Thomas Böhlmark

Drömmen om Europa, vart är den på väg?

2012-01-31T07:38:00.001+01:00

Sverige har således gått med i de finansiella pakten som euroländerna har tagit fram. I grunden betyder det inflytande, men inte mer än så. Sverige får delta, de får yttra sig med inte rösta. Sverige håller sig delvis utanför, men får en insyn i de diskussioner som sker, möjligheten att ta del av den information och de diskussioner som görs på europaktens möten. Grunden ligger klar, respekten för svensk lönebildning, det finansiella regelverket och inte minst respekten för väljarnas nej till att fullt ingå i eurosamarbetet.

Statsministern säger sig ha följt de villkor som Socialdemokraterna hade ställt upp. Han bedömde att dessa krav nu har säkerställts och säger nu ja. Det mer drastiska som också kom utifrån mötet igår kan tolkas utifrån statsministerns utlåtande handlar mer om en annan parts förmåga att ta itu med sina offentliga finansera. Grekland befinner sig i en bankrutt och räknar med att nya lån ska garantera att maskineriet hålls igång. Statsministerns tillit till att grekerna gör tillräckligt tycks vara liten.

Ekonomikommentator Peter Rawe påpekar i sin kritik att detta bara är en förstärkning av de principer som finns stadgade i Maastrichtfördraget, där kravet på max 3 procent av BNP i underskott finns som ett grundfundament. Med europaktens överenskomna tak på 0,5 procents underskott av BNP stärks kraven på euroländerna. Tyskland och Frankrike som varit drivande i samtalen har tidigare visat bristande respekt för de krav som ställdes i och med Maastrichtfördragets krav på maximalt budgetunderskott. Med dagens skärpta krav kan man tyckas se en chans till omtag för dessa länder.

Vad som väntar Europa är stora och omfattande utmaningar. I Spanien är ungdomsarbetslösheten ungefär hälften av den spanska ungdomskullen, I Sverige nästan en fjärdedel. Det finns en önskan om ökad social rörlighet i och med det öppna Europa, i Sverige ligger mycket av orsakerna kring det utbildningssystem som nu läggs om i grunden. Fortfarande finns det fler trösklar och regelverk som arbetsmarknadens parter har i ansvar att övervinna, allt för att skapa en större flexibilitet och chans till arbetsgemenskap för fler unga.

Så vart tar drömmen om Europa nu vägen? På något sätt befinner sig EU-samarbetet i den mest kritiska fasen i unionens historia. Det är nu dess förmåga sätts på prov. Långsiktig stabilitet är ett fundament som nu måste byggas starkt, allt för att undvika att både EU och enskilda medlemsländer hamnar i samma prekära situation som nu.

Bloggar: Mikael.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvT, SvT, SvT.

Det här med utanförskapet jobbskatteavdraget och sanningen

2012-01-30T20:40:00.000+01:00

Surfar man runt på portalen S-bloggar får man i sig en ganska roande inblick i bristen på empati, pragmatism och ibland relevanta och korrekta fakta. Slängandet med utanförskapsbegreppet är en sak, det är klart man kan slänga ut det begreppet om man har relevant fakta som underbygger påståendet. Risken är förstås att det landar i rena floskler när man bara slänger ut påståenden men inte grundar det i fakta.

Så låt oss se på utanförskapet i Sverige. Grafen bygger utifrån senaste budgeten. tar man en titt på grafen kan man se ganska klart. Ekonomiskt bistånd tämligen oförändrat, sjukpenning har minskat, personer med arbetslöshetsersättning och i arbetsmarknadspolitiska program har minskat, personer med sjuk- och aktivitetsersättning har minskat. Totalt sett har utanförskapet i sig minskat. Resultatet, från 1,083 miljoner s k helårsekvivalenter 2006 till 0,686 helårsekvivalenter 2015.

Sen till påståendet om Sveriges offentliga finanser. Fredrik Reinfeldt slant lite på tungan i senaste riksdagsdebatten. Folk från vänsterhåll lyste upp i ren revanschlusta över att få sätta dit en statsminister som inte sade rätt, bara för att jämna ut det hela mot en annan som inte hade ett sinne för sanning och fakta. Det är bara det att Reinfeldts påstående landar i kanske en freudiansk felsägning, men en osanning? Vi kan titta på EU-kommissionens prognos för EU-länderna 2012.

Till jobbskatteavdraget igen. I morse hade jag en postning i ämnet, där vikten låg på att värna om just respekten för människors ökade ekonomiska frihet. Det kan tyckas var avskyvärt hos vissa, att människors ekonomiska frihet ökar på bekostnad av statens. Men ser man till institut som IMF, Riksrevisionen, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och konjunturinstitutet ser man de poositiva effekterna. Det har kommit en till rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering - IFAU presenterat en rapport som säger att det inte går att utvärdera effekterna av jobbskatteavdraget.

Danne Norling, nationalekonom har granskat rapporten och avfärdar den som tämligen oseriös:

"Rapporten är på 19 sidor (pdf) men baserar sig på ett större forskningsarbete av författarna i ett WP 2012:1. Deras metod baserar sig på statistiska förändringar under perioden 2004-08. Denna ansats förefaller vansklig men får godkänt av en representant för Finanspolitiska rådet, Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi, trots att rådet tidigare menat att det skulle vara fråga om kanske 70 000 nya jobb."

Diskussionen om jobbskatteavdragets effekter kommer gå vidare. Nog är det bra, människors medvetenhet om den största ekonomiska frihetsreformen någonsin behöver lyftas, för att de ska se skillnaderna mellan då och nu, vilken skillnad den har gett i människors plånböcker. Där fokus riktades mot de med låga och medelhöga inkomster, där vanligt folk fick mer makt över sina egna pengar. De som raljerar kring 100 miljarder i sänkta skatter får gärna fortsätta göra detta. Det visar bara deras bristande respekt för att människor som arbetar och tjänar pengar ska få större frihet över sina egna pengar.

Och nej, det är inte regeringen som har sänkt kravet för yrkesförsvaret, utan Försvarsmakten som har lyft ett förslag. Här ett utlåtande från en försvarsutskottets ledamot Johan Forssell (M) och från försvarsministern själv.

Uppdatering: Sverige har nu fått sin plats vid borden i europakten. En situation där Sverige inte behöver binda sig till de krav som ställs på euroländerna, men får en plats vid diskussionborden. Den chansen var väl värd att ta, Sverige är med men ändå inte med. En diplomatisk lösning blev möjlig, respekten för det nej som väljarna sa till euron, kan kombineras med att Sverige nu får delta vid ett visst antal möten per år. Allt för att få chansen att påverka, men ändå inte behöva förbinda sig till något. Det var positivt att Socialdemokraterna återigen gav med sig till slut.

Bloggar: DHE, Edvin, Högberg, Mattias, Radikalen.
Media: AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD.

Människors ekonomiska frihet - en frihet som behöver värnas

2012-01-30T07:39:00.000+01:00

Sveriges ekonomi grundar sig på en rad mer långsiktiga faktorer som har haft betydelse för både tillväxt och inflation. Den slutsatsen går att dra utifrån två ekonomer som pekar på vad som betytt en god utveckling under lång tid, längre än den tid som nuvarande regering har suttit vid makten.

Inflation, skattekvot och en mer avreglerad ekonomi är faktorer som gett långsiktigt gynnsamma förhållanden i Sverige och som gett upphov till långvarigt positiva effekter enligt författarna. Sveriges skattekvot är idag 10 procent lägre än vid 80-talets mer reglerade ekonomi. Det har skett stora förändringar, dels på reglering, men också i Riksbankens roll och de gemensamma regelverket som omgärdar den offentliga ekonomin. Det bästa för långvarig tillväxt bör rimligtvis också ligga i att respekten för goda offentliga finanser finns.

Sedan 2006 finns en ny aspekt kring jobb och tillväxt. Den i särklass största skattereformen som har genomdrivits i Sverige någonsin har skett under de senaste åren. Anledningarna är många, dels finns en jobb- och tillväxtaspekt. Men aspekten om respekten för att människor ska få behålla mer av de pengar som de tjänar är värt att ta tillvara på. Mer pengar i plånboken ökar både friheten och makten över sin egen vardag.

Vad som nu pågår är en debatt om jobbskatteavdragets verkliga effekter på svensk arbetsmarknad. Institutet för arbetsmarknadspolitiska Utvärderingar - IFAU, visar i sin rapport på att det "inte" går att utvärdera jobbskatteavdragets egentliga effekter. Parallellt med undersökningar från bland annat IZA, IMF, Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet säger IFAU:S undersökning en sak om de egentliga effekterna av jobbskatteavdraget.

Det som sägs är dock att det inte går att utvärdera effekterna av jobbskatteavdraget, dock går det att tyda att rapportens huvudbudskap inte signalerar att jobbskatteavdraget inte skulle ha gett någon effekt. I rapporten lyfts det fram aspekten av att det är svårt att utvärdera en parallell verklighet utan jobbskatteavdraget. Hur Sverige skulle ha klarat sig utan den omfattade skattereform är enligt IFAU också något som inte går att utvärdera.

Den aspekt som IFAU lyfter fram kommer med stor sannolikhet att lyftas fram av de som ser just människors ökade ekonomiska frihet som något dåligt. Detta genom att grunda sig i de slutsatser som IFAU om svårigheter i att utvärdera de effekter som jobbskatteavdraget skulle ha bidragit till. Den debatt som bör lyftas fram är aspekten kring att de steg som har genomförts gett gynnsamma ekonomiska effekter, på arbetskraftsdeltagandet och hushållens ökade disponibla inkomster. Den debatten är väl värd att återkomma till.

Bloggar: Roger.
Media: DN, DN, SvD.

Överklassafari - varför bygga solidaritet när du kan bygga klasshat?

2012-01-29T16:30:00.001+01:00

safari, ursprungligen en jaktexpedition i vildmarken, särskilt i mellersta och södra Afrika; numera vanligen en resa genom ett naturområde för att uppleva och fotografera djur. - Nationalencyklopedin.

Människans begivenhet för att beskåda andra djur har funnits sedan länge. Begivenheten av de vidsträckta savannerna, de vilda djuren som lever på sina egna villkor, ett sant skådespel utifrån Darwins teori om endast den starkaste överlever. Numera finns det en annan typ av safari, där saker som the big five numera inte något som eftersträvas utan bilden av vidunderliga hus, metallstaket och ett kvitto på hög lyx och flärd. Nöjet av att beskåda vilda djur och förundras över deras överlevnadsförmågor har förbytts i nöjet av att se överklassens leverne och lära sig att hata det.

Jag läser utifrån Peter Kadhammars egna ord från den busstur som begav sig ut till det numer berömda Solsidan, området som gav namn till en av nutidens mer eller mindre kultförklarade serier om tre par med helt olika liv. I sig var det en drift med människor som bor ute i området, men i det här fallet när ett gäng människor med ett helt annat perspektiv på respekten till ägande förbytts humorn mot en känsla av avsky.

Varför visa solidaritet mot din medmänniska när du kan bygga ett hat gentemot honom, bara för att han råkar vara en person med en liten finare bil, ett större hus och lite mer pengar pengar på kontot? Odla ditt klasshat är parollen för resan där en buss fullastad med människor beger sig ut till villaområden där lite större och lite finare byggen avlöser varandra på rad. Det är alltså en avsky som ska byggas gentemot dessa människor, trots att det i många fall handlar om människor som slitit dag ut och dag in med sitt eget företag eller sin roll som direktör i någons annans, skapat jobb åt andra och fått lön för mödan.

Sverige är ett lotterisamhälle, sju killar på ett bruk utanför Vimmerby vinner nästan 140 miljoner kronor och alla unnar dem vinsten. Men när någon drar in fem gånger mer i månaden än vad vissa gör på ett år på frukten av sitt eget hårda arbete, då passar det inte i vissa människors smak. Där arbete är en rättighet som alla vill ha men inget som får berika hur mycket som helst i pengar.

"Alla samhällen har sina slutna områden där man ser med misstänksamhet på utomstående. Ju mer isolerat lokalsamhället är, desto större är misstron mot främlingar." Med dessa ord kan man då fundera kring det faktum att en samling människor sätter sig i en buss, åker ut till ett välbärgat villaområde och beskådar människorna där på samma sätt som djuren på savannen. Att de som bor där är några annorlunda som man ska hålla sig undan istället för att umgås med, hata istället för att visa respekt för i egenskap av vanliga människor.

Vänsterns syn på ägande är rätt suspekt. Devisen Allt åt alla tycks i många likna mer totalitarism, att man genom tvång omfördelar andra människors pengar. En form av omvänd girighet där det ropas ha ha ha, men desto mindre om att själv ge. Människor på Solsidan har tjänat lite för mycket, därför ska deras pengar tas och ges till andra, även om pengarna har tjänats in genom stora uppoffringar, av människor som gett mycket av sin tid och engagemang för att känna att mödan lönar sig. Det pratas om hur mycket de har tjänat men inte om hur mycket de har gett tillbaka, i form av skapade arbetstillfällen. Inget gott finns med dessa människor i vänsterns värld.

Allt med medan en buss med bortskämda människor sitter och tror att det bara är att ta från andra, se till sitt klasshat istället för kärlek till sin medmänniska. Varför bygga solidaritet när man kan bygga hat? I min bild kommer svensk vänster alltid vara sinnebilden av de som tror sig vilja bekämpa klasserna, men som inte drar sig från att måla upp skillnaderna och förmedla en samhällsbild av vi och dem. Det är något unket med den synen. En främlingsfientlig syn där vissa människor utmålas som något man ska hata och helst göra sig av med.

Media: DN, DN, Newsill, SvD.

Konsten att säga nej men alternativet?

2012-01-29T13:27:00.001+01:00

Den samlade oppositionen har funnit det rimligt att riva upp regeringens reform om att det bara krävs en uppdragsgivare för att få f-skattesedel. Ett av de bidragande skälen till det hela är det som rapporteras i SR-programmet Kaliber. Arbetsgivare sägs kringgå Lagen om Anställningsskydd - LAS och försöker anlita personer som ensamföretagare istället för att anställa dem.

Ansvarig minister hänvisar till just LAS och menar att man inte utan vidare kan göra detta som SR Kaliber rapporterar om. Jag finner det också rimligt, kanske då lägligt att se över arbetsmarknadslagstiftningen om den då inte skulle fungera som det var tänkt.

Men istället för att se över regelverket väljer således opposition att göra det svårare att få f-skattsedel. Man säger nej till en genomförd reform, men har inte något svar på ett eget alternativ. Snarare är det den gamla medicinen att bara säga nej är det enda som behövs. Man kan ju undra om det är viktigare att bara vara emot och ge regeringen på näsan, snarare än att vara konstruktiv och se på andra lösningar, lösningar som inte försvårar för människor att bli företagare.

Media: DN.

En turbulent vecka och har sverigedemokrater låg iq?

2012-01-28T09:20:00.000+01:00

"Som forskarna misstänkte hängde låg intelligens i barndomen ihop med rasism i vuxen ålder.
......
Lågintelligenta vuxna dras dessutom till socialt konservativa ideologier, enligt studien."
Säga vad man vill om forskarbaserade undersökningar. Det dolda budskapet i artikeln säger något om var journalisten vill peka sitt finger. Att människor med låg intelligens skulle dras till främlingsfientlighet är den tankeställare som forskarna vill ge. Nu skulle jag inte vilja peka ut några i ett annat parti som ointelligenta. Problemet är att de då skulle använda det till sin fördel, dra på sig den där berömda martyrrollen, som det missförstådda partiet som man ska tycka synd om för att motståndarna är dumma mot dem.

Vad händer annars i vårt avlånga land? Att landa i en ny helg med denna tämligen underhållande undersökning känns rätt roande efter en vecka fylld av politisk turbulens. Att uppmärksamhet dras till kriser och konflikter snarare än det konkret politiska får också den som står utanför den sfär som dras med plågorna av ett sviktande ledarskap att inse allvaret med att bli alldeles för passiva.

Trots att socialdemokratin är i kris, det nya ledarskapet till trots, har Alliansen inte det övertag som folk kanske hade räknat med. Det finns förstås en förklaring att uppmärksamheten riktas någon annanstans. För vissa är all uppmärksamhet inte bra uppmärksamhet. Men de som befinner sig på åskådarplats när ett parti bekymras av ett en ledare måste bytas ut redan 303 dagar efter att han har tillträtt, har funderingar att tänka på. När krisen har lagt sig inom socialdemokratin blir fokus något annat. Socialdemokraterna längtar med att få komma ut politiskt, och då ska de få det motstånd som de förtjänar.

Idag hålls också valet av vem som ska leda Kristdemokraterna framåt. Trots att mitt ägg ligger i Göran Hägglunds korg, kan jag inte undvika att ge medhåll till Mats Odells vilja, att enande av partiet är det viktigaste efter den tid av intern ledar- och förtroendekris som har varit och som gjort sitt gällande den allmänna opinionens inställning till Kristdemokraterna är det viktigaste. Hur Hägglund ska hantera de som ville ha ha någon annan är också en uppgift som han måste hantera på rätt sätt om det är han som håller i ordförandeklubban efter helgen.

Åter till undersökningen. Jag skulle vilja säga att den mest bidragande faktorn till främlingsfientlighet är rädsla. Finns det rädsla blir det lätt att människor vänder sina taggar mot det som ses som annorlunda och kanske ser hotfullt ut. Idag är inte ett parti det stora hotet utan den allmänna attityd som sprider sig bland människor. Fördomar och vardagsrasism är större problem än ett parti som är sprunget ur en rasistisk bakgrund. Idag kompletteras vardagsrasismen med kommentarsfältsrasismen. Människor sprider fördomar och glåpord mot sådant som är främmande, men som döljer sin identitet i rädsla för att vi ska se deras rätta ansikte. Kommentera gärna detta, men var beredd att kunna stå för det också, med din identitet.

Bloggar: Asebeia, Johan, Mattias, Mikael, Norah, Radikalen, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, AB, DN,DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvDhttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/far-inte-rora-sig-fritt-i-riksdagen_6805191.svd, SvD.

Stefan Löfvén socialdemokratin och öppenheten på Twitter

2012-01-27T17:00:00.000+01:00

Stefan Löfvén är nu vald och och hyllningskören stämmer nu in i gemensam stämma till den nya ledarens ankomst. Det är just den där kulten kring en ny eldare som ska frälsa partiet här och nu. Tanken på att de aldrig lär sig tycks bekräfta sig ännu en gång.Kraven har duggat tätt om att processen ska ske öppet inom socialdemokratin. Dock har den frånsett dagens partistyrelsesammanträde mer gett sken av en konklav i det Sixtinska kapellet än en process likt den som skedde i Centern och Miljöpartiet. Frågan är hur processen sker fram till den ordinarie kongressen.

Nog om att det nu råder en nyuppfunnen eufori i ett parti som var lika entusiastiska i mars när Håkan Juholt vaskats fram och där ditkommenderade ombud manades att genom acklamation godkänna valberedningens förslag. Men den entusiasm som tidigare infunnit sig borde ge en och annan socialdemokrat en tid till eftertanke. Faktum är dock att Stefan Löfvén behöver tid att etablera sig. Att nu tro att den nye ledaren är Messias, en ny Branting eller vilket epitet man vill tillägga honom är i nuläget lite väl ivrigt, som försöker glömma bort det gamla, sopa allt under mattan, trots att missnöjet inte har lagt sig bara för att ledarkrisen nu är löst för tillfället.

Stefan Löfvén ska bli intressant att följa. Hur man kommer ta del av hans arbete blir också intressant. Det som faller i intresse hos undertecknad är Löfvéns ambitioner kring sociala medier. Noterat är att ett Twitterkonto finns sen länge. Dock har kontot inte gett möjlighet till någon att fritt få följa den nya partiledarens förehavanden. Inga uppdateringar har gjorts sen 22 september 2010 då det skapades, ännu har ingen valt att låsa upp kontot. Om det förblir stängt kan man fundera kring hur det ses på den öppenhet som det har talats så mycket om från socialdemokratiska anhängare.

