lördag, juni 30, 2012

I'm going to #almedalen and I'm proud of it

Då skulle det tydligen ställas krav på förklaring varför Alamedalen. Jag tänker i överhuvudtaget inte ge en förklaring till varför. Ingen ifrågasätter den 17-åriga Boråstjejen om varför hon åker på Peace and Love i Borlänge, ingen bör då rimligtvis ifrågasätta mig om varför jag åker till Almedalen. För mig är det helt enkelt givande.

Vad är då tjusningen med Almedalen? Roseminglen? Kändisarna? Gratiskäken? De sena nätterna på Burmeister? Nej, tjusningen med Gotland är att det skapar ett tillfälle där man har möjlighet att diskutera sig sönder och samman om vilken fråga som helst. Vilket annat tillfälle ger den möjligheten för pr-människor, journalister, politiker och helt vanliga människor som råkar gå förbi på Mellangatan och lockas in till ett samtal där möjligheten finns att föra dialog med något djupt insatt person?

Sanningen lär vara att många av de här som kritiserar Almedalsveckan, inte riktigt förstår betydelsen, eller riktigt vad det innebär. För de har sannolikt inte varit där utan sitter och fastlandet och känner sig nödgade att peka finger på dem som nätverkar, umgås och diskuterar politik utifrån de ämnen de finner intressant.

Partierna är där, intresseföreningarna är där, lobbyorganisationerna, pr-byrårerna, journalisterna och många andra. Även myndigheterna är närvarande, med våra skattepengar vill de få politiker till att lyssna till hur skattebetalarnas pengar ska användas på bästa sätt. Försvarsmakten lägger 745 000 kronor på veckan. Så stor närvaro på Gotland har de inte så ofta nu för tiden, ironiskt sagt.

Så varför åker jag till Almedalsveckan? Har egentligen ingen förklaring varför jag inte skulle åka. Den nagelbitande känslan av att tvingas stanna kvar på fastlandet, kompenseras detta år av möjligheten att få vara med där det händer. För det är väl ändå tjusningen med det hela, att bara få vara med i detta stora vakuum som Almedalsveckan egentligen är. Vi ska ju ändå komma ut på andra sidan, fyllda med nya intryck, erfarenheter och kontakter.

Vi som åker gör det för att de är enormt kul, vi gör det för att få diskutera politik, vi gör det för att träffa intressanta person, vi vill lyssna till personer som är insatta i olika ämnen för att inhämta ny färsk kunskap för vårt fortsatta politiska arbete. Att lyssna till föreningar, lobbyorganisationer och vanliga människor utvecklas det politiska arbetet. Almedalsveckan är ett tillfälle för det, ojämförbart med något annat.
Därför åker jag till Almedalsveckan, för jag är stolt för det och vill egentligen inte förklara varför.

Media: DN, DN, DN, DN, DN, SvD.

fredag, juni 29, 2012

Regeringsfrågan kommer bli viktig

Någonstans vill vissa inte fokusera på det här med att vilka man ska regera tillsammans med. Fokus ligger på egen politikutveckling, många inser behovet av det, för andra är det fortfarande. Trots att den egna förnyelsen kommer den dagen då de gemensamma beskeden kommer att formas. Hur de kommer se ut sker på premisserna av hur varje enskilt parti utvecklas, men enpartistaten är död, Moderaterna kommer ändock behöva stöd från andra. Även Socialdemokraterna.

71 procent anser att regeringsfrågan är viktig. Självklart kommer den att spela roll. Lika stor andel anser att allianssamarbetet ska fördjupas. Det är rent naturligt, det är dock av vikt att varje enskilt parti inser vikten av sin egen utveckling och förnyelse. Det spelar roll för samarbetets karaktär och för vilka frågor som kommer att bli relevanta.
För hur den frågan kommer att besvaras av övriga partier som inte samarbetar kommer bli intressant. Det är just problemet med det rödgröna samarbetet som fanns i valet 2010, ingen trivdes egentligen med varandra. Hur väl Socialdemokraterna tänker släppa till i ett eventuellt regeringssamarbete 2014, är en fråga som måste att besvaras i god tid. Om de nu vill blidka väljarnas vilja. Det går inte att regera ensamt på 35 procent.

I halvtid är kanske frågan om regeringsfrågan inte den glödhetaste frågan. Det politiska läget går in i ett normaltillstånd, människor förväntar sig mer och ter sig till de som i nuläget tycks vara intressanta och inge förhoppningar om mer. Granskningen av regeringen är förklarlig, en granskning de slapp undan när fokus var på en enskild person. När ett nytt styre inger stabilitet och tillförsikt återkommer väljarnas förtroende och förhoppningar. Men det är inte i halvtid som valet vinns, i den 90:e minuten kommer väljarna till största del att bestämma sig.

Nästa veckas Almedalen är också lite av en valrörelse. Vem kommer att ta mest mediafokus? Vem gör det mest intressanta utspelet? Vilken fråga kommer diskuteras mest? På  det gemensamma alliansseminariet på onsdag kommer allianssamarbetets framtid att diskuteras. Det är frågan hur det kommer att utvecklas som är den stora frågan. Dock kommer alla att tvingas inse, att samarbete grundar sig på varje enskilt partis förmåga att bejaka sin egen förnyelse och politiska utveckling. Det är dock frågan om hur de kommer att regera som redan är besvarad, frågan är när svaret kommer från annat håll.

Media: DN.

torsdag, juni 28, 2012

#Almedalen 2012 - Återvändandet!

Allting är som roligast första gången. Själv minns jag glädjen över att för första gången 2010, få komma iväg till Almedalen och den politikerfest det innebär. Vad 2012 kommer att bjuda på är fortsatt en fråga.

Fram tills förra året var min sysselsättning ekonom. Som ekonom innebär det svårigheter att komma iväg, då Almedalsveckan avhålls mitt under brinnande halvårbokslut. Enerverande för en politikernörd som jag att sitta på fastlandet och beskåda alla trevligheter. Dock fick ju jag också nog och sökte mig till politiken på heltid. Att få vara en aktiv del av detta är något som vilken politisk nörd som helst längtar efter.

Som sociala medieransvarig inom Moderaterna kommer veckan att säkerligen bjuda på en hel del. Inte bara från mitt självklara vattenhåll på Wisby Strand där Almega huserar med sin Bloggplats H12 tillsammans med Politometern, utan också runt på de stora evenemang och att vara när de stora utspel som görs under veckan. Det är således ett sociala mediervakuum som kommer att infinna sig under den kommande veckan. Bloggare, twittrare, bambusrare, you name it. Ingen kommer undan dem.

Vad är då erfarenheterna från en vecka som sådan? Ja den självklara är att i många fall spricker schemat direkt. Det vanligaste rådet är att egentligen bara följa med strömmen och bara infinna sig i det sorl av människor, seminarier och mingel som kommer avhållas. Med nästan 1 500 godkända evenemang kan man förstå hypen kring det hela.

Vilka går att rekommendera då? Säkerligen kommer de sociala medieeventen var intressanta för min del. De försvarspolitiska seminarierna likaså med tanke på att jag i mitt jobb har sysslat mycket med försvarspolitik. Sen är det just detta med mingel. Många talar om det självklara minglet, Primes dagliga rosémingel, mingelinbjudningar har det inte varit få om. Det är tur att det är semester efter detta.

Hur förbereder man sig? Sover ut innan, packar en varierad resväska, förberedd för alla väderlekar och temperaturer, äter, dricker mycket av alkoholfri vätska för att orka med. Just väderleken är ett orosmoment. Den som minns 2010, minns det som en vecka smed extremt bra väder rakt igenom, förra året inte lika bra. Dock kommer det bli en ansenlig mängd färgade byxor och shorts, t-shirts, skjortor, kavajer, skor och hygienartiklar. Och visitkorten förstås. Någon kaftan blir det dessvärre inte, där får Erik Laakso vara ensam.

Om några dagar kommer årets politikerhappening sätta igång. Frågorna är många:
- Vem håller årets tal?
- Vilken blir veckans event?
- Vem blir veckans mest inflytelserika person?
- Vem blir veckans snyggaste?
- Vad blir veckans scoop?
- Kommer Martina Lind att svimma?
Som sagt frågorna är många, det är bara att köra!

Att utveckla politiken - Vem ser till företagens bästa?

Det är just det intressanta i den debatt om vem som ser till näringslivets bästa, som denna typ av debatt uppstår. Just Stefan Löfvens mantra, att framstå som näringslivets bästa vän är inget förvånande. Det är dock år av reformer för att främja företagande, samt de reformer som fortsatt ska stärka företagande, oavsett storlek, oavsett var och hur de verkar.

Igår var jag på ett semniarium med nyhetssajten Makthavare. Bakgrunden var Stefan Fölsters, Svensk Näringslivs nya rapport "Sverige har blviit en fet katt". En finansminister som vägrar släppa på plånboken, i en tid då stora delar av Europa brottas med djupa ekonomiska bekymmer. Det är då Sverige kan satsa på reformer.
Det är just vad som kommer till hösten som blir det intressanta. Forsknings- och innovationsproposition, infrastrukturproposition

Att se till företagande är både att se till de stora internationellt verkande företagen, som de små och innovationstyngda företagen som verkar inom landet. Det har gjorts en rad förändringar, regelförenklingar, skattesänkningar, satsning på forskning och infrastruktur och ständig dialog med företag ute i landet. Genom att lyssna in till deras vardag formas nya besked om hur företagande kan stärkas.

Ibland kan kritiken som målas upp i medier, sammanfattas som sådan:

1) Sverker Martin-Löf – blytung industrisosse och klimatskeptiker
2) Hans von Uthmann – f.d. hög Vattenfallchef som förlorade jobbet när man omorganiserade på Alliansens direktiv om större miljöfokuserad energi
3) Åke Svensson – fd. Saab-chef som förlorade jobbet när Allianen vägrade spola ner årliga 50 miljarder av skattebetalarnas pengar ner i Saab.

