut dessa grupper som ett problem, utan att just peka ut just utanförskapet i dessa grupper som problemet. För de som belyser den höga ungdomsarbetslösheten anklagar väl inte unga för att vara problemet?

Ett annat samhällsproblem som Alliansen ville tydliggöra, var att det för vissa inte lönade sig tillräckligt mycket att jobba. För människors, speciellt sjuksköterskor inom den offentliga verksamheten, påpekades det om vilka insatser som görs och hur mycket de älskar sitt jobb, men hur den insatsen inte riktigt speglar sig i den faktiska inkomst som de får varje månad. Det är därför en sjuksköterska har fått behålla 1 5000 mer i plånboken varje månad. Under åren 2006-2010 ökade en sjuksköterskas inkomst med 16,5 procent. Under 2002-2006 ökade inkomsten med 2 procent. Skillnaden går att märka rätt tydligt.

Idag är utmaningarna olika. Det är ingen som helst tanke att Alliansen ska gå till val på att stänga våra gränser mot omvärlden. Men det handlar också om att se problemen och varken blunda för dem, eller tro att man pekar ut en grupp av människor som problemet, när det utanförskapet som är det stora problemet. Människor från länder med tämligen låg utbildningsnivå, kommer ha det i regel svårare att etablera sig, till skillnad från människor från länder med hög utbildningsnivå. Då är det viktigt att vara öppen med att det är just riktade insatser som krävs för att komma åt strukturella problem

Det är därför det finns insatser som jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter för unga, sänkt restaurangmoms, RUT och ROT, instegsjobb, nystartsjobb, anställningsstöd mm. Nu behövs även insatser för att motverka marginaleffekter i föräldraförsäkring och försörjningsstöd.

Jag begär inte vissa ska sluta gnälla på regeringen och dess representanter, men inte är det för mycket att begära lite konstruktiva förslag emellanåt. För folket på Aftonbladets ledarsida kanske tycker att Alliansen pekar ut invandrare. Men för alla partier är ungdomsarbetslösheten ett stort problem. det är bara att fundera på när Lindberg och Co ska kritisera sina Socialdemokratiska vänner för att peka ut ungdomar.

söndag, maj 27, 2012

Gäller Stefan Löfvens ord överallt?

"Det behövs ingen disputerad nationalekonom för att förstå att långsiktighet, det är inte ett järn på krogen, det är järnväg på marken."
För att nämna två saker om Stefan Löfvens framträdande på LO-kongressen idag:
  1. Sänkt restaurangmoms omfattar mat, ej alkohol.
  2. Varför sa Löfven inte samma till näringslivet på Framtidsmötet 2012?
Det är värt att nämna det faktum att sänkt restaurangmoms för en näring med 0,6 procents lönsamhet, inte står emot ytterligare satsningar på infrastrukturen. Om man fortsatt vill påpeka detta är det värt att ta del av de satsningar som har gjorts de senaste åren; 482 miljarder i infrastruktursatsningar 2008, inklusive ett Stockholmspaket på drygt 100 miljarder för att stärka infrastrukturen där den är som mest vital. Ytterligare 5 miljarder i utökat underhåll och ny proposition kommer i höst. Stefan Löfven är välkommen att bidra med synpunkter på vad som behöver prioriteras.

Restaurangföretagarna har kämpat i år för förbättringar i en näring som är starkt ansatt av både dålig lönsamhet och regleringar, hanterande av serveringstillstånd, kassaregister, personalliggare m.m.. Allt för att städa ut oseriösa aktörer, men de seriösa aktörerna har snällt fått stå med mössa i hand utan att se någon som blidkar deras vilja om bättre lönsamhet.

När sänkningen av momsen kom, var de bespottad av många, men efterlängtad av många inom näringen, en näring som gick på knäna när momsen höjdes i början av 90-talet. Stefan Löfven har själv sagt att han vill lyssna till näringslivet. Frågan är varför han inte lyssnar till restaurangnäringen. Men framför allt, varför vill inte berätta för företagarna själva vad han vill? Anledningen må vara att han vet att några av hans partis förslag svider, mot restaurangnäringen i synnerhet. Men frågan är varför han så tydligt säger det till sina egna när han inte vågar säga till de som han så gärna vill lyssna till.

Bloggar: DHE, Göran, JohanTokmoderaten.
Media: ABAB, AB, DN, SvDSvD.

Med ständig fokus på nästa val

"Why can't this moment last forevermore". Euforin flödar efter en efterlängtad seger i en tävling som gett en bild av Sverige som en nation, med ett förhållande till en tävling så lika självsäker som Englands inställning till stora fotbollsturneringar, att vi på något sätt alltid är vinnare. Men segrar är är inte något som kan tas som självklar. Den tanken existerar på alla plan, det finns bara en vinnare. På samma sätt som tävlingsmänniskor, idrottsutövare som låtskrivare, lever även människor inom politiken efter drivkraften efter ytterligare segrar. Fokus ligger någonstans där på nästa val.

Samma morgon som Sverige vaknar upp till en vardag där väljarna gett sin dom, finns det människor, som oavsett det senaste valresultatet, riktar in sig på hur nästa valrörelse om fyra år ska vinnas. Politiken är en ständig valrörelse. Fredrik Reinfeldts klyscha "sida vid sida med människor vars förtroende jag bär" är i sig en signal om att förtroende förtjänas varje dag. Väljarna är idag mer lättrörliga än någonsin, lojalitet till parti är mer sällsynt nu än tidigare. Därför detta ständig fokus på kommande valsegrar, vad gör vi idag och framåt för att förtjäna väljarnas förtroende?

För Kent Persson, Per Schlingmann eller någon annan nyckelperson i vilket parti som helst, är varje dag fram till valet viktiga att ta tillvara på. För Moderaterna, som ett parti som ville förnyas, men som nu vid kommande val kommer ha suttit vid makten, blir tal om förnyelse och fortsatt fokus på samhällsproblem än mer prioriterat. Att hamna i läget där man förnöjt bara ser till vad man åstadkommit, men inte vad man vill åstadkomma, är det stora hotet mot den som sitter i maktställning.

Vad blir då den moderata framgångssagan för 2014? På något sätt handlar det om att se samhällsproblemen som de ser ut, peka ut dessa och komma med lösningar på dem. Fokus i ett längre SvD-reportage, är tre. Väljare, politiken och regeringsfrågan. Regeringsfrågan är på något sätt klar, Alliansen går till val oavsett opinionsläge, den stora frågan vad som blir alternativet. Det andra steget är politiken, och för att i överhuvudtaget svara på frågan hur väljarna ska lockas, är det förstås kring hur politiken ska utformas.

Det är något i det som jag kommer också ha en roll i. Efter en förfrågan från Kent själv, är mitt ansvar att ta hand om den moderata kommunikationen i sociala medier. Fokus är självklart, fler företrädare och aktiva ska synas i de sociala medierna, aktiviteten ska bli högre, väljarna, motståndarna och media ska mötas på ett nytt sätt.

Det är där som fokus ligger på att se till hur nästa val kommer att te sig. Förnyelsen är ständig, samhällsproblemen måste ständigt belysas och fokus på möten och samtal i människors vardag fortsätter alltjämt. Det är därför fokus alltid ligger någonstans där framme, med fokus på hur nästa val ska vinnas.

Bloggar: SvD, SvD.

fredag, maj 25, 2012

Det finns fortfarande dåliga skolor del 2

I en slutreplik faller de tre kulturgeograferna återigen i samma mantra. Det fria skolvalet är det stora problemet i Sverige, inte en simpel orsak som att det finns skolor som brister i kvalitet, som kontinuerligt missköter sig. För en fristående skola blir det problem med indragna tillstånd, för en kommunal är förutsättningarna en annan.

