söndag, mars 31, 2013

Det våras för lärarna

I måndags var jag på ett seminarium om vikten av särskilt stöd. Seminariet arrangerades av Moderaterna och Lärarförbundet. En person sade till mig att för några år sen var meningsskiljaktigheterna mellan moderater och Lärarförbundet, att måndagens seminarium inte hade varit en möjlighet. Att skiljelinjerna nu är utsuddade, är ett gott tecken, då Lärarförbundet verkar för en sak, lärarnas bästa och att Moderaterna nu har lärarrollen som en av dess hösta prioritet inom skolan.

Särskilt stöd är en grundbult i det kompensatoriska uppdraget som skolan har enligt Skollagen. Varför lyckas Finland exempelvis så bra. Vad som belystes under seminariet i måndags är att Finland lyckas med den individanpassning i tidig ålder, som är så viktig för att skolan ska lyckas med sitt uppdrag med att anpassa undervisningen efter varje elevs egna förutsättningar.

Det är just särskilt stöd som just gör det att lärarna kan anpassa undervisningen för att alla ska kunna ta del av den. I den nyligen släppta rapporten från Alliansen i Göteborgs stadshus konstateras det att individanpassningen misslyckas i 25 procent av fallen, var femte skola ger inte eleverna särskilt stöd i den omfattning som de har rätt till.

Men framför allt handlar det om en sak. Det är lärarna. I Finland är det attraktivt att vara lärare, eleverna presterar toppresultat och det är högt söktryck till lärarutbildningen, för att nämna något. Det som kom fram i måndags var en lärdom som allt som oftast glömts bort, tilliten till läraryrket. Som vilken profession som helst, vill lärarna känna tillit och respekt i sitt uppdrag. Mycket av det mediala fokuset har kretsat kring lärarnas löner och villkor. Det är ett ansvar som vilar på parterna att se till att löner och villkor hålls uppe, för att lärarna ska känna att de får lön för mödan.

Som politiker kan man dock främst göra en sak, som inte kostar något alls, nämligen ha tillit och framför allt höga förväntningar på elever som lärare. Erfarenheten är att när man har höga förväntningar på alla, presterar de också högre. Elever som har en mindre gynnsam bakgrund, boendes i socioekonomiskt utsatta områden eller med föräldrar med kortare utbildningsbakgrund, tjänar mer på att man från alla håll har höga förväntningar på att de ska lyckas. Låga förväntningar på dessa elever leder helt enkelt till att de kommer att misslyckas.

I veckan rapporterades det om att kraven för att komma in på lärarutbildningen var mycket låga. Just denna rapportering är både uppseendeväckade som den är . Läraryrkets attraktivitet eller skolans rykte blir inte bättre av den negativa rapportering som pågår eller media eller den svartmålning som sker från vissa politiker.

Inte heller beror det på det som vissa ofta beskyller skolan för, segregationen på grund av det fria skolvalet. Enligt senaste PISA-undersökningen har Sverige och Norge lägst segregation. Det fria skolvalet hotas inte rent politiskt, då Ibrahim Baylan som Socialdemokraternas talesperson i skolfrågor sagt att just det fria skolvalet inte kommer att förändras. Förbättringar kan ske, genom stärkande av studie- och yrkesvägledarnas till att alla föräldrar får verktygen för att alla ska kunna göra aktiva val, samt att de lättare ska kunna ställa krav på förtroendevalda som skolans medarbetare.

Veckan har gått i skolan och lärandets tecken. Den började i ett seminarium om särskilt stöd och slutar i en appell om vikten av tillit och respekt inför läraryrket. Svenska skolan är bättre än sitt rykte och lärarna kämpar dagligen för att rusta eleverna för framtiden. Som Peter Wolodarski avslutar sin förblir erfarenheten från denna vecka, "Men grunden är att lärarna känner stolthet, respekt och uppskattning. Hittills har politikerna inte visat dem det".