Nu skådar dock en höst där just de stora beskeden kommer vara de intressanta. Vad kommer för besked gällande forskning och innovation? Vad kommer gällande infrastrukturen? Vad blir det för satsningar avseende företagande i frågan om förenklingar, skattesänkningar för att stärka företag, stora som små? I kampen om företagens gunst, kräver det besked.

Och det är sant. Många reformer går att genomföra utan att det kostar något. Förmågan att premiera företagande, att se till både små och stora aktörer är viktigt. Det är genom att lyssna på alla aktörer, det är så politiken utvecklas.

Med vems pengar?

Varje EU-toppmöte målas i princip upp som ödesmättad, även den som börjar idag. Behovet av kursändring är vital, Europa måste bejaka det faktum att tanken är tom och soppapengarna är slut. Frågan då är när vissa vill att Europa och EU ska satsa sig ur krisen, med vems pengar?


EU:s styrka bör än mer nu ligga i sammanhållningen. Bakgrunden till samarbetet känner vi till, en av världens mest konfliktfyllda världsdelar såg en möjlighet efter århundranden av konflikter, att se till de gemensamma behoven för välfärd och ökad tillväxt. Det är just denna inställning som ska bejakas varje dag, vad kan man göra för att stärka tillväxt och EU:s konkurrenskraft?

Vad är det gör att Spanien och Grekland, trots de åtstramningar som har gjort, inte lyckats med att komma på rätt köl? Sanningen tycks vara att de fortfarande spenderar mer än vad de dra in. Det om något är en sinnebild att saker och ting fortfarande är fel, lärdomen av årtal av överspenderande, den naivitet som funnits kring att leva över de egna marginalerna, den effekt som blir av att manlever just över marginalerna.

Det är just den utveckling som EU:s medlemsländer nu har att hitta en snabbare väg ifrån. Tillväxt skapas genom konkurrenskraft, genom ökad handel med varor och tjänster, genom ökad rörlighet. I tider när Merkel vill längre inte betala krisländernas skulder, är det förvånande? Inte alls. Det är inte en väg ur krisen när tanken är tom och soppapengarna slut, att någon annan betalar för dem.

De som inte tycker på det viset, som tycker att Europas väg ur krisen är att öka spenderandet, att satsa sig ur krisen, som har en fråga att besvara; Med vems pengar ska kalaset betalas?

Media: SR, SvD, SvD, SvD.

onsdag, juni 27, 2012

Klart att även kommuner kan göra mer mot barnfattigdom

Vad är det som gör då att det går att göra mycket på kommunal nivå? Är förklaringen bara att socioekonomiska strukturen förklarar den låga barnfattigdomen, att andelen välbeställda är en faktor till att barnfattigdomen blir mindre? Nej inte alls. Som exempel:

Solna är en generös mottagningskommun för nyanlända invandrare. Där har man lyckats oerhört väl med att se till att ha en hög integration och låg barnfattigdom. Man är oerhört restriktiva med försörjningssstöd, utan fokuserar mer på att sätta dem i arbete. Detta leder till låg arbetslöshet, snabbare etablering och hög integration. Det skapar således goda förutsättningar för att nästkommande generationer inte ska växa upp i armod.

I Tyresö finns två exempel på kommunala initiativ. Dels har man beslutat om att alla skolor ska kunna garantera matsäck till alla elever på klassresor/utflykter, detta för att alla barn ska kunna delta på ett sjysst sätt, utan att det blir tal om vilka som har råd att fixa matsäck till sina barn. Det som hänt är att föräldrar ringer och förvånas varför de inte får skicka med sina barn pannkakor. Det går således inte att göra alla nöjda, oavsett vad man gör.

Ett annat exempel är att garantera sommaraktiviteter för alla barn. Där har man i Tyresös fall bidragit till att barn med föräldrar som lever på försörjningsstöd, kan delta på olika sommaraktiviteter utan extra kostnad.

Så skyller jag på kommunerna och skjuter över ansvaret på dem? Nej inte alls. Som jag skrev i morgonens inlägg "Vad utvecklingen säger är att kommunala som nationella politiker fortfarande har ett stort ansvar att fortsätta med reformer för fler jobb, för att klara strukturomvandlingar.". Att vissa kommuner fokuserar på olika strukturella reformer, inriktade mot jobb och små förändringar som underlättar vardagen för fler, finns möjligheten att fler barn ska känna tillhörighet och samhörighet med sin jämnåriga kamrater. Det talande är att vissa inte vill se det. Kanske för att man inte vågar ta sina egna partikamrater i örat. Vem vet?


Bloggar: Jan Ericsson.
Media: SRSRSR, SR, SR, SR.

Varför är S-kommuner sämre på barnfattigdom?

Utifrån Sveriges Radios granskning, går det att ställa en del frågor. Den främsta frågan, varför vissa kommuner är sämre än andra. Varför är det egentligen på detta viset?

Sverige tillhör toppskiktet över länder med låg inkomstjämlikhet. I Europa ligger Sverige främst, den ökning i inkomstojämlikhet som skett under de senaste åren är högst marginell. Det som bidrar mycket är den offentligt finansierade välfärden som ser till att minska skillnaderna ytterligare. I grunden finns det förutsättningar för att stävja utvecklingen av allvarlig barnfattigdom.

Men det främsta problemet är inte inkomstskillnader, utan förmågan att komma ur djup ekonomisk utsatthet. Just att komma åt dessa grupper, bl a genom att skapa en förvärvsstimulans i försörjningsstödet, att överbygga att föräldrapenningen blir en återvändsgränd för utrikes födda kvinnor som inte etablerar sig och kommer i eget arbete, är några exempel för att komma åt de mest ekonomiska utsatta. Detta för att öka etableringstakten, för att fler ska kunna inkluderas snabbare.
I grunden handlar det om att kunna lämna ekonomisk utsatthet snabbt, inte att främst pressa samman inkomsterna mellan människor. I en socialistisk drömvärld har alla det lika illa.

Det som är iögonfallande är det faktum att vissa kommuner är så pass mycket sämre än andra att skapa goda förutsättningar för att minimera risken för att barn ska hamna i fattigdom. Mycket kan göras på kommunal nivå. Fler jobb underlättas även av hur kommunalpolitiker arbetar för företagande och jobbskapande.
Hur man skapar en meningsfull sysselsättning för alla barn, inte minst genom god tillgång till förskolan är en annan grundbult. Just det som Moderaterna genom sin barnpolitiska grupp arbetar med, att skapa bättre möjligheter för alla barn. På det sättet överbygger man de skillnader som riskerar att skapas mellan barn.

Utifrån Sveriges Radios granskning får man följande resultat. Vilka styr i de bästa respektive sämsta kommunerna?
De 30 kommunerna med högst barnfattigdom:
(S): 22
(C): 5
(M): 2
(Fp): 1

De 30 kommunerna med lägst barnfattigdom:
(M): 27
(S): 1
(Fp): 1
Övr: 1

Hur mycket kan egentligen kommunerna påverka att barnfattigdomen inte ökar mer?
Vad utvecklingen säger är att kommunala som nationella politiker fortfarande har ett stort ansvar att fortsätta med reformer för fler jobb, för att klara strukturomvandlingar. I Solna som exempel är man oerhört restriktiv med exempelvis försörjningsstöd till nyanlända invandrare, utan fokuserar mer på att sätta dem i arbete. Detta leder till att Solna har en av landets lägsta arbetslöshetstal, snabbare etablering och bättre integration.

Vad säger då undersökningen? Den ställer självklart en del frågor. Hur kommer det sig att problemen med barnfattigdom är större i socialdemokratiskt styrda kommuner? Hur kommer det sig att moderatstyrda kommuner är så pass i topp när det gäller att ha en låg risk för barnfattigdom? I grunden finns det bara en linje, det är fler i arbete.

De senaste årens ekonomiska kris slår hårdast mot de mest ekonomiskt utsatta. De reformer som sattes in under 2010-12, hoppas kunna ge resultat. Under 2010 fick 5 procent färre hushåll ekonomiskt bistånd. Det är positivt att det sker en generell minskning, men fortsatt är det många som står långt ifrån. Det är de som det behövs fortsatta reformer för att komma åt.

Då kommer arbete vara nyckeln till att minska just problemet med just barnfattigdom. Fördelningsssystemen kan fokusera än mindre på att vara generella och vara mer riktade mot de som behöver. Exempelvis Rädda Barnen redovisar få eller inga punkter om hur fler ska komma i jobb. Inte i den kritik som kommer från vänsterhåll på SR:s granskning finns ett uns till förslag på konkreta förbättringar.
När kommer kritiken mot de egna partikamrater som brister i förmågan att ta itu med barnfattigdomen, utan att hela tiden slå mot Reinfeldt? Varför egentligen byta regering när man kan byta kommunalpolitiker?

Bloggar: Gunvor, GöranLasse.
Media: AB.

tisdag, juni 26, 2012

Bättre med mer fokus på bättre välfärd

Tre sjuksköterskor som upplever stelhet och brist på möjligheter att förbättra verksamheten som ofta upplevs i offentlig regi. De startar sin egen verksamhet som ger dem möjligheter, de får mer beslutandemakt, personalen blir mer delaktig i verksamheten, det leder till att både patienter och personal trivs bättre. Beslutsvägarna blir kortare och det är lätt att vända sig till sin närmaste chef så fort det är något.

Av den verksamhet som bedrivs kan sjuksköterskorna ta ut ett litet överskott ur sin verksamhet. Överskottet  kan gå till att betala av lån på verksamheten, att förbättra lokaler, utrustning och till att kompetensutveckla sin personal ytterligare. Sådant som görs i offentlig regi med skattepengar. I huvudsak återinvesteras pengarna i verksamheten. Men just de kortare beslutsvägarna och förmågan att påverka verksamheten är vad som kan göra att verksamheten kan bedrivas än mer kostnadseffektivt.