Det är därför som diskussionen om skolan mer bör handla om två saker, hur vi gör det fria skolvalet mer effektivt för att fler ska kunna göra ett bra val. Det andra, sluta dalta med att det finns dåliga skolor. Elever väljer inte bara för att det finns något bättre, de väljer för att komma ifrån skolor som inte håller måttet. Det är därför som en del frågor blir obesvarade i denna diskussion:
  • Varför ska duktiga elever tvingas stanna kvar och ta ansvar för elever som hamnar efter? En uppgift som ligger på skolan i sig.
  • Vad skulle det göra åt kunskapssegregationen om friheten att välja skola styrdes av vilken storlek på plånboken som föräldrarna har
  • Varför är det så viktigt att få bestämma vilka skolor som elever ska få gå i?
  • Varför fokuserar de inte på det stora problemet, dåliga skolor?
Verktygen för att göra ett bra skolval må vara bristfälliga, det är därför de måste förbättras. Studie- och yrkesvägledarnas roll stärks, för att elever och föräldrar kan göra ett bra val. Sen måste Skolinspektionens möjlighet att åtgärda skolor som missköter sig, oavsett driftsform.
I samma stund som de tre kulturgeograferna menar att Timbro sätter det fria skolvalet över allt annat, sätter de just frågan om fritt skolval över allt annat. Det finns dock ett ännu större problem, dåliga skolor.

torsdag, maj 24, 2012

Ett schlingmanskt återvändande


Nu går Per Schlingmann tillbaka till att fokusera mer på ett parti än att fokusera på hur ett regeringskansli ska forma sin kommunikation. På ett sätt kan jag finna det förvånande att han nu efter så kort tid väljer att frånträda sitt uppdrag. Å andra sidan är det tillförsikt, att en av grundpelarna i Moderaternas förnyelse, nu mer fokuserar på just Moderaterna.

Det intressanta med Per Schlingmann som person, är hans förmåga att entusiasmera sina egna och skrämma upp motståndarna. Fruktan som allt som oftast går över till ett nedvärderande, ibland ett förlöjligande av Schlingmann som person. Som person inom partiet kan jag tyckas partiskt, men det går inte att förneka Schlingmanns förmågor, därför den fruktan och avund från motståndare som inte har en person som Per.

I grunden handlar detta om fortsatt förnyelse. De senaste dagarna har handlat om ett uttalande, men kommer att kretsa mer kring ett specifikt samhällsproblem. Det går inte att komma undan det typ av samhällsproblem som existerar. I grunden kan man acceptera att det är på det viset, eller så kan man förneka det.

Vid Alliansens maktövertagande, fanns mängder av människor som fanns utanför arbetsmarknaden men som inte var arbetslösa. Idag existerar ett annat problem, strukturella problem i vissa grupper. Socialdemokraterna har inte förnekat problemen med hög arbetslöshet bland unga, varför skulle de då spela ner problemet med hög arbetslöshet bland utrikes födda? Därför påminner jag ännu en gång om denna bild.

Det är dock frågan kring vem som har förmågan att beskriva samhällsproblemen på bäst sätt, det sätt som övertygar människor mest. I sig är det Per Schlingmanns roll, att inte förmedla de konkreta politiska beskeden, utan bildsätta dem i ett sammanhang som gör beskeden mer övertygande. Det är där som Schlingmann har förmågan att förmedla en bild av Moderaterna, på ett sätt som många önskar att någon kunde göra med sitt partis agenda.

I frågan om fortsatt förnyelse är det dock förmågan av att våga se samhällsproblemen som de ser ut, och kunna visa på hur de ser ut. Där känner jag ingen skepsis kring att den bild som förmedlas av de strukturella problem som existerar, bortsett från de generella problem som andra påstår existerar. Människors förutsättningar är olika, tron att one size fits all, är förlegad.

Det är på den grunden som den fortsatta förnyelsen måste ske, och fokus måste vara att våga se samhällsproblemen som de är. I sig handlar inte den moderata förnyelsen bara om att fortsatt fokusera på de frågor som är deras styrkor, utan också se till sin utvecklingspotential i andra. När man såg sig som det nya och senare det enda arbetarpartiet var det en manöver som retade många. Frågan är bara när begreppet det nya välfärdspartiet sätter sig på folks näthinnor. En sak att fundera på, men en sak kan man vara säker på. Det lär säkerligen vara en Per som ser till hur det hela ska bildsättas.

Bloggar: Tok.
Media: DNSRSvD.

tisdag, maj 22, 2012

En tankenöt för Löfven?

Om Miljöpartiet gör skäl för det som deras främsta regionala företrädare säger, är det helt i linje med de intentioner som finns inristade i partiets agenda. En tredje kraft, en blockbrytande aktör som ser har till syfte att skapa allianser på ett brett plan, allt i syfte att för att göra det de främst eftersträvar, att sätta sin prägel i så många politiska beslut som möjligt. Men a återigen skapas en fråga, hur påverkar det oppositionella alternativet när en part ställer sig utanför? Hur blir beskedet från den främsta oppositionsföreträdaren till väljarna?

I sig gör Miljöpartiet helt rätt om de svarar upp mot vad deras regionala företrädare säger sig vilja gå till val på, som en fristående parti, befriat från politiska allianser och samarbeten i syfte att presentera trovärdiga regeringsalternativ i lagom till valet, för att väljarna ska ha ett hum om vad de får när de lägger en röst på just sitt parti.

Samtidigt ställer det en del frågor. Hur långt i någon riktning kan Miljöpartiet nu gå för att inte äventyra möjligheterna för att få igenom sin agenda, i en allians med sina röda tidigare medparter eller att förmågan att få igenom breda överenskommelser med den styrande alliansregeringen?

Självklart är det rådande parlamentariska läget en självklar ingrediens, Miljöpartiet bör anses vara det ultimata partiet att utnyttja denna situation, i sig har de gjort det genom en rad breda överenskommelse med regeringen. För att ha förmågan att få igenom en agenda med sina tidigare rödgröna kamrater, räcker det inte bara med att de är överens. Därför finns medvetenheten hos miljöpartister och förmodligen partiledningen själva, att förmågan att binda upp sig i någon riktning inte är ett alternativ.

Det är bara det ställningstagandet ställer en del frågor kring framtida politiska samarbeten, särskilt den om vilket alternativ som ska utmana det regeringsalternativ som finns. Helt klart är det ett störande moment för oppositionsanhängare att få höra denna fråga, hur det andra alternativet kommer att se ut. Men en sak är självklar, Alliansen går till val tillsammans och förutsättningarna för att sedan kunna regera, avgörs av vad väljarna säger. Tills dess går det inte att säga särskilt mycket om Alliansen kommer ha förmåga att regera vidare, bara att de har ambitionen att göra det och att de kommer övertyga väljarna om det.

Därför blir utmaningarna större för Stefan Löfven, nu när Socialdemokraternas tidigare samarbetspartner nu vill agera fristående, om nu de regionala företrädarnas ord får tala. Det är därför som Löfven har en situation att ta tag i, när det kommer till vilket alternativ som han ska presentera för väljarna, ett alternativ som är tillräckligt stark för att kunna bära regeringsmakten. Om det beskedet nu kommer.

Bloggar: Peter.

När kommer oppositionens besked om socialförsäkringarna?

"Sjukförsäkringen har tillåtits bli en parkeringsplats för problem den inte är avsedd för."