I skrivande stund har Stefan Löfvéns twitterkonto fortfarande stängt möjligheten för vem som helst att följa honom. Vad som tycks framgå är att kontot skapades för att skydda Stefan Löfvéns identitet. Dock har den nyligen uppdaterats med tanke på beskrivningen. Om det nu är Stefan som har skapat kontot själv eller inte, vore det välkommet om han tog steget ut i de sociala medier. Själv är jag medlem i ett parti där partiordföranden visar samma intresse för att vistas i sociala medier som en järnkamin på en AIK-träning på Karlbergs IP. Jag kräver inte att Fredrik ska ut och agera i sociala medier men jag välkomnar varje partiföreträdare som gör detta.

Om Stefan Löfvén väljer att använda Twitter som en kanal skulle det vara kul. Om han gör det vore det kanske lämpligt att ge vem som helst möjlighet att följa honom. De som stör sig på att Arkelsten blockar följare borde tycka att det vore rimligt att Löfvéns konto inte förblev stängt. Det går ju som sagt att blocka ovälkomna följare.

Bloggar: Högberg, Krassman, Mikael, Radikalen, Tokmoderaten.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Expr, Expr, SvD, SvD, SvD, SvD.
Resumé, Autoliv, Ab, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, SVT, SR, GP, GP2, Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3, DN.

Ett lag har fått sin ledare ett annat bestämmer sig imorgon

2012-01-27T07:34:00.001+01:00

Stefan Löfvén är frälsaren och de "moderata pr-människorna" bör oroa sig. Intentionen kommer inte från ett gäng hugade S-anhängare utan från Aftonbladets ledarsida. Det blir lite komiskt ibland när man hyllar sin nya ledare och blir lite lätt raljant mot sin motståndare, vid valet av Håkan Juholt var skeendet tämligen likadant, Juholt var så pass bra att alla andra kändes onödiga. Att denna intention nu kommer från Aftonbladets ledarsida säger väl mer om dem än om de som vanligtvis entusiastiskt hissar sin nya ledare till skyarna i sann nordkoreansk anda.

Problemet är som jag kan se det den stora personfixeringen, speciellt fokuserat till den som är partiledaren. Framtiden inom Kristdemokraterna har i månt och mycket handlat om ren personkaraktär och inte om hur partiet ska utveckla sin politik, locka nya väljare och bygga långsiktigt förtroende. Imorgon får personfrågan en lösning. Oavsett om Göran Hägglund blir vald eller om utmanaren Mats Odell tar över bör fokus nu riktas mot förnyelse. Den som leder partiet efter helgen bör inse att alla krafter behövs i ett marginaliserat parti som har svårt att komma fram rent sakpolitiskt. De utmålade falangerna har ingen som helst möjlighet till att hålla eventuella konfliktytor vid liv.

Stefan Löfvén vet vikten av ett fungerande näringsliv och vikten av att komma överens. Det som jag nämnde igårkväll, om det industriavtal som slöts i brinnande finansiell kris, var till för att rädda många industrijobb. Med insikten om risken för att industrin skulle gå på knä slöts ett avtal som var positivt för både arbetsgivare och arbetstagare. Medlemmarna i IF Metall fick något försämrade lönevillkor, men slapp betala med sina jobb. Stefan Löfvén insikt kring detta kan säkerligen ge liv till den näringspolitiska debatten

Det som nu ska debatteras är inte bara näringsliv, lönebildning och ekonomi. Stefan Löfvén ska nu ut i en flora av politiska frågor, här kommer det intressanta. Löfvén må ha insikten om att välfärden garanteras av att jobben växer fram. Här har han varit en aktiv part som representant för en av arbetsmarknadens parter. Det är dock frgåorna kring hur välfärden ska utvecklas, hur valfriheten inom äldrevården eller kvalitén inom skolan ska höjas.

I den frågan om de äldre bör debattnivån höjas ett snäpp. Det går som sagt inte att gnälla varje gång det inträffar ett fall av vanvård inom äldrevården bara för att aktören råkar vara privat, framför allt när man tiger om det faktum att dementa hänger ut från fönstret på tredje våningen i den kommunala äldreomsorgen. här måste debattnivån höjas och de konkreta lösningarna lyftas fram

Nu är det in på banan för Stefan Löfvén. Det är en person som vet vikten av överenskommelser och vad som är bäst för de han fram tills nu har företrätt. En pragmatisk person som kan vara en grund för breda överenskommelser eller en person som tar strid mot regeringen, det blir intressant att notera framgent.

Bloggar: Högberg, Jinge, Roger.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, GP, GP, SR, SvD, SvD, SvD, SVT.

Varför lätta på banden till facket när man kan styrka dem?

2012-01-26T21:24:00.002+01:00

Stefan Löfvén, en av de fackföreningsordföranden som jag hyser stor tillit till. I tider av ekonomisk oro förhandlade Löfvén fram ett avtal som räddade både företag och anställda. Det är vad man bör kräva av fackföreningsföreträdare som sätter medlemmarna främst i alla lägen. Ett av hans mer positiva åtgärder var också slutandet av lärlingsavtal, en åtgärd att få fler unga in på arbetsmarknaden.

Att banden mellan facket och Socialdemokraterna är starka bekräftas idag. Socialdemokratin reste sig ur fackföreningsrörelsen och blev arbetarnas röst. I dessa dagar diskuteras fackens närhet alltjämt. Frågan hur sunt det är att fackföreningen med medlemmarnas avgifter och med lojala ombudsmän kampanjar för ett parti som en stor del av medlemmarna inte har röstat på. Det är allmänt känt att vissa stör sig på detta faktum. Men när man för ekonomiska medel till ett politiskt parti istället för att satsa dem på sina medlemmar, blir det inte trovärdigt när man ifrågasätter borttagandet av avdraget för fackföreningsavift, ej heller att avgiften skulle vara för hög.

Stefan Löfvén bekräftar de starka banden genom att det Verkställande Utskottet förslår honom till ny partiordförande. Man kan undra i detta läge om Löfvén tyckte att partiet var viktigare än fackets medlemmar. Hur relationen nu utvecklar sig blir intressant att beskåda. Ifall den som förväntas ta över som IF Metallbas har samma ambitioner som Löfvén hade under den finansiella krisen.

I sig funderar jag på hur Socialdemokraterna med Stefan Löfvéns ledarskap kommer att påverka Socialdemokraterna gentemot de andra partierna. Idag valde man att svänga i frågan om europakten, man går nu på regeringens linje om de villkor som är tänkt att ställas från svenskt håll. Allt för att kunna vara med och påverka men med respekten för att väljarna sade nej till euron och att icke euroländer kan ansluta sig till pakten utan kraven om att binda sig mot de regler som europakten ställer på euroländerna.

I frågan om lärlingsavtalen, förmågan för arbetsmarknadens parter att agera både för arbetsgivares och arbetstagare bästa har Stefan Löfvén agerat på ett respektingivande sätt. Hur han i rollen som socialdemokratisk partiordförande kommer att agera blir intressant. Han som tyckte att Vladimir Antonov var killen som skulle rädda den sjunkande SAAB-skutan.

Bloggar: Johan, Kent, Lidby, Maria, Martin, Medborgarperspektiv, Mikael, Peter A, Peter H, Radikalen, Rasmus, Tokmoderatenx2, Zac.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN , DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD.

Inte bara ledarskapet brister i S och dess anhängare

2012-01-26T07:41:00.002+01:00

Håkan Juholt hade talat om en vändning. Nu vet vi ju att den vändningen har uteblivit. Visserligen är inte socialdemokratin uträknad, men förmågan att bli betrodd för sina politiska ställningstaganden förtjänas att belysas även när fokus riktas mot ett annat håll. Det tvära motståndet mot en pakt, trots att allt inte är färdigförhandlat, redan landar i ett klart nej utan att alla detaljer är lösta talar lite för Socialdemokraternas märkliga ställning.

Förmågan att övertygas av den raljanta ledaren på Aftonbladet som främst frågar sig om Reinfeldt saknar en före detta partiledare för S, är svår. Det skönjas ett visst motstånd mot den åtstramningspolitik som råder. Men det är klart, tror man mer på den vanliga medicinen som ledde fram till åtstramningarna får de ju göra det. Men kan inte förstå resten. "Pakten kommer inte att begränsa bankernas härjningar." Nej, men kanske kan man se till att enskilda medlemsländer inte stöttar upp bankers risktagande med skattepengar som grund.

Invändningarna mot ett svenskt anslutande sägs vara tunga, men man har svårt att se utifrån ledaren se vad. Vad som uppges är att detta innebär en bakväg in i euron. Men det är klart när man inte lyssnar på Reinfeldt eller till de löften som ges, att deltagande kan garanteras utan bindande krav för icke euroländer och respekt för att de svenska väljarna har sagt nej. Den chansen bör ju tas tillvara på utan att sitta som trotsunge och säga nej. Detta står ju även i kontrast till vad deras ekonomiskpolitiska talesperson Tommy Waidelich utlåtande om svenskt anslutande till Eurobondsamarbetet.

Socialdemokratin ropar efter ett ledarskap, det behövs för att förmågan att skapa en relevant och konstruktiv opposition som utmanar regeringen. Jag likt många önskar det, en konstruktiv opposition som har förmåga att vara en tydlig motpart till regeringen. Trots allt saknas den riktiga förmågan att kunna framstå som en fungerande opposition. Förmågan att agera som opposition är i sig begränsade för Socialdemokraterna rent historiskt sett, men risken att köra fast i en oppositionsställning är den stora risken för dem nu för tiden, inte minst när de saknar förmågan att presentera ett konkret politiskt alternativ som övertygar.

Så oavsett vem som får axla ledarskapet från och med imorgon är problemen större än bara ledarskapet. Det är ett problem i att forma en konstruktiv politisk agenda som är attraktiv för väljarna. När fokus ligger på att försvåra för fler jobb och tillväxt, samt i den situation som nu råder kring Sveriges frivilliga deltagande i europakten förstår man att vägen tillbaka är ännu längre än så.

Bloggar: Högberg, Jinge, Johan, Mary, Norah.

Media: AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD.

Moderaternas utmaning är även Alliansens utmaning

2012-01-25T21:24:00.000+01:00

I förrgår gav jag uppmaningen till mina moderata bloggvänner att utnyttja det faktum att vi ändå är ett parti som kan fokusera både utåt och framåt och inte bara inåt. Att interna kriser skapar externa bekymmer för andra säger något i den intilliggande bilden. I en tid när ljuset vänds åt det som tycks skapa bäst rubriker är det få som egentligen får se själva innehållet.

Nyhetsbevakningen skapar bekymmer även för Alliansen. Jag delar till fullo Fredrik Reinfeldts kommentar om att när bevakningen fokuserar mer på person och interna konflikter tar det lätt överhanden. Förmågan att komma ut och visa på hur man vill belysa samhällsproblemen hamnar lätt i skymundan.

Därför jag glad att det finns krafter som trots allt gör en insats för att fokusera på det politiska innehållet. Det speglar lite av det behov som finns inte bara inom Moderaterna utan också hela Alliansen. Det får inte uppfattas som ett projekt som tar slut utan som ett levande hantverk som ständigt formas för att passa med tiden. Samhällsutmaningarna måste ständigt belysas och förmågan att ta tillvara människors tankar och synpunkter är det som måste forma de politiska lösningarna.

Hittills har Dennis, Mary, Ekonomisten, Maria i två fall och Fredrik kommit in med sina tankar kring en uppmaning som mynnade i de tankar, formulerade av Kent Persson som såg allvaret i att vi som beskådar ett annat partis kris inte görs till passiva åskådare. Håkan Juholt hade rätt i en sak, det går inte att vara åskådare, det är på planen som spelet avgörs. Därför grunden i både Moderaterna och Alliansens fortsatta förnyelse grunda sig i följande faktorer:

De politiska lösningarna formas utifrån besök och samtal ute i människors vardag.
Den enskilda individen är alltid utgångspunkten. Varje individ är unik och behoven varierar. Genom att ta tillvara på varje enskild individs förutsättningar skapas lösningar som gör att människor kan växa efter egen förmåga.
De politiska lösningarna måste fokusera på att underlätta människor i sin vardag. Lagstiftning formas inte i syfte att hindra folk utan med syfte att underlätta människors vardag, stärka deras rättigheter samt peka vikten av ansvarstagande och konsekvenserna av när man gör fel.

Det här är ett arbete som görs ständigt. Genom att ta tag i nya utmaningar, försöker utveckla sig i frågor som tidigare inte har varit ens starkaste, tar man rollen som de som uppfattas som samhällsbärande och de som har förmågan att tackla samhällsutmaningarna.

Bloggar: DHE, Johan, Krassman, Martin, Norah, Peter,
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD.

Hög skuldsättning ett av våra stora problem

2012-01-25T08:01:00.002+01:00

Amorteringen på våra lån borde rimligtvis vara en av de bästa åtgärderna som man som enskild sparare skulle kunna fokusera på för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar. Det finns ett problem enligt Sten Nordin, när Stockholms bostadsmarknad blir allt hetare men kraven på amortering ligger alltjämt låga.

Att kunna amortera är en tydlig signal på att låntagaren har förmåga att betala av sina lån. Idag trissas priserna upp för att man räknar med att kunna sälja av sin bostad med vinst i en nära eller avlägsen framtid. Den höga skuldsättningen är en av de bubblor som har skapat de problem på den finansiella marknaden. I USA blev subprimelånen en bricka som fick det finansiella systemet i gungning. Som tur vad har man från moderat håll, genom deras finanspolitiske talesperson Anna Kinberg Batra deklarerat att man inte tänker använda sitt statliga ägande i SBAB som ett instrument för att styra bolånemarknaden.

Ser man till Sten Nordins krav ser jag dessa krav som tämligen sunda. Vad som borde ta hänsyn kunde vara följande:

Banker borde ta prioritera det faktum att låntagare har förmåga att amortera sina lån. Rent omvänt blir amortering en form av sparande i hushållet då man gradvis minskar hushållets räntekostnader.
Att belåna i syfte för att skapa ett stadigvarande högre värde är en sak, att göra det för rena förströelser är en sån aspekt banker se över. Banker borde vara striktare mot de som använder sin bostad för att belåna för just konsumtion resor etc.
Bolånetaket som stänger ute många unga personer behöver lättas. Hänsyn behöver tas mer till betalningsförmåga och inte vad man går in med i insats från början. Att höja kraven på amortering är en sån aspekt som skulle lätta på den rävsax som Sten Nordin ser det.

Det finns underliggande problem som måste bemötas. Stegrande priser gör att den underliggande delen som man måste gå in med som insats ökas i reella tal, något som blir svårare för unga som försöker ta sig in på bostadsmarknaden, låga krav på amortering och behoven av att vara mer strikt mot de som använder sina bostäder för rena konsumtionslån istället för lån som har i syfte att skapa långsiktigt betydande värde.

Media: AB, AB, DN, DN, DN, SvD.

Hellre diskutera arbetslöshet än jobb

2012-01-25T07:24:00.000+01:00

Egentligen behöver det inte vara någon skillnad mellan dessa ord. Men ingångsvinkeln säger något om ambitionerna och de signaler man sänder ut. Därför blir dagens debatt talande för dess rubrik. De som har tagit initiativ tycker det är viktigare att diskutera arbetslösheten istället för hur jobben ska bli fler. Att sätta en negativ prägel, att säga att debatten handlar om arbetslösheten och inte ha en mer positiv prägel, att säga att debatten handlar om jobben skiljer inte bara synen på problemen, den skiljer synen på arbete.

Jobben är viktigast. Jag fick denna bild på min mail igår, en fingervisning om att Moderaterna värnar om den arbetslinje som har varit den mest vitala delen i dess politik. Under de senaste fem och halv åren har man drivit igenom en rad reformer för att öka sysselsättningen, göra det mer lönsamt att arbeta. Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Efter att tillväxten vände uppåt och sysselsättningen ökade ser läget återigen lite mörkare ut. Det är då viktigt att främja den politik som ser just jobb, och då alla jobb som något viktigt.

Socialdemokraterna har iscensatt dagens debatt för att diskutera om den fortsatt höga arbetslösheten. Man gör det lätt genom att skylla den alltjämt höga arbetslösheten på att regeringens reformer inte fungerar. Det är på det viset att dessa reformer är en del i att få fler i arbete. Arbetet med att lägga om skolan i grunden är ett arbete som tar fart för tillfället och vars effekter kommer att märkas om några år. Den alltjämt höga ungdomsarbetslösheten grundar sig i en skola som nu förändras.

Det är dock viktigt att man likt det långsiktiga arbetet med att bygga om den svenska skolan i grunden också ser till att värna de reformer som gör det enklare och billigare att anställa. Här finns en skillnad. Motståndet mot den nyligen sänkta restaurangmomsen, motståndet mot reformer som RUT och ROT, och ambitionen att ta bort den halverade arbetsgivaravgiften för unga, en avgift som de inte visar hur de tänker kompensera kommuner, landsting och myndigheter för. Försvarsmakten är en av de myndigheter som under de närmaste åren kommer att rekrytera tusentals unga, där syns underfinansieringen då vart femte jobb drabbas i det nya försvaret.

Synen på jobb grundar sig i i vilken syn man har på jobb, om man vill att jobben ska bli fler och om man har synen på att alla jobb behövs. Det motstånd som skönjas av motstånd mot de jobbskapande reformer som har genomdrivits ger signalen om att alla jobb inte är lika fina. Det är bara genom att främja varje jobbskapande reform och se alla jobb som viktiga som gör att man skapar långsiktigt förtroende och skapar en stabil grund för att främja välfärden och det som bygger Sverige starkt.

Bloggar: Kent, Peter, Roger.
Media: AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Människors idéer kan bära Moderaterna framåt

2012-01-23T21:22:00.000+01:00

Det sägs att den socialdemokratiska krisen påverkar Moderaterna negativt i längden genom att fokus riktas mot just allt som inte har med konkret politik att göra. Delvis är det rätt, men i många fall är detta också fel. Politiska lösningar är inga quick fixs, för ett parti som bygger sina lösningar med människan som utgångspunkt innebär det att ständigt ta del av människors tankar och idéer om hur deras tillvaro kan bli bättre. Det finns mäniskor som är angelägna om att att deras vardag och samhällsutmaningar tas på allvar.

För Moderaterna bör rimligtvis utvecklingen grunda sig i att fortsatt arbeta med de samhällsutmaningar som utgår från människors berättelser ur deras vardag. Dagligen träffar moderata företrädare människor ute på arbetplatser, på sjukhus, på skolor, på äldreboenden. Det är också här som vi möter samhällsutmaningarna och formar de lösningar som vi ser utifrån människors tankar och idéer. För har man människan som utgångspunkt bör detta rimligtvis vara självklart.

Låt oss gå in vad det finns för utmaningar för framtiden. Kent Persson tar fram tre stycken viktiga punkter där Moderaterna kan göra skillnad; skolan, arbetslinjen och otryggheten.

Låt mig tänka, utmaningen med Moderaternas arbetslinje är att göra vägarna in till arbetsmarknaden fler, en väg är genom att verka för fler aktörer än bara Arbetsförmedlingen, att skapa en flora av arbetsförmedlingestjänster. Fokus måste fortsatt ligga på att göra det ännu mer lönsamt att arbeta. Det måste underlättas för företagande och entreprenörsskap. Det kan underlättas på två områden, genom att fortsatt göra det billigare och enklare att vara företagare, eller genom att lokalt skapa goda förutsättningar för företagande. Den lokala synen på företagande skiljer orter åt, som exempelvis Sandviken där företaget Sandvik flyttar ifrån till orter som Borås där företagen väntar på att få etablera sig.

Skolan är grunden för morgondagens vuxna. Det görs dels genom att ställa om skolan i grunden, det kan också göras genom att ta del sig av tillgänglig pedagogisk forskning för att snabbt nå bra resultat. Skolpolitiker har under lång tid vallfärdat till Essunga för att se hur de gick från att vara bland de sämsta till att vara en av de bästa. Förklaringen var för att man tog till sig av tillgänglig forskning och inte bara pekade på att regeringen skulle göra någonting.