Röda Korsets center för tortyrskadade förlorade en upphandling i Stockholms Stad. Med hjälp av det överskott som de hade lyckats bygga upp, kunde de anlita ett juridiskt ombud, beslutet överklagades och Röda Korset vann. Trots att de likt många non-profitaktörer lever på marginalen, kunde det lilla överskottet hjälpa dem att vinna en tvist som var kan ha varit vital för deras verksamhets överlevnad.

Att främja välfärden för ytterligare aktörer är vital då trycket på välfärdens tjänster kommer att bli högre i framtiden. Enligt EU-kommissionen kommer kostnaden för äldrevården att öka till runt 5,8 procent av BNP år 2060 i Sverige, till skillnad från de 3,5 procent av BNP som äldrevården kostar. Att det finns behov av kapital är tydligt. Det kan lösas på fler vägar än vad den gemensamma skattebasen kommer kunna bära.

I debatten om en bättre äldrevård, men också en bra välfärd handlar om hur vi ska kunna få mer välfärd per krona. McKinsey Global Institute ser i sin Sverigestudie, en ökad välfärdsproduktivitet på 25-30 procent. De rekommenderar fortsatt utveckling av välfärdstjänsterna. Att återgå till offentliga monopol är inte en lösning.

Det är i den situationen som fokus mer och mer kan riktas mot högre kvalitet och högre nöjdhet för patienter och vårdtagare. Det är därför kärnfrågan i debatten, hur vård och omsorg blir bättre bör få mer fokus än just vinster och huvudmän. Just kunnandet inom just välfärden kan bli en svensk exportvara för länder som önskar att utveckla sina välfärdstjänster på samma sätt som Sverige. Det finns runt 10 000 anställda i sådana företag redan nu, som sprider sina kunskaper i andra länder.

De som försöker bekämpa vinster och valfrihet är i sig desamma som har bekämpat avmonopoliseringen av en rad andra saker under historien, telefoni, tv, apotek. Att fokusera mer på vinster, valfrihet och huvudmän är att glömma mer av fokus på just hur vården ska bli bättre. De som kämpar emot har en tung uppgift att lösa, inte minst hur de ska motivera för runt 14 000 välfärdsföretag med sina runt 177 000 anställda om varför de inte ska få driva sin verksamhet vidare.

Media: ABSN, SvD, SvDSvD.

måndag, juni 25, 2012

När 37 skolor av 39 är kommunala

Att vara sämst är sällan något som ses som smickrande, kanske aldrig. Faktum är att när skolor misslyckas med sitt uppdrag, att förbereda elever inför vuxenvärldens utmaningar, skapas den stora utslagningen. Det är just här som Skolinspektionens roll kommer in. I kampen för en bra skola bör även Skolinspektionens roll för att åtgärda de skolor som brister i kvalitet öka. Förmågan att kunna dra in tillstånd för alla skolor bör vara en självklarhet.

Det är i listan över de 39 skolor som har en andel elever på över 40 procent som inte klarar behörigheten till gymnasiet, som sätter ljus på problemet. Det som uppenbarar sig också är det mindre smickrande för de huvudmän som har ansvaret, i 37 av 39 fall handlar det om kommunala skolor. Att man i dessa fall har misslyckats med det kompensatoriska uppdraget är talande.

De som inte vill synas på listan har ett jobb att göra. 37 av 39 skolor är kommunala, 8 av 39 skolor ligger i Malmö. Det handlar om att skapa bättre styrning, rent mål- och resultatmässigt. I 37 fall ligger ansvaret på kommunalpolitikerna. Att lösa problemen här och nu går att göra. Det är bara att se till lärarnas förmågor och låta dem utrymme. Om Nossebroskolanklarar av att gå från en fjärdedel obehöriga, till nästintill 100 procent behöriga på ett fåtal år, kan andra kommuner göra det också

Bloggar: Lars.
Media: SvD.

söndag, juni 24, 2012

Fullvärdig demokrati eller ny farao?

Färden mot en fullvärdig demokrati börjar nu på allvar. Bara företeelsen med fria val, egypternas chans att för första gången få välja sin egen ledare, helt oberoende av vad den tidigare styrande militären har haft att säga, är ett steg på vägen för ett demokratiskt Egypten. Men resan är långt ifrån klar, det är den resan som är intressant.

Som Karin Boye skrev i dikten "I rörelse", är det vägen som är mödan värd. Det är en lång väg som Egypten nu ska staka ut mot en fullvärdig demokrati. Att bara ha förmågan att kunna hålla val är inte det enda som krävs för att framstå som en fullvärdig demokrati. Mohammed Mursi är en man med ett tung uppdrag, samt en man med en inflytelserik position. Mycket står på spel, inte bara Egyptens framtid, utan även situationen i Egyptens närhet. Att Israel följer utvecklingen med stort fokus är inte förvånande.

Vad som nu faller på Mursis lott är inte ett dagsverke, det är ett ansvar som kommer ta lång tid att åstadkomma, därför behövs även hans och omvärldens tålamod kring den utveckling som nu Egypten ligger framför. Till råga på att militären upplöste parlamentet, finns här stora utmaningar. En de första stora uppgifterna i Mohammed Mursis presidentskap blir att se till att ett folkvalt parlament kommer till skott, inte minst för att det politisk reformarbetet ska komma igång.

Vad är då Mohammed Mursis utmaningar?
1) Den demokratiska utvecklingen. För första gången har Egypten fått välja sin president i ett eget val. Nu kommer utmaningarna med att bygga en demokratiskt stabil stat, ett folkvalt parlament, demokratiska institutioner och ett demokratiskt oberoende rättssystem. Hur kvinnors rättigheter kommer att bejakas, är också en utmaning som Mursi har att tacka.

2) De olika religiösa minoriteterna. För Mohammed Mursis blir hans ansvar att tackla de motsättningar som finns, inte minst mellan den muslimska befolkningen, samt den kristna koptiska minoriteten. Mursis förmåga att inta en moderat inställning till att lösa de inneboende konflikter som finns är också en utmaning.

3) Mellanöstern. För situationen i Mellanöstern kommer Egypten att spela en fortsatt stor roll. Just Mohammed Mursis inställning kommer att spela roll. Tidigare har exempelvis Israel
kunnat luta sig åt Egypten, men Mursi lär inte vara som Mubarak. Just västvärldens förhållande till Egypten är minst lika viktig som dess förhållande till Turkiet.

Vad som nu kommer är att följa en stat i rörelse. Den demokratiska färden är påbörjad, Egypten är i rörelse. Vad som nu ligger på dem är att de måste få tid på sig att bygga den demokratiskt stabila nation som Egypten förtjänar att få vara. Omvärldens respekt, samt egyptiernas tålamod att resan mot en fullvärdig demokrati kommer att ta tid. Att för första gången få välja sin egen president är inte det enda steget mot demokrati, men det är ett steg på vägen. Mohammed Mursi har ett mandat att fylla, om han vill fortsätta den resan mot den fullvärdiga demokratiska stat som Egypten kan bli.

Bloggar: Ann Helena, JensJohan, Peter.
Media: AB, DNDN, DN, DN, SvD, SvD.

Merkels problem är att hon får betala

Angela Merkels problem är inte att hon är tysk, problemet är inte heller att hon är högerpolitiker. Problemet är att hon får betala för andra länders oförmåga att komma ur den nedåtgående spiral, med ökade utgifter, nödlån och avsaknad av tillväxtreformer. För Europa är inte politiker som Hollande hela lösningen. Lösningen är att börja fokusera på att vägen till tillväxt är genom sunda finanser, med handel som instrument och förmågan att lägga undan det statliga kreditkortet.

I Sverige räddade man bankerna samtidigt som mansåg till att även bankerna fick betala för detta. För statens del blev det en vinst på runt 5,3 miljarder kronor. De svenska skattebetalarna tjänade på de statliga bankgarantierna, samtidigt som bankerna räddades. I det avseendet delar jag den inställning som Katrine Kielos visar, det finns en relevans i att kritisera det faktum att skattebetalare får betala för att rädda banker och företag, men sedan får betala ytterligare i höjda skatter och nedskärningar i välfärdssystemen.

Det är då lite tvetydigt att Kielos ber oss att lyssna mer till Francois Hollande, Frankrikes ny president. Det är sant att åtstramningspolitiken inte är hela medicinen, men inte något som går att bortse ifrån. För ett land som Spanien som fördubblat sina offentliga utgifter sedan 2000, ett Grekland som betalar 14 månadslöner per år till offentliganställda, finns det också en relevans i att åtstramningar i utgifterna måste göras, inte minst när skulderna är i nivå med de samlade tillgångarna.

Francoise Hollande väcker något illavarslande till liv. Det är inget fel med att fokusera mer på tillväxtreformer, det är en del av lösningen. Men den vägen bör gå via att fokusera på ökad frihandel, ökad handel med tjänster och ökad rörlighet inom den europeiska ekonomin, inte att boosta ekonomin med den inställning som lett till vad vi kallar en "double dip recession". När banker och företag går omkull räddar staten dem, men vem räddar staten? Där finns också en relevans i Josef Josse, Die Zeits chefredaktör säger att när krisande länder räknar med Tysklands hjälp, är ingen lösning i längden. Tyskarna får betala ett högt pris, tålamodet hos förbundskansler Merkel sätts på prov.

Hollande vill dra euroobligationerna upp på förhandlingsbordet. Starka länder ska betala högre räntor för att ekonomiskt svaga länder ska kunna låna till lägre räntor. I det avseendet skapas ett förhållande, i samma anda som skapade den ursprungliga krisen. Man räknar med att alla kan betala, därför tror man att risken är densamma och kreditvärdigheten densamma. Men i faller Lehman Brothers, var det en väcklarklocka för det faktum att när vissa inte kan betala spricker bubblan. Att denna diskussion kommer upp igen är illavarslande, därför ska Hollandes inställning inte lovordas till 100 procent, men bejakas att politiker måste bejaka fler vägar ur krisen, utan att kreditkortet maxas ytterligare.