"En förändring vi bedömer som närmast oundgänglig är att en tydlig tidsgräns sätts för sjukpenningen. Sveriges extrema sjukskrivningstider är unika och det är också det faktum att vi saknar en bortre gräns för hur länge man kan uppbära sjukpenning. Vi har inte funnit något som talar för att de långa sjukskrivningstiderna skulle ha några positiva effekter. Däremot talar mycket för att tiderna i sig har en negativ effekt på chanserna att komma tillbaka till arbetsmarknaden."


Följande ord kommer från den förre socialdemokratiske ministern Anna Hedborg. Utlåtandet (SOU 2006:86) är en del av den utredning som hamnade på regeringens bord, kort efter maktskiftet och blev grunden för omformningen av sjukförsäkringen. Syftet är att människor snabbare ska hitta en väg tillbaka i arbete, som Louise. Det är parallellt med den rapportering om bl a sjukörsäkringen och a-kassan som görs i Svenska Daglbladet. Oppositionen i riksdagen har i många fall använt sitt tillfälle att svartmåla och skrämma upp folk kring en reform som de säkerligen hade blivit tvingade att genomföra om de hade fortsatt fått styra.


Den pågående socialförsäkringsutredningen är i en slutfas. Förhoppningen är att denna utredning ska leda till en konstruktiv debatt kring hur socialförsäkringarna ska stärkas ytterligare. Grunden är dock klar, a-kassan är en omställningsförsäkring för att ställa om till ett nytt arbete, Sjukförsäkringen ska se till att människor med arbetsförmåga får de verktyg att kunna återgå i arbete. I kritiken kring bl a a-kassan, döljer sig två relevanta frågor:

  • Varför har inte taket i a-kassan höjts om man har haft chansen?
  • När kommer förslag om att ändra villkoret i a-kassan? Det finns ett förslag från moderat och miljöpartistiskt håll om att införa ett inkomstvillkor. Sedan 2007 har Socialdemokraterna inte presenterat ett konkret förslag till förändring av villkoret för att få a-kassa.

måndag, maj 21, 2012

Förneka problemen eller se dem som de ser ut

Jag hade hoppats att fler hade haft tillfälle att läsa den tydliga uppställning som jag gjorde i en tidigare postning. Erfarenheterna från gårdagkvällens Agenda talar för att fler borde och bör sätta sig in i den arbetslöshetsproblematik som existerar på den svenska arbetsmarknaden. Antingen ser man problemet som det ser ut, eller så förnekar man dem. Förr handlade det om att gömma undan det.

Vad är egentligen skillnaden mellan idag och 2006? Hur kan ett begrepp tolkas så olika idag som för sex år sen? Jag förstår att en del tänker tanken kring begreppet massarbetslöshet, om de nu får bilden av en arbetslöshet som i sig är högre än 2006. Men bilden är lite mer komplicerad. När alliansregeringen tog vid efter valet 2006, fanns ett tydligt problem, de som inte syndes i statistiken. Stora grupper som inte arbetade, men som inte redovisades som arbetslösa. Allt för att visa upp en ljusare bild av tillvaron.

Greppet med att redovisa ett utanförskap var att synliggöra de som inte syndes. Utanförskapet har i sig minskat med över 200 000 människor, människor som doldes undan i sjukförsäkring och förtidspension kan i och för sig synas i statistiken arbetslösa, men den bilden torde vara mer rättvisande över hur det ser ut. Sen till det faktum att Sverige genomlidit en internationell finanskris, med jobb som gått förlorade, torde säga en del om den situation som råder.

Dock är det ett faktum, att påpeka att det finns bred arbetslöshet i alla åldergrupper, bland unga som gamla, bland inrikes födda som utrikes födda, är ett gravt missgrepp, något som riskerar att leda till felprioriteringar kring det som bör vara relevant. Några av de förslag som radades upp i syfte att komma åt strukturella arbetslöshetsproblem i vissa grupper, radades också upp:

  • Förhindra problematiken att utrikes födda fastnar i bidragsförsörjning och se över föräldraförsäkringens konstruktion, för att hindra att människor fastnar i samhällets funktioner som har till syfte att vara språngbräda framför spindelnät. Öka drivkrafterna för att kunna ta ett jobb.
  • Minska marginaleffekterna för människor, unga som utrikes födda som går på försörjningsstöd att kunna ta ett arbete utan att det påverkar deras inkomst negativt. Idag är det en 105 procents stor marginaleffekt att gå från försörjningsstöd till eget arbete för vissa.
  • Mer inslag av jobb och praktik i arbetslivet. Hälften jobb/hälften praktik finns, möjligheten att kunna läsa upp betyg på komvux och folkhögskola finns även den. Regeringen satsar närmare 1 miljard mer nu än under 2006 på vuxenutbildning

En annan aspekt är att Svenska Dagbladet rapporterar att Sverige tappar i internationella trygghetsligan gällande socialförsäkringar. En av faktorerna är att taket i a-kassan inte har höjts, därav färre som får 80 procent av lönen vid arbetslöshet. Men löser det problemet att höja taket så att fler får 80 procent av sin lön? Inte alls, eftersom de som oftast kritiserar regeringens politik kring arbetslöshetsförsäkringen, har inte lagt ett ett relevant förslag om att ändra villkoren för a-kassa sedan förändringen 2007. Nu lägger både Tomas Tobé (M) och Miljöpartiet förslaget om ett inkomstvillkor, snarare än ett arbetstidsvillkor.

Men återigen, att lösa samhällsproblemen handlar mycket om att inte bara förstå hur de ser ut, men också acceptera att de ser ut som de gör. Att Fredrik Reinfeldt får förtydliga detta i Agenda, är i för sig bra för Moderaterna, att alla andra sitter och fokuserar på något annat än att fokusera på verkliga samhällsproblem får stå för dem. Det är dock passande att förstå hur samhällsproblemen ser ut, eller bara förneka att det ser ut på det viset.

Bloggar: Prärietankar.
Media: AB, AB, DN, SvD, SvD.

söndag, maj 20, 2012

Att skylla på skolval - Det finns fortfarande dåliga skolor

Det fria skolvalet är ett verktyg som har gett möjligheten att välja en utbildning som passar bättre. I en argumentation mot det fria skolvalet leder till att "priviligerade" väljer bort, inte väljer till något. Fortfarande existerar andra problem som inte löses av att ta bort valfriheten. I en iver att slå på valfriheten, undviker kritikerna att förklara vad som skulle göra just segregation och mindre priviligerade gruppers möjlighet att få en bättre utbildning ska bli bättre.


Tre kulturgeografer förklarar sin syn på skolvalet och ser att elever till högutbildade föräldrar reser längre för att komma till sin skola, än elever till lågutbildade föräldrar. Detta är en segregation som enligt dem skapats genom det fria skolvalet. Men är egentligen detta det stora problemet? inte i mitt tycke.


Jag kan till en början fundera kring hur mycket de tre kulturgeograferna har analyserat skolan, mer än utifrån ett kulturgeografiskt beteende. Att insinuera att Milton Friedman idé om fritt skolval var till för att upprätthålla rassegregation, eller att påstå att organisationer som Svenskt Näringsliv gav löften om goda resultat, drygt tio år innan organisationen bildades, kan ju ställa en del frågor om seriositeten och kvalitén på deras argumentation för att stoppa det fria skolvalet.


Vad finns det för problem i dagens skola? Det går att sammanfatta dem till två. Den första är att vissa elever inte vet att man kan välja, brister i skolvalssystemet eller språkliga hinder. Lösningen är där att införa bättre verktyg för att göra bra val. Förbättring av skolvalssystem, börbättra studie- och ärkesvägledarna för att elever och dess föräldrar kan göra ett bra val.