Tryggheten är byggs också nationellt som lokalt. Situationen i Malmö är den mest aktuella. här pekar man från politiskt håll mycket på att regeringen ska göra mer för att öka tryggheten. Rent krasst har det varit Ilmar Reepalus politiska idé under den senaste tiden förbise sitt eget ansvar och vad han kunde ha gjort lokalt, utan bara peka på att någon annan måste ta ansvar. På äldreboenden upplevs otryggheten av att inte få åldras med värdighet. Fler måste få möjligheten att få påverka sin situation även i livets slutskede. Att fokusera mer på en valfrihetsmodell än en upphandlingsmodell är något som Moderaterna måste ta arbeta med om det är människan som är utgångspunkten.

Att agera är som sagt inte att sitta och se på och säga till andra att göra något. Att agera är också att komma med förslagen. Därmed ger jag en utmaning till Kent Persson, Fredrik Antonsson, Maria Hagbom, Fredrik Lidby, Edvin Alam, Martin Edgelius, Dennis Nilsson, Mary Jensen och Mattias Lundbäck. Formulera era tankar kring hur Moderaterna kan utveckla sig kring ett politiskt område. Kom med tankar och förslag kring hur Moderaterna kan möta samhällsproblemen, fortsätta att framstå som de som inte bara förvaltar utan också går i opposition mot samhällets orättvisor. Med människan som utgångspunkt och vår syn på frihet som det ledande.

Det sägs att "Moderaterna inte får bli passiva åskådare". Själv tänker jag, vad bra då kör vi! För när andra agerar inåt kan vi agera utåt.

Bloggar: Göran, Johan, Kent, Högberg, Hökmark, Mikael, Moberg, Radikalen, Soilander.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Vem sa att politik var ointressant?

2012-01-22T09:15:00.001+01:00

Drygt en och en halv timme innan Håkan Juholts presskonferens står jag i kassan på Hemköp under Åhlens City i Stockholm och smyglyssnar till ett resonemang som förs av några kvinnor bakom mig i kön. Fokus är riktat mot tidningarnas förstasidor, vilket gör samtalsämnet rätt självklart. En och en halv timme senare kommer beskedet och de förväntningar som utmynnade i det samtalet som fördes bakom mig hade besannats.

Håkan Juholts turer har väckt intresse, frågan är bara om det handlar om person eller om det också kan omsättas i intresse för den politiska utvecklingen. Jag beskådar den senaste SIFO-mätningen och ser att i tider av socialdemokratisk kris, är det inte till andra sida som väljarna främst förflyttar sig. För moderater är den politiska utvecklingen ett långsiktigt projekt, inte något som utmynnas i snabba lösningar, en quick-fix för att boosta förtroendesiffrorna här och nu. Förtroendet bygger mycket på två framgångsrika valresultat, på den grunden fortsätter den politiska utvecklingen även om det utåt sett inte kan tyckas vara så.

För Socialdemokraterna har det handlat om den politiska nystarten som man glömde bort under fyra år, för att strävan efter makten blev viktigare än de politiska idéerna. På samma sätt känner jag inför det faktum att Alliansen nu är inne på sin andra mandatperiod i regeringsställning. När man steg för steg cementerar regeringsinnehavet ökar utmaningen för att man inte bara ska framstå som bara ett i etablissemanget utan också som en aktör som vågar möta samhällsutmaningarna och ständigt utveckla sig och vara intressant. Förnyelse förblir något konstant som man hela tiden måste arbeta med.

Jag läser och hör ibland sägner om att Alliansen är idélös och kan delvis förstå i och med att de kan verka vara så utåt sett. Folk har stört sig på det faktum att Fredrik Reinfeldt varnade för partier som snackade om idéer och visioner för samhället. Det är bara frågan om idéerna och visionerna ska utformas av partier eller om det är vanliga människor som ska få forma dem och det är utifrån detta som partier formar sina lösningar. Helt klart kan det tyckas att vissa drar sig mer åt ideologiska skrivbordskonstruktioner. I andra fall blir den ideologiska identiteten något underliggande, men utgångspunkten är människan, ens egna värderingar och känslan inför vad som är rätt och vad som är fel.

Politik kan väcka intresse. Det handlar bara om att de som påverkas av den får större utrymme att också påverka den. Jag kan känna det när jag lyssnar till de som åker runt och besöker verksamheter, samtalar med lärare, sjuksköterskor, äldre och patienter. De har idéer och visioner för hur deras verksamhet ska utvecklas, hur de i högre grad kan få möjlighet att påverka sin egen situation.

Det är just i denna grund som ett långsiktigt förtroende byggs. Inte i ambitionen att presentera färdiga lösningar utan framstå som de som tar människan som grund och utformar de lösningar som är rätt. Politik kan vara intressant, det är bara se till att de som påverkas av politiken får chansen att också påverka den.

Bloggar: Jerker, Jesper, Karl, Kent, Kjellberg, Rolf, Tokmoderaten, Zac.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Dags att fokusera på politiken än på Juholt

2012-01-21T15:36:00.002+01:00

En dag kommer man till vägens slut. Vissa gör det på sitt vis, andra tvingas inse att loppet är kört. Håkan Juholts avsked är hans avsked från toppolitiken, men som parti lever socialdemokratin alltjämt kvar. Pressen att nu tvingas till ett partiledarval när man inte ens har lyckats pröva partiledarskapet i ett allmänt val är stor. Hur som helst är det just detta som gör att det politiska samtalet kommer i skymundan, den som egentligen borde få vara levande, inte bara i ett enskilt parti.

När Juholt kom till 68:an igår var det med ett besked om att nu ska man diskutera hur partiet ska fokusera hur man ska få ut sin politik. Vi visste alla på något sätt att det inte stämde. På ett sätt kan man också förundras över ett sånt uttalande. Att politikens inriktning formas bakom stängda dörrar och inte genom samtal med väljare.

Socialdemokratins problem har månt och mycket varit att man inte inser att gårdagens lösningar inte passar på morgondagen. Att sättet att kommunicera politiken har varit problemet och inte politiken i sig. Det var det man inte insåg efter valet 2006, inte heller i kriskommissionens rapport efter valet 2010 hade man insett detta faktum.

Fördelen är förstås att man mer nu kan fokusera på det politiska innehållet, även om partiet delvis är ledarlöst. Carin Jämtins inhopp som man nu får anse bli den temporära lösningen fram till en kongress som väljer den som ska axla ledarrollen. När den sker är frågan, men svaret på den bör komma redan idag och den kongressen i sig bör avhållas inom rimlig tid.

Inget parti tjänar på att framstå som ledarlöst. När förtroende förbrukas är det dags att träda tillbaka. Vissa väljer att självmant, andra gör det under galgen. Göran Persson insåg på valnatten 2006 att förlusten var ett sätt att styra sin egen avgång, på det sättet blir övergången mer kontrollerbar.

Nu befinner sig Socialdemokraterna i sin allra djupaste kris. Det behöver man nu inse till fullo. Vissa tänker att Moderaterna lyckades vända ett katastrofval, och har förhoppningar om att samma ska hända Socialdemokratin. Det är dock bara de själva som kan påverka om de är redo att ta tag i uppgiften att rannsaka sig själva för att återigen återvinna förtroendet. Nu när dominansen är bruten och de är att parti som alla andra.

Bloggar: Annarkia, Fredrik, Kent, Mikael, Peter,Sven-Erland, Tokmoderaten.
Media: AB 1 2 3 4 5 6 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 EXP 1 2 3 4 5 6 7 GP 1 2 3 4 5 6 7 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 SVT 1 2 3 4.

Problemet alltid större än en person

2012-01-21T08:45:00.001+01:00

Går man från historien om de turer som har skett kring en enskild partiledare kan det vara värt att reflektera lite över ett längre skeende där det nuvarande partiledarskapet inte är unikt, det är något som skett under en längre tid i en rörelse som inte har förmått att hitta tillbaka.

1930-talet blev symptom för socialdemokratins uppgång och början på dess glansdagar som sedan ledde till 80 år av nästintill oavbrutet maktinnehav. Under lång tid har man kunnat följa samhällsutvecklingen, men sen har det inte varit sig likt. Från 80-talet och framåt har bilden av det dominerande socialdemokratiska partiet i min mening inte varit lika självklart. Idag lever vi i ett samhälle där allt fler människor växer upp i ovetskapen om hur det är att leva med en socialdemokratisk regering. Någonting har hänt.

Vad beror detta på? Ser man till mitt eget parti beror det dels på grund av att man tog avstamp, inte i ideologiska dogmer utan i en medvetenshet om vad människor vill ha. Jag kan se den process som har varit, när moderaterna utmanar ett efter ett av upplevt ideal, där vissa ord och begrepp kännetecknas med någon annan men som glider ur deras grepp. När frågan om arbetslinjen och arbetarpartiperspektivet kom på sin spets blev konflikten tydlig. Det är något som sargar ett parti som inte förmår att komma fram i sin tidigare starka fråga, en fråga som väljare nu förknippar mer med ett annat parti.

Varför blir det på detta viset? Jag kan känna att ibland blir det för lätt när Fredrik Reinfeldt på punkt efter punkt utmanar gamla föreställningar. När Moderaterna nu börjar anamma de riktigt patosladdade frågorna, de om hur välfärden ska utvecklas, hur gamla ska få åldras med värdighet, med rätten att få välja det som passar en själv, utifrån en modell som mer ser till just valfrihet och inte enligt den upphandlingsmodell som många kommuner använder och som till mycket ser till pris men inte kvalitetsmässigt innehåll.

Moderaternas anammande av dessa frågor kan tyckas vara kontroversiellt, men det är ett resultat av att man tar utmaningen som ställs på när förtroendet ökar och förväntningarna ökar på att ta ansvar. Socialdemokraterna växte upp på samma sätt för 80 år sen för man uppfattade den tidens utmaningar. Man kan inte anamma dagens och framtidens utmaningar på samma sätt, man måste vara mer pragmatisk och se till just detta. Sett till Margret Thatcher finns det en vägledning, att inte utgå från ideologiska skrivbordsprodukter, utan vägledas av värderingar och vad som är rätt och vad som är fel.

Så oavsett vad som händer i Oskarshamn kl 15 idag är det inte hela sjukdomsbilden. Det är bara ett symptom på att en socialdemokrati som man hade förväntats agera som en konstruktiv opposition nu är inne i en process som inte bara avgör deras närmaste framtid utan också hela deras existens. I deras frånfälle träder alltid någon annan fram.

Bloggar: DHE, Högberg, Lidby, Mikael, MMK, Moberg, Norah4you, Peter, Radikalen, Tokmoderaten, Västros, Westerholm.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT.

Öppetsinnat av Mp

2012-01-20T08:44:00.001+01:00

Ser man till rubriken på Miljöpartiets inlaga kan man skönja ett tecken på att Miljöpartiet försöker öppna en dörr för alliansregeringen i frågan om Sveriges ställningstagande till europakten. Det finns förstås en hållhake, den om detta skulle vara en bakväg in i euron. Frågan är värd att diskutera, det är tråkigt om det skulle uppfattas som att ett accpeterande av europakten skulle smyga Sverige in i euron och gå emot det tydliga nej som väljarna sa till den gemensamma valutan.

Bristen på ekonomisk stabilitet är det grundläggande problemet. För länder med olika ekonomiska förutsättningar är en gemensam valuta ett risktagande. Därför behövs stor respekt för sunda och stabila statsfinanser som inte riskerar marknadsmässiga konsekvenser och risken för att själva samarbetet naggas i kanten.

Greklands medlemskap i eurosamarbetet är omdiskuterat. Många är besvikna på Greklands sätt att hantera sina egna finanser, uppenbarligen har det inte sett så bra ut att ett grekiskt medlemskap varit möjligt. Dock ligger dock inte hela felet i Grekland utan enligt min mening i den bristande respekten för ekonomisk stabilitet och de grundläggande krav som skulle utgöra en grund.

Nu går man samman i en europakt för sundare offentliga finanser, en pakt där krav liknande de som ställs på svensk ekonomi är något av det som ska skrivas in i avtalet. Där Sveriges och andra icke euroländers deltagande i pakten möjliggörs utan att bli bundna att tillmötesgå de krav som ställs genom pakten. Sverige och andra icke eruoländer behöver inte förbinda sig till något, men får en chans att påverka.

Det bör självklart ses som den punkt som är vital för de diskussioner som förs i EU-nämnden. Miljöpartiet har visat att de har dörren öppen. Det är öppensinnat av dem att inte stänga dörren förrän avtalet är slutförhandlat och vi verklig en vet vad avtalet ska stå i. Socialdemokraterna har redan aviserat trots bristen på vetskap om avtalets slutliga innehåll. Samtidigt med deras positiva inställning till euroobondssamarbetet, mycket pga av Tommy Waidelichs inställning blir Socialdemokraternas inställning rätt förvånanden. Att Miljöpartiet har en mer förståelig inställning är positivt.

Bloggar: Det opåverkade sinnet, Ekonomisten.
Media: DN, DN, SVD, SVD, SVD, SvD.

En debatt ett regeringsalternativ

2012-01-18T20:41:00.000+01:00

Åtta partier, ett alternativ och frågan om vem som leder oppositionen. Partiledaruppställningen är nästintill komplett. Göran Hägglund som har förpassats till den tid på debatten där folk tänker mer på lunch än partiledardebatt är den som fortfarande hänger tämligen löst. När en alliansföreträdare träder tillbaka träder en annan fram. Så enkelt är det, det är snarare svårare att se vem som vill träda fram som oppositionsledare.

Reinfeldt ställer en fråga "Vem leder oppositionen?" Frågan är enkel men svaret är i nuläget svårt. Reinfeldt letar naturligtvis efter ett alternativ i svensk politik, ett alternativ mot Alliansregeringen. Utifrån dagens prestation skulle jag vilja säga Jonas Sjöstedt, en person i nuläget fri från skrupler som bara behöver fokusera på sitt ledarskap samt partiets politik. Sjöstedts retorik är naturligtvis annorlunda än Lars Ohly, lite mer tillspetsad, lite mera syrligare än tidigare. Det känns ibland lite som att man har väntat på detta tuggmotstånd som jag tror att Sjöstedt kan leverera mot Alliansen.

Jag är allmänt imponerad över Håkan Juholts debatteknik. Hans framträdande sista gången under 2011 var ett exempel på hur han under stor press räddade upp situationen och levererade ett framträdande som gav förhoppning om att det nu fanns ett till alternativ. Detta framträdande, ägnat främst åt lokal Stockholmspolitik än rikspolitik, välfärden är en kritisk fråga för Socialdemokraterna. Vissa vill hävda att de slarvar bort sin starkaste fråga. Det som hände idag får mig mer att tro på detta.

Fokus är rätt snedvridet. Man kritiserar försäljning av välfärdsverksamheter, man är kritiskt mot vinster, men problemet är att man inte är genuina motståndare till det. Fokus ligger på vinst, men inte på kvalitet. Vad behövs? En mer kundorienterad modell där valfrihet verkligen spelar roll. Viljan är förstås att fler fokuserar på äldrepeng snarare än en upphandlingsmodell.

Utifrån detta, Juholt bravader är hans att hantera. Vad kom utifrån denna debatten? En ny aktör med en helt annan framtoning än sin föregångare, en presumtiv oppositionsledare med ett mer nedtonad utstrålning. Håkan Juholt är pressad. Men framför allt en fråga som inte fick svar. Sverige saknar en stark opposition och framför allt ett bevis på vem som leder den. Jag är också intresserad av frågan, en stark opposition spelar en vital roll. När den rollen inte spelas ut blir det problem.

Bloggar: Anybody, Håkan, Högberg, Martin, Lasse, Mikael, Norah, Peter, Tokmoderaten, Westerholm.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SR, SVT .

Netroots och Juholt - tio månader senare.

2012-01-18T17:00:00.000+01:00

Två av mina bloggkollegor från S-håll, Johan Westerholm och Peter Högberg har skrivit en debattinlaga som mer och mer konstaterar att det nu får vara nog kring misstagen kring ledarskapet inom socialdemokratin. Uppenbart finns det en uppgivenhet kring att partiet inte tar sitt ansvar som ett relevant oppositionsparti.

"Vi tvingas, på arbetsplatser, i idrottsföreningar , på vår fritid och i andra konstellationer nu varje dag försöka försvara något som i grunden inte går att försvara. Ett parti som inte kan kommunicera och när vi väl kommunicerar så är det för att be om ursäkt eller komma med bortförklaringar eller dementier."

Detta är förstås intressant då jag via ett tips snubblar över en text som författades av ett gäng Netrootsskribenter i mars 2011, däribland Johan Westerholm moch Peter Högberg. Texten har den tämligen talande rubriken "Juholt så kompetent att han inte behöver akademisk examen". Där skriver man bl a:

"Högern bedriver just nu en kampanj för att misskreditera Juholt eftersom han saknar akademisk utbildning. Men med Håkan Juholt, som är känd som resultatpolitiker, kommer det att bli skillnad. Denna kampanj kommer att slå tillbaka på högern vartefter socialdemokratin, med Juholt i spetsen, levererar resultat. Högerns elitistiska människosyn kommer att avslöja sig själv som lika klassiskt borgerlig som i otakt med samtiden"

Tio månader senare är synen som sagt en annan. Bilden av Håkan Juholts storhet tycks nu ha runnit ut i sanden. Jag har ingen anledning att peka finger på de interna angelägenheter som råder inom Socialdemokratin. Men när det handlar om förmåga att formulera konkret politik har Juholt och hans parti mycket att bevisa. Där kommer även hans politiska motståndare att kräva svar.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Expr, Expr, Expr, SvD, SvD.

Upp och hoppa - dags för debatt

2012-01-18T07:10:00.001+01:00

2012 började inte riktigt som det var tänkt för vissa. Trots allt går de inte att gotta sig åt andras elände. Men på något sätt börjar det politiska året med en rivstart. Juholt gick till attack om försvaret och spred falskheter, turerna kring vad Juholt och Waidelich ville kring förslaget kring förändrat a-kassa fortsätter, Reinfeldt åker dit i en faktakoll gjord av SvD. Dagen präglas av partiledardebatt och intresset är säkerligen lite större nu än tidigare.

Juholts försök att skapa fokus kring politiken är i sig inget som har övertygat. Vad nu Socialdemokraterna vill i konkreta förslag är den stora frågan alltjämt. Reinfeldt må skönmåla enligt många socialdemokraters tycke, men frågan är kring hur väl Juholt lyckas med sin svartmålning. Sverige klarade krisen väl, när andra pratar om nedskärningar kan Sverige prata om reformer. Klyftorna ökar enligt Juholt, men Sverige är ett av de mest jämlika länderna och på det har vi en välfärd som är skattefinansierad, en förutsättning som suddar ut skillnaderna ännu mer.

Som det tidigare har konstaterats, antingen väljer man en syn där alla får det lika illa eller så väljer man en syn där välståndet ökar olika men ändå för alla. Den av vänstern hatade Margret Thatcher lyckades trots allt att öka välståndet för alla, enligt hennes sista framträdande som premiärminister.

Men Socialdemokraterna har inte mycket konkreta förslag att gå på än så länge, Håkan Juholt har en vilja, men alla de viljor och hur de ska finansieras är den stora frågan. Det blir såklart ett problem när de konkreta förslagen uteblir. Juholts förmåg att göra drastiska saker gör sig påmind. Inte heller frågan om europakten gör att Juholt redan nu vågar ta ställning till ett ännu ej färdigt förslag. Juholt säger nej till ett samarbete som ska bygga på samma premisser som varit sedvänja i svenska offentliga finanser sen länge, ett samarbete där Sverige frivilligt kan delta utan eventuella förbindelser.

Håkan Juholt är trots allt bäst i den stund då han får debattera. Jag känner på mig att han är mer hungrig idag än tidigare. Vårterminen har startat rejält, vi kommer säkerligen inte bli besvikna av dagens händelser.

