söndag, mars 24, 2013

Vårens politiska knoppar brister

Det är vår igen och till skillnad från ett år sen tycks fler saker och ting hända. Knoppar brister lite här och vart i ett ännu rätt kylslaget land. Det är just vårens knoppar som brister och de förväntningar som finns inom det politiska landskapet som gör att en fyra månaders lång bloggpaus härmed får sitt slut.

Det är också en hektiskt vecka som tar sitt slut. Centerpartiet har precis avslutat sin extrastämma. Det idéprogram som rönte stora rubriker och en del högljudd kritik, har nu stötts och blötts och har under den gångna helgen diskuterats och klubbats igenom.

Det finns ett parti som går i väntans tider, inför en kongress som lär stjäla typ det mesta av den mediala livsluften under de första dagarna i april. Det våras för partikongressen, kunde ha varit ett nytt filmepos regisserat av Mel Brooks. Nu är det mer en tillställning, där handlingen är klar, huvudaktörerna är klara, men manus växer fram under tid, statisterna slåss om utrymmet och både den ene och andre slåss om att sitta i regisörsstolen för att Kongress 2013 ska få sin rätta utformning. Om det blir en komedi, thriller eller rentav en fars återstår att se.

Under veckan som gått har vi återigen blivit varse om att det alltjämt finns ett parti där medlemmarna hyser en alltjämt ogenerad vålds- och hatromantik, om än de nu har en ambition att omsätta den praktiskt eller inte. Christoffer Hurtig är den senaste, men inte den förste och heller inte den siste om partiledningen nu inser problemet med som hyser en önskan om att politiska motståndare ska fara illa ren fysiskt.

Detta har påpekats förut. Hurtig är bördig från samma län som en annan vänsterpartist som visat prov på en aggressiv ton gentemot sina politiska motståndare. Där inställningen om att förespråka avrättning av borgerliga ledarskribenter, eller att moderater i allmänhet förtjänar något som får en att påminnas om metoder som använts mot politiskt oliktänkande i andra länder, genom historien.

Det kan tyckas roligt för vissa med att hysa den där vålds- och hatromantiken. Dock med land som under de senaste trettio åren fått se både en statsminister och utrikesminister mördas, kanske man borde tänka en gång innan man önskade livet ur en politisk motståndare, om än på skämt. Björn Söderberg blev skjuten i sitt hem, för att han förde kampen mot nynasistiska element i samhället. Att enskilda som Christoffer Hurtig nu skulle göra realitet i sin önskan är svår att tro. Det är dock de som faktiskt inte räds av att göra praktik av sin vålds- och hatromantiken som skrämmer mest.

Attacken på sociala medier riktades mot en person som haft en arbetsvecka som inte har varit den normala. Förtroende tar tid att bygga upp och nolltid att rasera. Efter att ha insett att saker blev fel blir det nu ännu mer fokus på att den överenskommelse som regeringen har kommit överens om, tillsammans med Miljöpartiet nu också efterlevs.

Vad som nu är ett partis plågor går ju att spekulera i. Att ett statsråd har haft en jobbig vecka går ju inte att förneka. Dock kan man fundera kring hur det är ett nyfunnet problem för ett regeringsparti att ligga efter i opinionen mellan två val, något som var mer påtagligt för fyra år sen. Att vissa inte delar den inriktning som partiet tog efter valet 2002, är förståeligt. Och att det finns samarbetspartier som har andra önskemål om partier förslag, skulle vara ett problem känns ibland rätt märklig.

Det är som sagt vår, om inte än meteorologiskt. Men rent politiskt går det att skönja en vår i svensk politik. Idé- och partiprogram tas fram, en stundande partikongress lär ta mycket av fokus både från media, anhängare, politiska motståndare och tyckare i allmänhet. De politiska knopparna tycks brista på ett och annat håll, något om ett vårtecken.

Media: DN, DN, DN, SvD.