Det andra problemet handlar helt enkelt om att det fortfarande finns dåliga skolor. Där särskiljer sig skolorna, i och med att friskolor blir av med sina tillstånd och kommunala skolor som kontinuerligt missköts, sätts i åtgärdsprogram. Skolinspektionens möjlighet att dra in tillstånd att bedriva skolverksamhet, som bara begränsas till friskolor bör sträcka sig även till att omfatta kommunala skolor.


Flemingsberg, Alby, Fittja, Hallunda-Norsborg, Husby, Tensta, Hyllie, Andersberg, Norra Biskopsgården, Brynäs, Gårdsten och Gottsunda är exempel på socialt utsatta områden som under 1998-2010, ökade andelen behöriga till gymnasiet. I Fisksätra låg andelen behöriga på 88,6 procent, högre än riksgenomsnittet. Att skapa goda exempel i socialt utsatta områden handlar om att se problemen och åtgärda dessa, inte enskilda symptom.


För vi kan ju låtsas om att det fria skolvalet försvinner och närheten får styra. Problemet är ju bara en sak, de dåliga skolorna kommer finnas, människor undviker att deras barn tvingas gå i dessa och bosätter sig i närheten av de bra skolorna. Vad skulle det göra åt fastighetspriser i områden med bra skolor? Vad skulle det göra med boende- och kunskapssegregationen? Mycket värre om förmågan att skaffa sig boende nära en bra skola, eller ordna en bra utbildning åt sina barn, styrdes av storleken på plånboken. Eller så åtgärdar vi bara de dåliga skolorna.


Bloggar: KentLinda.
Media: ABDN, DS.

lördag, maj 19, 2012

S-kommuner - fler sommarjobb men bäst lön?

SvD har i en granskning klarlagt hur det ligger till bland Stockholms kommuner och tillgången till sommarjobb. Slutsats: S-styrda kommuner ger fler jobb via kommunen än alliansstyrda kommuner. Detta må säga något, men inte hela bilden.

Sett till vänster finns bilden av vilka kommuner i Stockholm som ger flest sommarjobb. Om man kollar på den undre bilden, blir intrycket ett annat. Timlönen som Kommunal sätter rekommenderad timlön är 61 kr/h för 16-17år och 75kr/h för 18-19 år. Faktum är att när timlönen spelar in, skiljer sig kommunerna.

Många av de andra kommunerna skiljer ut sig. Alliansstyrda kommuner som Stockholm, Danderyd, Täby, Ekerö och Sollentuna ligger klart över Kommunals rekommendation om lägsta timlön, medan de S-styrda kommunerna i de flesta fall ligger långt ner i listan, inte under Kommunals rekommendation, men inte tämligen långt över det.

Denna bild av hur det ser ut bör ställa ytterligare frågor:
- Om S-kommuner är bäst på att förmedla sommarjobb, varför betalar de inte också bäst löner?
- Hur ser tillgången tillgången ut till sommarjobb ut i övrigt, utöver de som kommunerna förmedlar?
- Hur ser behovet ut att förmedla kommunala sommarjobb ut i varje kommun?

Bloggar: Kent.
Media: SRSvDSvD.

Korrigering: Den alltid duktige Edvin Alam förtydligar om situationen i Sollentuna. Högsta timlönen ska vara 90 kr/h, kommuner och företag finansierar 50 procent var. Dessutom får ungdomar söka jobb i privata företag, även utanför kommungränsen.

fredag, maj 18, 2012

TCO utesluter inte jobbeffekt av jobbskatteavdrag

Utvecklingen av jobbskatteavdraget har varit på tapeten ännu en gång. Utifrån den hearing som hölls förra veckan i Riksdagen och de spörsmål som kommer från olika håll. Just fokus ligger kring en av aktörerna, TCO som inte delar samma positiva syn som övriga. Men anser de att jobbskatteavdraget inte har haft jobbeffekter? Svaret är nej.

Det är utifrån fackförbundet TCO och deras blogg Utredarna, som kritik riktas mot det sätt som Finansdepartementet använder, basuneras kritiken ut från vissa håll om hur meningslöst jobbskatteavdraget ärVissa går så långt att påstår att TCO/Utredarna menar att jobbskatteavdraget inte har haft några effekter. Så är inte fallet.

Noterar man det som Roger Mörtvik säger under hearingen, är att även han inte utesluter jobbeffekter av jobbskatteavdraget, skillnaden är att Mörtvik vill se satsningar på annat. Att TCO vill se annat, speciellt för sina  egna medlemmar är förståeligt. Men vad finns i övrigt att tillägga om jobbskatteavdragets effekter.

- Rapport under april 2009 om jobbskatteavdragets positiva effekter på sysselsättningen (Lennart Flood, Roger Wahlberg och Peter Ericson)
Rapport från Ekonomiska avdelningen vid Finansdepartementet, mars 2009, om jobbskatteavdragets positiva effekter på sysselsättningen. (Hans Sacklén)
- Rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle - SNS, om jobbskatteavdragets positiva effekter på sysselsättningen. (Lennart Flood 2010)
- IMF rekommenderade under 2011 att Sverige borde fortsätta med ytterligare ett steg i jobbskatteavdraget för att stärka arbetsmarknadens funktionssätt.
Studie från Konjunkturinstitutet (Konj)  om att jobbskatteavdraget ökar arbetsutbudet. (Juni 2011)

 - Ny rapport från Konj om att jobbskatteavdrag 1-4 ökade hushållens disponibla inkomster och bland annat låg bakom den kraftiga uppgången i arbetskraftsdeltagandet. (September 2010)

Kort och gott, TCO utesluter inte heller effekter av jobbskatteavdraget, men vill se andra satsningar. Hursomhelst, den jubelkör som rosar TCO:s kritik, tar väldigt liten hänsyn till vad som sades i samband med riksdagens hearing om vad TCO egentligen vill. Det blir tämligen uppenbart vid citat som "Men men detta verkar alltså inte ha sjunkit in hos vare sig Borg eller Reinfeldt, därav fixeringen vid skattesänkningar i alla dess former". Men låt oss då se vad TCO vill:

"Eller tänk om regeringen vågade tänka nytt kring jobbskatteavdraget och istället för ett för ett generellt femte avdrag införa ett riktat, dubbelt, jobbskatteavdrag till den som har varit långtidsarbetslös eller beroende av försörjningsstöd men som börjar arbeta."
vidare i en kommentar från Roger Mörtvik:
"Och just för att det är mer effektivt att rikta detta mot utsatta grupper, bör andra skattesänkningar istället riktas mot det som stärker utbildningspremien, och då är slopandet av värnskatten prioritera"
Det riktas kritik om fixering vid skattesänkningar, men tar grund i kritik från en aktör som föreslår skattesänkningar. Det som är värt att nämna att de senare citaten kommer från den utredning som släpptes 8 maj, inte den som släpptes den 16 maj och som är stor grund hos de som vill stämma upp i kritik mot jobbskatteavdraget. Undra varför de var så tysta då.




Det finns även annat att tillägga. TCO konstaterar, likt Riksrevisionen att få känner jobbskatteavdraget och dess effekter på den disponibla inkomsten. Det är även detta som TCO tar som grund för att jobbskatteavdraget ska få en större upplevd effekt än för tillfället (Se bild 2). Det blir då värt att påminna om jobbskatteavdrag.se. Fler som känner till jobbskatteavdraget, är en fortsatt utmaning att påpeka de positiva effekterna som märks i människors plånböcker.