Bloggar: Einerstam, Högberg, Kent, Laakso, Maria, Mikael, MMK, Morgan, Tokmoderaten, Westerholm.

Länkar: AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, Expr, Expr, Expr, SvD, SvD, SvD, SvD.

Synd om socialdemokratin eller oppositionen?

2012-01-17T08:09:00.001+01:00

På debattplats gör Jonas Sjöstedt skäl för sin roll som ett av oppositionspartiernas ledare. I Sälen hade vi igår chansen igår att skönja en del av den socialdemokratiska inriktningen för försvars- och säkerhetspolitiken. Talet var helt utlämnat från synen på det svenska försvarets förutsättningar bortsett från varningsropen om underfinansiering och behovet av förändrade anslag till 2014-15.

Detta faktum kommer sannolikt få att minnas. Håkan Juholt och sanningen semestrade tydligen inte på samma plats och kan känna en del frustration kring det faktum att den främste oppositionsledare rör till det igen. Själv har jag en del i detta i och med att Juholts klavertramp belyses, men känslan över vad som är rätt och fel bör råda. När det påstås att ett parti som inte ens står upp för det nya personalförsörjningssystemet inom Försvarsmakten, skulle ha stött regeringen i denna omröstning trots att man inte satt i riksdagen då blir det problem.

Frågan landar snarare i om det inte är synd om svensk politik. Den svenska oppositionens främsta parti gör det som de tydligen brister mycket i, konsten att vara en konstruktiv opposition. Det kan lätt bli så, att växla om från ett regeringsparti som ska stå upp för sin politik till ett parti som ska ställa regeringen till svars kan vara svår när man under de senaste 80 åren inte haft särskilt många av dessa i opposition.

Nu vet vi att allt kan förändras när som helst. Läget i svensk inrikespolitik är ovisst och att alliansregeringen trots allt inte har ett större försprång än förväntat. Alliansen har all anledning att svara upp mot vad folks krav och förväntningar för att återigen förtjäna väljarnas förtroende. När svensk opposition är på banan igen, om nu när kan vi förvänta oss kamp in i kaklet. Det är ingen inom borgerligheten som slår sig till ro.

Bloggar: Högberg, Kent, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN.

Sjöstedts ovilja inför handel och konkurrens

2012-01-17T07:29:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt gör ett utspel med sina nordiska kamrater och plötsligt syns en strimma av en gryende opposition som tar till sig de utmaningar som finns i Sverige och i omvärlden. Diskussionen kring den europeiska skuldkrisen är högst relevant och vikten av finansiell stabilitet är vital. Sjöstedt med flera framför vad de ser med problemet med marknader, men behovet av stabila offentliga finanser är grunden till att marknader inte ska reagera med osäkerhet kring.

Det finns ett problem i det som Sjöstedt med flera uttrycker det, när skattebetalarna tvingas betala för bankers allt för höga riskatagande, särskilt i form av upplåning till aktörer med bristande betalningsförmåga. Sanningen här är att staten inte behöver göra mer utan snarare mindre genom att främja ökad konkurrens och handel över gränserna.

Det som anförs dock i de lösningar som föreslås är att staters inflytande över handel finansiella marknader bör öka. En är i form av den transaktionsskatt som har diskuterats i Europaparlamentet. Problemet gör räntekostnader, investeringar och kapital dyrare, vilket i sig drabbar länder med brist på egna kapitalmarknader. Den största vinnaren är förstås de som står utanför själva transaktionsskatten. Det är där som de finansiella transaktionerna kommer att ske, en stor förlust för europeisk handel och konkurrenskraft.

Förloraren är i det långa loppet bankkunderna som får stå för nota i form av högre räntor och avgifter till banker som i stora delar kan slippa undan ansvaret i och med att de kan skjuta sina kostnader på sina kunder.

Krisen i sig beror inte på bristen av statlig reglering, den beror mer på att stater la sig i det finansiella systemet och bar upp bankers kostnader för att kunna upplåna åt människor som uppenbart saknade betalningsförmåga. Där inser Sjöstedt och hans vänner problemet, men föreslår mer av statlig inblandning i handel och finansiella system. För de som skyr handel och finansiella markander är det inget förvånande att de förespråkar mer statlig inblandning i dessa snarare än att föreslå ökad handel och ökad konkurrens.

Sjöstedt och hans vänners vilja att skapa förutsättnignar för fler aktörer kan ses som ett tecken på viljan till ökad konkurrens inom den finansiella marknaden. Problemet är dock att ivern att reglera handel och finansiella marknader är högre, en iver som i slutändan tar ut på vanliga bankkunders bekostnad.

Media: AB, DN, Exp.

Juholt behöver förklara sig

2012-01-16T17:15:00.000+01:00

Håkan Juholt har sagt att han är en ny människa i och medsitt avbrott under julhelgerna. Det tragiska är att inget har förändrats. Påpressträffen kom det oförklarliga:

”Nu är vi ett läge där vi har en statsminister som drivit igenomen ny försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna.”

Låt oss säga så här. Försvarets personalförsörjningsreformdrevs igenom av Alliansregeringen utan stöd från oppositionen, men beslutettogs innan valet 2010. Med andra ord, Sverigedemokraterna kom in i riksdagenefter valet 2010 och kan således omöjligen ha påverkat ett försvarspolitisktbeslut av den här karaktären.

Socialdemokraterna har nu accepterat den nya inriktningenför försvarets personalförsörjningssystem, det är bra vilket ger en grund förde breda överenskommelser som har tagits inom försvars- och säkerhetspolitiken.Men inte på grund av att de hade något eget alternativ tidigare. Och det nyasystemet röstades igenom av en alliansregering i majoritet innan valet, intemed hjälp av Sverigedemorkaterna. Att Håkan Juholt kommer med dessa påståenden bararent tragiskt.

Bloggar: Anybodys, Johan, Lars, Maria, Martin, Sten, Tokmoderaten, Zac.

Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Ett dödläge i svensk politik

2012-01-16T07:19:00.000+01:00

Tillbaka från Mexiko i den svenska myllan och som inget hade förändrat sig. Folk och Försvars konferens blir den återkomst som politiska journalister har väntat på. Socialdemokraterna och Håkan Juholt ska idag göra ett säkerhetspolitiskt utspel i Sälen på konferensens andra dag. Samtidigt råder dödläget i svensk väljaropinion.

Det finns de som irriteras över att Alliansen inte tillräckligt tar tillvara på den situation som nu råder med bristen på en konstruktiv opposition. Det rådande läget där socialdemokratin faller mest på sina tidigare rödgröna kamraters bekostnad, samtidigt som avståndet inte tycks öka ger en fingervisning om hur ovisst det är i svensk inrikespolitik.

Folk och Försvars årliga konferens är lite av starten på det politiska året. Både Försvarsmakten och Officersförbundet har varit ute och skramlat pengar inför nästa försvarspolitiska beslut 2014. Gårdagens besked var en fingervisning om vad som komma skall. Diskussionen kretsar också kring den försvarspolitiska reform som nu har uppbackning från Socialdemokraterna.

Rop görs på fler övergripande försvarsuppgörelser. December månads två breda överenskommelser om nordiska stridsgruppen och Afghanistan är något om ett kvitto på det. Personalförsörjningsreformen i sig har varit lyckad i och med det höga antalet sökande per plats. Tills det är fullt utbyggt är det läge att se över villkoren för morgondagens soldater i ett försvar som mer ska bygga på mer kontinuitet och kännetecknas av hög användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet.

Bort från den årliga försvarskonferensen och blicken riktad mot det nya politiska året 2012. Håkan Juholt viker inte i sin övertygelse, varför skulle han egentligen? Känslan av att vara en bättre människa kan kännas lätt när man har fått sin välbehövliga tid för vila. Tillbaka i det politiska landskapet är sig allting sig likt, ingenting har egentligen förändrats, hösten 2011:s kontroverser ligger fortfarande kvar som en våt filt.

Bloggar: Mikael, Norah, Roger, Tokmoderaten.

Svensk vänster i demokratins björntjänst

2012-01-15T11:04:00.000+01:00

"Det är vår demokratiska rätt att få demonstrera!" Ett argument som ofta anförs från svensk vänster. Självklart, mötes- och demonstrationsfriheten är en av grundbultarna i vilken fungerande demokrati som helst. Den som ifrågasätter dess principer skulle tämligen förlora allmänhetens förtroende. I kölvattnet av gårdagens demonstrationer mot Carl Bildt blir man påmind om dessa principer.

Men det är här som skiljelinjen går. I många länder använder folk sitt ord för rätten till just dessa friheter som vi tar för givet. För svensk vänster har viljan att demonstrera varit genuin, men prioriteringen kan ju ibland ifrågasättas. Det som väcker vänsterns ilska beror till stora delar på de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som nyligen dömdes för terrorbrott i Etiopien. Grunden till deras resa, att granska ett företags agerande i landet, ett företag tidigare representerat av en man som idag sitter som svensk utrikesminister och som nu anförs som skäl till att inte tillräckligt görs för att få dessa journalister fria.

I grunden ställer jag mig frågande till varför en utrikesminister inte skulle göra tillräckligt mycket bara för att han tidigare var involverade i ett företag som var föremål för dessa två journalister. Men låt oss förhålla oss till demonstrationerna. Det är två scenarion vi kan se framför oss, en etiopisk regim med ett rättsligt system som är starkt politiskt influerat och en svensk utrikesminister som har det yttersta ansvaret för Sveriges bilaterala relationer med andra länder.

Det som hade varit gynnsamt vore om man i detta läge använde sina demokratiska rättigheter för att markera mot en auktoritär regim som fängslar journalister på tvivelaktiga grunder, manifestera för journalisters rätt att få göra sitt jobb, en till grundbult i vårt demokratiska system. Svensk vänster återigen i sitt nötskal prioriterar att demonstrera mot en minister i en demokratiskt folkvald regering istället för att demonstrera mot att länder förtrycker människor och nekar dem deras demokratiska rättigheter. Återigen en rättighet som de har men det är återigen vad de hellre prioriterar som ställer en frågande.

"Svenska marxist-leninistiska aktörer reagerar över att marxist-leninistiska journalister sitter fast i ett marxist-leninistiskt land", något som skribenten Fredrik Segerfeldt hade svårt att släppa. Jag själv har svårt att släppa det faktum att det är viktigare att demonstrera mot Carl Bildt än att demonstrera mot den auktoritära regimen i Etiopien som har fängslat två svenska journalister, även om jag inte ifrågasätter deras rätt att göra det.

Att svensk vänster oftast anför denna vilja, att använda sina demokratiska rättigheter att markera mot demokratiskt folkvalda istället för att markera mot auktoritära regimer är i sig inget nytt. Att göra demokratin en björntjänst är något av ett kännetecken, alltid använda sina demokratiska rättigheter men alltid på något sätt hamna på fel sida i människors kamp för frihet och demokrati. Ränderna tycks aldrig gå ur.

Media: AB, SvD, SvT.

Tiden mogen för Palestina?

2012-01-15T09:35:00.001+01:00

Förberedelserna institutionellt för att bilda en stat har nu kommit så långt som det är möjligt i sin nuvarande form. Detta uttrycker Robert H Serry FN:s koordinator för Mellanösterns fredsprocess i en rapport. Förberedelserna har kommit så pass långt att det är läge att erkänna Palestina som en självständig stat.

Det gör en lite nyfiken. Just kravet på demokratisk självständighet, att demokratisk stabilitet inte bara bygger på grunden av fria val utan också på premisserna att demokratiska institutioner kan garanteras är ett av grundkraven för att jag personligen ska ställa mig bakom att erkänna den palestinska staten. Målet har alltid varit palestinsk självständighet, tvåstatslösningen enligt 1967 års gränser är i min mening den mest önskvärda lösningen. Att tusentals år av konflikter skulle få en lösning i denna generation har länge varit en utopi, men förhoppningen finns hela tiden att den mest komplexa situationen av alla sakta men säkert går mot en fredligare utveckling.

Den palestinska staten bör erkännas på grunden av att en regering som kan garantera att dess territorium kan kontrolleras. Det är ett av de tre grundkraven från svensk sida. Representanter från Centerpartiet anför nu sin vilja att Sverige nu ger sitt erkännande till den palestinska staten vid nästa sammankomst i FN:s Generalförsamling.

Jag kan tycka att viljan är intressant. Viljan blandas med en del skepsis om Palestina är moget att erkännas som en demokratiskt självständig stat. Förhållandet till den palestinska terroristgruppen Hamas är också en grundbult i bildandet av staten Palestina. Israel hävdar här sin rätt, rätten att få försvara sig mot en grupp med den uttalade agendan att förgöra staten Israel.

Utvecklingen i Mellanöstern blir intressant att följa. Den arabiska våren blir också ett scenario som spelar roll. Situationen i Syrien, en aktör som spelar en vital roll i fredsprocessen, inte minst genom sina band till Libanonbaserade terrororganisationen Hizbollah gör fredsprocessen än mer intressant.

Palestina bör få sitt erkännande i sinom tid. Frågan om tiden är mogen för detta nu. Fokus bör dock hela tiden vara att arbeta för att den möjligheten ska bli sann.

Bloggar: Johan, Jonas, Peter.
Media: DN, DN, SvD.

Sjöstedt och pretty little liars

2012-01-13T16:51:00.002+01:00

Till slut träder alltid någon fram och berättar vad som egentligen hände. Tommy Waidelich agerar livvakt för Håkan Juholt i turerna kring vad som egentligen hände under det så kalalde stormiga mötet i oktober och de självande minuterna innan.

Det har förnekats i tid och otid att justeringar hade gjorts i sista stund, att förslaget om stärkt a-kassa var ett fröslag som fick se papperskorgen. Tommy Waidelich medger nu att det pågick justeringar i sista stund, men ansvaret är i grunden hans.

Vad innebär detta egentligen? Ja rent konkret innebär det att en rätt pinsam historia kunde ha fått sin upplösning långt innan spekulationerna om att Håkan Juholt ljög inför media och partifolk om vad som egentligen hade hänt. Tommy Waidelich sökte stöd i sin chef om de förändringar som han såg som nödvändiga. Man skulle gärna ha följt det möte mellan Juholt/Waidelich och de socialdemokratiska riksdagsledamöterna. Historien har inte varit gynnsam för socialdemokratin.

Det är sådana historier som kunde ha undvikits om man nu hade varit mer rakryggad och medgett sina intentioner än att låtsas om något annat och skylla på andra, särskilt när man var direkt ansvarig för de nämnda korrigeringarna.

En haltande socialdemokrati sätter prägel även på det nya året. Frågan är vad detta innebär rent konkret. Folk kommer säkert fråga varför de inte medgav från första början. Hur det hanteras är deras ansvar.

Samtidigt i en annan del av Stockholm, Sverige eller var han nu befinner plockar Jonas Sjösted in sympatier under sina första dagar som partiordförande. Vänsterpartiets framgång är rent opinionsmässiga och uppgången kan delvis beskrivas Sjöstedt. Framför allt har det under en tid inte varit någon tvekan om vem som som skulle stiga fram ur Lars Ohlys skugga.

Även om det rödgröna samarbetet inte existerar mer än i medias medvetande, jämnas marginalerna ut lite mer för varje dag. Socialdemokraterna hamnar i kläm mellan två partier som har medial och opinionsmässig motvind. Att styra skutan rätt är den stora utmaningen för rörelsen. På onsdag kommer ett kvitto på Håkan Juholts dagsform. Hans bästa stund är i debatterna, han har ingen som helst möjlighet att misslyckas.

Bloggar: Kent, Martin, Olsson, Peter, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Juholts utmaningar: europakt och de interna turerna

2012-01-13T07:28:00.006+01:00

I sig finns det många frågor som kräver svar den dag då Håkan Juholt visar sig i rampljuset igen. Det är en fråga om vad som försiggår bakom kulisserna. I sig har det givits råd till Juholt att hålla lite låg profil för att inte ytterligare spä på de turer som som har skapat oreda både för honom och hela den socialdemokratiska rörelsen. I sig intressant att han nu kritiseras för sin låga profil.

Sveriges regering öppnar för en anslutning till europakten. Det är Juholts ena utmaning att hantera. Tidigare har han tvärt sagt nej till pakten, men i juholtsk and kan man inte riktigt vara säkert på det konsekventa nejet. Statsminister Fredrik Reinfeldt öppnar för ett anslutande, men på premisserna att Sverige inte behöver ansluta sig utan att behöva binda sig till de regler som utformar själva pakten.

För Sveriges del är budgetdisciplin en grundfast del i det svenska finanspolitiska ramverket. Att den nya europakten tar sin grund i att skapa bättre budgetdisciplin är i sig inget kontroversiellt för Sveriges del. Det är dock frågan om hur det kommer uppfattas som att Sverige tar en bakväg in i ett samarbete som väljarna har sagt nej till. Utkast till hur pakten ska utformas talar om möjligheten att icke euroländer kan ansluta sig till euron utan att förbinda sig till de regler som pakten skulle ställa på euroländerna. Vad som blir Sveriges ställningstagande blir en intressant diskussion.

Juholts krav på att stryka satsningen på höjd a-kassa är det som fortfarande vållar frågetecken. Juholt och Tommy Waidelichs dribblande i denna fråga är det som skapar frågetecken. De dokument som läckte ut i december skapar en obehaglig bild av spelet inom partiet, ett spel där partiets tjänstemän får klä skott då förslaget om höjd a-kassa alltid har funnits med enligt Juholt/Widelic. Det är bara att de nya uppgifterna nu säger att Juholt verkligen bad om att stryka denna satsning i sista stund.

På morgonkvisten hade jag en kort konversation med en bloggkollega från S-håll. Jag har delat deras syn på de senaste turerna kring en enkät som skickats ut till förtroendevalda socialdemokrater runtom i landet. Visserligen finns det frågor att ställa när journalister försöker skapa splittring. Det är en annan fråga där osanningen gör sig påmind. Juholts agerande och de interna likt min bloggkollega konstaterade det, kommer dominera svensk inrikespolitik fortsatt, ända fram till sommaren om det vill sig illa. Det är en fråga om vilket tålamod som finns kvar.

Bloggar: Kent, Radikalen.
Media: AB, DI, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD.

Magplasket kring tvånssteriliseringarna

2012-01-12T21:02:00.000+01:00

Saker och ting kretsar i ens huvud. Det finns en klar majoritet i riksdagen för att slopa steriliseringskravet, en tanke är förstås vad priset är för att skapa splittring i Alliansen genom ett sånt agerande. I sig förvånas folk över att beslut som har en förutsättning att gå igenom i riksdagens kammare inte går igenom för att regeringen väljer att inte lägga fram en proposition i ämnet.

Nu blir ett självklart beslut ett rent magplask. För mina vänner inom HBT-rörelsen, speciellt inom nätverket Öppna Moderater känner jag empati för deras besvikelse kring att slopandet av steriliseringskravet dröjer. I somras höll de en omröstning i sitt Pridetält om hur folk ställde sig till slopandet. Responsen tydde på ett klart ja till slopande av steriliseringskrav.

Den hållhake som finns i hela maskineriet stavas för tillfället Kristdemokraterna. Det finns en viss ljusning i frågan kring Kd:s ställningstagande. Genom personer som Caroline Szyber och Jakob Forssmed finns en förhoppning om en mer pragmatisk hållning till just HBT-personers rättigheter. Fortfarande väcker det en del irritation. Den kristdemokratiska medverkan på Pridefestivalen var ett välkommet kliv framåt, fastän medvetenheten om att här klämmer skon rätt rejält för en del.

Tills dess landar förhoppningen om ett förväntat besked i ett rent jaha. Frågan är dock hur detta påverkar främst de som stod upp för kravet på ett slopande men som nu viker sig för den minsta. I den här situationen var det den lilla tuvan som stjälpte det stora lasset.

Bloggar: Christoffer, Christoffer, Dynga, Krassman, Martin, MMK, Peter.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, GP, SVT.