I det avseendet är inte felet att Angela Merkel är högerpolitiker. Problemet är att Katrine Kielos är för naiv inför vad Francois Hollande verkligen förespråkar. Plus det faktum att Merkel är den som får betala för kalaset, både med tyska skattebetalares pengar och med sitt förtroende. De som ifrågasätter åtstramningarna i de offentliga finanserna, trampar snett när de återigen förespråkar kreditkortet framför att kombinera ökad fokus på handel i kombination med respekt för stabila offentliga finanser. Det enda som räddar marknaden är om staten tar ansvar för sina finanser, för att vanliga skattebetalare inte ska få ta notan. Det är då kreditkortet läggs undan, det är vad även en del i vänstern måste inse.

Bloggar: DHERoger.
Media: DN.

onsdag, juni 20, 2012

Assange - ett pajaseri på hög politisk nivå

Julian Assanges enträgna försök att undvika det svenska rättssystemet tog sig minst sagt ytterligare en vändning igår kväll. Löftet har tidigare getts till honom. När möjligheterna till att undvika utlämning, försker Julian Assange till sig ytterligare ett grepp i sitt trots gentemot det svenska rättsystemet.

Alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats, brukar det heta. Julian Assaange må tycka att han är skyldig redan nu. ända sedan farsen drog igång, har det varit många turer där Assange gjort sitt för att förolämpa det svenska rättssystemet. En anklagelse mot honom är förstås allvarligt. Skulle han bli dömd, skulle han ha svårt att nå ut med sin trovärdighet i det arbete som han gjort som grundare av Wikileaks.

Det är också grunden i ett demokratiskt rättssystem, alla har rätten att få sin sak prövad, alla har rätt att få kunna bevisa sin oskuld. Assange må kunna vara oskyldig. Frågan är dock hur han då ser på det svenska rättssystemet, ifall det nu leder till hans frigivning. Det går dock inte att tolka hans rädsla för utlämning till Sverige, hans obstruktion på annat sätt än att Assange tror att han kommer att fällas, därför försöker han med alla medel undvika rättvisa att skipas, ett rättshaveri som fått hög internationell uppmärksamhet.

Huruvida nu Australien övergett honom och att Ecuador skulle vara en bättre bas för honom att försvara sig mot det svenska rättssystemet är en fråga. Det enda som Sverige begär är att Assange ska utlämnas för att prövas mot de anklagelser som ställs mot honom. Det är förstås den självupplevda oron att utlämnas till USA som hägrar. Men situationen ter sig mer och mer absurd ju mer Assange försöker undgå rättslig prövning.

Det är just detta pajaseri som vi får bevittna för tillfället. Att Julian Assange uppenbarligen vill obstruera mot det svenska rättssystemet står klart. Det är dock dessa pajaserier, att med alla medel som tycks gå att använda för att undvika det slutliga utlämningsbeskedet som gör hela härvan rent ut sagt löjeväckade. Julian Asssange må tycka han är oskyldig, frågan är då varför han promt vägrar att komma till Sverige och få chansen att pröva det rättsligt.

Bloggar: Hax.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD.

tisdag, juni 19, 2012

Fas 3 och och steget till reguljär arbetsmarknad

Svt har återupptagit granskningen av den mest genomlysta arbetsmarknadsåtgärden, Fas 3. Rapporteringen har kretsat mycket kring de fel och brister som finns i systemet. Att vara lyhörd med dessa, förbättra och förhindra att människor låses in i åtgärder, är ett viktigt arbete. I kölvattnet av en intensiv debatt och ett omtalat tillkännagivande, där oppositionen fick regeringen på fall i en omröstning, är det läge att förklara gången efter det.

I den rapport som Arbetsförmedlingen skickat till regeringen, framgår fakta kring hur sysselsättningsfasens sista steg, det så kallade Fas 3. Som åtgärd är Fas 3 den fas där människor har befunnit som längst utanför arbetsmarknaden, ger åtgärden också en chans till att ge människor möjlighet till att pröva på arbetsgemenskapen.

Runt 5-600 människor lämnar varje månad Fas 3 för den reguljära arbetsmarknaden, 7 av 10 är nöjda med sin plats. Trots det har minskningen av antalet aktörer gjort att andelen människor utan placering har ökat. Att antalet människor i det tredje steget i sysselsättningsfasen ökar, är också en utmaning som åtgärdas på många håll. Bl a genom förhöjt studiestöd, lärlingsanställningar och anställningsstöd för att människor ska bli mer attraktiva på arbetsmarknaden.

När riksdagen tillkännagav för regeringen att stoppa anvisningarna till Fas 3, sattes ett arbete igång för att föreslå åtgärder för att effketivisera den. Regeringen återkom med en rad olika åtgärder, extra handledarstöd, anställningsstöd, en upprensning bland olika aktörer som inte tog sitt ansvar utan utnyttjade systemet. Drygt 300 Fas 3-anordnare har Arbetsförmedlingen sagt upp samarbetet med.

Orsaken till tillkännagivandet var att regering och riksdag insåg att det fanns fel och brister i systemet. När regeringen återkom till riksdagen med en skrivelse, om hur de hade gått riksdagens tillkännagivande till mötes, hade Arbetsmarknadsutskottet chansen, att genom ett yttrande till riksdagens konstititutionsutskott kommentera regeringens skrivelse. Inget nämndes om Fas 3, inte heller en reservation gjordes från socialdemokratiskt håll. När budgetdebatten drog igång i september 2011, hade oppositionen vikt sig. Detta plus att regeringen har återkommit till riksdagen med åtgärder, är något som en del bör inse.

Faktum är att Fas 3 som arbetsmarknadsåtgärd är starkt kritiserad, inte minst från oppositionshåll. Jag har själv pratat med människor som deltagit i åtgärden och som sett brister i systemet, brister som vi ska vara lyhörda med att tillvara på och åtgärda. På ett sätt är det en positiv utveckling, där människor får chansen att känna på arbetsgemenskapen, 7 av 10 är nöjda med sin plats.
Att sedan kunna ta steget ut i en reguljär arbetsmarknad är det viktigaste steget. Där måste vi ständigt jobba för att förhindra inlåsning i olika åtgärder. Men vi förtjänar svar från de som vill annorlunda. Att i överhuvudtaget föreslå förtidspension för människor med arbetsförmåga är något som prövades, med känt resultat. Det vill vi inte tillbaka till.

Bloggar: LedarbloggenMarkusPeter.
Media: AB.

måndag, juni 18, 2012

Europas väg ur krisen - egentligen ingen mirakelkur

Igår, samtidigt som rösterna i det grekiska valet räknades färdigt, blev det också klart att Tyskland och Grekland kommer gå en omgång även utanför den finanspolitiska arenan. Kvarstfinal ett av fyra i fotbolls-EM kommer att avgöras mellan två länder med ett aningen spänt förhållande till varandra.  Förväntningarna är där också att grekerna kommer gå på knä mot det stabila tyska maskineriet. Dock pågår kampen alltjämt för att rädda de grekiska ekonomin, en match där tyskarna finns som en spelare.

Ny Demokrati blev vinnare i ett nyval, i ett led av politiskt kaos som format landet under månader. Samtidigt vinner Hollande och socialisterna. I ett politiskt mer stabilt Frankrike kan Hollande fokusera på sina reformer, hur än effektiva de är. Tanken om sänkt pensionsålder, ökad upplåning och pådrivande av euroobligationer får en att rynka lite på pannan. Vad Europa behöver är stabilitet och tillväxt genom ökad handel med varor och tjänster, inte en fortsatt framfart på tomma tankar.

Situationen i Frankrike är mer stabil än Grekland, men långt från säker. Krisens effekter är ett resultat av flera års ovarsam ekonomisk hållning. Spanien befinner sig en prekär situation, efter år av levande över de egna tillgångarna. Att leva utöver egna tillgångar är något av en signal om allvaret som all bör inse. De finansiella ramverken i Sverige, som togs fram under 90-talet har tjänat oss väl. Men inte heller vi är skyddade från de svallvågor som Europa kriser avger.

I kampen för en mer stabil ekonomisk situation i Europa finns det egentligen bara två moment som behöver bejakas. 1) Alla länder behöver inse vikten av stabila offentliga finanser. Det som skapar en ohållbar marknadssituation, är inte marknaden i sig, utan effekterna av oansvarig ekonomisk hushållning på politisk nivå. Allt för att lugna marknaden är att inse att tomtankkörningen är över. 2) Ökad handel med varor och tjänster. Europas länder måste inse vikten av handel för att skapa tillväxt vid sidan av åtstramningarna. Genom det tryggas offentliga finanser och länder och spiralen med ökad upplåning och nedskärning i offentliga system kan förhoppningsvis upphöra.

Vägen ut ur den ekonomiska nedåtspiralen är egentligen ingen mirakelkur. Det är bara att inse en gång för alla att fortsatt framfart på tomma tankar, är inte Europas väg framåt. Att inse vikten av stabila finanser och och ökad handel för att främja stabilitet och öka Europas konkurrenskraft är endast det som tar Europas upp ur djupet.

Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DNDN, DN, SvD, SvD, SvD.

lördag, juni 16, 2012

Alla ska få jobba hur mycket de vill

Ser man till välfärdsbranchen är det område med god utvecklings-, förändrings- och förbättringspotential. I samtal med välfärdens medarbetare kommer de tankar som kretsar kring hur stolta de är över sitt arbete, men hur också hur de skulle vilja se sin situation kan förbättras. Bättre lön, tryggare anställning, möjligheten till mer inflytande över verksamheten.

"I år har vi hört att resurserna blivit fler. Dock har vi inte sett dem komma ut till oss". Något liknande är ett vanligt vittnesmål från välfärdens medarbetare. Storleken på välfärdsssystemet och de resurser som kommer till dels, ifrågasätts då de positiva effekterna inte syns ute i de verksamheter som arbetar närmast människor.

