söndag, september 30, 2012

Läxhjälp, läxpeng och det kompensatoriska uppdraget

Det är skillnad på elever och elever. En del behöver extra stöd att nå goda resultat, för att de ska bli behöriga, andra vill kunna visa framfötterna. Ser man till förslaget om läxhjälp som läggs, innebär det rent krasst en satsning på drygt 22 000 kronor per skola. Per elev i en genomsnittlig skola innebär det runt 50 kr/elev, ett tillskott som motsvarar drygt 0,6 promille av den totala genomsnittliga skolpengen per elev (80 000kr/barn).

Det går att att erbjuda extra stöd på olika sätt, ett sätt är att till exempel införa en läxpeng. Elever kan få stöd, oavsett om det handlar om behov av mer stöd, eller viljan att kunna stimulera elever som är begåvade.
Skolan har i sig ett kompensatoriskt uppdrag, det går enkelt ut på att varje elev ska ha förutsättningarna att lyckas i skolan. Står exempelvis ett läxavdrag emot skolans kompensatoriska uppdrag? Inte om det satsas på fler reformer som stärker alla elever.

Exempel på reformer som genomförs; förstärkt undervisningstid, läsa-skriva-räkna, lärarlyft, rektorslyft, fler undervisningstimmar i matematik.  Skolverket ger idag i en rapport, rådet att fler undervisningstimmar i matematik ger bäst effekt om de förläggs tidigt, under lågstadiet. Det är också där man också behöver se vilka som är i behov av extra stöd, för att de inte ska hamna efter längre fram. Dessutom är det viktigt att påminna om att forskning pekar på att högre krav på alla elever, stärker inte minst elever från studieovana miljöer. Exempel på skolor som tar del av befintlig pedagogisk forskning, som Nossebro har visat sig stärka alla elever. Det är viktigt att ha med sig om man vill klara det kompensatoriska uppdraget, att alla elever ska få samma möjligheter att lyckas.

Bloggar: EdvinJohanLarsMartin, Roger.

Folk bryr sig om kvalitet - Varför inte förbud mot underskott?

Ingen vill ju ha en taskig vård eller omsorg. Att ha känslan av att den vård/omsorg som en patient tar del av, är av högsta kvalitet är i sig det minst vad vi kan kräva. Dock tycks det låta att bara vi går på de vinster som sägs göras inom välfärdssektorn, så blir det bra. Är det verkligen så?

Vinst är på bekostnad av god kvalitet brukar vissa påstå. Då går det även att påstå att underskott är ett bevis på bristande effektivitet och kvalitet, för att de resurser som ställs till välfärdens förfogande inte hanteras på det mest effektivaste sättet. Socialstyrelsen uppdrogs att kolla hur det egentligen står till med privat kontra offentlig äldreomsorg. Utfallet var att det inte råder några kvalitetsskillnader mellan dessa former.

LO:s senaste undersökning ger lite intrycket av "som man frågar får man svar". Ett företag oavsett näring blir långsiktigt livskraftig om de också investerar i sig själva. En av mina vänner, som har ett förflutet inom IT-branschen, blev varse om när ledningen vill prioritera utdelning framför investeringar i verksamheten. Det är en fingervisning om att även i andra branscher finns stort stöd för att vinster i hög grad ska återinvesteras för att företaget i sig ska växa sig starkt långsiktigt. Företag som ger sig in på välfärdsområdet, blir sannolikt inte livskraftiga om de prioriterar vinst framför kvalitetsinvesteringar i egna verksamheten. Exempelvis har de största skolföretagen under de senaste åtta åren investerat runt 2,4 mdr kronor, utdelningen har under perioden varit 30 mkr.

Att förbjuda vinst helt och hållet inom välfärden blir lite svårt. Sen å andra sidan tycks det också råda viss osäkerhet om vad som egentligen är överskott i en verksamhet och vad som är ren vinst. Inte minst i Vänsterpartiets retorik har man slirat på argumentationen, genom att missleda människor hur stora vinsterna egentligen är. Men det tydligaste är i undersökningen från LO är att människor vill det som sker. Där är också vinst en motivering för företag att kunna utveckla verksamheten än mer, göra den än mer effektiv för att tillgodose mottagarens behov. I vissa fall kunder, inom välfärdens område patienter. Ett företag använder överskott för att bygga upp buffertar, satsa på kompetensutveckling av personal, för att ha råd med fler investeringar i verksamheten. Vinst är rent sagt en ersättning till den som satsat eget kapital.