Därför känns det positivt att jobbskatteavdraget är en av de mest genomlysta reformerna som alliansregeringen har genomfört. Få svenskar känner till dess innebörd, kritik har riktats om dess verkan. Men en sak måste vi fundera på, hur hade det sett ut om jobbskatteavdraget inte hade funnits? Det kanske är svårt att räkna på det scenariot. Kritiker tar nu grund i TCO:s kritik för att kritisera jobbskatteavdraget och skattesänkarpolitiken. Men inte heller TCO utesluter jobbeffekter av jobbskatteavdraget, de föreslår i sin tur ytterligare skattesänkningar, om än mer riktade.

Mer att läsa hos Edvin.
Bloggar: KentPeter.
Media: SvD.

Löfven - dina vänner i (S)olna använder "etniska svenskar"

Stefan Löfven har varit en av dem som uttryckt stark kritik mot Fredrik Reinfeldts ordval av "etniska svenskar". Hans kritik har varit i termerna "Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom," och "Jag tycker att det är ett oerhört slarvigt uttryck som inte är värdigt en statsminister".

Uttalandet i sig har vållat stor debatten, främst i sociala medier. Det har gått så långt som uttalandet från Löfven pekar på, att Reinfeldt diskriminerar vissa grupper, inte ser deras problem som lika stora och att han ställer grupper mot varandra. Kritiken har till och från gjort mig förbryllad, i och med att det går emot hela Moderaternas tankevärld att se ner på en grupp av individer i samhället. Helt klart är det att uttrycket inte används i debatten. Men att gå så långt i de anklagelser som riktas mot Reinfeldt känns lite väl mycket för att ha använt ett visst ordval en gång.

Det som inte lyfts fram särskilt mycket är att flertalet människor tidigare använt uttrycket, att SvD slår ner på uttrycket. Men när jag läser en sak höjer jag på ögonbrynen:

"De många arbetsplatserna i Solna ger förutsättningar för en hög sysselsättningsgrad bland stadens invånare. Men även i Solna har personer med invandrarbakgrund svårare att få jobb än etniska svenskar."
Den stora frågan är förstås vad detta stycke kommer ifrån. Det kommer från inga mindre än Arbetarekommunen Solna.

Den stora frågan är inte bara till de som har kritiserat Reinfeldts val av uttryck, säger om sina partikamrater i Solna som använder uttrycket. En av dem har till och med arbetat för Socialdemokraterna i Solna. Den stora frågan är förstås, vad tycket Stefan Löfven om att hans partikamrater i Solna använder uttrycket "etniska svenskar"? Och borde inte Karin Pettersson som gammal kommunikationschef för partiet ha gjort något åt användandet av uttrycket?

Media: DNGP, SvD.

torsdag, maj 17, 2012

Damberg glömde kolla en graf i arbetslöshetsstatistiken

Mikael Damberg har valt att åter spinna på en kommentar och ett uttalande som Reinfeldt råkade använda en gång, och som debattörer använt tidigare, inte minst reportern i gårdagens inslag i Uppdrag Granskning. Nåväl, nu används inte begreppet "etnisk svensk" i statistiken och jag använder själv inte begreppet. Men när Damberg likt många tar detta uttalande som grund för att Reinfeldt förminskar arbetslöshetsproblematiken, blir en förbryllad.

Något av det som konstateras i Dambergs inlaga på Svenskans Brännpunkt är följande:
"I stället valde statsministern att fortsätta med den statistiska slalomåkning som varit utmärkande för den svenska regeringen under hela våren. I fråga efter fråga har regeringen, med moderata företrädare i spetsen, valt att dra ifrån och lägga till för att skapa en tillrättalagd bild av verkligheten."

Vidare frågan:
"Sedan när mäter vi i Sverige sysselsättningen i absoluta tal?"

Ok, låt oss kolla på, samt det som Reinfeldt menade med strukturell arbetslöshet, varför det behövs riktade insatser och inte konjunkturmässiga satsningar över hela arbetskraften. Hämtat från SCB:

Som synes talar grafen sitt tydliga språk. Bland unga och utrikes födda talar arbetslöshetsproblemet sitt tydliga språk. Inrikes födda mellan 25-74 år har minskat i arbetslöshet (
i procentuella tal!), medan i övriga segment har det ökat. Dessutom ökar sysselsättningsgraden i fyra av sex segment. Bland människor 65-74 år minskar den.

Utifrån detta klargörande går det att konstatera följande; arbetslöshetsproblemet är bevisligen strukturell än generell. Vissa grupper har minskat i arbetslöshet och ökat i sysselsättningsgrad, andra har gått tvärtom. Det är då vi kan analyser vad Mikael Damberg vidare skriver :

"Det andra är statsministerns ovilja att erkänna sitt eget misslyckande. Genom att undanta både utrikesfödda, ungdomar och äldre trollar Reinfeldt fram en arbetslöshetssiffra som är betydligt bekvämare."
Ok, låt oss kolla vad Reinfeldt sade om arbetslöshetsproblemet:
"
Bland inrikes födda svenskar mitt i livet, alltså mellan 25 och 54 år, så har vi tre procents arbetslöshet. Bland utrikes födda i samma ålderskategori så är det nästa 15 procents arbetslöshet och bland ungdomar, då vi också mäter de som är heltidsstuderande, blir det nästa 25 procent – vilket visar att vi i delar av samhället har hög arbetslöshet som vi måste ha riktade och bra åtgärder för att komma åt"

Hur nu Damberg ska förklara att Reinfeldt bortser från unga och utrikes födda med denna kommentar, är en fråga.

Om vi nu går vidare från statistikdiskussionen kan vi diskutera vad som bör vara fokus för att komma åt problemet i de grupper i samhället som ökar i arbetslöshet. Några lösningar är att:

  • Förhindra problematiken att utrikes födda fastnar i bidragsförsörjning och se över föräldraförsäkringens konstruktion, för att hindra att människor fastnar i samhällets funktioner som har till syfte att vara språngbräda framför spindelnät. Öka drivkrafterna för att kunna ta ett jobb.
  • Minska marginaleffekterna för människor, unga som utrikes födda som går på försörjningsstöd att kunna ta ett arbete utan att det påverkar deras inkomst negativt. Idag är det en 105 procents stor marginaleffekt att gå från försörjningsstöd till eget arbete för vissa.
  • Mer inslag av jobb och praktik i arbetslivet. Hälften jobb/hälften praktik finns, möjligheten att kunna läsa upp betyg på komvux och folkhögskola finns även den. Regeringen satsar närmare 1 miljard mer nu än under 2006 på vuxenutbildning

Om nu regeringens jobbpolitik döms ut på punkt efter punkt, kan man fundera på varför då (S) accepterar stora delar av den, som de fyra stegen i jobbskatteavdraget, att inte återinföra förmögenhetsskatten på det sätt som var innan 2006, traineeutbildningar som i regeringens retorik kallas för lärlingsanställningar, riskkapitalavdrag och riskkapitalfonder, satsning på Life Science, utvecklande av samarbetsmodell mellan akademi, näringsliv och fack (trepartssamtal) eller tydligare satsning på forskning och innovationer.

Om nu Mikael Damberg och Socialdemokraterna hade haft skarpa förslag inom jobbpolitiken, dvs de som inte liknar de som regeringen har genomfört och genomför, hade han självklart presenterat dem här. Istället släpps en raljant inlaga om regeringens definition av vilket arbetslöshetsproblem som existerar. Men det är klart, när man berättar om miljonsatsningarna, men inte miljardsatsningar (skattehöjningar för att finansiera utbyggda ersättningar för att människor inte ska jobba), förstår jag att man inte riktigt vill skylta med det. Nu fick Damberg det klarlagt hur arbetslöshetsproblematiken ser ut mer detaljerat, om han nu läser detta.