Socialdemokraterna har som mål att samtliga S-styrda kommuner och landsting ska ha erbjudit sina nyanställda rätt till heltid 2014. Från det tidigare ställningstagandet om att lagstifta på nationell nivå till att likt frågan om hur annan privat verksamhet ska tillåtas konkurrera mot de offentliga alternativet, flytta frågan till kommunal nivå. Rätten till heltid i offentliga sektorn är inget att negligera. Folk ska erbjudas möjligheten att både gå upp i arbetstid, men även i de fall det önskas, också få gå ner.

På ett sätt ligger samma vilja från moderat håll, om att strävan efter ett högre förtroende inom välfärdsområdet, inbegriper att bl a se till de offentliganställdas önskemål om tryggare anställningsvillkor, dvs kunna erbjuda rätten till heltid. Dock kvarstår frågan om inställningen till lagstiftning från socialdemokratiskt håll, vid eventuell valseger. På lokal/regional nivå kan de erbjuda de anställd möjligheten att gå upp i heltid redan nu. Vill man lagstifta på nationell nivå, får man också visa hur man ska kompensera för det eller om detta finansieringsansvar ska ligga ute på kommuner och landsting.

Utifrån de tre punkter som Carin Jämtin/Lennart Dahlberg sätter upp, ska arbetet bära frukt inom ett och ett halvt år. Vad som kommer härnäst är en fråga att besvara, om frågan om lagstiftning ligger kvar som vallöfte. Jag hoppas att de borgerliga kommuner som vill förbättra villkoren för sina offentliganställda, arbetar med att öka möjligheterna för att både gå upp i arbetstid, samt ner i arbetstid för de som önskar. Många av de som arbetar inom välfärden älskar sitt jobb, det är därför deras önskemål om bättre villkor och mer inflytande ska bejakas.

Bloggar: MariaPeter.
Media: ABDN, GPSR, SvDSvT.

onsdag, juni 13, 2012

Partiledardebatt och skolpolitisk initiativtagande (?)

Morgondimmma och känslan av att riksdagsåret går mot sitt definitiva avslut. Partiledardebatten i riksdagen är en del i den avslutning som pågår under den kommande veckan. torts de eftersläntande interpellationsdebatterna är detta upprinnelsen på ytterligare ett riksdagsår som återigen präglades av ett omtalat partiledarbyte. Ett byte som gör att någon annan får stega in.

Det är i sig unikt att ett så stort parti som Socialdemokraterna väljer en ledare utanför riksdagens korridorer. I sig är det ingen förlust för dem i nuläget, men självklart en brist i och med att möjligheterna till debatt mellan de två verkliga statsministerkandidaterna, Reinfeldt och Löfven minskar. Mikael Damberg är ingen duvunge, men självklart hade det varit mer intressant med en partiledare som sitter i Riksdagen. Det får vi leva med fram tills nästa val.

Som inspel till debatten görs ytterligare ett skolpolitiskt utspel. Detta som komplement till den förlängda skolplikt för unga som inte klarat sina gymnasiebetyg (Låt inte tro att de inte har möjligheten att läsa upp sina betyg), till skillnad från den möjlighet som finns med ex. förhöjt studiestöd för att läsa upp gymnasiebetygen. Nu tror jag inte heller att alla unga har viljan eller orken att läsa upp heller, därför känns plikten rätt förlegad.

Det är också intressant att Socialdemokraterna, inte minst Ibrahim Baylan är så angelägen att åtgärda saker och ting i skolan. Det faktum att de flesta av de reformer inom skolan som just nu har genomförts och genomför, ligger till grund av flera års förberedande arbete för att få till dessa reformer.
Allt för att det som Baylan lämnade över när Alliansen tog över, var en tom skrivbordslåda. Inga utredningar, inga konkreta förslag, därför fick Alliansen starta från noll. Till skillnad från Anna Hedborgs utredning om socialförsäkringarna, fanns inget att tillvara på.

Det är klart att det kan göras mer för att stärka lärare och övrig personal. Jag vill säga som tidigare, att skolan inte är bättre än sina lärare. Därför lägger exempelvis Sollentuna stora resurser på att lärarna ska ha det bra, skapandet av nya karriärvägar för duktiga lärare. Som exempel kan en lärare få uppemot 40 000 kronor i månaden. Nossebro låter lärarna ta tillvara på befintlig pedagogisk forskning och arbeta därefter. från en situation där drygt en fjärdedel var obehöriga, till en situation med nästintill 100 procent behöriga.

I arbetet med skolan finns det saker som tar tid, men saker som kan göras här och nu på kommunal nivå. En förlängd skolplikt under sommaren  för elever att läsa upp sin behörighet är Socialdemokraternas giv, det är frågan hur det är kommunerna som bekostar detta, eller om Socialdemokraterna återkommer med ett finansierat tillskott i sin kommande skuggbudget.

Vad som sen kommer att ske under debatten är en intressant fråga. Det står tämligen klart att Socialdemokraterna skapade ett köttben för ansvarige minister och partiledare Jan Björklund att tugga i sig. Återstår hur väl de förvaltar detta utspel när riksdagsåret går mot sitt slut och partiledarna tar en sista strid inför sommaren.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, SvD.

tisdag, juni 12, 2012

Varje parti äger sin egen förnyelse

Det är tufft att ständigt blir granskad, att som regering ständigt bli granskad är det naturliga i det mediepolitiska landskapet. Huruvida granskningen är tuff är inget att göra åt, den är rent naturlig för ett parti som befinner sig i regeringsställning. Frågan är vad som är relevant kritik och vad som är raljanta påhopp, påhopp mot enskilda personer eller mot en allians fortsatta överlevnad.

På något sätt är det som vi får betala tillbaka för de gliringar som gjordes mot Håkan Juholt och hans konstanta sendsteg. Förtroendevalda, partianställda och övriga som vill se sig som representanter för det socialdemokratiska partiet på nätet, sitter och vräker ut sig multipla tweets med hånfulla kommentarer så mycket de förmår under sina vakna timmar.
Med Juholt i bakgrunden kan man fundera på om samma medicin tillbaka är det mest smarta av dem. Huruvida nu partiet betalar, jag tror inte det, syftet med att peka på den sk twitterstormen var inte att påstå det handlade om betalda twittrare, utan vilka det egentligen det var som drev den sk twitterstormen. En twitterstorm förvandlades till en partipolitiskt ankdam, på något sätt börjar även media få upp ögonen för det.

Om människor vill spekulera i Alliansens förfall, kan man fundera kring hur värt det är att spela det senaste dygnets nyhetsflöda för att förutspå förfallet. Tror Monica Green på allvar att hennes parti tjänar någonting på att gå ut i en av de stora debattkanalerna, men en av de mest raljanta debattinläggen under detta år? Satsar man på den taktiken kan jag bara yttrycka min ödmjuka tacksamhet för att vissa väljer detta för att fokusera på intern politikutveckling.

Det som skadar Alliansen i grunden är om de partier som deltar i samarbetet, tror att man kan ta samarbetet för givet och rida på andras framgångar. I grunden är det inget fel med att visa på att man vill samarbeta med varandra. Vissa vill påstå att blockpolitiken är död. Vad Alliansen visade var att enpartistaten är död. Även om Socialdemokraterna avser att gå till val ensamma, måste de visa på vilka de vill samarbeta med efter en eventuell valseger. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer inte ge sig lika lätt denna gången i förhandlingarna om regeringsbildande.

Det som varje parti måste inse är att ansvaret för förnyelse- och utvecklingsarbetet är deras eget, kommer också att i längden tjäna på det. Ett regeringssamarbete lägger inga band på den möjligheten, varje parti måste hitta sin väg för att förtjäna väljarnas förtroende. Just varje enskilt partis framgångar påverkar den politisk inriktningen för samarbetet. Vill man påverka mer, får man se till att utveckla sin politik för att vinna ökat förtroende.
Moderaterna utför sitt förnyelse- och förändringsarbete, inget parti kan i längden åka snålskjuts på ett annat samarbetspartis framgångar. Varje parti äger sin egen förnyelse.

Media: AB, DN, ExpSvD, SvD, SvD.

söndag, juni 10, 2012

God välfärd kräver bra granskning

Ända sedan nyhetsrapporteringen kring vanvården i äldreomsorgen kom på tapeten igen, har diskussionen gått varm. Huruvida den medierapportering, inte minst från DN:s sida varit relevant och objektiv i avseende mot den part som hamnade mest i skottgluggen, blev debatten nödvändig och relevant för hur flertalet fall av vanvård på landets äldreboenden ska kunna förhindras. Därför glädjande med en välfärdsinspektion.

I debatten om kvalitén inom äldrevården bedrivs en ibland laddad debatt. Tongångarna mellan de som ser mångfald och valfrihet och de som ser med onda ögat till de som har vinst som intresse, men även andra aktörer på den välfärdspolitiska arenan.

Just välfärd är något som människor tar för givet. Men välfärden måste även den utvecklas för att bli mer effektiv och kunna se mer till den enskilde individens behov. I sig kan svensk välfärd bli en en exportvara som fler länder kan ta del av och lära av hur Sverige kan kombinera hög tillväxt, relativt låga inkomstklyftor och en god välfärd.

Trots allt har ett problem uppenbarat sig. Brister i kvalitén och fall av vanvård försvinner inte en debatt mellan vilka som ska få vara med och dela på välfärdskakan, vilka aktörer som ska få agera och hur mycket egenmakt som äldre och personal ska få. Vanvård hör inte hemma i någon driftsform. Det är en företeelse som måste stävjas oavsett vem som driver äldreboenden. Det är oacceptabelt att vanvård inträffar. Det är fullt rimligt att ställa lika höga krav på alla äldreboenden, inte minst genom det förslag som Socialstyrelsen gav i och med att även kommunala äldreboenden ska tvingas söka tillstånd.

