söndag, april 28, 2013

Om min relation till facket

Jag tänker på det där ibland med fackligt engagemang. Under unga år var inställningen till facket lite annorlunda än nu. Likt min vän Edvin, som beskrev samma sak, förknippades mycket av svensk fackföreningsrörelse till just ett av förbunden, nämligen LO. Jag kommer ihåg reaktionerna efter Vaxholmsincidenten, många bland mina led var arga på den inställning som vi skymtade från fackligt håll.

Det har gått några år och erfarenheterna är annorlunda än då. Som partipolitiskt anställd har jag för vana att undvika ta ställning för endera parten. Trots det har jag under senare år fått ett helt annat intryck över betydelsen av ansvarsfulla fackförbund och arbetsgivare som under lång tid garanterat sjyssta villkor och stabilitet på svensk arbetsmarknad. Det betyder mycket för svensk ekonomi och konkurrenskraft när det råder långsiktig stabilitet på svensk arbetsmarknad.

Under 70-talet hade Storbritannien stora problem med fackförbunden, i Sverige fanns det också problem, fackens höga krav på löneförhöjningar ledde till flera år av nästintill obefintlig reallöneutveckling. Vad som sedan hände var en mer pragmatisk hållning som förändrade allt. Industrinormen har gjort mycket för att ge löntagarna en mycket god reallöneutveckling under flera år. Det ska tas i jämförelse med exemplet Tyskland, som haft en negativ reallöneutveckling under det senaste decenniet.

Sällan har strejk varit så nära som under denna avtalsrörelse. Trots Kommunals strejkhot och den så kallade lunchsstrejken, som tog slut när Transport och deras motpart kom överens, har vi återigen fått kvitto vad som kännetecknar svensk arbetsmarknad. En vilja att komma överens, parter som ser till varandras bästa och löntagare som garanteras sjyssta villkor och en god reallöneutveckling.

Mitt fackliga engagemang har under lång tid varit rätt passiv. Jag har varit SACO-ansluten under lång tid, dock på en aktiv förfrågan från Unionen, valde jag att gå över under förra året. Nu är jag till och med adjungerad i styrelsen på min arbetsplats.

Det är erfarenheterna av att ett ansvarsfullt fackförbund, som inte bara finns där som ett stöd när det är svårt,  utan hela tiden, som kan ge medlemmarna möjligheten att utvecklas. Det innebär även en vinst för arbetsgivarna. Den svenska modellen är omtalad, för sin förmåga att bringa ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Den har visat att både arbetstagare och arbetsgivare har att vinna på denna modell. Det är därför som jag har en respekt för den.