Bloggat: Hagwall, KentWesterholm.
Media: Kvp, SvD.

onsdag, maj 16, 2012

Att använda en felsägning för att skyla viktig debatt

"Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. Det ska räknas som ett plus att ha en annan etnisk bakgrund än den svenska."Dåvarande integrationsminister Mona Sahlin (S) i en intervju i Göteborgs-Posten den 22 oktober 2000.

Viktiga samhällsdebatter och viktiga samhällsproblem tenderar att drunkna i resonemang som hellre vill peka på felaktigheter i personers uttalanden. Att Fredrik Reinfeldts uttalande blev fel är ett faktum. Jag avser dock inte att försvara ett uttalande, dock vill jag erkänna att jag gärna försvarar debatten om att peka ut samhällsproblem där de existerar, om problemen är större i vissa grupper i samhället än andra. Det handlar således om att peka ut problem i vissa grupper i samhället, inte att peka ut grupper generellt.

Det är därför debatten i debatten om ett felaktigt uttalande nu får en att bli aningen förbryllad kring vissa personers vilja eller förmåga att se viktiga samhällsproblem, eller att istället försöka föra en debatt om att personer utifrån ett felaktigt resonemang nu inte skulle bry sig att andra än inrikes födda inte är ett problem om de är arbetslösa.

Så är inte fallet. I ett utvecklat resonemang pekas det på vikten av att se strukturella problem med högre arbetslöshet i vissa grupper, och föreslå riktade åtgärder för att komma åt dessa problem. Om någon nu skulle påstå att vissa personer inte bryr sig om problemet med hög arbetslöshet hos utrikes födda eller hos unga.

I diskussionen om samhällsproblem bör två problem vara centrala, hur vi hanterar problemet med hög arbetslöshet bland unga och utrikes födda. Samtliga partier är exempelvis överens om att ungdomsarbetslösheten är ett av de viktigaste samhällsproblemen. Det som bör erkännas är att misslyckandet med arbetslösheten hos unga är långtgående. Det är dock ingen som skyller arbetslösheten hos unga, på de unga. Dock blir kritiken ibland när det diskuteras hög arbetslöshet bland utrikes födda, som att man skyller på invandrare. Ibland tenderar det på rasism hos vissa när man pekar ut det samhällsproblemet.

I regeringsförklaringen 2010 sade Fredrik Reinfeldt bl a: "Fortsatta förbättringar krävs för att ta tillvara på den potential och drivkraft som människor med utländsk bakgrund besitter.......Insatser ska göras för att ytterligare stärka möjligheterna för utrikes födda att tidigare etablera sig på arbetsmarknaden. Inriktningen ska vara att nyanlända ska kunna få jobb, kunskaper i svenska och om hur samhället fungerar"
Som om detta vore rasism att prata om problemet med hög arbetslöshet bland utrikes födda eller att påstå att vissa inte bryr sig om att överbygga arbetslöshet bland vissa grupper, för där där blir debatten absurd då ett felaktigt uttalande ska tas till grund för att göra vilka tolkningar som helst.

Det är lätt att vissa uttalanden misstolkas. Det är dock inte dessa misstolkningar, eller grunden till varför dessa misstolkningar som görs, i detta fall i ett felaktigt uttalande som ska överskugga behovet av att diskutera de samhällsproblem som råder och peka på varför vissa problem drabbar vissa grupper mer än andra.

Med andra ord, Reinfeldt har rätt men sade fel. Svensk vänster må märka ord om ett felaktigt uttal i tid och evighet. Men om det inte vill diskutera de stora samhällsproblemen, utan påstå att det är rasistiskt att peka ut att hög arbetslöshet hos utrikes födda är ett problem, då har vi ett större problem än att Reinfeldt uttryckte sig på ett fel sätt.

Bloggar: Erixon, MartinNorah, Staffan.
Media: AB, AB, ABDNDNDNDNSvD, SvD.

tisdag, maj 15, 2012

Olyckligt uttalande döljer stora samhällsutmaningar


Ett olyckligt uttalande är ett olyckligt uttalande. Dock är det ett tråkigt faktum att detta uttalande ska övertolkas i alla oändlighet, istället för att tackla de stora samhällsproblemen. Jag finner det tråkigt att ett uttalande, hur fel det än kan låta, ska övertolkas så den grad att den viktiga samhällsdebatten hamnar i skymundan.

Det som förbryllar mig är kring hur kritiker drar långtgående slutsatser, kring ett olyckligt uttalande, men också att vissa grupper i samhället inte skulle vara viktiga att belysa. Faktum är att problemen med hög arbetslöshet är större i andra grupper än inrikes födda. Det är därför som fokus ligger på att överbygga trösklar in på arbetsmarknaden, trösklar som riskerar att bli högre av att straffbeskatta företag/arbetsgivare med högre arbetsgivaravgifter, eller dubblerad moms i den näring som är sysselsättningsintensiv bland unga och utrikes födda.

Jag har svårt att se hur de som kritiserar ett olyckligt uttalande, har den agenda som gör det lättare för unga och utrikes födda att komma i arbete, inte minst genom den skattechock på 25 miljarder som de vill gå vidare med.

Arbetet med att tackla problemen med hög arbetslöshet i vissa samhällsgrupper är viktigt.Några av de satsningar som görs, bl a genom den ny etableringsreformen:
  • Arbetsförmedlingen övertar det samordnande ansvaret för etableringsinsatserna från kommunerna.
  • Arbetsförmedlingen ska tillsammans med den nyanlände upprätta en etableringsplan med insatser för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i arbets- och samhällslivet.
  • En ny statlig ersättning som är lika för alla nyanlända oavsett bosättningsort införs och utgår vid aktivt deltagande i etableringsinsatser.
  • En ny aktör - etableringslots - införs för att stödja den nyanlände under etableringsperioden.
Vidare är det finns det andra åtgärder/reformer som bör bejakas

  • Fortsatt fokus på att överbygga hinder och trösklar på arbetsmarknaden
  • Bättre anpassad svenskundervisning som är gångbar på arbetsmarknaden (Se Solnamodellen)
  • Minska fällorna i föräldrapenningen som riskerar att låsa in människor i ersättningsberoende än i eget arbete.
  • Minska marginaleffekterna i försörjningsstödet, för att underlätta övergången från bidragsförsörjning till eget arbete.
Under det tredje kvartalet 2011 hade ca 700 000 utrikes födda en sysselsättning, över 500 000 en heltidsanställning. Arbetet med att snabbare etablera invandrare är en utmaning, likt utmaningen med att tackla det andra stora samhällsproblemet, arbetslösheten bland unga. Svensk vänster vill hellre dra långtgående slutsatser och misstolkningar kring ett uttalande, istället för att diskutera de riktiga samhällsproblemen. Tyvärr fick detta olyckliga uttalande den viktiga diskussionen, om de stora samhällsutmaningarna att hamna i skymundan.

Bloggar: Mikael.
Media: AB, DNDN, DN, SvD.

måndag, maj 14, 2012

Om restaurangmoms och Finanspolitisk Rådet

Finanspolitiska Rådet har gett sin syn på regeringens finanspolitik. Det är intressant läsning kring hur rådet ser på den förda finanspolitiken. Fortsatt fokus är ansvar för offentliga finanser. I en tid då andra länder brottas med stora skulder, har Sverige gått i en annan riktning. Det är lite i den kritik som rådet ger som jagg vill ge min syn.