Just tanken om en välfärdsinspektion är en tanke som har slagit mig när just detta förslag har lyfts från olika håll. det är inget nytt förslag, bl a lyfte Edvin Alam (M) detta förslag i den mest intensiva debatten under hösten. Att förslaget nu har landat väl i Moderaternas arbetsgrupp för äldrefrågor är ett efterlängtat besked.

Det som faller på en välfärdsinspektion är att kunna ha god strukturell uppsyn på landets äldreboenden. Att både i förväg kunna vara på tårna och arbeta med förebyggande arbete för att förhindra vanvård, men även vara de som i efterhand ser till att åtgärda de fel och brister som riskerar att uppstå.

Det är därför viktigt att en välfärdsinspektion får tydliga ramar men även ett tydligt uppdrag om att stävja de fall av vanvård som riskerar inträffa och möjligheten att ge varningar, och se till att verksamheter som kontinuerligt missköter sig, drabbas av de konsekvenser som är rimliga, i vissa fall att tillstånd dras in och äldreboendet måste stängas.

Inte bara för de äldre, utan också för de som arbetar inom äldrevården är vikten av god kvalitet och tydlig uppföljning för att förebygga misskötsel och kunna åtgärda uppenbara fel och brister. I moderata företrädare samtal med välfärdens medarbetare kommer ofta synpunkter från personalen om önskan om att kunna påverka mer. Att inrätta en aktiv välfärdsinspektion som har verktygen att arbete förebyggande och aktivt med stävja fall av vanvård som förekommer är välkommet.

Att äldre förtjänar god kvalitet i sin omsorg är något vi alla skriver under på. Behoven av ökad egenmakt hos äldre och personal är också ett arbete som måste intensifieras. Svensk välfärd kan utvecklas än mer om de bra delarna i välfärden kan utvecklas, fler aktörer kan bidra med sin kompetens, men samtidigt som tillsynen över äldrevården är strukturell och ser till att både förebygga och snabbt åtgärda de fel och brister som riskerar uppstå. I det avseendet är en välfärdsinspektion ett välkommet förslag.

Bloggar: JensKent, Peter.
Media: DNSvDSvT.

Strävan att tänja gränsen för förtroende i nya frågor

Per Schlingmann skriver en text om vår tillit till varandra. I en manöver att framstå som den främste försvaren av de värdeord som vi svenskar sätter högst, tänjs gränserna och motståndare upprörs över att deras ordval används, för att någon annan värdesätter det som några har uppfattat som sitt verk. Att Schlingmann gör en sådan manöver är inte förvånande, det är en del i en förnyelse där nya saker testas för att bryta ny mark i ett politiskt spel för att stärka sitt förtroende hos nya grupper.

Ibland går det snabbt. Senast igår försökte Aktuellts politiske reporter Margit Silberstein på sig att påstå att Fredrik Reinfeldt förringade den arbetslöshet som drabbar främst utrikes födda. Parallellt med anklagelserna om att Reinfeldt pekar ut enskilda samhällsgrupper, blir det lätt förvirrat. Först ifrågasättande för att peka ut hög arbetslöshet i en grupp, sedan påstående om att det inte är lika viktigt när det gäller den gruppen. Som det inte stod klart att den strukturella arbetslösheten är det problem som Reinfeldt tydligast har pekat ut som ett stort samhällsproblem

När Per Schlingmann tar till ord som sammanhållning, jämställdhet, tillit och en stark välfärd, går det att förstå att en del blir frustrerade. Det är också lite av det som ligger i den nymoderata naturen, att våga tänja på gränserna ytterligare och försöka använda sitt synsätt för att lösa problem som tidigare varit definierat för någon annan.

Det är just i denna situation som det också går att vinna ny mark. I denna stund tycks svensk socialdemokrati falla in i en diskussion, mer inriktad mot driftsformer och frågan om vinst i välfärdssystemen är något som går att kombinera med god välfärd.

Samtidigt med LO:s nyss beslutade motstånd mot Lagen Om Valfrihet, skapas en diskussion som skapar ett utrymme där andra partier kan ta initiativet i frågan som människor bryr sig mest om, hur blir kvalitén bättre? Hur ska deras egen farmor få en bättre tillvaro där hon är? I samma stund som Schlingmann börjar prata vikten av god välfärd, blir det en ballong som för moderata aktiva en ballong att greppa tag i.

Så hur ta ta tillbaka initiativet? En del handlar förstås om att utmana i nya frågor där förtroende inte tidigare vunnits. Dock i en tid då regeringen helt naturligt granskas hårdast av alla får vi räkna med att att vara ifrågasatta och uträknade. Men när besked ska ges, ska det ges från alla håll. Då kommer granskningen att falla lika hårt på alla.

För moderat del handlar det just om att fortsatt vara proaktiv, att hitta lösningar på breda samhällsproblem som lockar breda grupper, aktivt lyssna till människor i deras vardag. det är också ett arbete som görs tillsammans var dag. Tillsammans med ambitionen att våga testa nytt, våga utmana och våga peka ut de problem som människor definierar som störst vinns återigen ny mark. Det är så förtroendet stärks även i nya grupper.

Media: AB, SR.

lördag, juni 09, 2012

EM Ekonomi och demokratur

Till slut drar det igång. Den tråkigaste gruppen visar sig inte vara så tråkig som lottningen vill visa. Den ryska framfarten mot turneringens eventuella blåbär Tjeckien, fick många att trivas av den optimistiska, offensiva fotboll som ryssarna visade upp. Det är är ett EM, i skuggan av en kris, i en nation inom Europas synhåll.

Julia Tymosjenko sitter fängslad, i förevändningen att hon varit korrupt i och med ett gasavtal. Dock finns en del farhågor som ger en andra funderingar. Likt den ryska statsmaktens varningsfinger mot de ryska oligarkerna att vara försiktig i sin kritik mot statsmakten. Michail Chodorkovskij fick se konsekvenserna av sin kritik mot den ryska makten. I Ukraina återgår utvecklingen till ett stadie innan den orangea revolutionen, där demokrati fortfarande existerar, men där trycket mot de oppositionella är så stark att den praktiska demokratin tycks utebli.

I detta land pågår nu ett av de största idrottsevenemangen som finns. Fotbolls-EM är en framgång för den ukrainska statsmakten. Likt tidigare exempel, är stora evenemang ett verktyg att visa upp sin nationella prakt, något som sken igenom, inte minst i Kina 2008 och nu som senast, i Azerbajdzjan under Eurovisionsfinalens avgörande. Om två år ska ishockey-VM avhållas i Europas sista diktatur, Vitryssland. Idrott och politik ska visserligen hållas isär. Men i många fall visar det sig att idrotten används som politiskt slagträ.

I skuggan av EM och det politiska läget i de forna Sovjetrepublikerna, existerar problem i vår nära omvärld. Spaniens finansiella kris, banker som ser sitt kapital fly ut ur landet, där småsparare med rädsla för sina egna besparingar drar Spanien ner i en ekonomisk situation som skapar nytt huvudbry för EU. Spanien må vinna Fotbolls-EM. Den ekonomiska kampen är långt ifrån vunnen.

Till sist, vem tar EM-guldet? Svårt att säga, Holland eller Spanien? Men en sak, Sverige vinner Ekonomi-EM. Men det visste vi väl?

Bloggar: Caroline, Peter.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

torsdag, juni 07, 2012

Bättre näringsliv är mer än fikamöten

Näringsliv lägger inga ägg i något partis korg. För näringsliv handlar det främst om att värna deras betydelse för samhället i sig. Som jobbskapare, som tillväxtfaktor och som symboler för ett rikt och växande näringsliv. Att Alliansen avlägger resor till landets företagare. I en iver att både sjunga näringslivets lov, gör partier sitt för att framstå som företagens bäst vän. Men bra näringsliv är mer än fikamöten.

Till hösten läggs en ny forsknings- och innovationsproposition av regeringen. Den senaste propositionen 2008 var historisk i sig, större än de tre senaste propositionerna som dåvarande regeringen lade. Dock finns luckor i arbetet för ett bättre närings- och innovationssamhälle.

För Sveriges del handlar det om helt andra saker än ett bristande närings- och innovationsklimat. Problemet är inte brist på innovationer, problemet är att omsätta dem i produkter, förmågan för företag att förädla innovationer i produkter som ger dem avkastning, som ger jobb, tillväxt och i slutändan säkrar välfärden i form av skatteintäkter.

Stefan Löfven säger sig känna näringslivet som sin egen bakficka. Frågan är vilka han känner. Känner han företaget som jobbar i treskift inom den tunga produktionsindustrin? Högst sannolikt. Men hur väl känner han den enskilde småföretagaren, som den lokale restaurangföretagaren, som går upp i ottan och som oftast lämnar jobbet, långt efter att folk har gått och lagt sig? Mer skeptisk till det.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna har valt att inte förklara hur det är rimligt att få käka en kycklingsallad på Preem, där mackägaren betalar 12 procent moms, men där den enskilde restaurangägaren får betala 25 procent om man väljer att äta den där. Detta trots att inköpet av produkterna till företag i båda fallen beläggs med 12 procent moms.

Vad efterfrågar företag? Självklart handlar närings- och innovationssamhället om att skapa gynnsammare förutsättningar för företagande. Skatter för företagande bör fortsatt sänkas, värnskatten bör avskaffas för att värna främst de som ligger i framkant med nya innovationer, gynnsammare förutsättningar för att företag ska ha tillgång till fritt kapital som skapar nya investeringar som leder till fler jobb.

Därför handlar framtidsresor mer än om att fika med företag och diskutera hur vi skapar fler innovationer. Företag vill ha bättre förutsättningar, det finns inte brist på förslag, det är bara viljan att genomföra dem. Att då prioritera företagande, näringsliv och innovationer är då en grundbult för att förtjäna näringslivets förtroende, där hoppas jag att regeringen nu har i åtanke inför kommande budgetarbete. Höstens forsknings- och innovationsproposition är en bit på vägen. Problemet är inte innovationer, problemet är att omsätta dem. Det sker långt utanför fikarummen.