Det här med ansvaret

2012-01-11T20:58:00.002+01:00

Fredrik Reinfeldt gör ett utspel på arena där moderaterna har ett enormt förtroende. De ekonomiska politiken har i nuläget två personer som fajtas om vem som uppbär det högsta förtroende i denna fråga. Det är rätt imponerande för Moderaterna att dessa två är Anders Borg och Fredrik Reinfelt. Idag får vi beskedet, inga nya skattsänkningar, inte för tillfället.

Det är svåra ekonomiska tider, då är det viktigt att vara ansvarsfull. Svensk ekonomi går bra, statsskulden är nere på 35 procent jämfört med drygt 45 procent innan den globala lågkonjunkturen, skatteinkomsterna är nästintill desamma som 2006, innan skattesänkningarna. Att fokusera på att frigöra den svenska ekonomin ännu mer är viktigt, därför kommer skatterna fortsatt att behövas sänkas.

Dock är det reformutrymme som finns idag inte densamma som för några år sen. Ordning och reda i de offentliga finanserna har varit ledordet, respekten för dem är vitalt för att trygga en stabil ekonomi och ha råd att trygga välfärden. Det kan tyckas hos vissa att det här med ansvar var något nytt. Men allt som oftast landar det i rena floskler. Vanliga människor har fått mer i plånboken, svenska statens skuldsättning har minskat och ekonoin är i balans. Dessutom har statens finanser skyddats mot kortsiktiga ekonomiska stimulanser som stt många andra länder i ekonomisk knipa.

Lokalt sett blir frågan om välfärden vital. Som kommunal företrädare kan man göra allt eller inget för att skapa gynnsamma förhållanden för entreprenörsskap och jobbskapande för att minska bidragsberoende, samtidigt som man sätter välfärdens finanser främst. Att inte göra detta har visat sig på vissa håll. Till och med i en stad som Örebro, ökar man skuldsättningen och sparar in på barn, äldre och unga. Att den styrande S-majoriteten inte förmår att ta ansvar där är vital.

På riksnivå ter sig det likadant. I senaste budgeten visar sig underfinansieringen, i den försvarspolitiska debatten kom medgivandet att skuggbudgeten på det området var underfinansierat. Vad som mer saknas i alternativet är värt att fundera på. I dessa tider är det vitalt att ta ansvar för ekonomi och välfärd. Att vissa försöker låtsas om att ansvar för Moderaterna är något nytt, får nog se till hur deras partivänner ställer till det runtom i landet.

Bloggar: Grefven, Kent, Radikalen.
Media: DN, Exp, SvD, SvT.

En inrikespolitisk vitamininjektion

2012-01-11T07:22:00.003+01:00

För närvarande tycks det som att svensk inrikespolitik sitter och väntar. Väntar på vad som ska komma härnäst. Mycket av höstens politiska trätomål har kommit att handla om personliga tillkortakommanden, in på det nya året har diskussionen om person snarare än politik. Ut med Lars Ohly in med Jonas Sjöstedt, och sen var det med Göran Hägglund och Håkan Juholt.

Den senare tycks gömma sig undan för att inte ytterligare försöka sätta spinn på den våg av missnöje som sköljer inom partiet och som media inte är sena med att snappa upp. Internt finns det ett arbete som fokuserar på att utveckla socialdemokraternas politik i grunden. Den nya programkommissionen i sig, det är först till kongressen 2013 då vi får ett kvitto på hur socialdemokratisk politik har ändrat sig, hur den bärs fram och hur Håkan Juholt lyckas bära fram den.

Göran Hägglund är en ifrågasatt ledare inom partiet, men i grunden borde deras politiska position var mer ifrågasatt. Insikten var tydlig från Annie Lööfs håll när hon valdes till Centerns nya ledare, allt för mycket handlade om att bära upp Alliansens politik snarare för att förmedla sitt politiska alternativ. Här behöver även Kristdemokraterna komma till insikt. Det har diskuterats om hur svensk borgerlighet ska utveckla sig framåt valet 2014. Hur svensk kristdemokrati ska utveckla sig och inse allvaret i den utveckling som just nu sker är bara en uppgift som de själva kan ta tag i.

Svensk politik förändras dock en del i denna tid. Svensk socialdemokrati befinner sig i en position olikt många tidigare tillfällen. Det är inte det dominerande partiet längre, deras förtroende i valvinnande frågor tryter alltmer, det är det traditionella frågorna som bär upp dem fortsatt. Men som den tidigare statssekreterare Stefan Stern konstaterar, vad händer om förtroendet i deras mest vitala fråga börjar tryta? Allt medan deras lojala trotjänare på Aftonbladets ledarplats gnäller om den utveckling som sker utan att diskutera vilka förändringar so är nödvändiga.

Insikten om välfärden är att det är en växande fråga. Ska svensk socialdemokrati fortsätta med sin pragmatiska hållning och inse vikten av att välfärdens område utvecklas, där privata aktörer tillåts agera, de som utför verkamheter tillåts göra vinst likt de som tillför välfärden produkter som behövs för att bedriva verksamheten? Eller fastnar de i den traditionella hållning som Vänsterpartiet har, med sitt genuina motstånd mot vinst, privata alternativ och viljan att sätta människors valfrihet i främsta rummet?

Bloggar: Dennis, Tokmoderaten.
Media: AB, DN, DN, DN, SvD.

Det är dags att köra nu

2012-01-09T07:28:00.000+01:00

Måndag och dags för de flesta att återgå i arbete efter veckor av ledighet. Läget förändras dock kontinuerligt och många formerar sig nu inför de förutsättningar som råder. I helgen hölls Vänsterpartiets kongress, den kristdemokratiska kongressen är i antågande och frågan om vilken färdriktning som de ska ta är en fråga.

Vänsterpartiet har under helgen tagit en rad intressanta beslut om vilken politik de vill driva. Jonas Sjöstedt, den nye vänsterledaren är skicklig i rollen att påpeka det långsiktiga perspektivet. Frågan är hur tålmodiga kongressombuden är i och med de beslut som togs. Kravet på sextimmars arbetsdag med bibehållen lön är en sådan fråga. Mer ledighet kan locka, men till priset av att öka produktiviteten eller att minska lönen därefter, hur många intresserar sig för det?

Till råga på allt, förbudet mot bemanningsföretag som det har diskuterats kring, till beslutet om obligatorisk partiskatt. Hittills handlar det bara om partimedlemmar, men synen på att bestraffa höga inkomster är genuint. Alla nettoinkomster över 27 500 kronor ska betalas till partiet av de som innehar betalda förtroendeposter, en fix idé inom Vänsterpartiet som gärna får hållas för dem själva.

Vintervilan är dock inget som gör en trygg. Trots oppositionens tillkortakommanden är det dock små skillnader rent generellt. Som regeringsbärare vaggas man lätt in i en falsk trygghet av en opposition som inte förmår att förvalta sitt ansvar som en konstruktiv opposition som utmanar regeringen. Vänsterpartiet är redo, Miljöpartiet har varit på banan än så länge. När Socialdemokraterna är redo, först då får vi en påminnelse om hur det kommer att te sig fram till nästa val.

Alliansen har hittills tjänat tämligen gott på oppositionens tillkortakommanden. Detta är dock inget som tryggar rent långsiktigt. Väljarna är idag är mer lättrörliga, känslan av partitillhörighet har minskat, fyra tiondelar sällar sig till gruppen oberoende, de som röstar på ett parti bara för att de "alltid har gjort det" är nästintill obefintligt. Att Alliansen tjänar på ett gott förvaltarskap är en sak, men när väljarna kräver besked måste man svara upp.

Många ropar efter en modern borgerlighet. Målet för den moderata förnyelsen är inte att fastna i ideologiska dogmer utan hela tiden har utgångspunkten i människan och utifrån det utveckla en ansvarsfull och frihetlig politik. Den lärdomen ska tas tillvara på. Även de andra partierna inom borgerligheten har att inse detta faktum. Förutsättningarna för Alliansen att fortsätta vara en maktfaktor är att samtliga inser faktum att en frihetlig och ansvarsfull politik har människan i centrum. Utifrån de förutsättningarna finns det förutsättningar att växa, ingen tjänar i längden på andras tillkortakommanden.

Bloggar: Johan, Kent, Lidby, Martin, Peter, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Att göra en Reepalu

2012-01-08T12:50:00.002+01:00

Det har figurerat inlägg med beskrivningar om begreppet att göra en "Reinfeldtare". Utifrån de inlägg som har gjorts ger det mig lite funderingar vad det finns för olika beteenden som har personifierats av vissa politiska företrädare. Blickarna i dagar som dessa riktas tämligen lätt mot Malmö och den våldseskalering som fick Malmöbor att säga ifrån.

De två dödskjutningarna som har skett under den senaste veckan är i sig inte unika. Det är ett led av en lång tid av oprovocerat våld, riktat även mot vanliga Malmöbor. 15-åringen och 48-åringen som fick plikta med sina liv var den droppe som fick bägaren att rinna över. Vad som görs i Malmö är också en relevant fråga, något är fel och därför krävs ett ansvarstagande.

Ilmar Reepalu väljer att vädja om hjälp från Stockholm och justitieminister Beatrice Ask. Att Reepalu tycker det är dags för ministern att agera är en sak. Vad som kan göras från regering och riksdag är en annan aspekt, vad Reepalu själv gör är dock den stora frågan. Så fort Reepalu stöter på ett problem riktas en vädjan till någon annan. Det här fallet är inte unikt.

Att rubrikerna om nya dödsskjutningar blandas med rapporteringen om att Malmö minska stödet till en organisation som arbetar aktivt med att få före detta kriminella att göra upp med sitt förflutna, det är något som visar på dålig tajming. Att man valde att krypa till korset och ge tillbaka det finansiella stöd som hade dragits in borde vara en signal till de styrande i Malmö.

Att göra en Reepalu handlar i sig om att i de flesta lägen ropa på någon annan än att visa ledarskap och ansvarstagade i stunder som kräver detta. Det Reepalu gör är att han fortsätter i gamla hjulspår. Det går att ropa på en bättre skola som inte riskerar att unga slås ut, det går att kräva en bättre arbetsmarknad än att försätta människor i bidragspassivitet, det går att ropa på tuffare tag mot illegala vapen.

Tills dess bör man dock visa på hur man kan arbeta lokalt för att skapa bättre förutsättningar kortsiktigt. Att skapa en arbetsmarknad som i Solna, eller en skola som i Essunga där man tar till sig av tillgänglig pedagogisk forskning. Malmöborna visar att det är hög tid för detta.

Bloggar: Maria, Svensson, Sörliden.
Media: DN, DN, SvD, SvD,SvD.

#vkongress och ett förbud mot 63 000 jobb

2012-01-07T08:00:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt är nu vald till partiordförande i Vänsterpartiet. Ett väntat beslut och en undran om hur valet av just Jonas Sjöstedt innebär för både partiet i sig och det politiska landskapet. I grunden hotar inte Vänsterpartiet några av partierna på högerkanten. Detta blir främst en fråga hur Vänsterpartiet ska kunna locka över missnöjda vänsterväljare, speciellt inom Socialdemorkaterna.

Det är för de sistnämnda som situationen blir allt mer allvarlig. Att Socialdemokraterna har identitetsproblem är allmänt vedertaget. Det är en fråga hur en tydlig vänster kommer att innebära för hot mot (S). Enligt mig är valet av Sjöstedt ett tecken på att hotet är mer uppenbart.

Det som i sig inte förvånar är att man också har beslutat om att vilja förbjuda bemanningsföretag. Att man skyr vissa form av arbeten, att man vill försvåra för företagande och företags möjligheter att tillskansa sig kompetenta arbetsresurser blir mer och mer uppenbart. Syftet att göra svensk arbetsmarknad mindre flexibel är ett tydligt tecken inte bara i detta beslut utan också i många av de motioner som har lagts inför stämman.

Enligt Bemanningsbarometern omsatte de inrapporterade bemanningsföretagen runt 63 000 årsanställda 2010. I ett svep beslutar man att för att förbjuda denna näringsgren. Man kan ju undra hur de tänker förklara för näringen att de vill förbjuda företag från att snabbt kunna hyra in kompetent personal när det behövs.

Motståndet mot bemanningsföretag grundar sig främst i tre olika tankesätt; synen på vad som är ett riktigt arbete, synen på vinst i företag och maktförhållanden på arbetsmarknaden. Det är främst det senaste som jag ser som anledningen till att man från Vänsterpartiets beslutar om att man vill förbjuda just bemanningsföretag, därför de finns till för att tillgodose arbetskraft bara när det finns behov. Någon egentlig respekt för arbetsmarknaden, dess ökade rörlighet finns inte.

Bloggar: DHE, Högberg, Jerker, Johan, Kent, Lidby, Martin, Norah, Radikalen, Ola, Peter, Kent, Tokmoderaten.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SDS, SR, SR, SR, SR, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SvT, SVT.

Dagen då proletärsnobben Sjöstedt tar över

2012-01-06T09:08:00.001+01:00

Gårdagens beslut om att inte föreslå delat partiledarskap var i sig inget som förringade Jonas Sjöstedt chanser att ta över. När den presumtiva parhästen Ulla Andersson insåg nederlaget, valde hon på ett snyggt sätt att dra tillbaka sin kandidatur med respekt för det beslut som kongressen precis hade tagit. Hennes enda chans till partiledarskapet hade förminskats till att partiledarskapet just skulle ha kunnat blivit delat.

Idag träder han in på scenen, proletärsnobben som tydligen ska vara det passande ordet. Till skillnad från sin företrädare som tyckte det var okej att hans dotter fick välja skola och då en friskola, samt att få privat sjukvård när han kämpar mot att vanligt folk ska kunna ta del av detta, har vi nu en partiledare som uppenbart vantrivs med sin tillvaro. Jag kan förstå detta, att bo i den kanske mest blåa stadsdelen i Stockholm är kanske inte en trivsam tillvaro för en person som faktiskt inte har valt att bo där, utan pga av att hans fru har gjort det.

Det kanske är något för Jonas Sjöstedt att känna in, känslan att bli påtvingad något som man själv inte har valt. Det när hans och hans partis politiska agenda är att tvinga på människor sin politik, fyllt med förbud, regleringar och hinder för vanligt folk att få bestämma över sina liv och göra sina egna livsval i alla möjliga situationer.

Samhället har ett ansvar, att se till att effekten av att göra fel innebär konsekvenser för den som gör det. Vänsterpartiet har dock en agenda för samhället som sträcker sig även mot de som vill göra rätt för sig. Hindra människor från att resa obehindrat, begränsa ett fritt företagande, tvinga på arbetsgivare arbetsvillkor som för många företagare skulle innebära direkt konkurs. Bara det en del av hela kakan.

Som jag skrev igår, vet man var man har Vänsterpartiet. Till skillnad från Socialdemokraterna som famlar efter en politisk inriktning har Vänsterpartiets inriktning varit självklar. Mot mer av politik, mer av statlig makt över medborgare. Med Jonas Sjöstedt kommer ingenting förändras.

Bloggar: Mikael, Radikalen, Samuel, Sven-Erland, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, Exp, SvD, SvD.

När AB:s ledarsida förminskar egyptiers kamp för frihet

2012-01-06T08:31:00.000+01:00

Aftonbladets ledarsida har som en av många fått för sig att det går att länka samman de protester som har skett på gatorna i London, Madrid och Athen med de protester som har skett i Nordafrika och på den arabiska halvön. Det enda som förenar dem är att 2011 var ett protestår.

Det som skiljer dem åt är att protesterna i Nordafrika och resten av arabvärlden var en kamp för frihet och demokrati, i London var det protester i missnöje över de nedskärningar som den brittiska regeringen tvingades till pga av att andra inte tog ansvar för de gemensamma finanserna.

Storbritannien och Sverige valde olika vägar att tackla krisen. I ett läge där båda länders statsskulder var ungefär desamma i förhållande till BNP (ca 45 procent), eldade den brittiska regeringen på underskott och statsskuld. Till skillnad från Sveriges statsskuld som senast var nere på 36 procent fördubblades den brittiska statsskulden i förhållande till BNP.

David Camerons tid som premiärminister har inte varit en gynnsam period. Effekterna av oansvarigt ekonomiskt agernade som Tory/Libdemregeringen ärvde i maj 2010 blev deras ansvar att hantera. Första fasen av krisen orsakades av bankers allt för vidlyftiga utlånande till människor som saknade tillräcklig betalningsförmåga. När banker höll på att gå omkull försökte stater rädda dem. Som Johan Norberg frågade, stater kan rädda banker, men vem räddar staterna?

Sverige valde som ett av få länder att hålla i skattebetalarnas pengar. Storbritannien tvingades till nedskärningar. Det är detta som människor visar sitt missnöje inför, vissa politikers oansvar som andra får städa upp. Jag kan tänka på det som Tony Blair sade om kontroversiella reformer. Man blir idiotförklarad när man genomför dem, men i efterhand ångrar man att man inte gick längre. Kanske David Cameron kommer till samma insikt.

De protester som sker i Grekland i synnerhet är i längden inte konstruktivt för att landet ska ta sig ur krisen. Då krävs hårt arbete från alla håll för att få den grekiska ekonomin på fötter. Men att likställa egyptiers, tunisiers och libyers protester och rop på frihet och demokrati med människor som protesterar mot demokratiskt folkvalda regeringar, ropar efter allt åt alla utan att egentligen behöva anstränga sig, är inget annat än att förminska de protester som skett runtom i arabvärlden. Att Aftonbladets Ledarsida länkar samman London och Athen med Kairo gör dem bara till en av de som har fel.

Vänsterpartiet - trots allt tydliga i över 90 år

2012-01-05T09:39:00.001+01:00

Att läsa de motioner som ska behandlas på Vänsterpartiets kongress är i sig inte särskilt uppmuntrande, kanske lite roande. Trots allt det som förundrar en, Vänsterpartiet är ett tydligt vänsteralternativ i svensk inrikespolitik. Det är det positiva med att ha ett parti som Vänsterpartiet, att veta var man har sin motståndare är bekvämt. Göran Persson uttryckte sitt obehag kring Fredrik Reinfeldt och medgav att Bo Lundgren var en mycket mer bekväm motståndare. Inte för att åsikterna var bättre, utan för att GP visste var han hade Lundgren.

På samma sätt kan man känna inför dagens socialdemokrati. Var de befinner sig nu, vart de är på väg är den stora frågan. Socialdemokraterna gjorde aldrig läxan efter 2006, när 2010 innebar ytterligare ett nederlag var behovet av förändring rätt uppenbar. Det är där som socialdemokratin befinner sig i nuläget, oklart om vart de är på väg.

Symbiosen mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sträcker sig i sig bakåt till 1910-talet då de senare bröt sig ur Socialdemokraterna. I sig kan det bero enligt mig på inställningen till de revolutionära vindarna som blåste under den tiden, Socialdemokraterna valde en mer parlamentarisk väg än sina utbrytare.

För den svenska socialdemokratin har det i sig varit positivt. Fördelen med ett alternativ längre ut till vänster i svensk inrikespolitik har gjort att Socialdemokraterna har kunnat ta en position på den politiska skalan, lite ut åt vänster där man har kunnat framstå som mer trovärdiga än just Vänsterpartiet. När Vänsterpartiet har som ambition att förtydliga sin vänsterprofil kan det i sig vara positiv även för Socialdemokraterna. Problemet idag är att Socialdemokraterna även utmanas utav Miljöpartiet. Jonas Sjöstedts profilering kan innebära en del huvudbry hos Juholt och Co.

Var Socialdemokraterna ska finna sig på den politiska skalan är en oklar fråga än så länge. Trots allt känns det som Vänsterpartiet alltid har befunnit sig i samma läge sen de bildades. De har trots allt varit tydliga med sina ideal och har inte haft ambitionen att förändra sig särskilt mycket. Det kanske är detta som är det intressanta med just Vänsterpartiet, man vet var man har dem.

Bloggar: Jinge, Martin.
Media: AB, AB, Exp, Exp, SvD, SvD.

Onyanserad mediebild av restaurangmomsen

2012-01-05T08:00:00.000+01:00

Det framställs imedia som ett generellt krav att restauranger ska sänka sina priserför att möta den nyligen genomförda momssänkningen. Några harvalt att göra det, andra inte vilket framställs som något negativti media. Att man redan tre dagar tror sig kunna utvärdera en reformtyder på att man inte riktigt har satt in sig i vad reformen betyderför näringen.