Något som Finanspoolitiska Rådet ger sig på är bl a den sänkta restaurangmomsen och arbetsgivaravgifter för unga. Jag läser följande på en blogg: "Riktade insatser istället för generella. Låter som ett eko av en man vid namn Stefan och en kvinna som lystrar till namnet Magdalena". Ja, eller en signal om att det är värt att påminnas om att riktade insatser redan finns, som nystartsjobben. Inget läge att låtsas om att riktade insatser inte finns

Ett av Finanspolitiska Rådets kommentarer kring restaurangmomsen"Regeringen bör i stället välja en enhetlig moms. En sådan skulle sannolikt ha stora positiva samhällsekonomiska effekter."
Helt klart finner jag en positiv tanke i rådets rekommendationer. En enhetlig moms skulle säkerligen göra saker och ting enklare. Mem låt oss se nu, vad var det stora administrativa problemet för landets restaurangföretagare innan momssänkningen? Jo följande:
  • Momsen för servering i restauranglokal = 25 procent moms
  • Momsen för avhämtning från restauranglokal = 12 procent
Enligt Visita, restaurangnäringens branschorganisation, var lönsamheten i dess företag, 0,6 procent förra året. Tidigare har samma organisation pekat på en ökning på 20 procent av antalet annonserade jobb hos Arbetsförmedlingen sedan januari, konsumentprisindex är 2,3 procent lägre. Nog för att Finanspolitiska rådet säger en sak, men ibland är det bra att också lyssna till näringen. Det går att undra hur några av de kritiker som är emot momssänkningen tycker att 0,6 procent lönsamhet är okej för landets restaurangföretagare, en näring med 94 procent av dem är företag med under 9 anställda.

Och sen, om det kom en förklaring varför en fördubbling av arbetsgivaravgiften skulle ge fler jobb? Och en sista sak kring påståendet "Nuvarande överskottsmål fastställdes ev en socialdemokratisk regering i en tid när Sveriges ekonomi efter borgerlig vanskötsel låg i ruiner." Var det borgerlig politik som S-regeringen ägnade sig åt när de överhettade svensk ekonomi under 80-talet, en manöver som ledde till den kris som uppenbarade sig på 90-talet?


Bloggar: Kent. Media: AB, DNSRSvD, SvD.

Ett avslutande bloggsvar till Peter Andersson

Några avslutande ord i debattväxlingen med Peter. Nu var det ju inte menat att detta skulle ses som den vitala frågan i jobbdebatten, utan i denna diskussion om just sänkta arbetsgivaravgifter är rätt eller fel väg att gå. Det är självklart att jag inte kan kräva av en bloggare som skriver i egenskap av privatperson. Men några svar går det att få.

Det är inte fallet att satsningar på jobb saknas. Möjligheten finns att läsa upp sina betyg på komvux eller folkhögskola med förhöjt studiebidrag, lärlingsjobb som är en reform som regeringen vill införa, möjligheten att läsa in högskoleförberedande kurser på yrkesprogrammen finns fortfarande kvar, hälften jobb hälften praktik, riskkapitalavdrag, ökade drivkrafter för människor med försörjningsstöd att kunna ta ett arbete, lönebidrag, nystartsjobb, instegsjobb mm. Fler förslag som redan finns går att läsa här.

Sen ser jag gärna en omformning i Arbetsförmedlingens sätt att arbeta, bl a möjligheten att konkurrensutsätta den marknaden och ge möjligheten till fler aktörer att förmedla jobb. Just fokus på Arbetsförmedlingen fanns efter valet 2006, då målen för dem var allt annat än att förmedla jobb. Vägen därefter bör gå i att se över Arbetsförmedlingens dominans och ge möjlighet till fler nischade arbetsförmedlare.

Det är dock glädjande att jag får ett svar:"Skillnaden är att det "Mc Donalds-bidrag" som nuvarande regering pysslar med till alla företag med unga anställda i stället skulle användas som en del i riktade insatser för den som anställer långtidsarbetslösa."
Verkligheten är ju att denna satsningen redan finns, i form av nystartsjobb, en satsning som bl a IFAU har lyft fram. Men frågan kvarstår dock, varför förtjänar arbetsgivare högre kostnader för att anställa? Vi kan bortse från företag som McDonald's, för den stora kostnadschocken finns i det offentliga. Kommuner, landsting och myndigheter som Försvarsmaktens om anställer många unga. Hur dessa ska kompenseras är också en relevant fråga.

Media: ABABDNDNGPSvDSvDSvDSvD.

söndag, maj 13, 2012

Hur ställer sig egentligen Socialdemokraterna till sänkta arbetsgivaravgifter

Det som intresserar mig hur man inom socialdemokratin kan vara så pass splittrad i sin inställning till arbetsgivaravgifter. Som när Peter Andersson skriver"Realisation på arbetskraft i form av sänkta löner och lägre arbetsgivaravgifter kan inte vara Sveriges väg framåt."

Just det första är i sig inget jag opponerar emot. Just kostnaden för att anställa en ung person är inte det stora problemet i nuläget. För en kostnad på 3 000/månad, i form av sänkta arbetsgivaravgifter, nystartsstöd och lönebidrag, kan en arbetsgivare anställa en ung person. Problemet att detta inte nyttjas mer kan utgå från två saker; att arbetsgivare inte riktigt känner till denna möjlighet, eller att svårigheten att hitta kompetent arbetskraft är stor.

Möjligheten för unga ligger i att antingen läsa upp betyg på folkhögskola eller komvux med förhöjt studiestöd, hälften jobb/praktik, eller genom den nya anställningsformen med lärlingsanställningar. Möjligheten finns för unga att läsa igen sina betyg eller för dem som saknar ork att läsa, att kunna få chansen genom lärlingsprovanställning få en chans på arbetsmarknaden

Men något annat är intressant i det hela, får så här skrev samme skribent tidigare: "De rödgröna lyckades få fram den mer offensiva jobbpolitiken. I stället för subventioner av alla företag får den som anställer arbetslösa ungdomar en borttagen arbetsgivaravgift." Hur man nu ena stunden vara mot sänkta arbetsgivaravgifter generellt, när man tidigare tydligt visat sitt stöd för slopade arbetsgivaravgifter för unga arbetslösa, en reform som redan finns (nystartsjobb red. anm.).

Därför landar hela diskussionen i två vitala frågor:
  • Hur kan man anse att lägre arbetsgivaravgifter inte är en väg framåt, samtidigt som man tidigare har uttryckt stöd för slopade arbetsgivaravgifter för unga, något som redan finns?
  • Om man anser att lägre arbetsgivaravgifter för unga inte ger några jobb, hur ställer man sig då till att (S) i sin budgetmotion, föreslår sänkta arbetsgivaravgifter utan motkrav på att arbetsgivare ska anställa fler?
Bloggar: Martin, Peter.
Media: ABABDNDNGPSvDSvDSvDSvD.

Gärna besked framför flip-flops

Politik kan ibland leda till omprövningar. Ställningstaganden som tidigare har varit en grund har utmanats för att blidka nya grupper av väljare. Just omprövning och anpassning är något som numer är vanligt för ett parti som vill förnya sig och locka nya väljargrupper.

Att ompröva tidigare politik ska förenas med den förevändningen, att man sjävkritiskt blidkar sina ställningstaganden och kan ta ny grund i nya ställningstaganden. Risken finns ibland att man framtälls som vindflöjel, det är därför självkritiken finns där som ett grundelement som man måste vårda väl. Mycket av Moderaternas omläggning kretsar kring självkritik och utmanande av tidigare ställningstaganden.