Trots det finns det problem, men det bör nog läggas mer fokus på vad som orsakar ineffektivitet. Politiker planerar och beställer, vilket lämnar litet utrymme för medarbetare att utveckla verksamheten, med nya effektivare arbetsmetoder och kunna erbjuda bättre vård till medborgarna. Bristande beställar- och upphandlingskompetens skapar också ineffektivitetsproblem inom välfärden. Valfriheten begränsas till de som upphandlas av de styrande politikerna. Därför behövs mer av brukarvalsystem och kvalitetsstyrning inom välfärdens område.

Även TCO-ordföranden Eva Nordmark sågar idén om vinstförbud. Dock ger hon bra inspel på åtgärder för att stärka kvalitén.
- Kvalitetsackreditering för att säkerställa hög kvalitet i all form av skattefinansierad välfärd, privat som offentliga.
- Öppna jämförelser, främja ökad transparens för att både vårdmottagare och ansvariga politiker kan jämföra resultat och kvalitet mellan aktörer.
- Friheten hos vårdmottagare såväl som medarbetare att kunna ifrågasätta bristande kvalitet inom all form av välfärd.

Vanvård sker ju på grunden av att det råder bristande kvalitet, inte på grund av att någon gör en vinst. Men att företag drar in på kvalitén för att göra vinst skadar dem rent långsiktigt. Detta gäller även företag i vilken näring som helst som vill bli livskraftiga på lång sikt. Då kan man fokusera mer på att säkerställa hög kvalitet inom välfärden, framför att driva opinion grundat främst på ideologiska ställningstaganden än att fokusera på hur välfärdens innehåll och kvalitet kan förbättras. Därför kommer privata företag behövas inom välfärden och vinst är inte bara ett sätt att berika dem själva, den är ett instrument för att också kunna utveckla verksamheten. Varför inte ett förbud mot underskott?

Media: AB, AB, SvD.

lördag, september 29, 2012

Vad ett modernt arbetarparti behöver

Gärna ett val, men innan dess en rejäl valrörelse. Idag öppnar mitt parti en valstuga mitt i Stockholm och startar den största webbaserade kickoffen som gjorts i partiets historia. Med tv-studios runtom i Sverige ska konceptet "Sverige behöver ett modernt arbetarparti" rullas ut på allvar.

Vad är då ett modernt arbetarparti? Den digitala valplattformen kan ju ses som ett sätt. Dock handlar det om politiken, att förstå hur samhället utvecklas nu och framöver, vilka jobb som växer fram i vilka näringar, hur människors behov av offentliga lösningar förändras över tid och hur politikens förhållande till samhället måste förändras.

Alliansen vann valet 2006 med en reformagenda. Fortsatt finns områden där reformeringen kan komma igång på allvar. Det finns en välfärd, alldeles för mycket styrd av politiska beslut, genom planering och beställning av saker till ett visst pris under en viss period. Medarbetare lämnas litet utrymme att själva utveckla nya arbetsmetoder som är mer effektiva, för att vården för alla ska bli bättre. Det påverkar även det utbud som medborgarna ställs inför.

Det finns ett företagsklimat som skiljer sig åt i olika delar av landet. Svenskt Näringslivs Företagsklimat ger en tydlig bild på hur företags förutsättningar skiljer sig åt. Hur kommer det sig att många av Gävleborgs kommuner ligger långt ner på listan, trots sitt relativa korta avstånd till både Stockholm/Mälardalsregionen och Sveriges största flygplats Arlanda? Hur kommer det sig att hundratals företag står på kö för att kunna etablera sig i Borås? Politik påverkar nationellt, regionalt som lokalt. Det är också en fingervisning om att ett modernt parti behöver utvecklas på alla nivåer. Till och med ett allianssamarbete behöver ta denna utmaning på allvar.

Ett modernt arbetarparti förstår hur nya jobb växer fram, hur offentliga välfärdssystem kan utvecklas, med ökad valfrihet och mer makt och inflytande hos personal, på bekostnad av den politiska makten och inflytandet. Vad bör då känneteckna ett modernt arbetarparti. Här är några tankar:

- Ett modernt arbetarparti tydliggör gränsen mellan där politiken har inverkan och där det civila samhället måste få verka självständigt.