Jag blev kontaktadav en aktör inom restaurangnäringen som berättade för mig om hurdenne hade reagerat på den mediebild som har målats upp de senastedagarna. De fann kraven på prissänkningar som märkliga, av fleraanledningar. Detta då priserna för bl a personal, lokalhyra ochråvaror har gått upp.

Till följd avenligt dem tydliga signaler om att momsen skulle sänkas, valde manatt inte justera upp priserna på sin mat. Någon ökning av prisernahar inte skett sedan 2009, trots att de löpande kostnaderna för demhar gått upp. Rent praktiskt har priserna sänkts minst motsvarandede ökade kostnaderna, då denna aktör har kompenserat sina kunderför dessa. Nu sänks momsen, därför ses det som negativt närdenne aktör inte sänker sina priser.

Det finns enligtmig tre primära valmöjligheter för att möta momssänkningen;sänka priserna, nyanställa eller öka marginalerna. Stora aktörersom McDonald's och Max har valt att både sänka priserna ochnyanställa. Dock är skillnaden mellan de stora kedjorna och demlikt den aktör som kontaktade mig, att marginalerna inte är desammahos de sistnämnda. Därför är det läge att vänta medutvärderingen kring hur väl reformen påverkar både prissänkningaroch fler anställda.

Detpositiva dock är att restauranger nu konkurrerar med takeawayrestauranger på lika villkor, då momsen för avhämtning sentidigare är tolv procent men inte för servering. Därför kanaktörer som den som jag kom i kontakt med kunna åtnjuta demarginaler som man valde att bortse ifrån när man tidigare år inteökade priserna för att möta de ökade omkostnaderna. Hade man valtatt då öka priserna och nu sänka dem efter årsskiftet,då hadedet i medias ögon sett bättre ut. Att man valde att behållapriserna och inte höja dem, visade på att man brydde sig främst omkunderna, något som media inte har valt att belysa.

Bloggar: Anders.
Media: Arb.

Med gårdagens förslag möter V framtidens utmaningar

2012-01-04T12:35:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson sätter sin ton för Vänsterpartiets kongress i helgen. Till råga på allt, de presumtiva kandidaterna för ett eventuellt delat ledarskap drar sin lans för att vänstern måste bli mer tydlig i frågor som de tror att eendast de kan fixa. Som de klyftorna, miljöproblemen, välfärden etc. Dock är saker och ting sig likt. Behoven av reglering och statlig kontroll är minst lika iögonfallande i deras argumentation, nu som tidigare. Som med kontrollen av finanssektorn.

"Ekonomisk politik ska bestämmas av demokratin, inte marknaden." Med andra ord vill man göra det som var det egentliga problemet till den internationella finanskrisen, när stater gick in i banksektorn, garanterade lån. I vänsterns värld ska staten vara både spelare och domaren som sätter reglerna för banksektorn. Om det är detta som är statens roll, att agera på bankmarknaden än att sätta upp tydliga regler och se till att konkurrensen fungerar, är allt sig likt i vänsterns värld. I vänsterns värld heter det demokratisering, i vanlig retorik kallas det för statligt styrd.

När man tar sig en titt in i de förslag som lyfts på Vänsterpartiets kongress kan man se något av följande:

Förbjud inrikesflyg (Avd. Sverige är 1572 km långt, vilket är längre än sträckan Smygehuk-Rom)
Förbjud uppsägningar i företag med vinst
Förbjud bemanningsbranschen
Kontrollera banker
Riv upp skattesänkningar
Förstatliga banker och finansinstitut
Förstatliga bilindustrin
Sänk pensionsåldern
Friåret
Medborgarlön
Tredelad föräldraförsäkring
Reglera marknaden som den för alkoholhaltiga drycker
Gratis tandvård för alla
200 000 jobb i offentlig sektor
Förstatliga skola
Arbetsmarknadskunskap i skolan utformad i samarbete med facken
Skoluniform
154 Nej till rödgrönt samarbete 2014
Åldersgräns för barns mobilprat (10, 12 eller 16 år)

Dvs i Europas till storleken femte största land ska det inte vara tillåtet att flyga, det ska vara förbjudet med fritt ägande/företagande, företag ska tvingas anställa folk på heltid, uthyrning av personal ska förbjudas, banker ska kontrolleras, vanligt folk ska få mindre i plånboken, företag ska förstatligas, människor ska jobba mindre, föräldraledigheten ska styras av staten, marknader ska regleras etc. Till det ska även förhållandet till den enda garanten till att Vänsterpartiet någonsin ska få tillträde till regeringskansliet brytas.

Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skriver följande: "Politik blir inte bättre för att den blir mer centralstyrd, däremot blir besluten mindre demokratiska när EU tar makten över dem.". När man kollar till de förslag som lyfts och läser till Sjöstedts och Anderssons inlaga tycks det bara handla om när makt förflyttas från Sverige till EU. Inom Sveriges gränser finns det inga problem för dem att vilja att staten ska bestämma mer över människors liv. Och så finns det vänsterpartister som förfäras av att de tycker att Moderata Ungdomsförbundet "umgås med diktaturkramare". Så svårt var det att se bjälken framför sitt eget ansikte, inte ens när de partiledarkandidaterna förmådde att svara på vilket av USA eller Kuba som var mest demokratiskt.

Bloggar: Martin.
Media: Exp.

Inte lite väl tidigt att utvärdera?

2012-01-04T09:49:00.001+01:00

Jag får väl säga att det har slagits något slags rekord att utvärdera en reform som den sänkta restaurangmomsen. Tre dagar tog det för media att börja rapportera om skepsisen mot att det kommer ske prissänkningar, nyanställningar mm inom restaurangnäringen.

Låt mig säga så här, kanske lite väl tidigt att kolla hur väl reformen kommer slå. Det är också intressant att många av de ledande restaurangkedjorna visar vägen för de andra inom näringen. Hittills har McDonald's, Max, TGI Fridays, O'learys och Pizza hut aviserat prissänkningar och nyanställningar. Nu uppmanas alla aktörer inom restaurangnäringen, från sin branschorganisation att vårda reformen.

En sak att försöka utvärdera en reform efter redan tre dagar, en annan att dumförklara en reform (och moderaternas väljare, vilket den ledande dagstidningen lyckades med på samma uppslag som sina nypåkomna konspirationsteorier), negligera alla de aktörer runtom i landet som dagligen sliter för att få vardagen att gå ihop. En relevant fråga är ju när dessa belackare ska åka ut i landet och lyssna till de små företagen inom näringen. Jag har frågat detta tidigare, Mats Eriksson, mannen bakom Momsbloggen och en av de främsta i kampen för den sänkta momsen ställer samma fråga.

Det vore intressant om vissa tog sig tid att lyssna till alla de aktörer som inte heter McDonald's, Max, eller Pizza Hut. Det är ju för dessa som reformen betyder allra mest.

Media: SR, VT.

Hallå politiken!

2012-01-03T10:31:00.005+01:00

"politiken hallå hallå hallå. Politiken hallå hallå." Det går inte att ta miste på betydelsen i denna underrubrik. Ropen på en konstruktiv dialog är mer talande nu än tidigare. Istället för att fokusera på vad som blev den första krisen, på 2012 första dag är det läge att fokusera framåt.

Två är bättre än en tycks råda i ett annat parti. Vänsterpartiets mest troliga stridsfråga kommer att blåsa upp kring dess kommande ledarskap. En majoritet står bakom ett delat ledarskap, enligt de rapporter som kommer utifrån den rundringning som SvD har gjort. Till skillnad från en socialdemokrati som famlar efter en konkret politisk diskussion, har andra kommit längre i utvecklingen. Att läsa motionerna till stämman är i sig inte uppmuntrande, men kanske roande. Vänsterpartiet tycks må mycket bättre än sina tidigare rödgröna kamrater.

Så vad kommer vi att kunna se av en konstruktiv opposition 2012? Mycket tyder än så länge att de konkreta politiska förslagen än så länge inte kommer från det största oppositionspartiet. Det är en sjukdomsinsikt i sig, och om krisen var påtalande 2011, var det något som inte hade behövts 2012. I sig är inte krisen i socialdemokratin begränsad till Sverige. I land efter land i Europa har socialdemokratin fallit tillbaka, mycket beroende på identitetskris och brist på konkreta idéer som fungerar idag.

Vänsterpartiet har valt att fokusera på hur de ska utveckla partiet, ledarskapet och vad som ska stärka dem inför nästa val. Även om man har svårt att tro hur deras idéer skulle vara banbrytande i 2000-talets andra decennium, finns en konstruktiv dialog inom partiet. Något för andra att ta efter.

Jag har i sig ingen avsikt att styra en diskussion. Det blir dock intressant när Aftonbladets ledarredaktion producerar två ledarstick som istället att fokusera på något viktigare, raljerar med Moderaterna, deras stöd i en viss fråga och eventuella stöd till partiet. S-krisen tar slut, lätt att säga när de som håller partiet under armarna inte ens förmår att forma konstruktiv dialog om partiets framtida utmaningar och istället ägnar sig åt indignationer.

Det vore då mer intressant om man nu fokuserade på den konkreta politiska diskussionen som gör den svenska oppositionen till en mer relevant sådan. Det om något är välbehövligt.

Media: SvD.

SvT:s demokratiska ansvar?

2012-01-02T10:38:00.000+01:00

Nu går Ulla Hamilton till storms mot vad hon anser de kommersiella tv-bolagens sätt att konkurrera gentemot SvT. I en inlaga gällande den göllande utredningen om public services ansvar.

"Nu handlar direktiven om hur de kommersiella medierna ska skyddas från konkurrens från public service"

Vad som inte nämns är att SvT som en del i public servicemedia, redan har en konkurrensfördel gentemot kommersiell medier. SvT kan ta sina intäkter för givna, allt medan kommersiella medier måste jaga sina via abonnemangsavgifter och reklamintäkter. Dessutom kommer bördan av den statliga koncessionsavgiften som kommersiella radiokanaler tvingas betala. Denna verklighet är det inget som lyfts fram i Eva Hamiltons kritik.

Vad som också är skillnaden är att kommersiella medier ständigt måste leta upplägg som är lönsamma för dem, det behöver inte SvT göra. Ett exempel på det är nedläggningen av Starke Man. Jag har själv inte följt serien, men upplevt ett starkt missnöje mot SvT att man lägger ner serien. Först hävdades tittarsiffror vilket borde vara helt befängt då SvT:s uppdrag inte främst handlar om att jaga tittare.

Sen kommer förklaringen "Även om vi gillade serien och den har varit uppskattad så har vi ett ansvar att förnya oss, säger hon". Man kan ju undra varför SvT lägger ner en populär serie efter två säsonger. Det är en sak om upphovsmännen väljer att inte producera något mer, men när uppdragsgivaren stänger dörren kan man börja fundera. Det har hävdats att Starke Man var lite för lik en verklig S-märkt figur. Vem vet om inte Svt tänkte samma sak?

Public Service-media har ett demokratiskt ansvar gentemot sina tittare. Eva Hamilton vill påpeka att kommersiella tv-bolagen är en demokratifara. Samtidigt som SvT i ren Berlusconianda propagerar ut i sina kanaler som på kommersiella biografer om vikten av att betala tv- och radiolicensen. Men man kan fundera kring deras demokratiska ansvar när de inte lyssnar på sina tittares missnöje över att populära serier läggs ner långt innan de blir uttjatade. I så fall har SvT själva problem med sitt demokratiska ansvar.

Skräms socialdemokratin av de fria medierna?

2012-01-02T09:14:00.000+01:00

"Där är vår uppgift och det borde vi ägna oss åt i stället för det här eviga bloggandet och facebookandet och utspelens tid som vi sett nu" - Mats Johansson (S), partistyrelseledamot.

Jag känner personligen några av de inom socialdemokratin som rör sig i de sociala medierna. För dessa har det i överlag handlat om en viljeinriktning, hur de ser att rörelsen ska utveckla sig efter ytterligare ett valnederlag. Det känns tämligen uppenbart att dessa viljor har hamnat i skymundan för den kritik som varat under lång tid och som tycks vara mer intressant i traditionella medier. Idag är nyhetsflödet snabbare, vissa tycks vara obekväma med detta, även kring vanliga människors möjligheter att uttrycka sina tankar och åsikter.

Min förhoppning med gårdagens inlägg var att kritiken någon gång skulle hamna i något mer konstruktivt, att den process som är nödvändig för vilket parti som helst som hamnar i en kris, ska kunna fokusera mot något mer konstruktivt. Problemet med Mats Johanssons kritik är att den blir minst lika okonstruktiv som de som bara uttrycker sitt missnöje. Om man anser att sociala medierna är problemet har man problem. Ska man ses som moderna är det viktigt att se att en förnyelseprocess inte bara ska bedrivas intern utan externt mot väljarna. Där finns fördelen med sociala medier.

Mats Johansson uttrycker det som är uppenbart, att de fria och sociala medierna inte är kontrollbara. Att kväsa debatten är inte den rätta medicinen. Det som behövs är en öppen och konstruktiv diskussion, då finns det inte läge att uttrycka missnöje mot att det finns andra ställen att uttrycka sina åsikter på. Då får man använda dessa till sin fördel än att motarbeta den likt man gjorde för tjugo år sen då man trodde att det där med internet inte var något stadigvarande.

Bloggar: Claes, Essbeck, Johan, Martin, Norah, Sven-Erland, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, Exp, SR, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.

(S)trålande start 2012?

2012-01-01T20:46:00.004+01:00

Vad ska man säga? 2012 har börjat och med besked. Det är en förhoppning om att förhoppningen om en relevant opposition är det som krävs för att väcka liv i svensk inrikespolitik och hålla alliansregeringen på tå intill vallokalerna stänger 2014. Det är rätt uppenbart att det finns ett missnöje inom rörelsen. Men de som uttrycker sitt missnöje bör nog välja, antingen vara konstruktiva och fokusera på lösningarna eller att fortsatt dra ett löjes skimmer över socialdemokratin.

Ylva Johansson uttrycker det som många inom socialdemokratin tycker. Jag är inte ett dugg förvånad. mer förvånad blir jag av att det inte tydligt sätts ned en fot som signalerar att det är dags att rikta fokus framåt. Socialdemokratin har satt sin prägel för 2012 om det inte markeras mot att missnöjet mer och mer tär av det som fortsatt finns kvar av den socialdemokrati som vi känner den.

Först en valseger, men innan dess en relevant opposition. 2011 inleddes med intern S-kris, 2012 inleds precis likadant. Det är bara en fråga hur länge det får pågå, hur många väljare som kommer svika innan man inser allvaret och vad det innebär att hela tiden hugga rörelsen och sin partiledare i ryggen. Socialdemokraterna tycks vara full med människor som vill leka Brutus, men ingen som ännu öppet vill utdela det offentliga knivhugget. Tills dess blir det ett krampaktigt ställningstagande från alla de som uttrycker missnöje, men som inte utåt vågar stå för om de har eller inte har förtroende.

Bloggar: Göran, Mikael, Tokmoderaten.
Media: Aftonbladet, DN, DN, Exp, Exp, SR, SvD, SvD, SvD, SvD.

Ärad vare 2012 - Ett nytt inrikespolitiskt år

2012-01-01T11:28:00.002+01:00

Det blir svårt att tro att 2012 kommer bli lika händelserik som 2011. En av förra årets största händelser i omvärlden fick sin gnista redan i december 2010. Den arabiska våren 2011 går mot en ny vår och nya ljusare tider. Fortfarande finns stora utmaningar för många av de länder som kastades in i de folkliga revolter som skedde under 2011. Fortfarande är läget osäkert kring många länder där de gamla despoterna fortfarande sitter kvar.

Frågan om det inrikespolitiska året kommer vara lika omvälvande som 2011 är också relevant. Till helgen som kommer väljs vänsterns nya ledare. Jonas Sjöstedt lär bli en rejäl utmaning för Håkan Juholt och Socialdemokraterna. Det bör påpekas att Vänsterpartiets nya ledare främst är ett hot mot Socialdemokraterna och deras förmåga att hålla kvar sin vänsterflank i väljarkåren. Ett tydligt vänsteralternativ inom oppositionen samtidigt som Miljöpartiet lockar väljare i storstäderna med en tämligen mer modern hållning kommer innebära ett huvudbry för socialdemokratin.

När Kristdemokraternas extrakongress är över kommer partiledaruppställningen vara komplett. Det råder i nuläget en ytterst liten tvekan om att Göran Hägglund skulle få se ridån gå för honom till förmån för Mats Odell. Utmaningarna är andra än vem deras företrädare är. Kristdemokraterna behöver fundera rejält på hur 2010-talets kristdemokrati ska uppfattas bland väljare. Den uppgiften måste tas på allvar.

Den stora frågan är också om Håkan Juholt får sin chans till revansch. Sällan har tillfället att vända blad på 2011 varit så skönt som för Juholt, även om han utåt sett känner ett enormt stöd, dvs inifrån partiet. Stödet utifrån är det stora problemet. Förmågan att framstå som framtidsinriktade och moderna är den stora utmaningen för en rörelse som ser sig som tidlös. Det är bara den att lösningarna inte är det.

Det lär hända en hel del innan kalenderbladet vänds upp för 2013. Innan dess lär vi notera vad som händer på det omtalade datumet 21 december 2012. Det återstår att se om världen går under eller om Mayaindianerna helt enkelt får konstruera en ny kalender, likt oss andra som vänder blad den 1 januari, varje år när kalendern tar slut. Ett blad som vi nu har vänt.

Bloggar: DHE, Johan, Kent, Norah, Peter, Tokmoderaten.
Media: AB, Exp.

2011 och ön som blev helvetet på jorden

2011-12-31T14:30:00.000+01:00

När solen skiner över ett sommarhett Stockholm kan det vara lätt att glömma bort alla bekymmer som finns. Trots allt kan även solen fördunklas rent känslomässigt. I Oslo och stora delar av Norge dominerade regntunga skyar. Ett dystert väder, som talande för en dyster dag, en helvetesdag, en dag som kommer att leva kvar hos många människor i hela deras liv.

Anders Behring Breivik hade tränat i år för denna uppgift han såg sig manad att utföra. Genom en fanatisk hängivelse till de antiislamska tongångar som råder runtom i Europa fann Breivik en grund, och även ett hat mot de ideal som han ansåg vara ett hot mot hans egna. De som försvarade våra mest viktiga ideal, om öppenhet och tolerans mot allas rätt att leva efter sina ideal blev också de Breiviks fiender.

Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF blev måltavlor i Breiviks heliga krig. De som likt de svenska socialdemokraterna hade präglat sitt land och den politiska och demokratiska utvecklingen under många år. Den 22 juli blev omvärlden varse om vem Anders Behring Breivik var och vad han avsåg att göra. Klädd i polisuniform ställde han upp sin bil utanför den norska regeringsbyggnaden, fullastad med sprängmedel. Medveten om sin lyckade aktion inne i Oslo Centrum begav han sig sedan till en ö beläget i en fjord inte långt från den norska huvudstaden.

En man som såg ut att vara vänligt sinnad, klädd i en myndighetsuniform som borde signalera trygghet för de flesta blev den mardröm som de överlevande får svårt att glömma bort. Det var inte bara en ren massaker, det var en ren slakt, riktat mot människor som hade dålig förmåga att skydda sig eller nästintill fly. Vi var många som gick och la oss den kvällen i ren ovisshet om vad som hade hänt på Utöya, men som vaknade till bilder av de timmar av skräck som hade präglat de ungdomar som trots allt hade överlevt. 69 människor kom inte från ön med livet i behåll.

Attacken var riktat mot Arbeiderpartiet och AUF, men blev en attack riktat mot det öppna och demokratiska samhället. Sällan har banden mellan Norge och Sverige betytt så mycket som de gjorde då. I den stund då Norge var i chock var det många som visade prov på ett agerande som satte prägel på den sorgliga stämningen.