Just Stefan Löfvens omsvängningar är också talande. Det är helt klart att det är skillnad på att vara metallbas och socialdemokratisk partiledare. Dock begär jag inte att Löfven helt och hållet ska släppa sina tidigare ställningstaganden bara på grund av hans partiledarskap. Man kan antingen bara följa de beslut som ligger, eller så kan man utmana dem och peka ut en ny riktning. Stefan Löfven har helt klart valt det första alternativet.

Att sedan ta grund i sin politik och leverera besked på de centrala punkterna i sin politik, behöver inte betyda att man inväntar framtida besked utan också kan stå för den politik som ligger. Det är intressant när man får kritik för att de nyligen startade arbetsgrupperna inte kommit med några konkreta besked. Som inom socialdemokratin finns det arbetsgrupper som ska ta fram en agenda fram till valet 2014. Dock var det inte besked utifrån arbetsgrupper som efterfrågades, utan besked här och nu om den befintliga politiken. Det är därför som jag funderar på saker och ting, som:
  • Hur en position om utbyggd kärnkraft kan förenas med ett kongressbeslut om avvecklad kärnkraft, samtidigt som talespersonen ställer sig emot nybyggd kärnkraft.
  • Hur kan man ta initiativ till breda energiöverläggningar, om man redan nu ställer sig negativ till ett av de stora energislagen.
  • Hur kan man tala emot sänkta arbetsgivaravgifter när man i sin senaste budgetmotion har ett förslag om sänkta avgifter, utan krav på motprestation i form av skapade jobb.
Redan nu efterfrågas de centrala punkterna i Stefan Löfvens och Socialdemokraternas agenda. Det känns fortfarande som man inte vill prata om de centrala delarna i sin politik, hur kraftigt höjda skatter på arbete och höjda ersättningar ska ge fler jobb, hur förslagen ska finansieras utan nedskärningar i välfärden eller höjda skatter, samt hur och med vem som politiken ska drivas igenom.

De konkreta beskeden från Moderaterna i nuläget kan stavas kring något liknande som, de respekterar ordning och reda i offentliga finanser, de fokuserar på att göra det billigare och enklare att jobba och att anställa framför att höja ersättningar för att inte jobba. Det som också nu genomförs är en enorm omläggning i den svenska skolan, en satsning på Life Science som presenterades i april, samt propositioner om infrastruktur samt forskning och innovation som blir två av höstens stora politiska besked. Samtidigt utvecklas både välfärd och kollektivtrafik på de håll där Moderaterna och Alliansen styr.

Det är därför som det efterfrågas konkreta politiska besked här och nu. Att flip-flopa om sin politik är inte vad som skapar trovärdighet i längden. Jag får säga att Tomas Rambergs förmåga att syna politiska företrädare är unik. Politiker från båda lägrena har fått känna på pressen och hamnat på efterkälken. Stefan Löfven klarade den politiska giljotinen, men frågorna kvarstår.

Bloggar: Johan, FredrikKent, Kildén&ÅsmanPeter, Rasmus.
Media: AB, AB, DN, DN, GP, SvD, SvD, SvD, SvD.

lördag, maj 12, 2012

Stefan Löfven bör prata mer om det centrala i sin politik

Det är intressant. Att prata så mycket om en bred politik för jobb, men inte ge svaren på de centrala punkterna. Stefan Löfven är en intressant person i nuläget. Inte bara för hans förmåga att gjuta mod i socialdemokratin återigen, utan också den oerhört goda förmågan att hålla uppe förtroende utan att ge de konkreta beskeden. Det är därför som Sveriges Radios Lördagsintervju blir så vital.

Det är ju inte fallet att  Socialdemokraterna saknar politik, tvärtom. Skillnaden är att de inte vill prata om den. Det är som när Peter Andersson skriver att "vårmotionen har besked på några centrala punkter ", glömmer han bort en sak. De centrala punkterna är inte miljonförslagen som har presenterats i form av utbildningskontrakt och innovationsråd, utan miljardförslagen som är de centrala. Man vill inte berätta om dem, därför dessa punkter handlar om kraftigt höjda skatter och ersättningar för att inte jobba. Ska vi ta några centrala punkter är det dessa frågor som kommer:
  • Hur ger över 20  miljarder i extra skatter fler jobb?
  • Hur ska en fördubblad restaurangmoms leda till ökade möjligheter för ungdomar att få jobb?
  • Hur ska (S) finansiera sina föslag utan att skära i välfärden och höja skatter?
  • Hur ger ökade bidrag förutsättningar för fler jobb och fler i arbete?
  • Hur och med vem vill (S) regera? Hur ser oppositionens regeringsalternativ ut?
  • Hur ska (S) kunna regera med Vänsterpartiet som monterar ned överskottsmålen, vill införa höjda skatter på företagande, totalt förbud mot vinst i välfärdsverksamheter? 
Som Peter inleder sista stycket "Arbetsgruppernas parti kommer också att presentera sina förslag "nästa höst" och har såldes ingen rätt och inga skäl att kräva skarpare och snabbare besked av (S). ". Men väljarna har rätt att kräva Socialdemokraterna på besked, därför hjälper vi dem att trycka på. Beskeden som Socialdemokraterna kan ge är de förslag som ligger i senaste budgeten. Det är rätt tydligt att man inte vill tala om den.

Inte minst när (S) föreslår en sänkt arbetsgivaravgift, utan krav på motprestation samtidigt som man föreslår en kraftigt höjd arbetsgivaravgift för unga, med förevändningen att den inte är jobbskapande. Varför argumentera emot en sänkning när man inte ställer krav med sin egen sänkning?

Centrala punkter för jobb är också arbetslöshetsersättningar. Detta må vara en fråga där Socialdemokraterna borde komma till sin rätt. Tidigare i april föreslog Tomas Tobé (M) en lösning där inkomst snarare än en arbetstidsregel skulle vara avgörande för a-kassa, en lösning som även Miljöpartiet har hoppat på. Den centrala frågan blir hur ett höjt tak i a-kassan ger fler tillgången till den, om nu inte ändrade villkor har föreslagits. Det är här som det blir konstigt när Löfven tycker det är ok att människor står utanför. Var det inte fallet att alla skulle kunna omfattas av en sjysst arbetslöshetsförsäkring? När det är vitalt med en sjukförsäkring som ska omfatta alla, bör det vara vitalt med en a-kassa som omfattar alla.

De centrala punkterna i Socialdemokraternas politik som påverkar jobben, är de som kommer fram i lördagsintervjun. Frågan om den framtida energiförsörjningen. Stefan Löfven går här en balansgång, den i sitt tidigare ställnignstagande som metallbas där han hade ansvar för jobben, och i sitt nuvarande ställningstagande där den politiska processen i partiet är det viktiga. Det är också här som partiets beslut om avveckling ställer relevanta frågor, hur energitillförseln ska tryggas, men framförallt hur en bredare energipolitisk överenskommelse ska komma till om det redan finns ett beslut om avveckling av det största energislaget.

Det är därför som kraven på de centrala punkterna bli så vitala. Det är inte fallet att de centrala punkterna lyser igenom, för det är inte det som kommuniceras. Att sitta och inte tycks vilja känna igen sitt senaste budgetförslag, och då pratar vi om det budgetförslag som lades i höstas, då börjar man undra hur intresserad man är att vilja prata om sin politik. För det är ju inte fallet att Socialdemokraternas idag saknar politik, de tycks så ointresserade av att vilja berätta om den. Det borde skrämma väljarna.

Bloggar: Fredrik.
Media: ABNewsmill, SR.