- Ett modernt arbetarparti förstår att ett sunt skatteklimat stärker förutsättningarna för företag och entreprenörskap, lockar till sig internationella investerare att etablera sig i Sverige.

- Ett modernt arbetarparti agerar för att öppna upp gränser, främja ökad rörlighet för både människor och företag, utan tullar och murar som stänger ut andra från att konkurrera på lika villkor.

- Ett modernt arbetarparti måste agera än mer för att välfärdens innehåll kommer brukarna närmare, hur valfriheten ökar och hur sjuksköterskor, läkare och övrig personal får ökad makt. Genom att exempelvis överge upphandlingssystem, där politikers planerande och beställande byts ut mot ett system där den enskildes val styr innehållet utifrån en tydlig kvalitetsstyrning.

- Ett modernt arbetarparti förstår att fler kan agera gemensamt för att skapa möjligheten för fler att komma i jobb.

Just nu sker ett förändringsarbete inom partiet. Flertalet arbetsgrupper formar nu den politik som ska tas fram till partistämman nästa höst. Vad som kommer utifrån detta arbete återstår att se. Dock är det viktigt att förstå att utmaningen för att fortsatt locka människors förtroende är att ständigt framstå som nyfikna och vara de som tydligast pekar ut de samhällsutmaningar som är viktigast för att utveckla Sverige framgent.

Det är också ett arbete som också måste ske i varje parti för att de också ska kunna utvecklas och locka väljare. Vägen till nästa val börjar alltid när vallokalerna stängs. För väljare kan valrörelsen upplevas som en kort intensiv period fram tills deras röst ska läggas. För partier är livet mer en konstant valrörelse. Förtroende förtjänas varje dag, idag intensifieras ett partis arbete att fortsatt förtjäna väljarnas förtroende. Det är därför valstugan öppnar, samtidigt som arbetet med att utveckla den politiska agenda ständig pågår. För det är ändå så att Sverige förtjänar ett modernt arbetarparti.

Bloggar: Högberg.
Media: AB, AB, DN, DNST, SvD, SvD.

fredag, september 28, 2012

Sjukförsäkringssatsning och smusslande av miljardsatsningarna

"Sjukförsäkringen har tillåtits bli en parkeringsplats för problem den inte är avsedd för." Kritiken mot den då befintliga sjukförsäkringen går att inte att ta miste på med denna mening. Utredningen av Anna Hedborg (S), som kom på den nytillträdda alliansregeringens bord tydliggjorde problem där i princip vad som helst kunde bevilja sjukfrånvaro. Trots att både utredningen och LO stödjer tanken på en bortre tidsgräns, väljer Socialdemokraterna att nu smussla igenom förändringarna.

Det går inte att påstå att man försöker dölja miljardsatsningarna, i form av stora höjningar av bidrags- och ersättningssystemen. Det är dock inte fallet att Socialdemokraterna slår på stora trumman över ett förslag som innebar höjda ersättningar för människor som inte jobbar, uppluckrande av ett system, viljan att återgå till ett system där människor tillåts gå sjukskrivna hur länge som helst, med mindre fokus att få dem tillbaka till arbetsmarknaden.

Vad har då hänt? Ett av Europas friskaste länder hade en av Europas högsta sjukskrivningstal. Nu är de nere på normal EU-nivå igen, mycket till grund av att människor som överhuvudtaget inte borde finnas i systemet, nu finns i åtgärder för att återgå till arbetsmarknaden. Vissa har återgått, andra befinner sig i en fas där återgången ska kunna hanteras på ett bra sätt. Av de 14 200 personer som lämnade sjukförsäkringen för två och ett halvt år sen, befinner sig drygt hälften i arbete eller arbetslivsintroducerade åtgärder (Socialstyrelsen). En del har återgått till sjukförsäkringen, vilket också är syftet med systemet.

Socialdemokraterna väljer nu att slopa den bortre tidsgränsen helt och hållet. Trots både erfarenheterna från Anna Hedborgs (S) utredning och medhållet från LO:s sida, att en bortre tidsgräns behövs, föreslås nu ett borttagande. Varför är detta fel? Hela tanken med den bortre tidsgränsen, med avstämningspunkter fram till dess, är att ställa frågan huruvida människor ska fortsatt vara sjukskrivna eller om de kan ställas till arbetsmarknadens förfogande.