Jens Stoltenberg var en person som i egenskap av statsminister gjorde allting rätt när det som bäst behövdes. I tider av sorg kan människor oavsett politisk eller religiös tro förenas. I sådana tider glömmer man bort dessa skillnader, Jens Stoltenberg var den som personifierade just detta.

Så här, nästan ett halvår sen den fasansfulla vardagen finns minnena av det fruktansvärda som hände, men också bilderna av den gemenskap som det gav upphov till. Alla i den förhoppning som alltid kommer fram när tragiska händelser sker, att detta inte sker igen.

Juholt och ett inrikespolitiskt 2011

2011-12-31T10:34:00.001+01:00

Vad minns man bäst från det svenska politikeråret 2011? Så här i de sista timmarna på året går det att se tillbaka på ett år som inte blev som det var tänkt. Året inleddes med en ledarkris och i stora delar avslutades den med en ledarkris. En höst som skulle bli turbulent rent politiskt, men som stannade i ett parti och inte slog rot i riksdagens kammare.

Peter Högberg, min socialdemokratiske bloggkollega skriver att detta år har varit ett socialdemokratiskt år. Håkan Juholt har gång på gång påpekat att intresset för Socialdemokraterna har varit stort under året som har varit. Låt mig säga så här, intresset för socialdemokratin har i stora delar inte kretsat kring intresset att bemöta samhällsproblem och formulera konkreta lösningar. På det planet torde vi vara överens. 2011 blev året då socialdemokratin tappade mark. Färden från ett statsbärande parti till ett parti nästan bland alla andra har gått fort.

I sig grundar socialdemokratins förfall på långtgående konsekvenser från oförmågan att ta till sig självkritik, analysera vad som har gått fel. I den valanalys som kom efter ett ytterligare katastrofval, lyftes bilden av en rörelse som ännu inte lärt sig eller ville se vad som hade gått fel. I takt med Håkan Juholts intåg på partiledarposten har nostalgin till 70-talets ideal fortsatt. Framtiden ska mötas med framtidens lösningar, inte med gårdagens.

De politiska framgångarna kan tillskrivas två partier, Moderaterna och Miljöpartiet. I Stockholm hotar nu Miljöpartiet Socialdemokraterna om vem som är det näst största partiet. Där har resan också gått snabbt, ett parti en tiondel så stort till ett parti hälften så stort som deras oppositionskamrater. Det politiska landskapet har börjat målats om, 2011 var bara en början till det om nu inte något drastiskt sker i den socialdemokratiska rörelsen.

Som moderat kan man vara rätt nöjd men inte självgod. Det politisk landskapet är lika intressant som det är tråkigt. Gärna ett segerval, men innan dess en relevant opposition. För den moderata rörelsen innebär framgångarna i opinionen även angenäma bekymmer. Valet 2010 var en framgång, inte har så många förtroendeposter behövts tillsättas. Men valet 2010 var inte bara framgångar, på många håll tappade (M) mark, i kommuner som landsting. Den läxan har man lärt sig, därför är den moderata förnyelsen lokalt en av de viktigaste, kanske den viktigaste uppgiften inför valet 2014.

Så här inför 2012 stundar fortsatta utmaningar. Även de orosmoln som finns runtom i Europa påverkar även Sverige. Att ta ansvar 2011 innebär det att man bör ta ansvar även 2012. Förtroendet för det sätt att hantera krisen som Sverige har gjort är stort, inte bara inom Sverige. The Rock Star of the economy står starkt för att de offentliga finanserna inte äventyrades även om många ville det.

2011 är till ända, de personer som har präglat den svenska inrikespolitiken kommer alltjämt prägla den det kommande året. Det är bara frågan hur de kommer att göra den, om hur alliansen förvaltar sitt regeringsinnehav och sitt ansvarstagande utan att framstå som självgoda och hur oppositionen lyckas med konsten att bedriva en konstruktiv opposition. Hur det blir med detta är trots allt i denna stund oskrivet.

Bloggar: Dennis, Kent, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, DN, SVD.

Året 2011 - Ett år som fick sin prägel innan det började

2011-12-31T09:12:00.000+01:00

Året hade inte ens börjat, men Mohammes Bouazizi hade redan satt sin prägel på den. Effekten av hans gärning fick han aldrig uppleva, men uppgivenhet som rådde i Bouazizis tankar fick honom att göra det där som satte igång något än större, den dagen då den tunisiska myndigheten beslagtog hans grönsaksvagn. En sönderbränd kropp, ett bevis på de trakasserier som Bouazizi och många andra hade blivit utsatta för, satte igång den frihetliga våg som senare inte bara stannade i Tunisien, utan som senare spred sig ända in i Alfred Nobels minne.

För omvärlden påverkades även de av den arabiska våren. Den NATO-leddda interventionen mot Libyens regim inleddes i den tid när den libyska rebellrörelsen var på fallrepet och en regelrätt massaker stod för dörren. Sverige blev en av de betydande aktörerna genom sin Gripeninsats. Den betydande delen av de flygande spaningsinsatserna stod den svenska styrkan för. Omdömet har varit gott över den svenska insatsen och stödet för den på hemmaplan har varit högt.

I sig kommer den arabiska världen inte bli som den var innan 2011. Effekterna av Ben Alis, Mubaraks och Gaddafis frånfälle har satt igång processer som kommer ta lång tid att hantera. Demokrati byggs inte på en handvändning. Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Syrien, Sudan och Bahrain var länder där det skedde stora omvälvningar. Men dessa protester spred sig än längre och många av de styrande i länder som Saudiarabien, Sudan, Senegal och Jordanien påverkades av de protester och utlovade både förbättringar och demokratiseringar för att stilla den oro som även kunde blossa upp i deras land.

Så här på 2011:s sista dag finns medvetenheten om att protesterna inte ännu dött ut. I Syrien pågår protesterna och den brutala förföljelsen av den syriska befolkningen. Al-Assad har lovat demokratiska reformer men informationen om den hårdföra hanteringen av de syriska demonstranterna fortsätter alltjämt. Den syriska frihetskampen kommer även prägla 2012 likt den arabiska våren som blev både sommar, höst och vinter.

Den första krönikan kom att handla om en rad händelse som föll i ett och samma begrepp, en arabisk vår. Så här i efterhand vilar Mohammes Bouazizi i sin grav någonstans i Tunisien, ovetande om vad han har ställt till med. Den gnista som han tände blev den fackla som andra plockade upp och gjorde att 2011 inte blev som andra år.

Juholt/Waidelich ljuger om inkomstklyftorna i SvD?

2011-12-30T13:51:00.000+01:00

"Ojämlikheten i Sverige ligger i dag på samma nivå som i 1980-talets USA, och är växande. Vi kan välja att vända denna utveckling. Genom arbete, utbildning, snabb omställning och rättvisa skatter gör vi inte bara Sverige mer jämlikt, utan stärker ekonomin i grunden. Det är ett politiskt arbete som kan påbörjas i dag – om viljan finns. " Håkan Juholt/Tommy Waidelich

Detta är avslutningen i Juholt/Waidelichs inlaga på SvD Brännpunkt. Jag har tidigare skrivit kring debatten om inkomstklyftor och kring Juholt/Waidelichs senaste inlaga. Därför slår jag i detta inlägg ner på Juholts och Waidelichs svartmålning av inkomstskillnaderna i Sverige som trots allt är bland de lägsta i alla OECD-länder.

Kollar man till påståendet att ojämlikheten i Sverige nu är densamma som i USA under 1980-talet, finns det en fråga att ställa; Vilken källa grundar de detta påstående på?

Det enklaste sättet att mäta inkomstojämlikheter är att studera länders GINI-koefficienter. Ser man till utvecklingen sen 1970-talet ser det ut enligt följande.

Källa: OECD.

Sveriges GINI-koefficient i slutet av 2000-talets första decennium var 0,259, Detta ska då jämföras med USA:s GINI-koefficient under 80-talet. Enligt grafen var USA:s GINI-koefficient 0,337 i mitten av 80-talet. Lägstanivån på 0,316 uppmättes på 70-talet, sen har den ökat.

Kollar man då till fakta är Sveriges GINI-koefficient på 0,259 nu mycket lägre än den koefficient på 0,337 som USA hade under 80-talet. Detta är förstås ingen tanke att negligera problemet med inkomstskillnader.

Uppdaterat: Beräkningarna utgår från OECD:s beräkningar. Enligt en SNS-studie ligger Sveriges nivå på över 0,3 vilket är en skillnad mot OECD, skillnaden blir där lägre. Men det är klart, tycker man det är viktigare att alla har det lika illa än att alla ska få det bättre förstår jag deras fokus.

Bloggar: Kent, Martin, Peter.

Juholts ofinansierade nyårslöften del 2 av ?

2011-12-30T08:46:00.001+01:00

Sverige har fortfarande en av EU:s lägsta inkomstskillnader. Det tycks i firma Juholts/Waidelichs argumentation som att detta håller på att raseras helt och hållet. Som en avslutning för 2011 och med en utblick mot 2012 ser de nu fram emot vad som behöver göras. Vad går att skönja ur deras senaste inlaga.
"Vi socialdemokrater väljer i stället att investera i utbildning och forskning, samt att bygga ut infrastrukturen, något som både gynnar företag och sätter människor i arbete."
Med tanke på utgiftstaket är det inte så lätt att bara byta ut en inkomstminskning mot en utgiftsökning om nu firma Juholt/Waidelich vill tumma på det fastslagna utgiftstaket. Konkret vad de väljer att satsa på är dock oklart.

"Vi socialdemokrater vill i stället investera i fler studieplatser och höjda skolresultat, bland annat genom att satsa rejält på skolans kärna: lärarna."
Det är intressant att extra investeringar leder till höjda skolresultat och inte frukten av elevers ansträngningar. I kommuner där socialdemokrater där det trots allt finns förmåga att stärka skolan trots de minskade statsbidragen, som i Örebro och Sundbyberg väljer dock de styrande socialdemokraterna att skära ner på skolan.

"Därför arbetar vi socialdemokrater för att a-kassan ska omfatta fler, och att fler ska få ut 80 procent av sin tidigare lön."
Ett förslag är en obligatorisk a-kassa. Ställer Juholt/Waidelich upp på detta? Dessutom, hur ser de på de olika fackförbundens förmåga att inte erbjuda sina medlemmar förmånliga arbetslöshetsförsäkringar, inte minst när fackens finansiella tillgångar talar för att sänka både premier och medlemsavgifter?

"Vi socialdemokrater menar att skatt ska betalas efter bärkraft. Den som har mycket höga inkomster har också råd att betala lite mer i skatt."
Deras egen skattegrupp under ledning av Leif Pagrotsky har medgett att större skattejusteringar inte går att genomföra under de närmaste åren. Skatterna blir en vital fråga för hur Juholt/waidelich ska finansiera alla sina löften.

Det som går att säga utifrån denna inlaga är att allt är precis som det har varit. Det är vackra ord om vilka satsningar som måste göras. Men fortfarande frågar jag efter de konkreta förslagen, och framför allt, hur allt kommer att finansieras.

Media: AB.

Antingen bättre välstånd eller agera fördelningspolitiskt

2011-12-29T11:54:00.002+01:00

Antingen får man välja. Att göra det ekonomiskt gynnsamt för alla, där vissa ökar sina inkomster mer, men att möjligheten för människor att förbättra sin ekonomiska situation är stor är ett alternativ. Att agera fördelingspolitiskt genom att trygga människor ekonomiskt men inte ge dem den generella förbättringen är en annan metod.

Gång efter gång förundras jag över den beklagan över det armod som vissa ser sig breda ut sig över Sverige. Det finns en angelägenhet att beklaga sig för ett samhälle i förfall, lika stor som bristen på konkreta lösningar till hur människor ska kunna lyftas ur svåra ekonomiska förhållanden.

I "Social Rapport 2010" från Socialstyrelsen pekar man på betydelsen av ekonomiska konjunkturer och dess påverkan på fattigdomen generellt. I goda tider blir antalet fattiga färre, vilket förklarar en del av den senaste tidens ekonomiska utveckling, starkt beroende av den globala lågkonjunkturen som påverkat den svenska ekonomin. Vad säger rapporten mer? Jo, antalet fattiga i termen absolut fattigdom har blivit färre. Det är den senaste rapporten om att klyftorna blivit högre. Jag vill bara fråga, vad är bäst? Att den rikes inkomster hålls nere och med resultatet av en oförändrad standard för alla, eller ett ökat välstånd för alla, men på basis av att ökningen inte är likadan för alla?

Det stora problemet i dagens Sverige är människors förmåga att spara ihop egna buffertar. Sverige har under många år varit en fickpengsekonomi, ett land där beroendet av nästa löneutbetalning är större än tryggheten av att kunna vara ekonomiskt förberedd. En fjärdedel har inte förmåga att klara sig längre än en månad om inkomsten uteblev, bristen på tillräckliga ekonomiska buffertar gör behovet av lån stort.

Om det finns en lösning på detta är det möjligheten för fler att kunna öka sina disponibla inkomster är det genom att låta människor kunna behålla mer av sina inkomster, både genom arbets- och kapitalinkomster.

Lösningen är att öka möjligheten för fler att kunna förbättra sin ekonomiska situation. Många beklagar ökade klyftor och längtar tillbaka till 80-talets låga klyftor. Men är det viktigare, när priset leder till att välståndet inte ökar? Är det bättre att bekämpa rikedom än att bekämpa fattigdom?

Juholts ofinansierade nyårslöften del 1 av ?

2011-12-28T16:04:00.003+01:00

"Det finns inget vi inte kan göra." Med de orden avslutar Juholts sina löften för 2012 i en kort inlaga i Aftonbladet. Jag börjar fundera på vad han menar med termen "vi". Oftast brukar det handla om vad politiken brukar kunna åstadkomma i de juholtska tankebanorna. Därför känns det som, efter ett turbulent 2011, att Juholts löfte om "vi" mer handlar om "politik".

"Det finns inget fel med Sverige som inte kan lösas med det som är rätt med Sverige" En omarbetad inlaga från Bill Clintons installationstal 1993 får mig att fundera kring ett annat faktum.
Socialdemokraterna har gång efter gång varnat för en amerikanisering av den svenska politiken, inte minst under valrörelsen. Helt emot deras intentioner har de själva gått emot sina egna principer, i attacker mot paret Reinfeldt och sättet att lyfta fram sin partiledare. Greppet att sätta publik bakom den som talar är ju om något som är direkt hämtat från amerikansk inrikespolitik. Det var trots allt det som Juholt gjorde bäst under året, sitt installationstal.

Vad som inte finns att göra, det går att fråga. Det gångna året har varit en orgie i vad Juholt har viljat göra. Politiken finner inga gränser för vissa. Det är trots allt dessa gränser som har gjort sig påminda. Det är därför som jag blir lite förbryllad kring löftet att 2012 ska bli "lösningarnas år". Det är ju trots allt på tiden att de löften som myntades under året landar i konkreta lösningar.

Min förhoppning på 2012 kommer landa i att ingen brister i sitt ansvar oavsett när det gäller regering eller lokalpolitiker. Politiker skulle helt enkelt ge löftet att fortsatt ta ansvar. Idéer och visioner för att leva mitt liv är mina egna. Juholts idé om att det inte finns något som "vi" kan göra landar fortfarande i en uppfattning om att det är politiken som skapar idéer och visioner för hur människor ska leva sin vardag, inte människor själva.

Bloggar: Johan, Kent, Tokmoderaten.
Media: DN, DN, DN, DN.

Aftonbladets ledare bör inse den digitala utvecklingen

2011-12-28T09:45:00.002+01:00

Det är med texten "I klartext betyder det att Carl Bildt stuckit utomlands och delegerat ansvaret.". Aftonbladets ledarsida blir irriterade på att utrikesministern åker utomlands med familjen och får genast vatten på sin kvarn.

Sen att de senare, medvetet eller omedvetet glömmer bort stycket "Men arbetet följer alldeles självklart med.

I denna det globala informationssamhällets tid är möjligheterna till kommunikation och kontakter alldeles utmärkta." Säger en del. Det har gått ett tag sen folk började inse att Carl Bildt är utrikesminister och hans arbetsfält finns till största delen utanför Stockholm och Arvfurstens palats. Det roliga är att det som glöms bort nu på Aftonbladets ledarredaktion är att vi lever i en digital värld. Carl Bildt behöver således inte befinns sig på UD, utan kan med iPad, iPhone och kanske en bärbar dator bedriva sitt arbete fortsatt, vilket han måste.

För det är det här med en ministers ansvar. En minister får varken ta semester eller föräldraledighet. Även om Bildt åker utomlands, innebär det inte att han kan koppla av utan måste vara á jour. Och den tesen som ständigt drivs, att Bildt inte bryr sig tillräckligt. Om hans tidigare intressen hade spelat roll, varför hade han då brytt sig överhuvudtaget om de fängslade svenska journalisterna?

Från mediastorm till storm i media

2011-12-27T09:15:00.000+01:00

Utanför väggarna gör Dagmar fortfarande sig påmind. En vinterstorm som skapat oreda för många resenärer i det avlånga landet och som tar mycket av medias fokus. En storm i medias fokus och inte en mediastorm som varit det mest passande ordet när det gäller medias täckning.

Så här när ett år har gått är det läge att kolla på vad som har väckt människors intresse. På något sätt är det kriser som satt sin prägel på medialandskapet under detta 2011. Från en ledarkris till en förtroendekris i ett parti och en fordonskris som fick sin upplösning under veckan innan julafton. Inrikespolitiskt sätter det en prägel på vad somrapporterats.

S, Sd och M är de mest diskuterade partierna i svensk inrikespolitik. Man kan fundera kring detta faktum; Vilket av den rapportering kring Socialdemokraterna som har varit positiv för dem, vilken del av rapporteringen av Sd som har haft något annat fokus än dess egentliga fokus på en enda politisk fråga eller dess extremistiska kopplingar, eller vad som har varit missgynnande för Moderaterna.

Hösten blev inte sig lik. Det var många som hade en föraning om att den skulle bli stormig, men inte på det sättet som man hade förväntat sig. Håkan Juholt hade lovat politisk strid, men hans strid blev inom partiet än inom riksdagens korridorer. Ett vänsterparti med fokus på sin nya ledare har gjort att bristen på alternativ i den svenska politiken i sig har reducerats till ett. Miljöpartiet har gjort sitt för att framstå som mer pragmatiska genom sina överenskommelser med alliansregeringen, som senast i de försvarspolitiska överenskommelserna.

Vad jag skriver här har haft en viss påverkan på vad som syns i diverse medier. Min roll som bloggare har haft en prägel, likt alla andra bloggar, twitterinlägg och redaktionella media som tillsammans har format en politisk höst och ett inrikespolitiskt år här hemma i Sverige. I vår omvärld fick media en självklar roll i de politiska omvälvningar som skedde. De kommer vi till en annan gång.

Bloggar: Högberg, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, SvD, SvD.

Läge för en konstruktiv äldredebatt?

2011-12-26T15:45:00.000+01:00

Det är dock förbryllande att det på vissa håll bedrivs en ren gnälldebatt, att man i brist på konstruktiva förslag på hur kvalitén och översynen inom äldreomsorgen ska blir, kokar ihop krönikor om en äldrevård som man vill se har satts på undantag. Det är så man bygger stöd bakom sin hållning, att hitta felen snarare än att fokusera på vad som ska bli bättre.

Jag har exempelvis lyssnat till människor som har erfarenhet av äldrevården, långt mer än de som inte tyckts ha satt sin fot på ett äldreboende, ej heller haft en konstruktiv syn på äldredebatten då de fokus riktas mot privata aktörer och inte missförhållanden generellt. Det gick att skåda i en Twitterdebatt härom dagen. Den vanliga skrönan är den om blöjorna. Vi som har tagit del av informationen vet att vägningen görs på alla professionella äldreboenden, allt för att den äldre ska få så bra inkontinensskydd som möjligt. Lagen om valfrihet handlar inte om att kommuner ska tvingas ta in aktörer sommissköter sig, utan om att ingen kan neka den enskildes frihet att påverka sin egen vård.