Media: AB, GP, GPSvD, SvD, SvD.

Skolan blir inte bättre än vad lärarna är

Skillnaderna i betyg mellan skolor ökar, i storstäder är det större skillnader. men det finns lösningar här och nu. Ingen skolpolitiker lokalt behöver gå och vänta på besked eller nya skolreformer från nationellt nivå. Det finns saker som kommunpolitiker kan göra utan att rikta fokus mot vare sig Utbildningsdepartementet eller Utbildningsminister Jan Björklund. Skolproblemen, som de i Malmö kan stävjas, bara ansvariga politiker lokalt ser potentialen i de skolmiljöer som finns och de som arbetar där.

- I Essunga kommun valde man att ta del av befintlig pedagogisk forskning i sin undervisning. Inga specialklasser, fler lärare i klassrummen, inkluderande av elever och mer resurser in i klassrummen. Några extrakostnader var det inte tal om, men resultaten talar sitt tydliga språk. 2010 var alla elever behöriga till gymnasiet, tillskillnad från 76 procent 2007.

- I Sollentuna har man en grundtanke; skolan blir inte bättre än vad lärarna är. Bra lärare fungerar som utbildningsstöd till andra lärare, dvs lärare utbildar andra lärare. Nya karriärvägar skapas för duktiga lärare och de duktiga ser det i sina lönebesked. En duktig lärare kan få 40 000 i månaden. Sollentuna lägger medvetet mycket resurser på skolan och på lärarna. För de vet att utan bra lärare blir inte skolan bättre.

Det här är två berättelser om hur kommuner tar sitt ansvar för att skolan ska bli bättre, samt sticka ut i mängden. På ett möte i Sundbybergsmoderaternas kommunfullmäktigegrupp skämtade jag med en partikamrat över Twitter om hur vi skulle locka över deras högst ansvarige skolpolitiker, Maria Stockhaus som var på besök och beskrev Sollentunas framgångsrecept. Dock är det fallet att framgång skapas av att man tar del av befintlig forskning och vågar se lärare som den ovärderliga resurs som de är. Något att tänka på i kommuner som faller i fokus, inte minst Malmö.

Media: SvDSvT.

tisdag, juni 05, 2012

En politisk ankdam blir till en "Twitterstorm"

Med anledning av den senaste diskussionen kring partisekreteraren Kent Perssons uttalande om massarbetslöshetens existens i moderat kommunikation, och den digitala ankdam som uppstod, underbyggd i överlag av människor med uppdrag, anställningar eller uppenbara sympatier för partierna till vänster på politikerskalan. För att citera Maria Hagbom:

"Sen vill jag rikta en uppmaning till alla de sossar som håller på med de där sandlådemetoderna om att håna folk för att de inte säger vad vissa sossar vill på Twitter. Att ni hånar politiska motståndare på detta sätt säger mer om er än om oss och tar ifrån oss alla att sociala media kan vara en aktiv och verklig del i samhällsdebatten. Är det verkligen så ni vill ha det?"

Har ni verkligen inte viktigare saker för er?

Det krävs en del för att vinna val

Siffror i halvtid är just en sådan påminnelse som brukar ge en fingervisning om att det finns mycket kvar att göra, men samtidigt inte att det är kört. Sören Holmberg får ägna sig åt något annat att att döma ut sittande regeringsallians. För att finna sig i underläge är denna situation mer gynnsam än för fyra år sen, men samtidigt är det en påminnelse till alla de aktiva ute i landet, att det som alla eftersträvar, nämligen förtroende är något som förtjänas varje dag.

En regering förtjänar alltid lite pisk i halvtid. Människor förtjänar alltid mer, att oppositionen inte utnyttjar detta tillfälle än mer tydligt kan tänkas vara märkligt. Som opposition finns det möjlighet, att med mängder av tankar och idéer och synpunkter visa på vad man vill. När valet närmar sig, kommer kraven på konkretisering. Att man nu väljer mer av tystnad kring de konkreta alternativen är talande, men det fungerar för tillfället.

Utmaningarna för Alliansen är fortsatt stora, regeringsinnehavet ska bäras, samhällsproblemen ska bemötas, reformer ska formas med respekt till rådande läge, samtidigt ska fokus ligga på hur arbetet framåt för att förtjäna fortsatt förtroende. Fördelen med regeringen är att just ha regeringsmaskineriet. Leif Pagrotsky sade en gång att bristen till konkret idéutveckling låg i att Socialdemokraterna nu inte längre har tillgång till just regeringsmaskineriet. Samma problem existerar inte på högersidan.

Att arbeta med den konkreta politikutvecklingen och hur den ska bildsättas, är något som jag deltar i varje dag. Medvetenheten att det finns mycket kvar att göra är känt, oavsett vad den mest betydelsefulla mätningen har att säga. Därför finns det stora utmaningar kvar.

- Tydliggöra de politiska alternativen i svensk politik. Fokus i förnyelsearbetet handlar om att peka ut de samhällsproblem som människor ser som relevanta och föreslå lösningar. Fokus för valet 2014 ligger på jobben, där har sittande regering mycket kvar att visa i nya lösningar som löser det mest relevanta samhällsproblemet. Samtidigt ska det ställas mot alternativ, vad är hotet mot den politik som förs? Vad innebär den för konsekvenser. I brist på granskning av oppositionens alternativ, är det också viktigt att skapa den konfliktyta som finns mellan den politik som förs och den som oppositionen vill föra.

- Fortsatta besök och samtal i människors vardag. Välkommen till verkligheten var ett grepp som Moderaterna körde under förra mandatperioden. Att fortsatt lyssna till människor och visa att vi bryr oss om och ser samhällsproblemen som människor ser dem är viktigt för att regeringspartierna också ska tolkas som att de inte bara regerar, utan också befinner sig i opposition mot de samhällsproblem som existerar.

- Fortsatt fokus framåt. Det är klart att läget nu är bättre än 2008. Men förutsättningarna är helt annorlunda, problemen annorlunda och motståndarna är också utbytta. Det bästa receptet är dock enkelt, människor ser inte bara till vad som har gjorts, utan vad man vill göra. Att tydligt fokusera på vad man vill, ställa det mot det egna alternativet betyder jämfört med utmanarens alternativ, är det fortsatta fokuset framåt.

För regeringen har de allt att vinna, men också allt att förlora. För oppositionen har de bara allt att vinna, lyckas de inte förändras egentligen inget. Därför är den fortsatta politikutvecklingen vital. Samtidigt ska de existerande samhällsproblemen bemötas, samtidigt som fokus ligger på att fokusera på det förnyelse- och förändringsarbete som är nödvändigt för att fortsatt förtjäna förtroende. Alliansen ska både regera och visa att de kan sätta sig i opposition mot samhällsproblemen för att förtjäna fortsatt förtroende. Något de bör ha lärt sig vid detta laget.

Bloggar: Peter.
Media: AB, DN, SvDSvDSvD.

måndag, juni 04, 2012

Ett skede som förtjänar noggrannare granskning

Svensk politik är inne i ett nytt skede. Socialdemokratins och Stefan Löfvens framfart skapar förväntningar som syns rent medialt som opinionsmässigt. I sig har politiken kommit in i ett normalläge under en mellanvalsperiod. förväntningar byggs upp, men i sig är tystnaden talande. För en opposition som bör vara de som driver på med idéer och förslag beter socialdemokratin helt annorlunda. Kanske är det detta som de tjänar på.

Det är just i skedet av Socialdemokraternas framfart som också behoven av granskning kommer att bli än mer relevant. Ett nytt ledarskap skapar förväntningar, Stefan Löfvens trygga framtoning är en bidragande effekt. Till skillnad från Håkan Juholts framtoning, speglar Löfvens återhållsamhet nästan en pinsam tystad i jämförelse med hans företrädare.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna har en rad knäckfrågor att ta tag i. Det är han väl medveten om. Just detta gör granskningen av det socialdemokratiska alternativet än mer intressant. När Socialdemokraterna inte riktigt vill prata om sin politik, när granskningen uteblir tvingas motståndarna att lyfta fram agendan och göra den synlig.

- Frågan om kärnkraften. Stefan Löfven vill följa partikongressens beslut om avveckling, men kan se sig en  utbyggnad av kärnkraften för att ersätta befintliga reaktorer. Vänsterpartiet och Miljöpartiet som potentiella samarbetspartners vill avveckla kärnkraften. Med både inställningen att avveckla och bygga ut ser sig Löfven också möjligheten till en bred energiöverenskommelse. Hur går detta egentligen ihop?

- Vinster och valfrihet i välfärden. Den senaste debatten om offentlig vård ställer en del frågor. LO å sin sin vill bekämpa Lagen Om Valfrihet - LOV, en lagstiftning som ska skapa större valfrihet bland vårdtagarna och förflytta mer av makten från politiker. Samtidigt väljer Miljöpartiet en diffus medelväg om att motverka vinstsyfte, socialdemokratins vänsterfalanger är emot all form av valfrihet och vinstsyfte. Vänsterpartiet likaså. Frågan är dock vad Löfvens och socialdemokratins svar

- Jobben. Varför riktas det största slaget mot de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. På något sätt bör Löfven förstå, att i övriga fall där man använder höjda skatter för att minska något, som skatt på bensin eller alkohol, bör rimligtvis samma logik råda kring när man höjer skatten på arbete. Hur slår de över 20 miljarderna i skattehöjningar mot företag och jobben?

Förväntningar skapar framgång. Ett nytt ledarskap har växt fram och väljarna skapar förhoppningar kring att ett nytt ledarskap ska leda till konkreta besked. Att granskningen i sig uteblir, går att leva med ett tag till. Men som oppositionen vill man ta ansvar och gärna förtjäna väljarnas förtroende att få bilda regering. Om nu inte Socialdemokraterna börjar tala om deras egentliga agenda, kommer granskningen bli än mer relevant. I  det fallet riskerar de att bli det alternativ som blir granskade, och att regeringen hamnar i en oppositionsroll, mot opposition och mot samhällsproblem.