De flaskhalsar som har uppdagats, människor som fallit mellan stolarna har sig ställt frågor om sjukförsäkringen. Trots påståenden är det viktigt att påpeka att människor som inte kan arbeta, ska finnas inom sjukförsäkringen (Läs bl a Sjukförsäkringsbalken § 27 24 a). Det är därför som sjukförsäkringen är en reform som ständigt måste underhållas, för att göras än mer effektiv och rättssäker.

Vad är då förslaget från S-håll? Höjda tak, 80 procents ersättning och borttagande av den bortre tidsgränsen. Intilliggande graf från en av Rädda Barnens barnfattigdomsrapporter, visar på utvecklingen efter 2002, då taken i olika ersättningssystem höjdes kraftigt och hur det påverkade inkomstfattigdomen i Sverige. Dessutom är det ett faktum, som Socialförsäkringsministern påpekar, att de flesta omfattas av en kombination av offentliga ersättningar och tilläggsförsäkringar. Kollar man Jan Ericsons (M) RUT-rapport om arbetslöshetsförsäkringar från i somras, visar den på att de flesta omfattas av inkomstförsäkringar som ger dem 80 procents ersättning vid arbetslöshet.

Det är förändringar som Socialdemokraterna nu försöker smussla igenom. Man slår på stort om miljonsatsningarna, men tonar ner effektivt de miljardsatsningar som innebär höjda bidrags- och ersättningshöjningar för att människor inte ska jobba. Stefan Löfvens affärsplan om mer jobb och utbildning handlar också stora satsningar för att människor inte ska jobba.

Bloggat: DHEMariaMartin.
Media: AB, ABDNDNExpSvD.

onsdag, september 26, 2012

En affärsplan eller tio tusen affärsplaner?

Är en affärsplan vad som för Sverige framåt, mot fler jobb, växande företag och möjligheten för att fler människor ska få chans att växa och förbättra sin egen tillvaro? Svaret är förstås ja, men då är affärsplanen utvecklad i ett företag och inte vid politiska förhandlingsbord. Det är här den ideologiska synen skiljer sig åt, från de som vill styra ovanifrån och de som vill se Sverige utveckla sig underifrån.

Sverige har i sig utvecklat sig väl under de senaste åren. Fler människor har en sysselsättning, svensk ekonomi står sig starkare i jämförelse med många andra länder. Nu tycks de finnas två skiljelinjer, de som vill använda väl förvaltade tillgångar och de som för några år sen ville satsa likt många nu krisande länder och som nu vill strama åt. Om de säger det för att kortsiktigt tjäna poäng, men i princip kommer att följa i samma spår.

Sverige håller ihop om fler får chansen att skapa sig en bättre tillvaro, möjligheten att växa. Många talar om vikten av låga klyftor för att hålla landet ihop. Allt som oftast talar man dock om inkomstskillnader, inte om förmögenhetsskillnader. Många talar om hur människor tjänar i förhållande till en annan, men det behöver inte betyda förmögenhet. Den verkligheten speglas i Sverige, låga inkomstskillnader men stora förmögenhetsskillnader.

Man kan ju tycka att SvT:s följetong skapar en bild av höga klyftor i ett land som utmärker sig åt det andra hållet. Faktum är dock att Sverige snarare står ut med sina låga inkomstskillnader, med den offentligt finansierade välfärden i åtanke blir skillnaderna än lägre. Är det dock av godo att ha enormt sammanpressade inkomster i landet? Ett sätt är att kolla på hur det var under perioden 1968-92. Under den tiden var reallöneutvecklingen i princip noll, klyftorna var små men ingen fick det bättre. Var detta så bra?

Det som det bör talas om är varje persons möjlighet att kunna skapa sig än bättre tillvaro. Här tycks det gå skilda meningar. Om politiska partier tycker det är rimligt att man tar fram en affärsplan för hur landet Sverige ska utvecklas, istället för tio tusen affärsplaner som kan utveckla Sverige, har man i sig olika syn på vad som för utvecklingen framåt. Sverige är ett land med medborgare, inget företag med anställda och kunder. Där blir den juholtska retoriken relevant, då Sverige inte framställs som ett företag som ska styras uppifrån.

Det är här som skiljelinjen mellan stat och samhälle suddas ut, om man ser Sverige som ett företag som ska styras uppifrån, med en plan om hur människor och företag ska ha det. Eller så satsar man på saker som gör att människor och företag kan växa. Om man nu kan låta staten hålla händerna i styr och låta människor och företag få växa.

måndag, september 24, 2012

Inte läge med konkreta för(s)lag?