Mitt i denna debatt glöms några bort, debatten om hur äldrevården ska bli bättre. En översyn av all form av äldrevård för att se vilka förbättringar som ska göras. Det har pekats på brister i kommunala upphandlingar, en lösning att öka möjlighet till kundval, om den äldre vill anlita den kommunala hemtjänsten eller genom en privat aktör som godkänts av kommunen.

Det finns trots allt bra exempel där ute, exempel som glöms bort i debatten om giriga aktörer, konspirationsbyggande tyckare som sprider rykten om partiers förhållanden till olika aktörer. Äldredebatten hade mått bättre om den inte hade svartmålats så pass som den görs för tillfället, utan fokuserades på hur kvalité och översyn kan bli bättre.

En grön jul?

2011-12-22T07:52:00.000+01:00

Den gröna vågen sprider sig, i opinion och långt in på jul tycktes det som att även julen skulle bli en grön sådan. Miljöpartiets framgångsvågor får i sig förklaras av två saker, att de lyckas föra fram en politiska agenda samtidigt som ett annat parti vars väljares missnöje leder dessa till andra partier.

Det tusen dagar som är kvar till nästa val har börjat ticka ner och tiden dit kan tyckas lång, men ingen dag för tidigt att fortsätta besöken och samtalen ute i landet. Det är trots allt jul och den politiska verksamheten har i sig stannat av lite grann. För en politisk nörd som också råkar ha det som arbete stannar dock verksamheten inte upp trots julens bestyr och umgänget med familj och vänner.

Miljöpartiet har funnit en väg, trots att valresultatet inte seglade upp i de nivåer som de idag har stadgat sig på. den politiska kartan målas gradvis om. I Stockholm är partiet nästan lika stora som (S) och i landet är de bara hälften så stora. Det kan tyckas häpnadsväckande då de inte allt för många år sen var en tiondel så stora som (S). Sig kan man fundera kring hur utvecklingen kommer te sig. Från ett pragmatiskt agerande till ett mindre pragmatiskt agerande när ett nytt borgarråd valdes. Miljöpartiets nye starke man i Stockholm, direkt plockad från Skönhetsrådet, till förmån för en kandidat som var listetta och med ett större antal personkryss gjorde en tväromvändning i Miljöpartiets syn på Slussen. I en handvändning ändrades bilden av Miljöpartiet i Stockholms Stad, från ett pragmatiskt alternativ till några konsekventa nej-sägare.

Moderaternas arbete fortsätter alltjämt. De positiva opinionsvindarna är inget som ger känslan av självgodhet och känslan av att det går att koppla av. När som helst kan förutsättningarna förändras. Juholt kanske börjar tänka till innan han gör sina utspel. De konkreta politiska förslagen kommer upp på agendan, och kampen om väljarnas förtroende får en helt ny karaktär.

Den gröna vågen i opinionen är i sig påtaglig. Detta kan tyckas vara en sporre för Alliansens gröna alternativ. Viljan till mer hållbara alternativ finns, mycket handlar om att sporra människor till att kunna leva sin vardag på ett mer hållbart sätt, med verktygen till det och utan en massa pekpinnar. Den gröna julen tycks trots allt utebli som tur vad.

Media: AB, DN, SvD, SvD.

Ett ökat ansvar och fokus på en sak

2011-12-22T07:34:00.001+01:00

Martin Schibbye och Johan Persson fick ett domslut som i sig var förväntat. En process som var politiskt och en utgång som tycks vara förutbestämd. Etiopien känner säkerligen en del press, den från att bli utsatta för ett ökat missnöje mot regimen, detta gör att kampen mot journalisters möjligheter att verka begränsas allt mer.

Sveriges jobb intensifierades i och med att fallet ledde till en fällande dom. Faktum är trots allt att Schibbye-Persson var där i ett journalistiskt uppdrag, men hade tagit sig in i landet på ett otillåtet sätt. Det kan ursäktas, men när det kommer till anklagelserna om terrorkopllingar finns det tvivelaktigheter.

Parallellt med fallet Schibbye-Persson tycks det för vissa ett intresse att snarare befläcka Carl Bildt med ett tidigare engagemang som vissa hävdar skulle hämma hans ambitioner från att få hem de två svenskarna. Ärligt talat, vem tjänar på att brista i sitt ansvar att få hem två svenskar som hamnat i en märklig rättsprocess i ett land med ett opålitligt rättssystem?

Hela tiden handlar det om att man borde göra mer. Mer, mer och lite till, frågan är bara vad. Det känns ibland som att det existerar personer som hela tiden anser sig veta bättre än de på UD som dagligen jobbar med de båda fängslade journalisterna. I samarbete med advokater, Sveriges Etiopienambassad, nu efter att domen har vunnit laga kraft, tas det nya tag i dialogen med de etiopiska myndigheterna för att få hem svenskarna från ett land och en rättsprocess som i sig tycks ha varit regisserad.

I sig får man faktiskt bestämma sig om vad som är viktigast, att Schibbye och Persson blir fria eller om det är fokus på på Bildt och hans förehavanden.

Bloggar: Hökmark, Kent, Kjellberg.
Media: DN, DN, Exp, GP, SvD, SvD.

Klarar de inte ansvaret får kommunen ta det

2011-12-22T07:00:00.004+01:00

I sig blir man ganska trött på alla de exempel där välfärdsverksamheter hamnar i fokus pga att de tummar på det som borde vara det rimligaste, god kvalitet. Kvalitetsmaximering torde vara det främsta målet för dem som driver välfärdsverksamhet, jag är säker på att de flesta har detta som övergripande mål.

God kvalitet är en sak, dålig kvalitet är en annan. Det ansvar som vilar på speciellt kommuner är att se till att de verksamheter som kommunerna har det yttersta ansvaret för, kännetecknas av god kvalitet. Lika viktigt som att det finns en bra översyn, lika viktigt är det också att kommunerna vågar ta ansvar och säga nej till verksamheter som inte håller måttet. Bra verksamheter ska premieras, dåliga verksamheter ska avvecklas.

Därför är det lovande att Järfälla kommun tar över ansvaret för det nämnda korttidsboende från Carema, då kvalitetsaspekten inte tycks vara det främsta målet. Det här handlar förstås inte om att vinst skulle vara absolut förbjudet. Privata aktörer ska kunna ha möjligheten att ta ut vinst, i syfte att utveckla verksamhet, betala ev lån eller rent av ett vinstuttag för att de har drivit en bra verksamhet. Grundläggande är dock kvalitet, att stora vinster kan tas ut får en fråga sig, är det brist på kvalitén eller är ersättningarna för höga?

Faktum är att kommuner ska ta sitt ansvar när andra inte tar det. Verksamheter där kvalitén sätts i andra rummet, där har kommuner ett ansvar, oavsett vem som är huvudmannen.

Media: AB, DN, Exp, GP, GP, SvD, SvT.

Stäm denna om du kan Mikael Wiehe

2011-12-20T20:09:00.000+01:00

Stäm denna om du kan Wiehe! ;)

Det är alltid underhållande när en person som så tydligt och kraftigt strider för sina principer så uppenbart frånträder dessa när det handlar om en själv. Mikael Wiehe fick enligt rapporter idag, upp ögonen för det som vi som upplever det som dagligt tal går under benämningen marknadsekonomi, nämligen äganderätten.

Även FN stadgar äganderätten som en mänsklig rättighet, man kan ju undra hur Mikael Wiehe och andra kommunister ställer sig till detta. Trots allt slog det bakut när den sköna ledarskribenten Sanna Rayman på sin föräldraledighet, spånade ihop en sång inspirerad av den mer desillusionerade musikern Benny Andersson som tydligen ville vara med i mytbildningen kring det nyss genomröstade Slussenförslaget.

Mikael Wiehe ogillar i sig äganderätten och ställer gärna upp när lovsången till landet Kuba ska sjungas, landet som aktivt inskränker den näringsfrihet och äganderätt som Mikael Wiehe så gärna värnar om, bara det inte gäller någon annan än honom själv.

Som den gången som Mikael Wiehe skul le spela på en familjedag arrangerad av bland annat LO, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, arbetarrörelsens tankesmedja och SSU. Det tycktes som en bra idé att skattebetalarna skulle få stå för fiolerna när Wiehe skulle sjunga socialismens lov och mana till kamp mot "den onda borgerligheten". En idé som senare drogs tillbaka.

Man kan ju undra hur Mikael Wiehe tänkte. Att sjunga proletariatets lov, att mana till solidaritet och att dela lika, men när det väl ska tas betalt får den arme betala. Wiehe och hans hans närmaste har som sagt inte bara sjungt hyckleriets lov en gång. Det som fick sin början i Arjeplog och de arma skattebetalarna som skulle få betala för en socialistisk propgandafestival, har nu letat sig ända ner till Stockholm och några som ville göra satir och säga "Nej Nej, det får ni inte!", för äganderätten ska värnas bara om det handlar om Mikael Wiehes verk.

Läs om Streisandeffekten.
Bloggar: Cwejman, Dibbuk, Folin, Iconomi, Ingerö, Isobel, Klamberg, Scaber Nestor, Yami

Mot juletider med viss ovisshet

2011-12-20T06:47:00.003+01:00

Sakta men säkert går människor in i en tid av avkoppling. Juletider är en tid av ljus för många, för vissa finns det element som fortfarande skapar oro inte bara under juletider utan också långt efter att granen har kastats ut och juleljusen har plockats ner.

Fredrik Reinfeldt gjorde kvinnovåldet till en av sina frågor i och med gårdagens jultal. Trots en och annan småspydig S-kommentar, fick Reinfeldts fokus på det dolda våldet ett välbehövligt ljus. I tider av jul blir problemen med våld i hemmet uppenbart, oftast där element som alkohol spelar en stor roll. Men våldet mot i nära relationer är något som ligger dolt under ytan under årets alla dagar. Det är det lömska med våld i nära relationer, vi tycks inte se det och människor gör vad som helst för att skyla över det. Allt för att ingen ska behöva se.

Gårdagens besked gällande att SAAB skulle gå i konkurs var det minst oväntade beskedet. Dock kan man känna, en vecka innan jul att julklappen till de anställda hade varit mindre bitterljuv. Vad som händer nu med SAAB, dess kunnande, alla de kompetenser som har bidragit till företagets överlevnad är en vital fråga. Där handlar det om förmåga till omställning. Sen är det frågan om hur Trollhättan kan bli en kommun som inte bara förlitar sig för mycket till en stor arbetsgivare.

"Näringsminister Annie Lööf måste bekänna färg, och bryta med det ointresse som präglat regeringens förhållande till industrin." I sig kan man fundera på vilka intentioner som finns i denna vilja. En god förhållning till näringslivsfrågor torde vara att man skapade goda förutsättningar till näringsliv och företagande. Kapitalvinsbeskattning, bolagsskatter, förenklande av 3:12-regler osv, alla de åtgärder som skapar ett gott företagsklimat och lockar till investeringar inom Sverige. Sen behövs det kommuner som skapar möjligheten för ett gott företagande, som Borås där 120 företag väntar på att få etablera sig. Jag undrar hur skribenten bakom citatet även ser denna lösning, eller om det bara handlar om statliga investeringar i en region som har fått en rejäl kris att hantera.

För Trollhättans del har de all tid att se sig omkring efter hur andra kommuner gör för att locka till sig ett gott företagande. Investeringsvilja, förmågan att skapa ett gott företagsklimat kan endast göras på lokal nivå. Vad regeringen kan göra är att skapa bättre ekonomiska förutsättningar, genom att ge utrymme till företag att växa av egen kraft. Det är något som är en god näringspolitik, inte att bära upp fallna aktörer som levt på lånad till under ett långt tag.

Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SVD, SVD, SvD, SVD.

SAAB:s konkurs - Luftslottet som sprängdes

2011-12-19T17:45:00.000+01:00

Ett beslut som handlade mer om när och inte i om. Det känns lite märkligt att säga äntligen, men jag har svårt att förstå den pina som många av de anställda har fått genomlida, genom sju sorger och minst lika många bedrövelser. Ett beslut som borde ha tagits för längesen kommer som en bitterljuv julklapp till alla de som visat sin lojalitet för företaget och hoppats in i det sista på att det kanske skulle gå bra.

Vad lära av turerna med SAAB. Ja, den främsta läxan vore att inse att SAAB var en aktör på en global och starkt konkurrensutsatt arena, en arena som blivit symobl för den internationella finanskrisen. När andra länder har gått in i sina fabriker har Sverige hållt emot. Förklaringen är för mig självklar, SAAB är inte samma starka aktör som andra bilmärken. Att tro att statliga ekonomiska styrmedel skulle hjälpa dem på fötter är en tanke, men ganska obefintlig sådan.

SAAB var en aktör som i sig har spelat en stor roll i många aspekter. Dess eftermäle till bilnäringen är stort. Problemet var dock att det mest vitala kunde uppfyllas till fullo; förmågan att sälja tillräckligt med bilar.

Det som händer nu är en utmaning, men en intressant utmaning. Många av de som arbetar på SAAB besitter stort kunnande och torde vara tämligen gångbara på arbetsmarknaden. Det finns resurser som finns till förfogande för dessa parter. Frågan är hur väl de livskraftiga delarna i SAAB tas hand på bästa sätt.

Till slut vill jag citera Johan Ingerö: "Dagens paradox: de företagarvänliga fattar att företag kan gå omkull. Företags- och kapitalismhatarna sörjer när så sker." Det är trots allt inte helt och hållet kapitalismens och marknadsekonomins fel. Hade dessa element fått råda fullt ut hade SAAB varit historia sen länge. För de som tror att regeringen bär ansvar för detta bör nog tänka om.

Bloggar: Cornucopia, Fotolasse, Högberg, Jinge, Martin, Norah, Mikael, Tokmoderaten.
Media:AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Det är inte lätt att vara (S)

2011-12-19T07:00:00.000+01:00

Socialdemokraterna, ett parti med en ledare, vars verk skapar värk för partiet, har under sin tid som partiledare gjort ett stort nummer av att värna om de mest utsatta människornas vardag. Barnfattigdomen är en fråga som är på tapeten. Hur allvarligt problemet nu (Juholt har i vissa fall överdrivit siffrorna), är en sak. Faktum är trots allt att det är en utmaning att lösa, frågan är dock vilka lösningar som Juholt har.

Välgörenhet kommer upp på tapeten. Tidigare har Virtanen visat sin syn på människors givmildhet, som att det handlade om en form av mänsklig cynism, vi behöver inte betala lika mycket i skatt, men vi kan ändå ge en slant till de välbehövande. Anders Lindberg ger samma sken. Med Stadsmissionens verksamhet är det trots deras gärning en fråga om att människor förpassas från ett socialt skyddsnät till att bara vara "tacksamma". Det är fortfarande samma svartmålning, men de konkreta förslagen uteblir.

Sanningen är att så inte är fallet. Stadsmissionens verksamhet har funnits i åratal och dess verksamhet är behjärtansvärt. Trots att man ser denna verksamhet som viktig förpassas dess roll till en situation där man anser att människor förpassas till tacksamhet. Är det inte samma sak med ett starkt socialt skyddsnät, att människor som inte förmår ta vara på sig själva har tryggheten att det finns ett skyddsnät? För dem blir detta skyddsnät en fråga om tacksamhet, att samhällets funktioner finns till för dem. Stadsmissionens verksamhet har varit den verksamhet som funnits till när samhällets resurser inte har räckt till, då som nu.

Mycket av de resurser som människor skänker till välgörenhet är det som också garanterar utvecklingen för vissa ändamål. Hjärt- och Lungfonden menar att det inte är staten som bekostar den stora delen av hjärtforskningen, utan donationer. Cancerfonden och Barncancerfonden är två andra som drar in stora summor från givmilda människor. Ska även cancersjuka barn och äldre förpassas i tacksamhet för detta?

Faktum var ju att ingen skulle tvingas jobba eller söka bidrag för att denne var svårt cancersjuk, det vet säkert Lindberg om. Den kände krögaren som blivit sjuk i cancer, som var ute i media hade under två år haft noll kronor i inkomst, vilket inte skulle ge honom någon sjukersättning, ej heller med de gamla sjukreglerna. Det visste säkert Lindberg om.

I dagarna har Musikhjälpen avhållits i Göteborg. 18 miljoner har samlats in för att garantera skolgången för unga flickor, detta med hjälp av människors givmildhet. Är detta också bara en fråga om tacksamhet för dessa personer, eller fanns det enligt vissa skattepengar för att garantera skolgången för dessa flickor?

En (galen) diktators frånfälle

2011-12-19T06:35:00.002+01:00

Det som förvånar mig ibland är att det finns vissa som får för sig att hylla landet Nordkorea för dess "öppenhet" och omsorg av sina medborgare. Det finns dessa personer alltså. Det mest slutna landet i världen, landet som vi vet så mycket men ändå så lite om har en särdeles personkult uppbyggt kring sin ledare. Kim Jong-Il, en inom landet upphaussad ledare, med en far som tycks vara större än Gud själv. Nu är Kim död och frågan är vad som händer.

Vad man kan tro är att ingenting förändras. Ett land som tror sig klara sig på egen hand, som fostrar morgondagens generationer att alla influenser utifrån är av ondo och det viktigaste av allt är att värna den nationella stoltheten. Samtidigt är Nordkorea inte bara det mest slutna, utan ett av det mest utsatta länderna rent humanitärt.

Om Kim Jong-Il anser att landet inte behöver hjälp från annat håll och man klarar sig själv, kanske man kan undra varför människors mest grundläggande nödvändigheter sätts på undantag. Hans ledarskap blev snarare en parodi en ett bevis på ett ansvarstagande ledarskap.

Hans död kan betyda allt men ändå ingenting. Ingen vet vad som kommer att ske. En efterträdare är fostrad, men vad viljan är från annat håll går att fundera på. Personkulten själv personifierad har nu gått i tiden. Fortfarande vet vi lite vad detta kommer att betyda.

Media: AB, AB, DN, Exp, SR, SvD, SvT.

Václav Havel och kampen för ett fritt Europa

2011-12-18T14:13:00.003+01:00

1990, ett Europa var i förändring. En ung grabb från Mariestad åkte med sin familj till en då delad, men nu enad stad. Berlinmuren hade fallit några månader innan och med tanke på min unga ålder förstod jag säkerligen inte riktigt vidden av vad detta betydde. Lika omedveten som jag var då, lika medveten är jag om betydelsen av den frihetskamp som då hade blomstrat runtom i Europa.

Sammetsrevolutionen var en av alla de kamper för demokrati och frihet som då pågick i Europa. Parallellt med esternas sjungande revolution och Lech Walesas kamp för ett fritt Polen, kämpade den tjeckiske dissidenten Václav Havel för Tjeckoslovakiens frigörelse från kommunisternas grepp.

I november 1989 återupptogs de demonstrationer som slogs ner tidigare under året. En månad senare var dramatikern och numera den det fria Tjeckoslovakiens landsfader dess nye president. Václav Havel inledde arbetat med Tjeckoslovakiens demokratisering, en anpassning mot mer västerländska ideal med marknadsekonomi som grund. Samtidigt lotsades landet genom den delning som innebar bildandet av Tjeckien och Slovakien.

Václav Havel var Tjeckiens president fram till 2003. Han var den man som var en av de som blev symboler för Europas frigörelse och det kommunistiska förfallet i Östeuropa. Decennier tidigare hade den Europeiska gemenskapen bildats med syfte att motverka konflikter i ett tidigare sargat Europa. Vi kan alla diskutera var den gemenskapen är på väg. Dock är det öppna och fria Europas, just det som ska värnas idag. Allt för de som riskerade och de som till och med offrade sina liv i kampen för frihet och demokrati.

Václav Havel blev en förebild för det fria Tjeckoslovakien. Hans ord har tystnat, minnet av vad han gjorde kommer leva kvar i tjeckers och eruopeers medvetende för lång tid framöver.

Bloggar: Nydahl.
Media: AB, DN, Exp, SR, SvD, SvT.