Läget i inrikespolitiken gör granskningen av socialdemokratin än mer relevant. För de som det går trögt för, återstår mycket arbete att återigen förtjäna nytt förtroende. Att ständigt påminnas om det gör förnyelse- och förändringsarbetet än mer relevant. Mer om det i en annan postning.

Bloggar: Edvin.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Morgan Johanssons anklagelser om ministerstyre

Gårdagens utspel från Socialstyrelsen om att öka kraven på de kommunala äldreboendena, är ett välkommet initiativ i debatten om bättre kvalitetskrav på äldreboenden. Att fokusera på kvalitet framför driftsform är ett nödvändigt fokus i nuläget. Det är tråkigt att Morgan Johansson uttryckte sig kritiskt om Socialstyrelsens förslag.

Morgan Johanssons raljerande ton om att kommuner ska tvingas söka tillstånd för att driva äldreboenden, kräver en del förklaringar. Självklart ska all äldrevård ha lika höga kvalitetskrav, det skriver säkerligen Morgan Johansson under på. Det är dock hans sätt att hantera detta utspel. Det är ett utspel iscensatt av regeringen, där Socialstyrelsen skickas ut för att jag kommunala äldreboenden.

Att ordföranden i Riksdagens Justitieutskott anklagar regeringen, och i detta fallet ansvarig minister Göran Hägglund för ministerstyre är i sig rätt hårresande, om man nu ska ta Morgan Johansson utspel på allvar. För de bör man rimligtvis göra.

Morgan Johansson får nu tillfälle att förklara sig vad han egentligen vill mena med sina utspel. Att han i ett första skede tycker att det är ding ding att kraven skärps på kommunala äldreboenden, är en sak. Att han i ett andra skede, där han ställs till svars, anklagar regeringen och ansvarig minister för ministerstyre, att i rena ordalag påstå att regeringen beordrat Socialstyrelsen att gå ut med detta utspel. Att sedan ifrågasätta myndigheters självständighet är ytterligare en aspekt som förtjänar att diskuteras. Inte minst i Morgan Johanssons lämplighet att vara ordförande i Justitieutskottet.

söndag, juni 03, 2012

Förtjänar inte alla äldreboenden högre krav?

Det är glädjande att Socialstyrelsen nu vill skärpa kraven, även på de kommunala äldreboendena. Oavsett vem som bedriver äldrevård, ska detta ske under höga kvalitetskrav. Fokus ligger på att skärpa kvalitetskraven för att alla äldre förtjänar samma vilkor oavsett vilket äldreboende de väljer. Det är således en fråga varför det ska finnas skillnader i kvalitetskrav mellan olika driftsformer. Att Socialstyrelsen i detta fallet vill att även kommunala äldreboende ska söka om tillstånd, är just ett steg i riktningen att kvalitetskraven blir mer likriktade.

Det är välkommet att Socialstyrelsen tar intiativ i frågan om kvalitet i äldrevården. Att ledande socialdemokrater, i detta fallet Morgan Johansson är kritiskt till detta förslaget om kvalitetsskärpning på de kommunala äldreboenden ställer förstås två högst relevanta frågor:

- Varför är det inte problem med brister i kommunal äldreomsorg?

- Varför är det fel att ha högre kvalitetskrav på alla äldreboenden?

Debatten om äldrevård och kvalitetsbrister måste få ta sin utgångspunkt att alla former av brister och vanvård är oacceptabel. Att som vissa i enskilda fall rikta kritik mot vanvård i privatdriven äldrevård, men blunda när det sker i kommunal äldrevård är inte trovärdigt. Det är i detta fallet förvånansvärt att ledande socialdemokrater som Morgan Johansson uttalar sig raljant om att kraven på kommunal äldrevård, att i detta fallet även kräva att kommuner ska söka tillstånd för att driva äldreboenden. Frågan är vad övriga socialdemokrater säger om detta.

Bloggar: Maria.

Fascinationen kring ett obefintligt alternativ

Det är alltid underhållande. Media försöker hålla liv vid dramaturgin om de två nästintill konstanta alternativen i svensk politik. Stefan Löfven tycks vara utsedd till ledare för ett rödgrön alternativ som endast finns i medias sinnebild. Verkligheten är dock en annan, det finns egentligen bara alternativ. Lagom till valet får vi nys om det andra, eller så får vi inte det.

Jag skulle delvis vilja hålla med om att vi upplever en omvänd Juholteffekt. Delvis beror det på den traditionella förväntanseffekten, präglat av ett nytt partiledarskap. Jag kan tycka att det är intressant att väljarna återigen bygger upp en förväntan, nu kring Stefan Löfven. Den stora pressen ligger inte på Alliansen i det avseendet, den stora pressen ligger på Löfven att leverera. I sig blir det talande ibland, när Alliansen fungerar som Socialdemokraternas innehållsdeklaration, de som talar om vad det socialdemokratiska alternativet innebär, bara för att Socialdemokraterna själva inte vill berätta.

Så hur ser utsikten ut mot 2014? Det är inte helt otroligt att Socialdemokraterna inte kommer att presentera något eget alternativ, utan fokuserar på sig själva. Det är i sig något att se fram emot. Socialdemokratin lanserar sig själva som ett fullgott alternativ att regera på egen hand, trots ett väljarstöd som i senaste valet landade på drygt 30 procent. Under måndagens debatt mellan partisekreterarna Kent Persson och Carin Jämtin, konstaterade Jämtin att Socialdemokraterna är ett brett samarbetsparti. Problemet är bara den, att Socialdemokraterna aldrig har regerat tillsammans med någon annan, utan kallt räknat med andras stöd för att kunna regera ensamma. Jag hoppas inte Moderaterna får samma hybris, utan fortsatt lägger sin tillit till övriga allianspartier.

Frågan är dock hur de andra partierna ska växa av allianssamarbetet. I Moderaterna är förändringsarbetet konstant. Jag funderar ibland hur mycket fokus de övriga partierna lägger på denna aspekt. Det är ett arbete som de måste få sköta på egen hand, dock kan allianssamarbetet utvecklas på det sättet att alla tjänar mer på samarbetet. Fördelen är dock får de mindre, att nu har inflytande. Det är dock frågan om hur stort inflytande som socialdemokratins vänner får, om de nu blir ett alternativ.

Bloggar: Peter.
Media: DN, SvD.

lördag, juni 02, 2012

Vi jobbar på det för fler i arbete

Första lördagen i juni och på ett sätt ett tecken på att varmare väder är en bit bort trots allt. Idag lanserar Moderaterna sin egen kampanj för att fortsatt lyssna. Diskussionen under den senaste tiden har varit intressant. Arbetslöshetens problematik är upp på tapeten och det positiva trots allt, är att ett enskilt uttalande har fått fart på den viktigaste frågan av dem alla, jobben.

Det gäller att se problemen som de är. Arbetslösheten är i sig högre än vad den var 2006. Men trots de senaste årens finansiella oro är drygt 200 000 fler sysselsatta. Det som uppenbarar sig idag är strukturella problem på arbetsmarknaden. Utan att grotta ner sig för mycket i ens statisitikdiskussion, är det viktigt att se i vilka grupper som det råder strukturella arbetslöshetsproblem. Jag som nu hade en tanke om ett tidigare inlägg tillräckligt hade klarlagt vilket problem som bör fokuseras på.

Halvering av arbetsgivaravgifter, anställningsstöd, jobbgaranti för unga, RUT och ROT, sänkt restaurangmoms och förhöjt studiestöd för unga som vill läsa upp grund- och gymnasiebetyg. Verktyg finns, men mer behöver göras. Det är i sig inget läge att några av dessa reformer skulle tas bort. Utmaningen är att arbeta för fortsatta reformer som löser upp arbetslöshetens knutar än mer effektivt.

I gruppen av människor som lever på försörjningsstöd och utrikes födda som tar ut föräldraförsäkring, råder en stor utslagning av människor. Marginaleffekten för personer med försörjningsstöd är upp emot 105 procent om de tar ett jobb. För utrikes födda är föräldraförsäkringen en fälla, då de riskerar social isolering och inte i tillräckligt snabbt etablerar sig i samhället i form av att lära sig svenska eller komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt finns en grupp människor med utrikesbakgrund som är mer välutbildade än inrikes födda. Enligt Arbetsförmedlingen är andelen sökande med eftergymnasial utbildning högre bland utrikes födda än bland inrikes födda. Att lösa arbetslöshetsproblemen är förstås att vilja se problemet som det ser ut. Därför är arbetslöshetsproblemet strukturellt snarare än generellt, trots att arbetslösheten totalt är högre.

Vad är då fokus framåt? Det är förstås att fortsätta fokusera på reformer som överbygger de trösklar som fortsatt finns. Det är i sig inga kostnadsbekymmer för en arbetsgivare att anställa. De stora problemen existerar hos enskilda människor som har höga trösklar att komma in på arbetsmarknaden. Därför blir exempelvis arbetet med att åtgärda de problem som finns med exempelvis föräldraförsäkring och försörjningsstöd, som skapar spindelnät snarare än att vara en studsmatta.

Problemet är också de som vill lösa problematiken med att göra det dyrare att anställa, försämra förutsättningarna för en näring som restaurangnäringen som har en lönsamhet på drygt 0,6 procent, försämra reformer som skapat nya jobb och underlättat för många människor i sin vardag.

Därför handlar det förstås om att se problemen som de ser ut, eller fokusera mer på vad som har sagts nu jämfört med sex år sen. Efter fyra år av finansiell oro är fokus på fler reformer viktigare än att fokusera på olika definitioner av arbetslöshet.

Media: SvD, SvD.