Nationalencyklopedin om benämningen affärsplan:
"affärsplan, beskrivning av ett företag och vad det planerar att göra för att förverkliga sin affärsidé. Affärsplanen är ofta långsiktig och kan innehålla företagets mål, verksamhet, utrustning, marknadsföring, framtidsbedömning, ekonomiska kalkyler, kapitalbehov, styrelse, erfarenheter, leverantörer, risker och möjligheter. Den underlättar för företaget vid kontakter med t.ex. banker och myndigheter."

Var och en får avgöra om Socialdemokraternas affärsplan uppfyller de mest rimliga kriterierna för en affärsplan.

"Höj Sveriges kompetens till världsledande nivå.
Skapa jobb i växande och kunskapsintensiva företag.
Stäng rekryteringsgapet på arbetsmarknaden.
Sätt innovation i centrum.
Inse att allas framgång är Sveriges framgång."

Så ser satsningen ut. Affärsplanen för Sverige ska göra att Socialdemokraterna ska återta initiativet i debatten. Omvärldsanalysen är i sig korrekt. Sverige är ett exoprtberoende land. Nya tillväxtzoner växer fram, den ekonomiska uppgången utanför EU märks av på flera håll. I synnerhet BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och China) är länder svensk export kan göra stora avtryck. Gott väl, den svenska handelsbalansen mot exempelvis EU-länderna har varit negativ under flera år. Det betyder att export till andra regioner utanför EU har betydelse för Sverige och svenska företag.

Det är dock en fråga jag ställer mig, förslagen? Det som förvånar mig är att man kritiserar återkommande utspel från regeringens sida. Väljare får en inblick i de enskilda förslagen som den politiska helheten i form av budgeten som släpptes i torsdags. När Socialdemokraterna släpper en affärsplan, är det just en plan. Några konkreta förslag får vi vänta på.

Det är därför som det finns tillfälle att invända mot något i Socialdemokraternas affärsplan.

"Regeringen skär ned på gymnasieskolan, minskar antalet högskoleplatser och inför en ettårig gymnasieskola som sannolikt utbildar 16-åringar rakt ut i arbetslöshet."
Jag har tidigare kritiserat förslaget om ettårig gymnasieutbildning. Forskning visar att högre krav på alla elever, i synnerhet på elever från studieovana familjer leder till bättre resultat hos främst dessa elever. Dessutom har vi märkt av att intresset, i synnerhet för det tekniska programmet, med möjligheten till en ettårigt gymnasieingenjörsutbildning, har varit stort.

Dock är det en sak, antalet högskoleplatser är högre nu än tidigare (Bara att kolla Högskoleverket), regeringen valde att skjuta till pengar till kommunerna för gymnasieskolan nästa år. Sen till ungdomspaketet, 8,1 miljarder i satsningar, med fokus på yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskola och satsningar på nystartsjobb. Kopplingen mellan skola och arbetsliv har och är ett område med behov av förbättringar. Och om någon socialdemokrat tvivlar på satsningarna, är det bara att inse att anslagen till vuxenutbildningar är högre nu än tidigare.

Så Löfven/Andersson/Jämtin, vi har sett planer tidigare, vi har hört om storslagna satsningar och om vikten av forskning, innovation och jobbtillväxt. Det är detta som socialdemokrater försöker hävda är deras plan och att regeringen bara härmar. Men Stefan Löfven har varit partiledare i snart nio månader, regeringen har pratat infrastruktur, forskning och innovationer långt innan dess. De årliga anslagen till infrastrukturen har ökat från ca 28 miljarder till ca 45 miljarder, satsningarna är nu fullt ut finansierade och luftslotten är rivna. Forskningspropositionen 2008 var en historiskt stor satsning och årets satsning kommer bli än högre. Dessutom läggs nu större fokus på de strukturella problemen på arbetsmarknaden, förslaget om en förvärvsstimulans i försörjningsstödet är en välkommen satsning.

Det är där jag väntar på konkreta förslagen, det går inte bara att prata politik, det ska också levereras politik.

Bloggat om affärsplanen:
 FredrikPeterJohanMFF-PeterJonasAnna-KarinAnybodyMaryMariaMikaelNorah.